Det `farligaste´som finns, om man kämpar med någon typ av beroende, är att ”hata vardagen”. Vardagen har sin gilla gång och tankarna, tristessen och längtan sätter in. Du vill ha en snabb fix av något, vare sig det är träning, mat eller centralstimulerande medel.

Jag är glad att inte ha en beroendesjukdom, men fan visst, visst kan man ogilla vardag rätt så mycket ändå! Guilty as charged, och jag tror många med mig. Och vad gör man? Mitt knep är att inte försöka poppa till saker och ting för tillpoppandets skull, utan jag försöker att vara tacksam och glad för den vardagen jag har. Det går sådär ibland, det går väldigt bra ibland.

Tanken på att steka fiskpinnar får det att krypa längs ryggraden. Men jag gör’t, om än ekologiska och knaprigt goda. Tanken på att jag ger mig själv och världen det bästa gör mig vardagsglad.

Detta är inget försök att göra min smoothie roligare, utan ett resultat av borttappat sugrör. Men visst blev det lite glatt ändå måste jag erkänna.

Något annat som känns skoj i vardagen är ”veckofrukten” (oj goodie two shoes- varning!) som lyser upp köket. Ett litet filter på det och jag känner mig som ett riktigt vardagsproffs!