Lika stark och glad som jag kände mig när jag började min 30-dagars utmaning -lika stark och glad känner jag mig idag när jag har bestämt mig för att bryta den.

Ett 30-dagars Bikramrace är super för dig som är ute efter en stor förändring i livet, både kroppsligt och själsligt. För dig som vill gå ner i vikt, som behöver få bukt med ryggont eller andra krämpor, eller för dig som helt enkelt är sugen på en rejäl utmaning.

 Bikram Choudhury

Jag var sugen på en rejäl utmaning, och sugen på att fördjupa mig ännu mer samt att ”tajta till mig” lite. (Känner mig redan fastare i huden!) Men jag jobbar, är både anställd och håller på med ett projekt i mitt egna företag, och förra veckan träffade jag min son endast någon timme på morgnarna! Hemskt! En stressklump började ta form i magen och jag kände att yogan inte blev lustfylld alls. Jag fick engagera mina föräldrar för hämtning och passning flera dagar i rad och det slutade med att jag låg där i värmen och var så stressad att glädjen försvann.

 En photoshoppad och avhoppad yogini-glad ändå.

Till saken hör att ett Bikrampass tar sin lilla tid, passet är 90 min, och det tar ca en halvtimme att ta sig till studion (en kvart att gå men med ombyte osv behöver man typ en halvtimme) och så en halvtimme efter klassen att duscha (att inte duscha är heeelt uteslutet!) och ta sig hem. Så det är liksom inte som att dra ner en sväng på gymmet och springa en halvtimme, utan hela processen tar tre timmar. Och droppen kom i dag när sonen min skickades hem från dagis med feber och jag var tvungen att hoppa av ännu ett pass. Jag vill inte att glädjen jag känner inför yogan ska tas över av ett måste och att andra ska få stressa och ta av sin tid för att jag ska göra detta. Jag har gjort det förut innan jag blev mamma och min tid var helt min egen.

Jag kommer att köra varannan dag fram till slutet av november istället, och fortsätta skriva om tips och råd för er som kör Bikram. Och för alla andra som läser också för den delen!

Kör du själv en 30-dagars kan du ändå fortsätta att läsa här! Jag kommer att till slutet av november fortsätta att ge tips som kan hjälpa dig på vägen, som kan underlätta lite vare sig det gäller pepp, kost, hud och annat. Jag har ju trots allt tidigare kört en 63-dagars… Så även fast jag hoppar av nu så har jag på fötterna vad det gäller ett sådant här race 🙂

Om du vill följa eller läsa mer om någon som löper linan ut just nu, samtidigt som du, jag vet ingen specifik blogg, men googla eller ta stöd utav någon lärare på din studio. Det finns många som gör den.

Hoppas inte att jag avskräckt någon från att göra det, det är fantastiskt! Gör det! Se bara till att du verkligen har tiden, planera väl så att det inte blir en stressfaktor, det ska vara härligt!

Jag pallade inte, men känner att en klump fallit från bröstet och jag känner mig inte alls ”dålig” eller som en bangare, tvärtom är det ett sunt beslut jag har tagit.

Hoppas att ni som kör en 30-dagars fortsätter, och att ni som kanske överpresterar just nu (i vad som helst du kan tänkas hålla på med) och börjar känna av det där magontet, taggar ner. Överprestera kan vara bra när man har ett klart mål i sikte, men så fort man börjar känna av det fysiskt är det dags att sluta. Man får ändå betala för det senare.

Vågen i mig har talat –balans är ordet. Nu ska jag fortsätta att yoga, med glädje och utan stress -precis som det ska vara!

Hej!