Riktigt urballad!

Både träningsmässigt och spirituellt.

Stressat mycket, varit på många partaj och delaktig i mycket som händer, vilket gör att jag liksom tappat kontrollen över mina sunda vanor.

Och det är lite irriterande, eftersom det är sådana situationer (när man har mycket på g), som man ska kunna ta till sina verktyg man jobbat med. Men icke!

Men, det är ok. Ibland ballas det ur, och när man sedan efter ett tag ser tillbaka så har man ändå gjort många bra saker, och mycket bra har kommit ut.

Och då slår mig en tanke, varför måste ”mycket bra ha kommit ut”? Vad är det för larv? Kan man inte bara få vara (urballad) ibland, utan att ha uträttat något.

Så får det vara. Jag är urballad, smålat, trött med några extra kilon att bevisa det med.