Kvinnor som undervisar yoga- inte alltid en självklarhet

Jag har i perioder lite dille på att läsa om kvinnor inom yoga. Något som ibland glöms bort i yogans skimmer och härlighet är att det inte alltid har varit en självklarhet för kvinnor att få utöva yoga.  Den indiska normen sade länge att män och kvinnor borde hållas separerade från varandra. Män har i alla tider kunnat undervisa yoga för kvinnor, men kvinnor har inte kunnat undervisa män. Observera dock att i Indiens äldsta religiösa skrifter, Vedaskrifterna, antyds det att män och kvinnor är jämlika, men traditionen har degraderat kvinnan till att inte vara lika mycket värd som mannen.

Som många yogautövare kanske hört någon gång, så säger även traditionen att kvinnor inte ska yoga när de har mens, med förklaringen att man då ska ta det lugnt, vila osv. Dock har jag någon gång lärt mig att det egentligen beror på att kvinnor med mens ansågs smutsiga och äckliga, och gjorde bäst i att hålla sig borta från yogarummet. Detta är dock inget jag vet säkert, ska lära mig mer om det. Men det låter ju inte helt otroligt, om man tänker rent historiskt på kvinnans roll.

Yoga är inte en religion. Men så som vi utövar den idag har den sina rötter i Indien och är således färgad av dess kultur, därför är det intressant att titta på kvinnors roll inom yoga.  En kvinna som bröt trenden att hålla män och kvinnor separerade var Sri K Patthabis dotter Saraswathi. Hon startade mer eller mindre en revolution i den indiska staden Mysore, då hon var den första kvinnliga Ashtanga Vinyasa yogaläraren som undervisade män och kvinnor tillsammans.

Hon blev enormt kritiserad men stod på sig, och var även den första flickan att studera sanskrit och yoga vid Mysore Sanskrit College. Varken hennes far Sri K Patthabi eller hennes man Sarath var nöjda med hennes beslut att bryta denna indiska norm om män och kvinnor. Men hon stod fast vid sin sak , idag är hon 65 år och undervisar fortfarande.

Saraswathi