Senast igår fick jag frågan hur jag gör för att ”få så smala ben”, trots att jag tränar så mycket. Och förra veckan påpekade en läsare mitt sätt att stå på bloggbilderna, men benen isär istället för ihop, som att anledningen skulle vara att benen ser smalare ut då.

Men svaret är att mitt mål inte ALLS är att få smala lår (något jag även skrivit om tidigare) – tvärtom. Jag tycker det är snyggt med former, stora rumpor och starka lår. Därför tränar jag precis tvärtemot råden många får för att få ”långa smala muskler” (d.v.s. högrepsträning). Jag kör massor av tunga basövningar, utfallsgång med 20-kiloshantlar och benpress med 100 kg.

Ett hinder för mig att bygga de där grymma buggarna är dock min kärlek till löpning (+ anlag förstås). Jag vet att muskelmassan skulle komma snabbare om jag uteslöt den. Å andra sidan gillar jag min kropp som den är och struntar i om rumpan är platt – verkligen inte värt att utesluta en träningsform jag älskar för en sån sak. Det får ta sin tid, jag har ju för 17 fött 6 barn (= rena döden för rumpan).

Med detta sagt – smala lår är väl inget att eftersträva? Som jag svarade en läsare – ”var STOLT över dina muskler istället”. Tänk vilken power de besitter (som INTE den där barbiedockan har).

Dagens benträning (8-12 reps/set):

• Utfallsgång med hantlar – Overhead squats med tom pumpstång upp mot taket, 4 superset
• Knäböj med fri stång (bild ovan), 3 set – Draken med viktskiva, 3 superset
• Benpress, 4 set
• Utfall i smidthmaskin, 3 set/ben
• Sittande benspark i maskin, 3 set
• Rumpspark i kabelcross, 3 set
• Liggande lårcurl med boll – Höftlyft på boll – Plankan med benlyft (film nedan), 3 triset

P.S. Med detta sagt skriver jag under på alla andra bloggares ras mot Katrins Zytomiersakas inlägg. Förmodligen strategiskt skrivet av henne för att få många läsare (lyckades garanterat), och även om det är ett spel (hon kanske inte menar allt hon skriver) är det otroligt svagt att hon låter det ske på andra människors bekostnad. D.S.

Jag mår toppenbra av att se ut så här – att känna mig stark. Att nå mina mål.

Det är lite kul när det blir lite turbulens på bloggarna och jag har svårt att hålla mig utanför. Jag nämnde lite kort i morse att det råder en diskussion om vad som är hälsosamma ideal och huruvida vi tränings- och hälsobloggar ger sunda budkap eller inte. 

Tänker inte skriva någon lång utläggning, bara kort konstatera att allt beror på oss själva. Vi kan inte jämföra oss med varandra – alla är olika, alla har olika ambitioner, olika ideal. En hälsosam målbild för en person kan uppfattas som anorektisk för en annan. Eller fet. Och det är väldigt svårt att veta vad just du som läser tycker är hälsosamt.

Samtidigt tycker jag vi som bloggar har ett ansvar. Jag själv är väldigt deffad på bekostnad av stenhård träning och planerad kost, men har ändå insikt och kuskapen att göra det på ett sätt jag mår bra av (något jag inte alltid haft). Det är DÄR svårheten ligger – du som läser ser ofta hur jag tränar ETT pass, hur EN strikt måltid ser ut, men inte att jag efter maxpasset inte går utanför dörren mer den dagen, eller småäter frukt och choklad kvällen lång.

…och jag mådde toppenbra av att se ut så här. Hälsan finns på insidan.

Haha, nä nu har jag trasslat in mig, precis som jag trodde. Har inte tid att tänka mer så jag avrundar kort och gott med att hälsa för mig är att må bra fysiskt och psykiskt, oavsett låg eller hög andel kroppsfett. Vissa är grymt starka och sunda trots sin överrvikt. Andra kanske är i ”toppform” men mår skit på insidan. Eller tvärtom – helt individuellt. Så tycker jag!

P.S. Viktigt att poängtera att ingen är hälsosam JÄMT. Jag tror alla som uppfattas hälsosamma utåt också har stunder då de äter fel – för mycket, för lite, för extremt, för osunt. Samma sak gällande träningen. Ingen är perfekt och det är helt ok. D.S.

Efter träningen idag kom det fram en tjej och sa att hon läser och gillar min blogg, att hon blir inspirerad. Jag blir så GLAD när sådant händer, att lilla jag verkligen gör någon ”nytta” med alla blider och babbel här på bloggen.

Samtidigt blir det så verkligt när jag möter någon IRL. Hon vet så mycket om mig, ja t.o.m. vad jag brukar äta till frukost, jag vet inget om henne. Ofta får jag höra av vänner och andra läsare att de testat det jag skrivit om, som recept, övningar och nya produkter.Vi bloggare kan verkligen påverka och det är både skrämmande och kittlande känsla.

Jag försöker vara en bra förebild samtidigt som jag vill vara ärlig med den jag är, d.v.s. INTE alls någon perfekt människa. En svår balansgång..

Rent konkret innebär annars livet som bloggare huvudarbete (nya inlägg skapas konstant), fotande och (ibland pinsamt) poserande. För min del innebär också massa roliga inbjudningar till pressvisningar och invigningar, förfrågningar om att testa nya produkter och kläder m.m. Superkul – men ibland (speciellt som 4-barnsmamma) stressande.

Och ibland blir jag fruktansvärt trött på mig själv – mitt ordbajsande, foton av mig och jag känner att jag inte har något intressant alls att berätta. Ibland svämmar hjärnan över – jag vet inte var jag ska börja och känner att ”wow – det här inlägget blev bra!”.

Men det som driver mig är absolut ni läsare – ert angagemang, era smickrande och kloka kommentarer, att kunna inspirera. Tack fina ni ♥

P.S. Träningspasset för rygg, baksida axlar och triceps gick strålande idag. Tror jag hade lite glass kvar i överkroppen 🙂 D.S.

..tycker jag är axlar! Runda, breda, välsvarvade, starka. Och inte bara det – du använder dem grymt mycket så det är klar fördel att prioritera dem högt. Speciellt sen jag blev mamma har jag haft fördel av min axelträning vid amning och allt bärande. 

Eller vad tycker du? 

I morse var det just axlarna jag pepprade på med övningar. Inte lika mycket som hemma för att få en lång dag med familjen i solen (när den väl var framme), men tillräckligt för den där härligt brännande känslan. Ungefär så här såg passet ut.

Tänker ”axlar”, tänker ”mage”, spänner till, drar in, andas in..

Vinklar lillfingrarna lite uppåt och låter armbågarna styra rörelsen ut åt sidorna. Blåser ut luften. Spänner till lite extra i axlarna i toppläget och vänder långsamt och kontrollerat ner.

Hantellyft åt sidan – min favoritaxelövning som jag med åren lärt mig få superkontakt i.

Dagens träningsoutfit: Linne – Drop of Mindfulness, shorts – Under Armour.

Bilden är från förrgårs korta morgonpromenad kl 6 på morgonen, innan läkarbesöket. Jag klev upp en timme tidigare (förlorade en timmes sömn), fick bara minimal puls- och förbränningsträning men det var så SKÖNT.

Em skrev ett inlägg förut om en artikel i senaste BODY där skribenten (har inget namn) hävdade att det var meningslöst att offra en timmes sömn för ”onödig träning”, där man sen fyller på med mer energi än man gjort av med. Men precis som Em tycker jag all träning är bra på olika sätt. Det måste inte handla om att prestera eller få synliga resultat. För mig är det lika mycket en stund med frisk luft och meditativ egentid att tänka och ladda batterierna. Långt ifrån onödig!

Bild från juli 2010 när jag ledde Bodypump.

Många av er reagerade även på att jag inte rekommenderade Bodypump till en tjej som ville öka muskelmassan. Jag har läst studier som påvisat att den träningsformen inte ger någon ökad muskelmassa, förbränning eller kondition. Minns inte exakt, men vet att det som deltagare är lätt att göra fel då instruktören inte hinner korrigera eller ser alla i en stor sal, och skaderisken är hög vid så många, snabba reps.

Men nej – Bodypump är inte onödigt, men många luras att de ska få stora muskler. De som har genetiskt lätt att bygga, eller när träningsformen är ny kan du få större muskler, annars är det svårt att vid så många repetitioner. Bodypump är däremot bra uthållighetsträning och uthålling är ju grymt att vara för att orka träna tungt och visst många repetitioner även i gymmet, för löpning m.m. Något pass då och då, som komplement till övrig träning är vad jag rekommenderar.

Träna på! Även de gånger då du inte orkar lyfta lika tungt som vanligt, springa lika långt eller focusera vid yogan är träningen till nytta. Mentalt, som återhämtningsträning, öka blodcirkulationern och inte minst – om du tycker det är KUL!

Måste bara berätta hur kul det kan vara att sitta på en cykel i 45 minuter. På någon reklamkanal visades ett program från USA med temat ”Så blir du snygg naken”. Tipsen de kom med var bl.a. att stoppa en fjäder som dekoration i bikinitrosan så att den fick sticka upp lite sexigt, ett par sugkoppar i BHn som gör brösten större, eller gå och få lerinpackning på rumpan som lyfter den och tar bort celluliter.

Dagens cykeloutfit: Linne – Adidas, tajts – DOM, skor – Merrell.

Vet inte var jag vill komma med det här inlägget men håller mig nog till att träna och spar fjädrarna till påsken, haha. Men programmet var inte helt betydelselöst – bra underhållning under tiden riktig ”snygghet” skapas – inte bara kroppsligt utan även snygg av energin som ger en vacker utstrålning. 

Här kan du läsa mina bästa skönhetstips.

”Så får du platt mage på två dagar”. Var och varannan tidning skriver om det så inte konstigt att vi går och tror att normaltillståndet är en stenhård, platt mage med sexpack. Och det är ju vad vi vill läsa, så klart det står storstilt på löp efter löp. Men magen är inte gjord för att vara platt. Det ska få plats en magsäck som går att fylla med näring, revben, tarmar, lungor – you name it!

Bilderna ovan är från i morse då jag tränade ett kort styrkepass för rygg/baksida axlar, biceps och core. Automatiskt när jag tar upp kameran drar jag in magen. Min mage är alltså inte så platt som på bilderna, även om den mindre bullig just på morgonen.

”Se på barnen – deras magar är naturligt runda. Inte går de och drar in magen hela dagarna” sa min kloka vän Linda i helgen. Hon har ju så rätt. Slappna av för 17!

MEN – en viktig aspekt i det hela. Du får bättre hållning och skyddar därmed ryggen om du har en lätt spänd core. Ha hellre det som mål när du kör dina plankor – STARK inte platt.

Bicepscurl med praktisk hantelförvaring i v.37. Gravid är inte samma som tjock, men STOR var jag i alla fall.

Efter att jag läst Saras tänkvärda inlägg om kroppsideal känner jag mig bara full av kärlek till alla fantastiska kroppar där ute – tjocka, smala, långa, korta, VACKRA! Jag skämtar ofta om min kropp trots att jag älskar den och vad den gett mig (mina barn) och jag har bevis på att smal inte = lycklig och hälsosam. Lycka sitter så mycket djupare än i ett snyggt ”skal” och en rundare kropp kan vara friskare än en smal.

Många av mina läsare berömmer min kropp och nog är jag nöjd med den även om jag också har mindre komplex. Mycket är anlag (båda mina föräldrar är smala) men mycket är också hård träning och strikt kost. Det är en sak, men jag ser inte mig själv eller min kropp som bättre än en tjej med former. Jag bloggar inte för att alla andra ska träna, äta eller se ut som mig. 

Go alla fina tjejer och killar. Träna för att det är kul, eller för att nå ditt mål, för att känna dig stark, orka med din vardag och hålla dig frisk. Men INTE för någon annan än dig själv. Skönhet för mig är utstrålning, energi, glädje och självförtroende. Oavsett kroppsstorlek!

Finns det någon där ute som inte känner sig pluffsig och ful vissa dagar? Tror de flesta, tjocka som smala, har dagar då självförtroendet sviker och alla speglar ljuger. För det är just vad de gör – LJUGER! Sträcker du på dig, drar in magen och bjuder på ett leende visar spegeln plötsligt en attraktiv person.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig känner mig ful och idag känns kroppen extra svullen. Men så vänder jag tanken (mitt bästa knep här i livet), tar på mig mina positiva ögon och ser en bild av en stark och frisk tjej med massor av energi att ta hand om det som är viktigast av allt för mig – barnen.

Tänk så nästa gång du har en tjockisdag – vad är viktigast? Vilka ögon tittar du med? Ta på de positiva ögonen och sträck på ryggen. Alla kroppar är vackra på sitt sätt, men INTE när du försöker dölja den med dålig hållning och surläpp.

P.S. GRYMT benpass idag! Lite tyngre, lite mer win! Och när jag gick hem mötte jag en anorektiker med ben som mina handleder (jag skojar inte). Vem är jag att fjantgnälla över min kropp? Skärpning Anna! D.S.