Var på SATS Odengatan i går och körde min lilla runda. I omklädningsrummet fann jag mig själv bli störd över att en tjej stod och sminkad sig lite och borstade håret innan hon skulle ut och träna (inte en ovanlig syn). Jag irrade mig över hennes fåfänga och tyckte tyst för mig själv att ”snälla… lägg ner, du ska träna!”. 

Men så kom jag på bättre tankar. Nämligen att det är jag som är patetisk som ens bryr mig. Vaddå, hon kanske raggar på gymmet? Och? Ett gym är en stor samlingsplats och självklart raggas det. Vad är det för fel med det? Bara för att jag har mitt ”på det torra” just nu, så finns det ju tusentals människor som längtar efter att träffa någon. Gymmet är väl en bra plats?!

Jag ser inte klok ut när jag tränar. Men är jag bättre än någon annan för det? Nej. 

Man är så snabb att döma folk och tycka att man själv är så jäkla korrekt och bra, typ ”å jag är så bra som är naturlig när jag tränar…”. Hade jag varit singel och haft span på någon snygging på gymmet så hade jag med största säkerhet velat göra mig så fin som möjligt. Spela roll. 

Man vet så lite om andra, men är så snabb på att dra slutsatser om dem och det tar bara energi. Och i slutändan är det bara en själv som blir patetisk, för i och med dömandet av någon man inte vet det minsta om, så sätter man ju sig själv på någon slags duktighets-pedistal.  

                           I Kväll på TV 3

… kan ni se coola och inspirerande Erika Rosenbaum coacha och programleda i ”Aldrig mera fet” på TV 3 kl 20.00. Jag såg förra avsnittet och tycker verkligen att det var ett bra program, inte snaskigt och utseendefixerat, utan intressant att följa en människas resa till ett nytt liv. Hatten av för deltagarna!

                                   Här kan du läsa mer om Erika!