Ni som läser här vet att jag älskar att läsa om nära-döden-upplevelser, böcker om livet efter döden osv. Då jag har läst så fantastiska vittnesmål om det underbara som händer dem som gläntat på dödens dörr så är jag säker på att det finns ett liv efter detta. Eftersom jag är våg (diplomatisk, hatar bråk) så har jag det naturligt i mig att väldigt sällan hetsa upp mig för småsaker och så länge jag kan minnas har jag alltid undvikit bråk av alla slag. Många gånger blivit kritiserad för det, men ju mer jag läser om den här typen av forskning (det finns forskning om nära-döden-upplevelser), ju mer känner jag att jag har ”rätt” i min livsfilosofi… Ni som kommer att läsa böcker inom detta ämne kommer förstå vad jag menar.

Ni som är intresserade, börja med Raymond A Moodys ”Life after life”.

Tvärtom mot vad det kanske låter, så blir man väldigt livsglad av att läsa om livet efter döden. Man vill se till att göra det mesta och roligaste av livet, och att vara så kärleksfull som möjligt.

Och så ett tips av det mer ytliga slaget: Spenderar man mycket tid i fukt och värme blir man lite extra torr och jag märker speciellt det på nagelbanden som gärna nu i hösttider typ frasar sönder. Här är den bästa jag har haft på mina händer/nagelband: Bebis-stjärtsalvan Bepanthen.

Aptrist bild- apbra salva. Go get.