Nästa del av USA-bloggens NHL-serie:

DETROIT: Claude Lemieux

Under 1990-talet fanns det ingen rivalitet i NHL som överskuggade mötena mellan Detroit Red Wings mot Colorado Avalanche. Grunden till rivaliteten lades under flera säsonger, då lagen gång på gång drabbade samman i slutspelet.
Det var dock en incident som förvandlade matcherna till rena rama krig: Claude Lemieux tackling i ryggen på Detroits Kris Draper (0.55 in i klippet).
Trots att Draper inte hade pucken, valde Lemieux att med våldsam kraft skicka Red Wingsforwarden in i sargen. Med resultatet att Draper drabbades av hjärnskakning, bröt käken, näsan och kindben.
Smällen var så otäck att Detroitspelarna var på gränsen till chockade efter matchen.
– Jag kan inte fatta att jag tackade honom för matchen, sa Dino Ciccarelli.
Lemieux straff?
Två matchers avstängning.
Säkerligen bidrar det skämtet till straff till att Detroitfansen fortfarande håller Claude Lemieux som deras största fiende.
(Se även detta tidigare inlägg i USA-bloggen)

EDMONTON: Chris Pronger

Under hela sin 15-åriga NHL-karriär har Chris Pronger delat ut armbågstacklingar till vänster, tjuvsmällar till höger. Han uppskattar själv antalet arenor där han blir konstant utbuad till ”runt 20”. Inte ens spelarna själva känner någon sympati gentemot Pronger, utan har i stället röstat fram honom som ligans fulaste spelare.
Men Edmontonfansens avsky gentemot veteranen har ingenting med hans spelstil att göra. Det var när Pronger – efter att ha lett Oilers till Stanley Cup-finalen 2006 – begärde att bli bortbytt från
klubben som han fick stämpeln ”Public Enemy No. 1”.
Pronger försökte dämpa ilskan genom att förklara att han ville bort av ”personliga skäl”. Men det hjälpte föga. Fram tills han blev bortbytt (till Anaheim) blev Pronger och hans familj utsatt för både smutskastning och ryktesspridning.
Bubblare: Dany Heatley, som i somras vägrade att bli bortbytt till Edmonton från Ottawa.

FLORIDA: Uwe Krupp

Det är kanske svårt att tro det – särskilt med tanke på de senaste säsongernas skrala resultat – men Florida Panthers var säsongen 1995/96 på väg att vinna Stanley Cup.
Hade Panthers lyckats att gå hela vägen, hade det inte bara varit en makalös skräll. Det hade också varit en av de mest enastående prestationerna NHL någonsin skådat.
På allvar.
Hockeyklubben Florida Panthers hade nämligen bara existerat i tre säsonger. I normala fall har det
tagit fyra, fem, sex år för nyetablerade lag att ens komma i närheten av slutspelstrecket. Att en treårig organisation skulle gå hela vägen till Stanley Cup-final?
Uteslutet.
Men Panthers trotsade alla odds och slog – i tur och ordning – ut Boston, Philadelphia och Pittsburgh på vägen till final. Där – mot Colorado – tog det dock stopp. I match fyra kom avgörandet i den tredje sudden death-perioden. Målskytt: Uwe Krupp.
Bubblare: Mike Richards, Philadelphia, som tidigare i år sänkte hemmafavoriten David Booth med en vårdslös tackling.

/Stefan.

USA-bloggen kör ju en liten serie om NHL:s mest hatade spelare i respektive klubb. Vi har nu kommit till del fem, med Columbus och Dallas.
Ni hittar del ett här och del två här. Del tre och del fyra.

COLUMBUS: Adam Foote

Precis som Kariya i Anaheim och Hossa i Atlanta, så var Adam Foote länge en favorit bland fansen.
Foote är ingen poängmaskin, utan en fighter med stort hjärta och exemplarisk inställning. Den typen av spelare som täcker skott med ansiktet – på träning.
Kort sagt: en karaktärsspelare.
Men efter trading deadline på våren 2008, fanns det plötsligt anledning att ifrågasätta Footes karaktär. Backveteranen hade uppenbarligen tröttnat på livet i Ohio. Först vägrade han skriva på en förlängning av kontraktet, om han inte fick en ordentlig (och väldigt omotiverad) löneförhöjning. När Columbus sedan försökte övertala Foote att fortsätta förhandlingarna efter trading deadline, kom hoten.
Om inte Columbus bytte bort honom, skulle Foote ”vara en dålig lagkamrat, en dålig kapten (”Footeloose”! Grym låt, ju) och dålig spelare”. Blue Jackets såg ingen annan utväg än att byta bort sin lagkapten.
Fansen i Columbus har inte glömt bort Footes svek, men ilskan har dämpats av det faktum att Blue Jackets säsongen efter gick till slutspel för första gången i klubbens historia.
Hur det gick för Footes Colorado?
De var grundseriens näst sämsta lag.

DALLAS: Bryan Marchment

Det brukar räcka med att du skadar en spelare med en ful knätackling för att du ska bli hatad av motståndarlagets fans.
Säsongen 1997/97 inledde Bryan Marchment med att göra just det: han tacklade sönder Dallas Stars Greg Adams, som missade 20 matcher på grund av knäskadan.
Marchment var dock inte klar.
Långtifrån.
Innan grundserien var slut hann också med att skada Starsstjärnan Mike Modano, med en lika ful knätackling. När det sedan stod klart att Marchments San Jose skulle möta Dallas också i slutspelet, var det naturligtvis bara en tidsfråga innan backen skulle fullborda sitt makabra hat trick. Den här gången var det Joe Nieuwendyk som skickades in i planket och ut ur matchen.
Marchment slutade med hockey efter säsongen 2005/06.
Han är inte bosatt i Dallas, Texas.

/Stefan.

CHICAGO: Niklas Kronwall

Om Martin Havlat hade varit kontaktbar direkt efter smällen, hade lagkamraterna kunnat informera
honom vad som hänt: ”You’ve just been Kronwalled”.
Svenskens tackling på Chicago Blackhawks stjärnforward var en av de mest omtalade händelserna
under förra säsongens slutspel. De flesta tyckte att tacklingen var ren och enligt regelboken, men det gör naturligtvis inte bilderna på en livlös Havlat mindre skrämmande.
Och det är de bilderna som Chicagofansen kommer att bli påminda om varje gång Kronwall gästar United Center i framtiden. Därför får svensken finna sig i att vara den mest avskydda spelaren bland de dryga 21 000 supportrarna på läktarna.

COLORADO: Todd Bertuzzi

Den 16 februari 2004 sänkte Colorados center Steve Moore Vancouvers stjärnforward Markus
Näslund. Smällen tog illa: Näslund drabbades av en hjärnskakning och missade tre matcher.
Moore klarade sig dock från både utvisning och avstängning, något som gjorde både spelare och fans i Vancouver vansinniga och törstande efter hämnd.
Canucks hänvisade till ”The Code” – som spelarna själva kallar ligans oskrivna regler – och gjorde klart att Moore skulle få betala priset för att ha skadat deras lagkapten.
Tre veckor senare möttes lagen igen. Publiken behövde bara vänta i några minuter på det oundvikliga: Vancouvers Matt Cooke utmanade Moore på en fight och spelarna gjorde upp. Man kan tycka vad man vill om den sortens uppgörelser, men det är så det fungerar i NHL.
Där borde historien ha tagit slut.
Men av någon anledning tyckte Todd Bertuzzi – Näslunds kedjekamrat – att även han var tvungen att ge sig på Steve Moore. Så han attackerade Coloradospelaren bakifrån, slog honom i bakhuvudet och tryckte ned honom på isen. Moore bröt nacken, åkte på en allvarlig hjärnskakning och har inte spelat en minut sedan dess.
En djupt ångerfull Todd Bertuzzi blev avstängd i 20 matcher.
Men efterspelet är ännu inte helt avslutat. Moore har stämt Bertuzzi, som i sin tur har stämt sin före detta tränare Marc Crawford och det verkar som den här sorgliga historien aldrig kommer att få sitt slut.

/Stefan.

Hänger ni med i NHL vet ni att matchen mellan Boston och Pittsburgh i går natt haussades upp som Den Stora Hämnden. Bruins skulle ge igen för Matt Cookes armbågstackling som sänkte Marc Savard och om man skulle tro förhandssnacket så väntade ett mindre blodbad.
Och, jo, Shawn Thornton kastade handskarna mot Cooke, men så mycket mer hände faktiskt inte.

Annat var det när herrarna Claude Lemieux och Darren McCarty drabbade samman. Utan att berätta för mycket om händelsen (den kommer omnämnas i vår serie ”NHL:s mest hatade”), så kan vi väl bara konstatera att det var good ol’ hockey. I klippet nedan (klicka sedan vidare till youtube för del två och tre) pratar de två slagskämparna ut, för första gången sedan ett av hockeyhistoriens mest uppmärksammade bråk.

/Stefan.

BOSTON: Ulf Samuelsson

Tuffe Uffe vann två Stanley Cup-titlar. Han blev uttagen till ”Rendez-vous ’87”, mötet mellan NHL:s
All Star-lag och Sovjet. Men är det de meriterna som hockeyfansen förknippar med Ulf Samuelsson?
Nä.
Framför allt inte i Boston.
Där är namnet ”Ulf Samuelsson” lika avskytt som ”New York Yankees”. Och så har det varit ända sedan Stanley Cup-slutspelet 1991, då Samuelsson sänkte Bruins storstjärna Cam Neely med en knätackling (se gärna hela klippet, inslaget om Mike Milburys plan att hämnas med hjälp av en hel armada av goons är briljant).
– Jag hade coachens order att möta honom, på hans kant, i varje byte. Det var kollisionskurs direkt, säger Samuelsson.
– Neely körde rakt fram och jag gjorde detsamma. Så fortsatte det under hela matchen. Till slut var det två tåg som bara dundrade rakt fram mot varandra utan att vika en millimeter. Jag förstod att någonting skulle gå sönder på oss, brytas av, innan det tog slut.
Samuelssons tackling fick bland annat tv-kommentatorn – och ökände svenskhataren – Don Cherry att gå bananas.
– Samuelssons dag kommer. Var bara lugna. Det är bara en fråga om tid och jag undrar vem som kommer att bli hjälte, sa Cherry.
Det var dock inte den ökända knätacklingen som förstörde Neelys karriär. Det erkände Bostonforwarden i en intervju fler år senare.
– Den allvarliga smällen fick jag i match sex, när jag försökte tackla honom nere i sarghörnet. Men han vek undan och jag fick hans knä mot mitt lår, sa Neely.
Som också klargjorde att han inte hade några planer på att sluta fred med Samuelsson.
– Jag respekterar inte hans sätt att spela. Om du ska hålla på och göra vissa saker på isen, så måste du vara beredd på att stå upp för dina handlingar. Han hade de där enorma axelskydden, hade visir och ville aldrig kasta handskarna.
Neely avslutade sin aktiva karriär 1996. Han är dock fortfarande kvar i Bruins, som klubbens vicepresident.

BUFFALO: Brett Hull

Fotbollen har Geoff Hursts ribba in eller ribba ut i VM-finalen 1966. NHL har Brett Hulls mål i den tredje sudden death-perioden av Stanley Cup-finalen 1999.
Två år tidigare hade NHL infört en variant av offside-i-målgården-regeln. Den var rätt omstridd redan från början, men kom att sno precis alla rubriker i samband med målet som gav Dallas Stars Stanley Cup-titeln.
Frågar du en Sabressupporter, finns det inga som helst tvivel om att Brett Hull har ena skridskon i målgården när han rakar in returen bakom en (som vanligt) simmande Dominik Hasek.
Frågar du en Starssupporter, är pucken i målgården före Hulls skridsko.
Enligt den krångliga regeln – som togs bort säsongen därpå – skulle i så fall målet godkännas. Vilket det alltså gjordes.
Tills Buffalo tar sig till en ny Stanley Cup-final, kommer namnet ”Hull” vara en ständig påminnelse om hur nära laget var en titel.

/Stefan.

I oktober förra året skrev jag en lååång artikel i (det numera nedlagda) Sportmagasinet om de mest hatade spelarna i respektive NHL-arena.
Nu kör vi den i repris på USA-bloggen och det på grund av att a) artikeln inte nådde särskilt många läsare och b) det är svårt att länka till tv-klipp i ett pappersmagasin. Alltså, det är kul att läsa om Mats Näslunds inblandning i ”The Good Friday Brawl”. Men det är ännu roligare att läsa om OCH se Mats Näslund i ”The Good Friday Brawl”.
Har ni redan läst texten?
Då räcker det ju med att klicka på länkarna till klippen.

Vi tänkte dela upp hela härligheten i en längre serie.
Först ut: de Notoriskt Hatade Lirarna i Anaheim och Atlanta.

• ANAHEIM: Paul Kariya.

Bara för att du anses vara den största hjälten i klubbens historia den ena sekunden, betyder inte att du kan vara avskydd och utbuad i nästa.
Den kanadensiska lilla speedkulan Paul Kariya vet vad vi talar om.
I match sex av Stanley Cup-finalen mot New Jersey Devils 2003 blev Kariya manglad av ett godståg på skridskor, den fruktade tacklingsspecialisten Scott Stevens. Kariya låg orörlig på isen i flera minuter, innan han stapplade in i omklädningsrummet. Tio minuter senare stapplade han in på isen igen och smällde in ett av målen i Ducks 5–2-seger (samma klipp och visst är det fantastiskt? Blicken från Stevens när han ser att Kariya återvänder…wow. Och WOW).
Det är så de skapar hjältar i USA.
Anaheim förlorade sedan match sju, men inför tv-kamerorna lovade Kariya att han skulle vara tillbaka nästa år och då leda laget till dess första Stanley Cup-seger.
Men det blev aldrig så.
Under sommaren bröt han mycket oväntat det avtal som parterna var muntligt överens om. Kariya
tog i stället en lönesänkning på 8,5 miljoner dollar och skrev på ett ettårskontrakt med Colorado, eftersom han ansåg att de hade en större chans att vinna cupen.
I Avalanche hade Kariya – till Anaheimfansens stora (skade)glädje – sin klart sämsta NHL-säsong i karriären och Colorado försvann tidigt i slutspelet.

• ATLANTA: Marian Hossa.

Slovaken har ju ett rykte om sig att vara en ”good guy” med makalösa hockeyskills (missa inte bilderna från tiden i Mora), så varför i hela världen är karln avskydd i Thrashers?
Jo, i unga den unga hockeystaden Atlanta ansågs Hossa – tillsammans med Ilja Kovaltjuk – vara
klubbens hopp och framtid. Säsongen 2007/08 gjorde han över 100 poäng och ledde laget till dess första slutspel någonsin.
Men roligare än så blev det inte.
När fansen säsongen därpå förväntade sig att Hossa skulle skriva på ett nytt flerårskontrakt med
klubben, valde slovaken att nobba alla avtalsförslag. Därför tvingades Thrashers till slut att byta bort sin stjärna, till Pittsburgh Penguins.
Klubben har inte hämtat sig sedan dess.

/Stefan.

Kobe gör det:
– Duke. I always have to go with Coach K. However, and I told Coach K this, if I would have gone to college I would have gone to North Carolina, säger Bryant till SI.com.
Heidi Klum gör det:
– Syracuse! I think Orange is the hot color right now and I love Otto, their mascot.

Nu kan du också göra det: tippa March Madness-cirkusen.

Gå med i USA-bloggens Tournament Challenge på ESPN och klicka fram din vinnare i collegeslutspelets bracket.

Så här gör du:
1. Surfa in på http://games.espn.go.com/tcmen/en/entry
2. Klicka i dina vinnare omgång för omgång tills du får fram mästaren. Fyll också i tiebreakern (slutresultatet i finalen).
3. Klicka på Submit. Antingen får du då logga in med din ESPN-användare, eller så måste du skapa en användare.

Sen återstår bara att joina USA-bloggens grupp för att få chansen att tvåla dit oss.
Gruppen heter USA-bloggen.
Lösenord: jj33

/USA-bloggen.

Efter en hel del önskemål från våra kära läsare – det är ni, det – så väljer vi att från och med i kväll bara presentera Nattliret (som för övrigt satte sitt spel i går kväll, jajemän) på den finfina YouBet-bloggen.

Till Er som hittade hit till USA-bloggen från YouBet-bloggen: hoppas att ni hänger kvar.
Till Er som hittade YouBet-bloggen från USA-bloggen: häng kvar, bättre spelservice får man leta efter.

/Stefan.

Det blir New York Giants som öppnar 1,7 miljarderdollarsbygget New Meadowlands Stadium (som blir båda NY-lagens hemmaarena) med en hemmamatch söndagen den 12 september.
Varför det inte blev Jets?
För att Jets torskade i en slantsingling.

Jets får förvisso spela redan dagen efter, på måndagen, men klubben är inte särskilt nöjd med ligans agerande i frågan.
– När det blev klart att vi inte kunde avgöra frågan med meriter som grund, föreslog jag för ligan att vi skulle använda en slantsingling. Ligan sa då nej till idén. Sen får jag höra att ligan ändå genomfört en slantsingling och att Jets förlorat. Vi motsäger oss en process där inget av lagen fick deltaga, säger Jets ägare Woody Johnson.
Giants?
Dom hade föga överraskande inga invändningar mot ligans agerande.

/Stefan.

Columbus möter Edmonton i natt och vi säger: ”Wooha, vilken match! Den ska vi se”. Nä, det ska vi så klart inte. 
Maken till ointressant bottenmöte får man faktiskt leta efter. Det hindrar ju dock inte oss ifrån att spela på skit…, förlåt, matchen.

NHL: Columbus-Edmonton.
Spel: Över 5,5 mål. 
Odds: 1,91.
Bolag: bwin.
Spelstopp: 00.05.

Vi är ju vid den tidpunkten på året då det är smart att spela på bottenlagen som börjar jaga så bra placeringar som möjligt inför draftlotteriet (mer om det senare i veckan). Nu är dock både Oilers och Blue Jackets redan nere i träsket, så det är klurigt att sätta en 1:a eller 2:a. Därför väljer jag att gå på över 5,5 mål.

Blue Jackets har ett eländigt målvaktsspel just nu. Mason var Årets Rookie ifjol, men är Årets Såll i år. Och även om Edmonton är eländigt hela dom, så har dom ryckt upp sig en aning och mot Toronto senast blev det fyra mål framåt (och sex bakåt).
Kort sagt: jag tror på målfest mellan två svaga lag.

Och ni har förmodligen inte missat YouBet-bloggen.

/Stefan.