Vår training camp-special fortsätter – idag med NFC South.

ATLANTA FALCONS
Viktig fråga: Är Desmond Trufant och Robert Alford redo? Cornerback är en av de svåraste positionerna att spela – alla sporter inkluderade. Att göra det med en mesig pass rush är ännu svårare. Och att göra det mot killar som Drew Brees (två gånger), Tom Brady och Aaron Rodgers – det är typ superdupersvårt. Det kan bli en snurrig säsong för Falcons första- och andraval i draften. Tur att de får träna mot Julio Jones och Roddy White i sommar.
Mindre viktig fråga: Kan vi sätta den här snubben på d-line?

CAROLINA PANTHERS
Viktig fråga: Har Cam Newton mognat? Talang har aldrig varit frågetecknet för Panthers quarterback. Han avfyrar NASA-raketer med högerarmen, och springer över försvarare som en stridstank. Problemet är mer det mentala. 24-åringen är en ojämn passningsspelare som har kritiserats för sin nonchalanta, surmulna framtoning. I ett samtal med Charlotte Observer i slutet av juni medgav Newton att han börjat tänka mer på såna saker:
– I think this offseason has been key in my growth, going back and looking at things that I’ve done on the field and off the field. Whether I’m watching film or just watching things that I can become a better person at, I’m trying to polish things up to make me a better person and better player.
Mindre viktig fråga: Är det sant att Marty Hurney fick sparken för att han misslyckades med att kontraktera den här killen?

Mindre viktig fråga II: Är vänskapen med den här mannen anledningen till att Cam varit så tankspridd?

NEW ORLEANS SAINTS
Viktig fråga: Kan Rob Ryan göra skillnad som defensive coordinator? Förra gången laget hade en eldig och elak försvarscoach gick det rätt bra. Enda problemet var väl att han uppmanade spelarna att skada folk och såg till att de fick betalt för det. Men nu ska vi inte peta i petitesser! Det är som vanligt i New Orleans; om försvaret håller en anständig nivå så blir Saints livsfarliga.
Mindre viktig fråga: Har de hittat Persson-och-Wikdahls värdighet efter Super Bowl-festandet på Bourbon Street än?

TAMPA BAY BUCCANEERS
Viktig fråga: Kan Bucs bygga ett dominant försvar igen? De höll motståndarna till 3,5 yards per springförsök förra säsongen. Inget lag var bättre. De gav upp 297 passing yards per match. Inget lag var sämre. Så ni förstår ju vart de la pengarna inför säsongen – på sin secondary. Men gamla Tampa Bay-ikonen Warren Sapp är inte övertygad om att värvningarna av Darrelle Revis och Dashon Goldson är rätt väg att gå:
– I’ve seen a lot of great defenses in the NFL. I just haven’t seen one led from the back end.
Michael Bennett och hans nio sacks har stuckit till Seattle, så pressen ökar på Adrian Clayborn och Da’Quan Bowers att leverera på defensiva linjen. Jag tycker fortfarande att John Abraham, som blev osentimentalt (och förhastat?) dumpad av Atlanta, är en värvning som känns alldeles för logisk för att inte ha varit aktuell.
Mindre viktig fråga: Har du bildgooglat ”Muscle Hamster” nån gång?

Det är den här tiden på året nyhetsflödet börjar bli fullständigt oregerligt. Det är training camp, och ingen detalj är för trivial för att rapportera. Kom Tony Romo till lägret med två kilos övervikt? Trending topic på Twitter. Har Tim Tebow ringt Johnny Manziel? Larma ESPN. Ser Patriots femte-receiver vass ut? Fantasy-experterna skriver spaltmil.
Visst är det utmattande att vara NFL-fan i juli och augusti.
Tur då att USA-bloggen fortsätter att sålla ut några av de viktigaste frågorna.
Och, ska det medges, några inte fullt så viktiga.
I dag: NFC North.

CHICAGO BEARS
Viktig fråga: Vem fyller tomrummet efter Brian Urlacher? Den framtida Hall of Fame-spelaren var inte samma dominanta linebacker de sista säsongerna, men hans rutin och ledarskap kommer Chicago att sakna. Och tro det eller ej – det kommer Aaron Rodgers också göra:
– I always appreciated the approach he takes to the game. Against the Bears you never had to worry about cheap shots around the pile or after the whistle. They played the right way and it was led by Brian. I’ll never forget some of the battles we had. I always appreciated his ability to enjoy the game while being competitive. He plays the game with a lot of class and professionalism. He does it the right way.
Mindre viktig fråga: Kommer ”The League” återigen vara mer underhållande än Chicagos offense? Spoilervarning om du inte sett färdigt säsong två, annars klickaklickaklicka.

DETROIT LIONS
Viktig fråga: Har Jim Schwartz äntligen fått pli på sina mannar? Det är ju aldrig bra när spelare i ditt lag blir arresterade två gånger under offseason, men när samma siffra för ett år sedan var sju…ja, då kanske det får ses som framsteg. Om Lions håller sig i skinnet utanför planen – och blir mer disciplinerade på den – så är Schwartz ett steg närmare att få behålla jobbet.
Mindre viktig fråga: Vilken siffra blir högst: Antal touchdown-passningar av Matthew Stafford, eller antal vunna matcher av Detroit Pistons? Facit i den här rysarmatchen de två senaste säsongerna: 20–29, 41–25.

GREEN BAY PACKERS
Viktig fråga: Får Packers en 1000-yardslöpare för första gången sedan 2009? Laget snittade beklämmande 3,9 yards per springförsök förra säsongen. Därför draftade man Eddie Lacy, en smart och kraftfull ångvält, i andra rundan. Sedan kompletterade man med Johnathan Franklin, som har blivit jämförd med Ray Rice, i fjärde rundan. Håll koll på vilken rookie som sticker ut under träningslägret.
Mindre viktig fråga: Efter dopningsdomen mot Ryan Braun – när får den här killen sina pengar av Aaron Rodgers?

MINNESOTA VIKINGS
Viktig fråga: Har Christian Ponder en växel till att lägga i? Att spela bakom en av ligans bästa offensiva linjer – och med en ganska hygglig running back, mind you – torde vara optimalt för en ung quarterback. Men Ponder, som valdes tolva i draften 2011, har inte haft en helt övertygande utvecklingskurva.
Mindre viktig fråga: Är karriären som stjärna i enerverande reklamfilmer över nu när Greg Jennings lämnat Green Bay?

Känner ni pirret i magen?
Träningslägren har börjat, och NFL-säsongen är bara 46 dagar bort.
Vi laddar upp genom att ställa några frågor som är extra heta i juli och augusti.
Först ut: Den alltid hajpade, alltid underhållande NFC East-divisionen.

DALLAS COWBOYS
Viktig fråga: Legendaren Monte Kiffin är tillbaka i NFL. Det är coolt. Men är en 73-åring verkligen rätt man att lyfta ett försvar som släppte in 25 poäng per match ifjol? Sean Lee, 27-årig linebacker, tvivlar inte:
– He coaches with a ton of passion. He’s got an intensity that we all feed off. He comes into meetings excited and gets us going.
Mindre viktig fråga: Om Cowboys missar slutspel igen, kommer det finnas tillräckligt med botox i världen för att släta ut rynkorna i Jerry Jones panna?

NEW YORK GIANTS
Viktig fråga: Kan David Wilson vinna coachernas förtroende? Den spektakuläre running backen hamnade i Tom Coughlins skamvrå tidigt förra säsongen efter en fumble. När han fick speltid visade han vilket explosivt vapen han är. Men det finns fortfarande frågetecken för 22-åringens förmåga att säkra bollen, skydda quarterbacken och fånga passningar.
Mindre viktig fråga: Vad kommer Eli Manning titta på i år?

PHILADELPHIA EAGLES
Viktig fråga: Michael Vick eller Nick Foles? Den hetaste snackisen i Philly är en hederlig gammal QB-duell. Nye coachen Chip Kelly tar med sig ett spelsystem som var extremt springvänligt på college, men det betyder inte att atletiske veteranen Vick har ett försprång (ha!) mot andraårsspelaren Foles.
– Repetitive accuracy is the No. 1 quality we’re looking for in a quarterback, har Kelly sagt – och tillagt att förmågan att springa bara är ”en bonus”.
Mindre viktig fråga: Kommer Philly-reportrarna visa mer glöd än Eagles-försvaret även under Chip Kelly-regimen?

WASHINGTON REDSKINS
Viktig fråga: Hur tjockt blir det i sjukstugan? Robert Griffin III är inte ensam om att jobba sig tillbaka från en allvarlig skada. Hans bästa receiver Pierre Garçon hade fotproblem stora delar av fjolåret, och kommer bära skor med speciella inlägg för att skydda sig. Brandon Meriweather, Brian Orakpo, Roy Helu, Adam Carriker och Fred Davis är andra spelare att hålla koll på – blir det några bakslag i återhämtningen?
Mindre viktig fråga: Vilken färg kommer head coach Mike Shanahan oftast ha i ansiktet den här säsongen: terrakottaröd, röd eller högröd?

Jag ska inte ljuga – basebollens allstar-uppehåll är himmelskt skönt. Inte för att jag tycker att Home Run Derby är en exceptionellt tillfredsställande underhållningsform, utan för att de här fyra dagarna är den längsta sammanhängande fantasyledigheten – på hela året. Fyra raka dagar! 96 timmar utan att sätta lineups, jaga waivers-fynd och hårdbevaka Rotoworld. Kort sagt: Livet som en normal människa.

Men visst, det är kul när det drar igång igen också. Även fast man sitter där och svär över att Yasiel Puig går 0/9 på två matcher…
Här är några andra siffror från nattens matcher:

• 19–5 är Los Angeles Dodgers vinst/förlust-facit över de 24 senaste matcherna. Detta efter en 3–1-seger mot Washington inatt. Och nu är miljardbygget från LA bara en seger från att gå om Arizona som ledare av NL West.

• 43 – så gammal är Mariano Rivera, om någon nu glömt. Han noterade sin 31:a save för säsongen i en 5–2-seger på Fenway Park. Eftersom Red Sox-fansen vet att uppskatta en legendar, så bjöd de på en stående ovation när Yankees-closern marscherade in. Senare på kvällen hände exakt samma sak – på en restaurang!

• Efter att ha nollat Oakland i 8.1 innings (119 pitches) fick CJ Wilson gå och sätta sig. Ernesto Frieri ordnade sin 24:e save för säsongen, och LA Angels vann med 2–0. Wilson kastade åtta strikeouts i matchen och har nu bara släppt två earned runs på sina fyra senaste matcher.

• 28 – i så många matcher har Miami Marlins gjort bara en eller ingen run. Inatt blev det 0–6-förlust mot Milwaukee.

• Houston har varit ett miserabelt lag i några år nu. Men åtminstone underhåller de sina fans med nya, spektakulära sätt att förlora på. Seattle hade bara en (1) hit på hela matchen, men vann ändå med 4–2.
– I would say it was the strangest game I’ve been involved from Little League to the big leagues when you give up one hit and punch out 15 guys and end up on the losing side of it. But it’s crystal clear how it happened. When you walk (six) guys and all four of their runs that score are via the walk, there’s no defense for it, sa Astros manager Bo Porter.

• 0 – ja, det är nästan mer anmärkningsvärt när Chris Davis inte dundrar in en home run nuförtiden. Han hade ”bara” en RBI-singel, en dubbel och en run när Baltimore slog Texas med 7–4. Totalt har Davis 37 home runs på 352 at-bats den här säsongen.

Vi fortsätter plöja igenom de viktigaste nyheterna på NBA:s free agent-marknad. Här är lite av det som hänt sedan vi hördes sist:

Såvida du inte har vistats i ett rävgryt (eller i ett svenskt medielandskap), så vet du vid det här laget att Dwight Howard lämnar Los Angeles Lakers. Houston Rockets nästa. Jag, som är totalt fri från klubballianser i det här fallet, tycker att det är ett bra val. Om D12 kan hitta tillbaka till gammal god form – och finna själslig ro en gång för alla – blir Rockets en titelkandidat i många, många år framöver. James Harden fyller 24 år i augusti och är redan en topp 10-spelare i världen, kanske topp 5.

Rockets kommer ha en fortsatt internationell prägel på lagbygget. Francisco Garcia har förlängt, Omri Casspi ansluter från Cleveland, och Omer Asik ska ingenstans enligt GM Daryl Morey.

•••

Miami har brutit kontraktet med Mike Miller. Återstår att se om något tror på hans slitna kropp. Det var ju Miller som sa så här redan efter fjolårets NBA-titel:
– I’m just glad they didn’t take me back to the barn and put me down.

•••

En av mina favoritsatsningar den här sommaren: Clevelands värvning av Andrew Bynum. Klart det är en sjuhelsikes chansning – sargade knän, borta hela förra säsongen, fortfarande inte i träning. Men Bynum är 25-åringen som snittade 17/11/3 så sent som i fjolårets slutspel. Cavs är skyddade mot en ny fysisk eller mental kollaps: bara 6 av 12 miljoner dollar är garanterade det första året på kontraktet, och om det blir ett andra år är helt upp till klubben.

Cleveland har också värvat gedigne comboguarden Jarrett Jack, 29, och Earl Clark, 25, som blixtrade till under delar av fjolåret med Lakers. Cavaliers är tveklöst på väg mot slutspel. Håll utkik efter traderykten; lagets front court är full av talang och kompetens.

•••

E’ de’ det här du kallar ”tanking”, då vill jag inte längre va med!
Man skulle ju ringa upp Atlantas GM Danny Ferry och ta honom i örat. Vi hade blivit lovade – av diverse media – att Hawks skulle satsa på att vara riktigt dåliga i vinter. Allt i hopp om en bra position i den stjärntäta draften nästa år. Men efter kontrakteringarna av Paul Millsap, Jeff Teague och Elton Brand vet vi bättre. Atlanta kan inte ens förlora ordentligt. Suck.

•••

Josh Smith tar sin förtjusande fysik och sina förfärliga skottval till Detroit. Fyra år och 56 miljoner dollar är villkoren. Det kommer bli tjockt under motståndarkorgen när J-Smoove är inne samtidigt som Greg Monroe och Andre Drummond. Här är deras skottkartor från den gångna säsongen:

Tur då att Pistons också har kontrakterat ett par skickliga trepoängsskyttar. 25-årige Luigi ”Gigi” Datome är regerande MVP i italienska ligan. Dessutom är Chauncey Billups, självaste ”Mr. Big Shot”, tillbaka i Detroit – precis som Rasheed Wallace, som får en roll i coachstaben. Två gamla hjältar från mästarlaget 2004.

På längre sikt kan rookien Kentavious Caldwell-Pope, 20, också spela en nyckelroll med sitt skytte.

Vad betyder allt det här för vår svenske man i Michigan? Well, Jonas Jerebko är mycket, men någon floor spacer är han inte. Däremot är jag övertygad om att nye coachen Maurice Cheeks – en vass försvarare på sin tid – kommer att värdesätta Jerebkos uppoffrande slit. En av konkurrenterna om speltid, Jason Maxiell, lämnar för Orlando Magic.

Och sedan lär transferryktena snurra vidare, med och utan Jerebko. Pistons kommer fortsätta jaga trades med Charlie Villanuevas och Rodney Stuckeys utgående kontrakt – 8,5 miljoner dollar vardera – som lockbete.

•••

Andrei Kirilenko lämnade 10 miljoner dollar hos Minnesota för 3 millar hos Brooklyn. Det får konkurrenterna att misstänka ryskt fulspel.
– There should be a probe. How obvious is it?, säger en anonym GM till Yahoo.
Befogade anklagelser, eller bara avundsjuka? En sak är säker. Med 1,2 miljarder kronor i lönekostnader kommande säsong tänker Nets-ägaren Mikhail Prokhorov vinna – till varje pris.

•••

Los Angeles Lakers bröt med Metta World Peace, och det dröjde inte länge förrän 33-åringen var klar för New York Knicks. Det är kul att en stor profil äntligen får spela i sin hemstad, men annars har jag svårt att bli upphetsad över det här.

•••

Apropå Lakers. De har inget egentligt utrymme under lönetaket, men har slickat såren genom att värva Chris Kaman, Nick Young, Wesley Johnson och Jordan Farmar. Kortsiktig utfyllnad i väntan på nästa års free agent-cirkus, då målet är LeBron James och/eller Carmelo Anthony. Tro’t den som vill.

•••

Byta bredd mot spets. Har man chansen att göra det i NBA, ska man alltid ta den. Golden State har tappat namn som Jarrett Jack och Carl Landry – och flera draftval – men i gengäld kunde Warriors signa Andre Iguodala till ett fyraårskontrakt värt 48 miljoner dollar. Min kärlek till Iggy är väldokumenterad (och GM-utmärkelsen till Morey, den sitter rätt snyggt så här i efterhand va?).

Warriors har fyllt på bänken med Marreese Speights, Toney Douglas och Jermaine O’Neal.

•••

Dallas Mavericks splittrade sitt mästarlag från 2011, bara för att gå miste om Deron Williams ifjol och Dwight Howard i år. Tröstprisen? Jose Calderon, Monta Ellis, Samuel Dalembert, Wayne Ellington och Gal Mekel.
Ibland tycker jag synd om Dirk Nowitzki, som tvingas slösa bort de sista ljuva åren i ett begränsat lagbygge. Sedan kommer jag ihåg att han tjänar 150 miljoner kronor på att spela basket.

•••

Några andra veteraner som fått nya adresser i sommar: OJ Mayo, Carlos Delfino och Zaza Pachulia till Milwaukee, Mike Dunleavy till Chicago, Greg Stiemsma till New Orleans, Kosta Koufos till Memphis, Darrell Arthur och JJ Hickson till Denver, Carl Landry till Sacramento, Darren Collison och Byron Mullens till LA Clippers.

Deals, deals, deals.
Kontrakt och pengar byter händer i rena Wall Street-takten i NBA.
Här är några av de viktigaste nyheterna sedan free agent-perioden började den 1 juli.

Och nej, Dwight Howard har fortfarande inte bestämt sig.

• Indiana har förlängt med sin tuffing David West. Tre år, 36 miljoner dollar. Klubben förstärker dessutom bänken med CJ Watson och Donald Sloan. Jag gillar’t. Pacers blir fortsatt ett av de mest intressanta lagen att följa i NBA.

• Jeffery Taylor får en ny lagkamrat som omedelbart blir Charlottes bästa spelare. Al Jefferson, 28, är en av ligans pålitligaste centrar. 21/11, 23/11, 17/9, 19/10, 19/10, 18/9 är hans poäng/retur-snitt de sex senaste säsongerna. 41 miljoner dollar över tre år kostar den sortens produktion. Visst ”riskerar” Big Al att försämra Charlottes position i draften nästa år, men alla klubbar kommer till en punkt där det blir rentav skadligt att förlora mer. Young guns som Kemba Walker, Michael Kidd-Gilchrist och nyligen draftade Cody Zeller måste börja bygga en vinnarkultur. Att ha en rutinerad insidescorer blir gynnsamt för deras spelmässiga utveckling… och jag tror fortfarande att Bobcats draftar i lotteriet nästa år.

• På tal om dyra centrar. Tiago Splitter får fyra år och 36 miljoner dollar av San Antonio Spurs. Osexigt, men nödvändigt. Låt inte finalseriens smallball lura dig – Splitter är en gedigen, nyttig spelare för Spurs. De har bara en annan big man, och han fyller 38 år innan nästa säsong är slut. Tim Duncan kan inte dra hela lasset själv.

• Då känns det värre med Manu Ginobilis två år och 14 miljoner dollar. Argentinaren hade en tung säsong som 35-åring. Å andra sidan kan man hävda att han var underbetald i många år. Det är en fin gest av Spurs att ge en lojal klubbikon ett sista, lukrativt kontrakt. Klubben var bara sekunder från att vinna titeln. Det är svårt att klandra dem när de ger samma stomme chansen ett par säsonger till. De har kryddat lagygget med Marco Belinelli, en bra trepoängsskytt som torde passa fint in i det Spurs gör (läs: han är europé).

• San Antonio får bygga om sommaren 2015 istället. Då lär klubben ha shitloads med cap space. På free agent-listan finns namn som Roy Hibbert, Kevin Love och LaMarcus Aldridge.

• Trepoängsspecialisten och svärmorsdrömmen Kyle Korver, 32, får fyra år och 24 miljoner dollar för att stanna i Atlanta. Jag har goda förhoppningar om att Hawks väljer riktigt tidigt i draften nästa år…

• Minnesota Timberwolves försöker omge Kevin Love med talang som kan ta honom till hans första slutspel. Det innebär fyra år och 30 miljoner dollar till Oklahoma Citys Kevin Martin, en duktig poänggörare som behövs bredvid Ricky Rubio. Chase Budinger stannar för 16 miljoner dollar över tre säsonger (med en out-klausul efter två). Centern Nikola Pekovic är restricted free agent och får invänta Dwight Howards beslut innan de feta buden börjar strömma in. Räkna med att Wolves matchar alla kontraktsförslag. Däremot är Andrei Kirilenko troligtvis förlorad, och det är förjäkla synd.

• Madison Square Garden får njuta av vilda trepoängare och, ehrm, kittlande beslut även nästa säsong. JR Smith, Sixth Man of the Year och gunslinger extraordinaire, skriver på för fyra år och 25 miljoner dollar. New York Knicks har också förlängt med Pablo Prigioni – och trejdat till sig Andrea Bargnani (i utbyte mot Marcus Camby och Steve Novak). Nä, det här kan ju inte gå fel.

• Martell Webster får fyra år och 22 miljoner dollar av Washington Wizards. Inget supervärde, men Washingtons framtid hänger ändå inte på Martell Webster. Det handlar mer om hur John Wall, Bradley Beal, Jan Vesely, Kevin Seraphin och Otto Porter utvecklas.

• Försvar och hårt arbete lönar sig i basket. Fråga bara Tony Allen, som får 20 miljoner dollar över fyra säsonger. Memphis är uppenbarligen inte rädda över att hans ålder (32 i januari) ska skada hans fysik och kropp än på ett bra tag.

• Håll i er nu, för här kommer en trelagstrejd:
– LA Clippers får JJ Redick och Jared Dudley.
– Phoenix Suns får Eric Bledsoe och Caron Butler.
– Milwaukee Bucks får två draftval i andrarundan.
Mest intressant är ju det här för Clippers. De hade redan fått Chris Paul att stanna genom att sno Doc Rivers från Celtics. Nu ger man CP3 två vassa skyttar (bland annat) att kicka ut bollen till. Clippers blir en stark finalkandidat.
Atletiske Eric Bledsoe har varit en stor snackis de senaste åren. Nu får vi se vad han går för i en större roll. Spännande värvning av Suns.

• Håll i er, för här kommer en trelagstrejd till!!
– New Orleans Pelicans (ja, de heter ju så numera) får Tyreke Evans och Jeff Withey.
– Sacramento Kings får Greivis Vasquez och två draftval i andrarundan.
– Portland Trail Blazers får Robin Lopez och Terrel Harris.
Fyra år och 44 miljoner var en alldeles för dyr prislapp på Evans tyckte Kings, så de tog gladeligen emot Vasquez (en lysande passningsspelare med bra storlek). Nu är frågan: Hur galna blir Pelicans i vinter? Med möjligheten att mönstra Jrue Holiday (som nyligen kom i trejd från Philadelphia), Eric Gordon och Evans samtidigt kan laget spela i ett halsbrytande tempo. Tyvärr finns det bara en boll, och det vore ju tacknämligt om den hamnade i händerna på Anthony Davis eller Ryan Anderson ibland. Basketmässigt har New Orleans en bit kvar till toppen. Men musiken är alltjämt världsklass, så nu åker jag till Köpenhamn och kollar på Soul Rebels. Hörs nästa vecka, då ska vi prata om Dwight Howard.

Efter våra diskussioner om New Englands passningsspel i fredagspanelen fick vi en intressant kommentar från Daniel:

”Precis som en tidigare kommentar nämner så spela Pats i NFL’s i särklass lättaste division. Jag har därför aldrig riktigt förstått varför alla hylla Pats så mycket som de gör. De har alltid det svårt mot de bättre lagen de får möte från övriga AFC-divisioner. Och allt prat om deras post-season framgångar och Brady’s game winning drives är lite tröttsamt. Det är ändå så att de flesta av dessa framgångar och dessa drives kom innan och under spygate, de som inte känner till spygate googla skiten. Sedan Brady inte längre visste vad försvaret hade för scheme så har Pats inte vunnit någon Super Bowl.”

Visst, AFC East är ingen av de bättre divisionerna. Men ”i särklass lättast”? Nja. De två senaste åren kan AFC West mycket väl ha varit ligans sämsta division. NFC South hade bara ett lag på plusrecord ifjol. Och i NFC West har det, fram till ifjol, varit några riktigt magra år. Vem kan glömma 2010 då 7–9 räckte till slutspel i den divisionen?!

Hur mycket Spygate egentligen gav Patriots kommer alltid vara föremål för debatt. Men sedan skandalen avslöjades (10 september 2007) ser Pats facit ut så här:

2007: 15–0 i grundserien, 10–0 mot lag utanför AFC East. 2–1 i slutspelet (förlust mot New York Giants i Super Bowl).
2008: Tom Brady skadad i första matchen. Med Matt Cassel som QB går Pats ändå 11–5 i grundserien, 7–3 mot lag utanför AFC East. Missar slutspel (det var ett väldigt topptungt år i AFC med ett lag på 13–3, två på 12–4 och tre på 11–5).
2009: 10–6 i grundserien, 6–4 mot lag utanför AFC East. 0–1 i slutspelet (ut mot Baltimore(.
2010: 14–2 i grundserien, 9–1 mot lag utanför AFC East. 0–1 i slutspelet (ut mot New York Jets).
2011: 13–3 i grundserien, 8–2 mot lag utanför AFC East. 2–1 i slutspelet (förlust mot Giants i Super Bowl).
2012: 12–4 i grundserien, 6–4 mot lag utanför AFC East. 1–1 i slutspelet (förlust mot Baltimore i conference-finalen).

Sammanfattningsvis, efter att Patriots regelvidriga videofilmande stoppades:
Vinster–förluster: 75–20.
Mot lag utanför AFC East: 46–14.
I slutspelet: 5–5, två Super Bowl-förluster och en AFCCG-förlust.

Siffrorna visar svart på vitt att New England fortsätter att dominera NFL, även utan fusk.

Och Tom Brady? 187 touchdowns, 45 interceptions och 2 MVP-titlar de fem fulla säsonger han spelat efter Spygate. Statistiskt sett har han bara blivit bättre, även om han inte vunnit någon Super Bowl under den här perioden.
Det är det å andra sidan bara fem lag som har lyckats med…

Ni vet förutsättningarna: Fyra frågor, två bloggare, oändligt utrymme i kommentarsfältet. Kör hårt.

NFL: Wes Welker gick till Denver, Brandon Lloyd gjorde sig omöjlig, Rob Gronkowski är skadad och kommer kanske – stort kanske – tillbaka till premiären. Och nu Aaron Hernandez! Åtalad för mord och sparkad. Herrejävlar, hur stor är egentligen krisen för New England Patriots passningsspel?

Persson: Det är luuuugnt. Eller, fan, det kanske är totalt jäkla haveri? Jag kan faktiskt inte bestämma mig. Jag tänker så här: Pats visste vad dom gjorde med Welker och Lloyd. Gronks operation kan inte ha kommit som en total överraskning. Det lär dock hela Hernandez-soppan ha gjort och nu är ytterligare en av ligans bästa TE:s borta. Men är det något lag och någon QB som hittar andra sätt att vinna, så är det Patriots och Brady. Ja, ni märker ju själva hur jäkla splittrad jag är.

Westin: New England vann tolv grundseriematcher och gick till AFC-final med Reche Caldwell (760 yards) som ledande receiver. Fasen, de gick 17–2 och vann Super Bowl med David Givens, David Patten och Deion Branch som topptrio. Det var ett annat NFL och ett annat Patriots på den tiden, visst. Men lärdomen är tydlig: Tom Brady och hans starka o-line får det att funka. Oavsett vem som fångar bollarna. Redan ifjol var New England det lag som sprang näst mest av alla i NFL (523 försök, bara Seattle med 536 sprang mer). Räkna med mer av den varan i år. Så länge Gronkowski och nye Danny Amendola är skadefria kommer det finnas spetskompetens även bland passningsmottagarna. Håll koll på namn som Kenbrell Thompkins, Aaron Dobson och Julian Edelman, också. Ingen av dem är nästa Randy Moss, men med speltid och Hall of Fame-kalibrigt QB-spel finns förutsättningar för ett överraskande genombrott eller två.

NBA: Draften är avklarad. Liksom en blockbuster-trade mellan Nets och Celtics. USA-bloggens kommentar? Vi går helt sonika vidare till free agent-cirkusen som drar igång på måndag. Av de tillgängliga namnen, vem är spelaren du a) vill värva till varje pris, b) vill undvika likt pesten, och c) tror kan bli en oväntad succé?

Persson: Till varje pris är kanske att ta i, men jag hade inte tackat nej till Tony Allen. Gillade honom skarpt redan under Celtics titelsäsong och då tog han fortfarande skott som var så dåligt tajmade att man ville springa ned på plan och skaka lite vett i karln. Okej, det händer väl fortfarande. Men mer sällan och det är för hans defensiv jag vill ha honom i mitt lag. B? Det kommer bli kul att se vad som händer med J.R. Smith och Andrew Bynum. Bara de inte hamnar i mitt lag. C? Hm. Knepigt. J.J. Redick hade väl ingen supersäsong i Bucks, men i rätt lag med rätt system och rätt coach borde hans skytte kunna göra en massa nytta.

Westin: A) Dwight Howard. Trots skadeproblem, trams och drama vid sidan av planen. Frisk och motiverad är han en av NBA:s allra bästa spelare. Ett insidemonster som kan dominera en matchbild med sin fysik och sitt försvar. B) Monta Ellis. Lågprocentiga, turnover-benägna tweeners är inte min grej. C) I rätt miljö tror jag fortfarande väldigt mycket på Josh Smith. Han ska inte vara en bärande spelare med något monsterkontrakt, men som tredje- eller fjärdebanan i ett starkt slutspelslag… där kan han verkligen göra skillnad. Jag vet inte hur det ska gå till rent lönetakstekniskt, men en hemlig dröm jag har är att Smoove tar sin spektakulära fysik till San Antonio. Där skulle alla långa tvåpoängsförsök dessutom straffa sig med hårtork i ansiktet och träflisor i göten…

MLB: Ujuj, vad tiden går fort när man har roligt. Snart midseason i MLB – vad gör dig extra upphetsad inför andra halvan av säsongen?

Persson: Handen på hjärtat? I ärlighetens namn? På grund av en galet intensiv NHL-säsong har det blivit alldeles för lite baseboll för min del. Det ska bli ändring på det nu. Mest ser jag fram emot att börja följa ett Red Sox som verkar vara nästan lika likeable som det från 2007.

Westin: Yasiel Puig, Mike Trout, Bryce Harper, Dom Brown, Manny Machado, Matt Harvey, Stephen Strasburg, Shelby Miller, Chris Sale…osv etc mfl. Det är alla unga genombrottsspelare, eller i vissa fall redan etablerade unga superstjärnor, som får mig att hålla intresset uppe under grundseriens transportsträckor. I år verkar vi ju dessutom få en riktigt intressant slutspelsjakt i nästan alla divisioner.

NHL: Om du har hunnit smälta din personliga hockeytragedi (det kan vara en finalförlust, det kan vara att din sportstad inte har något NHL-lag längre)…då är det hög tid att blicka framåt. Draft på söndag, vem/vad ska vi ha ögonen på?

Persson: För det första: vilken finalförlust? För det andra, så är ju själva draften egentligen inte grejen. Visst, det kommer bli spännande att se vad de fem, sex topprankade spelarna hamnar. Men sedan är lotteriet igång och vi får inte veta var vinsterna hamnar förrän om några år. Anledningen till att ni ändå ska följa draften är att på grund av det fallande lönetaket så förväntar i alla fall jag mig en hel hög superintressanta trejder. Säger Pittsburgh adjö till Letang, till exempel?

Westin: Brendan Harms, rivig ytterforward från Fargo Force i USHL, är en av mina absoluta favoritsleepers. Nej, nu ljög jag så in i Norden. Och googlade fram ett coolt namn. Jag vet inte ett jota om NHL-draften. Det lär väl sluta med att jag sitter där och räknar svenskar och känner mig fånigt stolt som vanligt.

Ser det här ut som två män som gillar varandra? Titta närmare, i så fall.
Doc Rivers vara eller inte vara i Boston Celtics är en av NBA:s hetaste ryktescirkusar just nu. Los Angeles Clippers vill byta till sig coachen, men klubbarna kan inte komma överens om ersättningen.

Rivers längtar bort. Celtics trupp har passerat bäst före-datum, och han har tre år kvar på kontraktet. Han vill hellre coacha en finalkandidat än bygga nytt i Boston.

Och sedan är det ju det där med Rajon Rondo.
Att den 27-årige pointguarden är en lynnig och lite besvärlig kille är en av NBA:s sämst bevarade hemligheter. Under sju säsonger tillsammans trodde jag ändå att han och Doc Rivers lärt sig att leva med varandra. Att de hade utvecklat den typ av respektfulla och vinstdrivna relation som får en krävande coach och en envis stjärnspelare att fungera.
Men icke.

– Doc Rivers is sick of coaching Rajon Rondo, and Rajon is a bad locker room guy, säger NBA-reportern Chris Sheridan i en färsk radiointervju.
Värst var det när Rondo dundrade ”fuck you!” mot Rivers, som reagerade häftigt.
– They were gonna have a fist fight if it wasn’t broken up by the rest of the team, säger Sheridan.
Han har 24 år i branschen för bland andra ESPN och AP, så jag litar på hans källor.

Mycket kan hända i Celtics – och NBA överhuvudtaget – de kommande veckorna. Draften är på torsdag 27 juni. Den 1 juli börjar free agent-perioden.

Förutom trejdryktena kring Rivers och Kevin Garnett, så har ju Boston också möjligheten att köpa ut Paul Pierce från kontraktet. Nu har snacket om Clippers dött ut igen – men tänk om alla tre hamnar där till slut ändå, tillsammans med Chris Paul och Blake Griffin. Då får vi en ny högintressant finalkandidat i väst.

•••

För dig som vill återuppleva den avgörande matchen i en oförglömlig finalserie – här är en sevärd video:

En av de bästa, mest välspelade och underhållande matchserier jag kan minnas är över.
Miami Heat är NBA-mästare för andra året i rad.
Komplett värdiga, imponerande mästare. Deras största stjärna är en osjälvisk tvåvägsspelare. De står för en kraftfull, försvarsfokuserad attackbasket. Varje gång de tvingar fram en turnover och springer i en dunk på andra planhalvan, så känns det som en liten seger för sporten.

Jag älskar San Antonio Spurs och deras vackra lagspel precis lika mycket, men det är bara att lyfta på kepsen för Miami – världens bästa basketlag de två senaste säsongerna.

Vad det här betyder för Heat, Spurs och det framtida NBA-landskapet blir en diskussion för en annan dag. Tills vidare nöjer vi oss med att hylla mästarna. Här är hela laget, spelare för spelare:

Ray Allen, shooting guard, 37 år. Lika pålitlig som Fröken Ur. Prestigevärvningen från Boston bidrog med precis det han skulle: floor spacing, tunga trepoängare och en jädra massa rutin.

Chris Andersen, power forward, 34 år. Det var ett litet äventyr varje gång Birdman kom in på planen. Och oftast med lyckligt slut för Miami. Sinnebilden av en energispelare.

Joel Anthony, center, 30 år. Laglojal, defensiv brunkare som knappt nuddade planen i slutspelet.

Shane Battier, small forward, 34 år. En av de stora finalhjältarna i fjol med sitt 58-procentiga trepoängsskytte. I år har både speltid och produktion minskat. Men när allt skulle avgöras, då stod den intelligente klisterkillen där och bombade i bollarna igen: sex av åtta trepoängare.

Chris Bosh, power forward, 29 år. Den hånade stjärnan fick sin revansch, i år igen. Skärpte sig och tog fajten under korgarna mot Spurs. Efter den dåliga semifinalserien mot Indiana var många beredda att avfärda hans framtid som Heat-spelare.

Mario Chalmers, point guard, 27 år. Heat-fansen har lärt sig att älska Rios bästa sidor, och leva med hans sämsta. Blandar skytteuppvisningar med anonymitet eller ren vårdslöshet.

Norris Cole, point guard, 24 år. Spelade varenda match i slutspelet, tills han blev totalt uppsnurrad av Parker/Ginobili i finalmatch fem och bänkades. 2013/14 blir en nyckelsäsong.

Udonis Haslem, power forward, 33 år. Klubbens hjärta vann sin tredje titel i sin tionde säsong. Stundtals kämpig finalserie, men utan hans skytte i match tre och fem mot Indiana är det tveksamt om Miami ens tagit sig hit.

Juwan Howard, power forward, 40 år. Spelade 51 minuter i grundserien, exakt noll i slutspelet. Så jo, Heat fäster nog ett rätt stort värde vid hans ledarskap. Själv fäster jag ett rätt stort värde vid att han är en av de sista i en generation där profilerna (Grant Hill, Jason Kidd) droppar av en efter en, och att han får oss som hängt med ett tag att känna oss, well…lite mindre antika. Ett år till, Juwan. Ett år till!

LeBron James, small forward, 28 år. Det var inte riktigt lika friktionsfritt som den första titeln, men visst visade den självutnämnde kungen att han förtjänar sin tron. Från trippeldubblarna till monsterförsvaret till The Headband Game – det var ett slutspel att minnas, av en av tidernas absolut bästa basketspelare.

James Jones, small forward, 32 år. Med Allen, Miller och Battier i rotationen fanns nästan inga minuter kvar till trepoängsspecialisten Jones.

Rashard Lewis, forward, 33 år. Satt långt ut på bänken och lyfte en monsterlön. Belönades med sin första mästerskapsring. Ganska gött liv, ändå.

Mike Miller, shooting guard, 33 år. Trepoängsskytt och slitvarg som funderade på att lägga av efter förra titeln. Ångrar knappast sitt beslut idag…

Jarvis Varnado, power forward, 25 år. Via italienska andraligan, Israel, D-League och ett kort gästspel hos Boston Celtics hamnade han till slut i Miami – laget som draftade honom 2010. Fick ingen speltid i slutspelet, men är en exceptionell skottblockare som kan kämpa sig till en roll nästa säsong.

Dwyane Wade, shooting guard, 31 år. 2006 var han Miamis givna MVP, ifjol klev han åt sidan och lät LeBron leda laget. På väg mot sin tredje titel kämpade Wade mot onda, besvärliga knän. Men när det verkligen behövdes – som i match sju mot Pacers, och match fyra och sju mot Spurs – levererade han superstar-spel på båda planhalvorna.

Erik Spoelstra, head coach, 42 år. Tre raka finaler, två raka titlar. Ett specialdesignat spel, lika halsbrytande underhållande för publiken som det är svårtacklat för motståndarna. Schackmatchen mot Gregg Popovich i finalserien var mycket underhållande. Spoelstra har etablerat sig som en av ligans bästa coacher – och det är bra, för det lär bli ännu svårare att vinna mästerskap i framtidens NBA.