Torsdag= Mirakeldag
avDagens veckodags-tanke: Torsdag är uppkallad efter guden Tor (åskans och blixtarnas gud) och är magins dag. Miracle Working Day!
Ordet Mirakel lovar mycket och kan ibland verka avskräckande, då ordets grandiositet kan skapa visioner om det nästan övernaturliga. Därför är det vanligt att föreställa sig att `mirkel är inget som kommer att hända mig´… Man hoppas och önskar sig ett mirakel, men stannar ofta vid att lekfullt snudda vid tanken då ordet i sig är tungt och man i sin vana att nedvärdera sig själv tror att det är `få förunnat´!
Men det är ju naturligtvis inte sant. Ett mirakel för mig kanske kan verka som en fjärt i vinden för dig! Mirakel ser olika ut för alla. Använd dagen idag till att önska och vänta dig ett mirakel, stort eller smått. Håll fast vid tanken att du ingår i den skara människor (dvs alla) som du tidigare placerat i gruppen ” De som det alltid går så bra för”!
Böcker jag hade tänkt läsa i sommar:
Var sugen på lätt läsning där jag slapp vandra i väg i snårig tankeverksamhet. Passande för semester. Men, vem försökte jag lura? Jag klarade av ca två meningar (inget ont mot Denise, det är bara sån jag är!) och böckerna åkte ner i lådan igen.
Böcker jag läste istället:
Tycker sånt här är så intressant! De här böckerna flög på mig en efter en, utan att jag hade planerat det. Kan rekommendera alla och envar!
En till bok jag läste:
En gammal kokbok från 1903. Och jag måste säga att jag föredrar nutidens matböcker…. Inga bilder, inget `godis för tanken´, dvs. inga fina formuleringar om smak, kryddningar mm som gav någon typ av känsla. Hårt, kargt och gestapo-staplade recept som inte inbjuder till fantasi eller matglädje. Eller glädje överhuvudtaget! Deppigt. Var det så? frågade jag min mamma (som visserligen inte levde då). Intressant. Sätter vi större värde på att njuta idag? Personligen tror jag att det är viktigt.
Visst kan jag tycka att dåtidens matlagning var sundare vad det gäller massproduktion, tillsatser, dieter mm. Fast dagens matlagning inbjuder till mer njutning. Men kanske har jag fel. Levde ju inte då! Eller… gjorde jag det..? Samma själ i en annan kropp…? Haha! 🙂