När jag i mina klasser ser ögon som sneglar åt grannen, brukar jag uppmuntra till att inte titta åt sidan, utan att bara lyssna på mig!

Och vips, när den psykologiska pressen som kan skapas av att titta på grannen och jämföra sig är borta, så går det genast så mycket bättre.

Vi gör alla samma sak i Bikrams serie, men vi ser alla olika ut. Försöker man på rätt sätt så får vi alla ut samma fördelar av posen, oavsett hur vi ser ut i den. Vi har alla olika ryggradsstrukturer, varför vi ser olika ut i poserna.

Same goes in life, eller hur? Att titta på vad grannen gör är spännande, men blir man för initierad är risken att man börjar döma sig själv stor, och i stället för att göra allt det där man skulle vilja, så stannar man istället upp eftersom man anser att grannen ändå gör det så mycket bättre.

Low point! Titta gärna, men behåll ditt fokus, behåll blicken på ditt mål, och ha som mantra att vägen dit ter sig olika för oss alla.

En trixig pose, (Bow pose) men alla kan göra den. Bara det att vi närmar oss den på olika sätt, med våra olika förutsättningar.