Det slog mig igår när jag smått förundrad över hur endast tre små futtiga glas av alkoholhaltig dryck kan kännas så vidrigt dagen efter, att typ allt som man ”mår bra av” nu, mår man dåligt av sedan, och allt man ”mår dåligt” över nu, mår man bra av sedan. Typ:

Träna hårt- då mår man ju inte alltid toppen, men man mår bra efteråt.

Hålla på med pappersarbete- trist! Jobbigt! Svårt ibland! men så skönt när man är klar...

Göra en stor förändring- jobbigt. Kan vara allt från ångestframkallande till praktiskt svårt, men man mår bra efteråt.

Och så må dåligt biten:

Dricka vin- trevligt! Roligt! men man mår dåligt efteråt.

Äta godis (vräka i sig, som kan vara så hääärligt ibland!), det mår man dåligt av i längden.

Slappa på soffan och ba glömma allt- skönt! Men helt värdelöst i längden.

Ja. Nu vet jag ju självklart att det går att ha kul och må bra, skratta utan konsekvenser (förutom om det är åt någon annan, som faktiskt också kan va så sjukt kul ibland) äta gott och nyttigt osv. Men fattar grejen va?

Så igår då jag efter min lilla utekväll dagen innan kände mig smått vidrig, fixade min kille den perfekta ”dagen- efter- vin- middagen som man även mår bra av i längden”:

En grymt god omelett med parmesan i, sallad, avocado och pressade clemetiner. Även bra innan och efter ett yogapass!

Och istället för skitsnacks till Halloween filmen- stekt hallumi. Supergott!