Lite egoinlägg mår jag bra av. Jag kanske inte har magrutor men ryggens muskler är det inget fel på 🙂

I morse lyxade jag till det med en dusch efter träning – hör och häpna! I vanliga fall går jag hem och duschar när småttingarna sover, men inte idag och det var då jag upptäckte pucklarna på min rygg. Många år har de tagit att skapa och även om focus just nu inte ligger på större muskler (mer än rumpan) tycks kroppen bli bättre på att bygga med åren. Eller är det bara det att jag blivit mer tålig för smärta och alltid kör på hårt när jag väl tränar. Förmodligen mer sant.

Har du någon kroppsdel du är extra stolt över? Jag är nyfiken och vill även veta om det fortfarande går att kommentera i den här bloggen. Fortfarande under konstruktion av Aftonbladet.

Jag har tipsat om det förr, men gör det igen eftersom det är så grymt – fyrathlon i gymmet. Regniga och mörka dagar som denna lockar inomhusträning mer, men gäller det konditionsträning tycker jag det är tråkigt att stå på ett löpband, för att inte tala om att ro, i en hel timme. Döden. Därför delar jag upp passet på flera maskiner med bonus att hela kroppen tränar sin uthållighet.

Dagens träning:

• 25 minuters löpning med vagn.
• 20 minuters rodd.
• 15 minuter trappmaskin.
• 10 minuter armcykling.

Speciellt rodden är perfekt träning för mig nu när ett mail från Vasaloppet damp ner i mailboxen. Mannen har snackat om att anmäla mig och jag har bara – ”jaja..  gör det du..”. Nu är det gjort och nu har jag alltså ett mål med träningen igen 🙂

Senaste tiden har jag fått många frågor i stil med ”måste jag äta kolhydrater för att bygga muskler?” och”kan jag fortsätta träna hårt när jag vill bli gravid?”. Ni är inte ensamma om att vilja så jäkla mycket samtidigt och att ha fler än ett mål och det går med rätt planering, prioritering och nogranna val.

Börja med att ställa dessa frågor till dig själv:

1. Vad är ditt STÖRSTA och viktigaste mål just nu?
2. Vilka är dina andra, mindre mål?
3. Går de mindre målen ihop med det största, d.v.s. kan de hämma dig att nå ditt huvudmål? Om nej – kör på. Om ja – lägg det mindre målet på hyllan. Var sak har sin tid.
4. Jobba målinriktat och ha alltid det största målet i bakhuvudet när du gör allt annat, utan att bli för fixerad. Livet i övrigt får inte bli lidande.

Exempel:

• Är ditt största mål att bli gravid med mindre målen att bibehålla formen och träna 6 dagar i veckan?Du inte kan ha som mindre mål att vara ”superdeffad”, men däremot hålla en hyffsad form och träna lika ofta (på lägre intesitet) om du mår bra av det.
• Är huvudmålet bygga stora muskler med mindre målen att fortsätta med löpningen och äta LCHF-kost? Då kanske du inte kan springa 4 mil i veckan men köra 2 kortare intervallpass baserade på explosivitet. Och kanske du måste öka andelen kolhydrater (som är musklernas bästa bränsle vid styrketräning) och vänta med LCHF till deffen. Lägg focus på byggning och ät ordentlgit av samtliga näringsämnen så att kroppen har tillräckligt med energi till hård träning och återhämtning.

Slutsats: De mindre målen måste matcha huvudmålet för att de inte ska vara hämmande och den absolut snabbaste vägen är att bara focusera på en sak i taget och låta resten vänta.

Själv är jag lite förvirrad just nu, kanske som en effekt av att mitt stora mål i flera år varit att bli gravid och nu är det målet är nått. Dessutom har jag kommit i kanonform samt klarat av flera löplopp med önskat resultat. Så största målet är att njuta av min familj (huvudmålet) samtidigt som jag smyger igång med att förverkliga mina karriärsmässiga drömmar (sidomål). Eftersom jag vet att småbarnstiden är begränsad försöker jag bromsa mig själv gällande allt annat trots att jag också VILL så otroligt mycket.

Idrottsmässigt har jag inte heller något större mål just nu och syftet är mest att må bra i mig själv samt orka vara den mamma och fru jag vill. Har däremot massor av mindre som ständigt jobbas mot, som i förrgår t.ex. då ben stod på schemat. Rumpan är och har alltid blivit förslappad efter varje graviditet så den var och är focus vid benträning. Många utfall, drakar, rumpa i kabelcross, lårcurl och knäböj blir det.

Men jag måste orka med också, och vissa chanser vill jag inte missa, varför halvtid på förskola för tvillingarna blir grymt. Inte idag dock – istället det blir lek hemma och på SATS.

Jag överlevde! Men det var precis. SJUKT jobbigt är bästa sammanfattningen av Tjejmilen jag kan komma på. Bilden ovan visar en kaxig Anna i startfållan, som jagade 100 meter efter Isabellah Andersson, men den kaxigheten dog efter 1 kilometer. Jag startade för alldeles för hårt och låg på maxpuls i 6 kilometer innan jag kunde andas någelunda normalt igen.

”Jag bryter, jag DÖR” var tanken redan efter 3 kilometer. Men så tänkte jag på vad jag sprang för – unga tjejer som tvingas gifta sig redan som barn, som inte får gå i skolan eller äta sig mätta. ”Måste sakta ner och ta mig i mål. För  Plan Sverige”.

Men efter 6 kilometer kom jag igen och även om det var jobbigt kunde jag andas och orkade spurta in i mål. Resultatet ser du ovan – 42,46 minuter (enligt chippet) och mitt personbästa på 43 är slaget. Nr 79 i mål av 25 761 är väl inte så illa? Nej, jag är OTROLIGT nöjd, för snabbare hade jag inte kunnat springa med den pulsen. 

Nu lägger jag tävlandet bakom mig för i år och ser fram emot soft wellnessträning. Stockholms Brantaste, Stockholm Marathon, Bellmanstafetten och Tjejmilen får räcka 😉

Och förutom ca 30 minuters ren plåga (övriga minutrar var uthärdliga, haha) har dagen varit fantastisk. Att få springa för en bra sak och träffa flera av mina fina bloggvänner. Bl.a. löpproffsen Miranda och Mia samt på bilden ovan Helena och Lovisa som också sprang för Plan ♥

Träffade dock inga av er läsar så förlåt om jag missade er under jakten efter en bajamaja. TACK för att ni stöttat och peppat mig hela tiden ♥

Värt! Nu ska jag bara gosa med barnen, äta god hämtmat och njuta! Målet är nått och jag säger som en av mina stora förebilder – ”jag älskar den här kroppen!”.

Enda snabba fotopausen på Blockhusudden.

Det springs lopp som aldrig förr – helgen som var var det Midnattsloppet, nästa helg springer jag med i Bellmanstafetten och helgen efter Tjejmilen som varit målet hela sommaren. Sistnämnda har jag provsprungit nu på morgonkvisten. Kan meddela att rundan ser fin ut, inga hinder förutom sura gäss. Partiet längst ut på Djurgården är jobbigt, innan man kommer ner till kanalen igen. Sen går det lättare ett tag innan sista tunga backen upp för Oxenstiernsgatan mot målet.

Jag skrev igår att 5 kilometer är jobbigt att maxa men även milen är vidrig om man går in för att springa fort. Den här gången hade jag varken laddat med glass, kaffe, hade inga att tävla mot eller publik som hejade. Ändå tog jag mig runt på 43 minuter – samma tid som jag sprang Tjejmilen på för 4 år sen och mitt personlig rekord. En otrolig endorfin- och egokick!

Plan Sverige – jag gör det för er, och för alla flickors rättigheter i världen springer jag gärna tills jag stupar.

Jag tror inte det är en slump att småbarnsmorsor springer bra. Först krystar vi ut levande varelser, sen tränar vi våra hjärtan varje dag, dygnet runt. Ibland för att jaga de små, ibland när de är på väg att sprängas av återhållen ilska och ibland när de håller på att sprängas av kärlek ♥

Bild från gårdagens styrkepass.

Time to get serious! Tränat har jag gjort hela sommaren, men mest ”feelgod-träning” och nu när hösten närmar sig med stormsteg är jag sugen på struktur. Känner mig hyffsat vältränad men det är roligt med resultat så jag fortsätter jobba mot mindre mål. Att bygga på rumpan när jag väl vågar lyfta lite tyngre, orka fler chins, stärka vader och bål för att undvika skador och jobba ihop magmusklerna t.ex.

Och det är lättare att planera träningen, undvika överträning och få med hela kroppen genom att se det hela svart på vitt. Här är nästa veckans plan.

Träning vecka 33, mellantung med 8-12 reps/set:

• Måndag: Styrka – rygg, baksida axlar, triceps, core
• Tisdag: Löpning med Chariot CX2 + 1000-ingar på löpband
• Onsdag: Styrka – ben, core
• Torsdag: Gymkondis (rodd + trappmaskin/löpband + armcykel) 
• Fredag: Styrka – bröst, axlar, biceps, core
• Lördag: Vila (eller ev. PT-Convention)
• Söndag: Löpning – intervaller (eller ev. PT-Convention)

P.S. Men nu – ut och se vad gårdagens glassuppladdning kan göra för backintervallerna. Kan informera att Chokladbollsglassen från Triumfglass var supergod. En ny bland mina favoriter! D.S.

Tänk att jag har lyckats stå på samma sätt, på samma plats i samma vackra väder och bloggposat tre år i rad (står bara åt fel håll på sista bilden). Det som förändrats mest utseendemässigt är egentligen magen som vuxit och krymt mellan korten. Och håret. Vikten har också gått lite upp och ner med graviditeten, men hur mycket vet jag inte. Säger som alltid – vikten är oviktig, det viktigaste är hälsan, hur du mår, det du ser i spegeln och hur kläderna sitter.

Ovan bild för två år sen, sommaren innan jag blev gravid med tvillingarna.

Ett år sen och 8 veckor efter tvillinggraviditeten. Jo, EFTER! Men kejsarsnitt + navelbråck + separerade magmuskler ger denna gravidlook.

Idag. Magen är fortfarande lite rund av att de separerade magmusklerna inte håller saker och ting på plats inne i magen, trots att navelbråcket är opererat. Men den är betydligt mindre än året innan och jag är stolt över vad den presterat – både att den burit 6 barn och att corestyrkan är grym.

Formen förutom magen är bra – löpformen bättre än någonsin, jag kanske inte lyfter lika tunga vikter som före graviditeterna, men det känns inte lika viktigt längre. Något jag däremot vill jobba på är mina chins och dips. Gillar känslan att orka lyfta min egen kropp och vara funktionellt stark.

Dagens träningsoutfit: Linne – Puma, sport-bh och kjol – Under Armour.

Tjejmilen är mitt nästa mål efter Stockholm Marathon och det är en stor ära att jag har blivit tillfrågad att springa för Plan Sverige. Plan är officiell förmånstagare för både Tjejmilen och Lilla Tjejmilen via sin kampanj Because I Am A Girl. Alla som springer kommer loppet ges möjlighet att på olika sätt visa sitt stöd för flickors rättigheter, t.ex. genom att bära ett flickarmband som hämtas vid Tjejmilens mässa.

”Kvinnor hamnar ofta i både andra och tredje hand i idrottssammanhang. En av de ursprungliga idéerna bakom Tjejmilen var att göra tvärtom – att sätta kvinnorna i centrum. Det syftet tycker vi ligger väl i linje med Plans kampanj om flickor”, säger Christer Clefberg på Stockholm Marathon Gruppen som arrangerar Tjejmilen.

Det känns jättekul att få vara del av ett gäng bloggare som får hjälpa Plan Sverige sprida viktig information i deras monitor och genom att springa för dem. Jag kanske inte hinner träna så mycket inför loppet så att jag klår mitt tidigare resultat på 43 min nu efter navelbråckoperationen, men springa ska jag. Har idag varit på återbesök efter operationen och fått grönt ljus för löpning. Jippi!! 🙂

Ska du springa Tjejmilen i höst?

Blånagel har de flesta haft, men blånavel? Är lite blågul och öm nu bara men inte alls ont om jag inte stöter till den. Är så glad över att kunna ha tröjor utan en stor boll som sticker ut även om magen fortfarande putar lite p.g.a. diastasen. Detta stör mig inte nämvärt och kanske jag slipper gravidfrågorna framöver då just naveln varit tydligt ”gravidtecken”. Fortsättning följer..