De är dyra.
De ses av miljoner.
Här är de åtta bästa reklamfilmerna från Super Bowl, enligt Sports Illustrated.

http://youtu.be/grP6QeIjVjU

Plus, den här.

Två tredjedelar av USA-bloggen sitter på Arlanda. En tredjedel arbetar redan febrilt.
Vi är, förstås, på väg till New Orleans för att vara dina ögon, öron och smaklökar på plats på Super Bowl.

Under den här helgen kommer vi att leverera rapporter både i bloggen och i papperstidningen Sportbladet. Det vore kul om ni hängde med.

Nu har vi 13-14 timmars resande framför oss och lär därmed vara tämligen ur-, ner- och förhoppningsvis av-kopplade.
Men på lördag är vi på plats i Louisiana. Det vill vi berätta mer om, på lördag. Och på söndag … Ja, du vet vad som händer på söndag.

Hörs
/Wikdahl och Persson (som är flitig nedan)

Sätt dig i hörnet, Peckham.
Nu ska vi prata om det senaste dygnets viktigaste affär.

• Toronto Raptors får: Rudy Gay och Hamed Haddadi från Memphis.
• Memphis Grizzlies får: Ed Davis och ett andraval i kommande draft från Toronto, Tayshaun Prince och Austin Daye från Detroit.
• Detroit Pistons får: Jose Calderon.

Toronto slog till på en underpresterande stjärna i Rudy Gay, och gav samtidigt hans polare Kyle Lowry rollen som ohotad pointguard. Memphis undvek ett ekonomiskt haveri, fick en habil starter i Prince och en lovande powerforward i Davis. Detroit rensade under lönetaket, hittade en renodlad spelfördelare och stärkte sitt utvecklingsfokus (att en viss svensk landslagsspelare lär få tillbaka sin välförtjänta speltid är en trevlig bonus).

Kort sagt: det var den sällsynta typ av NBA-trade där alla parter vinner, i mina ögon.
Men alla håller inte med.
Yahoos Adrian Wojnarowski tycker att Memphis har gjort ungefär den mest förskräckliga tabben någonsin. Framför allt riktar han sin välartikulerade vrede mot en gammal journalistbroder: John Hollinger, som nyligen lämnade ESPN för Grizzlies och den flådiga titeln VP of Basketball Operations. Wojnarowski skriver om ”a front office of novices” och levererar följande lustmord:

”[CEO Jason] Levien is making these deals based largely on the recommendations of John Hollinger, a statistician who worked for a cable sports company. The San Antonio Spurs once used him as a consultant and regretfully took his advice to sign a free agent named Jackie Butler. It was such a disaster, the Spurs had to attach Luis Scola to a trade to get Butler out of town.”

”A statistician who worked for a cable sports company”…lyser igenom att den här snubben inte riktigt gillar ESPN, va?

Jag föreställer mig ett scenario där Johan Rydén eller någon annan svensk basketskribent får ett hotshot-jobb på kansliet hos Solna Vikings, typ. Hur rasande skulle Peter Lindvall bli? Skulle han fräsa, spotta och blogga av ilska när Rydén kontrakterade en suspekt EU-spelare? Förmodligen inte. Men kul hade det varit.

”Woj” har en av sportamerikas mest underhållande och tankeväckande pennor. Jag njuter regelbundet av hans insikter och åsikter. Hans senaste skröna innehåller en del intressanta spekulationer om LeBron James framtid, och hur det nya NBA försvårar för megastjärnor som vill samlas i kluster. Men mest av allt osar det av avundsjuka och illvilja mot en gammal rival.

Just nu är det a lot of talk and small workshop i New Orleans. Här har vi sammanställt det mest intressanta som sades under gårdagens presskonferenser.

Ed Reed om han fått biljetter till alla i familjen:
”Everybody wants to come. You want everyone to come to the game. Honestly, I could fill the Superdome up. I could fill every seat. I would love to, but you can’t, so I want my family to know that right now. Things are starting to get a little pricey, but I’m just grateful to go through it. I could do this every year.”

Ray Lewis om han minns att hans första NFL-sack kom på 49ers coach Jim Harbaugh:
“Absolutely, I remember it. How could I forget it? It is one of those things that when you are playing the game when you first come in as a rookie, you are just running around. And I was just running around making plays. When I sacked him, I remember getting up and doing this dance with my shoulders, and shaking my shoulders, or whatever

John Harbaugh om vilken coach som inspirerat honom mest, bortsett från hans pappa:
“Well looking at you I think of Tom Crean right away. Stand up for the cameras so they can take a look at you, you’re a Tom Crean look alike. You know, you talk about Bo Schembechler. We grew up with Coach Schembechler, and (with) Bo, Woody (Hayes), ‘The Ten Year War’, all those kinds of things, That’s a foundation for all of us. I would say Jim (Harbaugh) probably, and Tom. Those are the guys we talk to almost every single day during the offseason and sometimes during the season just about coaching and issues we have. So we try to keep it in the family.”

John Harbaugh om han och hans bror har samma klädstil
“No. The khakis and the fleece are new to Jim since he got to San Francisco, but it’s a good look for him. He has shared with me that it cuts down on drag time in the morning, he has fewer decisions to make. Pretty much all coaches are in sweats anyway during the course of the season. My wife picked this out, thank you very much, I appreciate that.

Tarell Brown om det mest intressanta han sett sedan laget anlände till New Orleans:
“Just a lot of people with beads hanging out and enjoying themselves. It’s a great city, a great place to hold the Super Bowl.

Aldon Smith om hur det går till att lyckas med en sack:
“You beat the guy in front of you. Then you go and make the big play. Everybody cheers and you feel good.”

Bruce Miller om hur strikt utegångsförbud spelarna har nu, då man bor så nära Bourbon Street:
”We have curfew put in place every night this week starting tonight.”

/Stefan.

Packade 49ers-fans på Bourbon Street är ett säkert tecken på att Super Bowl närmar sig.
Veckans första ”Media Session” ett annat.

De här rätt stela presskonferenserna brukar sällan bjuda på några sensationer. Ofta är det tråkiga frågor som får tråkiga svar. Ibland är det tråkiga frågor som får roliga svar.

Det här är ”höjdpunkterna” från intervjuerna med utvalda 49ers:

Joe Staley om vad som var bäst med resan till New Orleans:
“We had this huge plane. It was the bed seats. That was probably number one. Number two, I got to watch How to Make It In America. It was a canceled show on HBO, which I really, really enjoy. Number three, probably the 10-minute nap I took. It was pretty fantastic.”

Dashon Goldson svarar på samma fråga:
“It was a little different. We were on a 747 so it was a little different.”

Colin Kaepernick om Ravens defensive line:
“They are very physical, very big and take up a lot of space.”

Patrick Willis om hur han tänker spela på söndag:
”Go out there and play the best football I can and hopefully come out with a win.”

Patrick Willis om varför han bär nummer 52:
“It’s a coincidence in the sense that when I got drafted they had a few numbers, 51, 52, 57 and I’m an even number type guy, so I said to myself, ’52 sounds the best out of all of these numbers and I’m a fan of a guy who wears No. 52 and that will be a number to play up to. That will be a number to be able to wear on your back because a great one is wearing it right now.’ So that was kind of my sense that I took.”

Jim Harbaugh om att han var en ”gutsy” QB när han spelade i NFL:
“Can you spread the word on that a little? Can you get that out? Try not to keep that to yourself. I appreciate it.”

Justin Smith om att i framtiden äga en ranch, så att hans barn får växa upp på samma sätt som han själv gjorde:
“Yeah, I want to make them as miserable as I was. I want them to go to college and not want to come back.”

/Stefan.

Igår hyllade vi vinnarna.
Idag är det förlorarnas tur (knappast att hyllas, dock).
Det är en illa dold hemlighet att bloggen har vissa, eh, preferenser när det kommer till de amerikanska proffsklubbarna. Stefan Persson har hjärtat i Massachusetts, Petter Westin i Georgia. Efter New England Patriots och Atlanta Falcons förluster i NFL-semifinalerna har det blivit dags att summera, analysera och mest av allt – ventilera.
Mina damer och herrar: Den Officiella Loser-Panelen.

1. Okej, så vi vet var dina sympatier ligger. I dina fokuserade (om än aningen hemmablinda) ögon, vad gick snett?
Stefan: ”Fokuserade”!? Too fucking early. Men okej, det mesta handlade väl om det dom kallar EXECUTION. Sista driven innan halvlek borde ha blivit en TD. Welker ska bara inte tappa den där passningen på third down i tredje quartern. Och springspelet…jag fattar ju att Ridley inte kan hålla bollen efter att ha blivit totalt jävla manglad, men längsta springspelet under hela matchen var 9 yards. Det går ju int.

Petter: Domarjävlarna. Såg du inte matchen?! Nä, 49ers är ett bättre och mer gediget lag. Så enkelt är det. Falcons gjorde allt för att hindra Colin Kaepernick från att springa, men det kändes som att det öppnade så många andra hål i försvaret. Och offensivt…noll poäng i andra halvlek, det är bedrövligt. Ändå är Matt Ryan bara tio yards och ett par lysande passbrytningar av Ahmad Brooks och NaVorro Bowman från ännu en mäktig vändning. Med ett bättre springspel av Atlanta hade vi kanske inte gjort den här panelen idag.

2. Vad smärtar dig mest med förlusten?
Stefan: Pats ger ju bort segern. Faktiskt. Ju mer jag tänker på det, desto bittrare blir jag. Helvete. Helvete satan. Jag menar, varför i helvetes helvete helvete tar det 14 sekunder innan man tar timeout i slutet av första halvlek? Och vad ska Brady kasta för att Welker ska fånga den där bollen? En badboll dränkt i Karlssons jävla klister? Så det smärtar mest. Plus att det finns inte en chans i, just det, HELVETET att Patriots torskar det här med Gronk i laget.

Petter: Att Tony Gonzalez inte får avsluta karriären med en Super Bowl.

3. Hur ser din offseason-önskelista ut?
Stefan: Byt Brady mot Charlie Batch, säg tack och hej till Welker och….ska jag lugna ned mig? Ok. Det började ju barka åt helv…skogen när Talib blev skadad, så en uppgradering på cornerback tackar jag inte nej till. Jag tycker också att man saknar en wide receiver av Torrey Smith-typ. Lloyd är inte den typen av spelare, inte Welker eller Edelman heller. Och det är väl lika bra att behålla Welker. Han är inte helt kass. Ju.

Petter: 1. Steven Jackson. 2. Steven Jackson. 3. Steven Jackson. 4. Övertyga nummer 88 om att fortsätta en säsong till, trots allt. 5. Förlänga med safety William Moore, och förmodligen också left tackle Sam Baker (svårt att klaga på offensiva linjens insats i det här slutspelet). 6. Det gamla vanliga: Hitta nån som kan få fatt i motståndarnas quarterback.

4. Till sist: Hur lång tid behöver du på dig för att komma över uttåget, och börja tagga för The Harbowl?
Stefan: Jag var barnsligt upprörd över förlusten under nästan hela måndagen. Men det är ju bara några månader kvar innan Celtics och  Bruins spelar om mästartiteln, så jag får väl fokusera på det. Fast taggad för 49ers–Ravens? Ring igen på torsdag, då är jag taggad.

Petter: Det gjorde jag redan i går kväll. Det blir en grym Super Bowl mellan två hårda, elaka och profilstarka lag som förtjänar att vara där.

Två lag hade en quarterback som växte ju längre matchen led, två lag hade ett offense som blev nollat i andra halvlek.
Två lag tvingade fram multipla turnovers, två lag gjorde inte det.
Två lag kunde springa bollen när det behövdes, två lag kunde inte det.
Två lag coachades av en Harbaugh, två lag gjorde inte det.

Där har ni några skäl till att San Francisco 49ers och Baltimore Ravens möts i Super Bowl söndag den 3 februari. Börjar du bli trött på att läsa om Ray Lewis avskedsturné, eller bröderna Jim och John Harbaugh som möts i en historisk final? Då ska du nog koppla ner snart. The Harbowl, eller olika varianter på den, kommer vara den mest utnötta rubriken de kommande två veckorna.

Själv tycker jag att det blir en grymt kul (aren’t they all!) och intressant final. Båda lagen imponerade enormt i hur de vände och vann sina matcher, på bortaplan. Det finns så många vinnartyper och profiler i båda klubbarna.

49ers får gälla som favoriter. De är fysiska, välcoachade, elaka men disciplinerade, och har en grym killer-instinkt – både offensivt och defensivt. Ravens försvar har kanske inte lika högkvalitativt spelarmaterial, men de har definitivt samma onda mentalitet. De delade ut många hårda smällar mot Patriots stjärnspelare. Bäst illustrerades det av Bernard Pollard som knockade Stevan Ridley och tvingade fram en fumble.
– Turning point of the game, sa John Harbaugh på presskonferensen.
Pollard som börjar bli en skräckspelare av mytiska proportioner i Massachusetts. Tidigare har han ju tillfogat Tom Brady, Rob Gronkowski och Wes Welker allvarliga skador.

En match kvar på NFL-säsongen 2012/13.
Vi kommer snacka mer om den framöver, var så säkra.

Vad tycker ni att vi ska skriva om på söndagens NFL-sidor? Colin Kaepernicks monstruösa genombrott? 49ers ångvält till o-line? Torrey Smiths tuffa år eller Tom Bradys jakt på historia? Kanske en lista på slutspelets heta och kalla profiler, eller en klackspark om Atlanta-spelaren som snackar med krokodiler? Äh, vi kunde inte bestämma oss så det fick bli alltihop:

Needless to say tycker jag att du ska gå ut och köpa tidningen om du vill läsa om amerikansk fotboll i svenska medier.

Förra helgen bjöd på oslagbar dramatik. Denver–Baltimore och Atlanta–Seattle…låt oss bara konstatera att det blev några inte helt produktiva och fokuserade timmar på jobbet.

Fans, experter och oddsmakare verkar dock överens. Det blir inte lika jämnt den här gången. Många har redan börjat analysera en Super Bowl mellan New England Patriots och San Francisco 49ers. Och visst, det är svårt att se Joe Flacco producera i takt med en superstar-QB igen. Det är svårt att se Atlanta, med en skadad/hämmad John Abraham, rubba bjässarna på San Franciscos offensiva linje.

Men jag har lärt mig att inte ta någonting för givet den här tiden på året. Både Baltimore och Atlanta bärs av brinnande underdog-lustar. Ray Lewis genialiska avslöjande av pensionsplanerna, just innan slutspelet, har lyft Ravens till nya nivåer. ”Destiny’s team”, kallar de sig själva nu. Och Falcons är nog sugna att testa den där fantastiska men fortfarande färska atleten med nummer 7 på ryggen i 49ers:

– You’ve got to get in his mind and change the looks up on him. He’s a great quarterback, doing a lot of good things for his team, but the common denominator is that he’s still a young quarterback. He can’t run from that, säger veteranen Mike Peterson.

Avspark i Georgia Dome 21.00, Gillette Stadium 00.30.
Diskutera matcherna med oss i kommentarsfältet eller på Twitter.

•••

Det har varit stor ruljans på kontoren hos flera klubbar som missade slutspel. För er som inte sitter klistrade på Twitter och ESPN – här är de nya head coacherna:

Arizona Cardinals: Bruce Arians ersätter Ken Whisenhunt.
Buffalo Bills: Doug Marrone ersätter Chan Gailey.
Chicago Bears: Marc Trestman ersätter Lovie Smith.
Cleveland Browns: Rob Chudzinski ersätter Pat Shurmur.
Jacksonville Jaguars: Gus Bradley ersätter Mike Mularkey.
Kansas City Chiefs: Andy Reid ersätter Romeo Crennel.
Philadelphia Eagles: Chip Kelly ersätter Andy Reid.
San Diego Chargers: Mike McCoy ersätter Norv Turner.

•••

Manti Te’o…sicken story. Det är liksom ingen idé att göra sportfilmer längre, verkligheten överträffar ändå dikten i USA. Gång på gång på gång.

•••

För övrigt måste man säga att Kevin Durant är en jäkla basketspelare. 50 minuter och 52 poäng, inklusive 116–114 med 16 sekunder kvar, i förlängningssegern i Dallas häromnatten.
Make no mistake – vi är privilegierade som får följa den här NBA-eran, som får följa kampen om tronen mellan Durant och LeBron James. Så här sa den sistnämnde i en intervju med Sports Illustrated i december:

– I know there is someone, somewhere, trying to take my spot. And I know where he is too. He’s in Oklahoma. He’s my inspiration because I see the direction he’s headed, and it’s the same direction I’m headed. I know his mind-set, and he knows mine. It’s a collision course. We’re driving one another.

…som inte är quarterbacks:

Ikväll 22.30: Denver Broncos–Baltimore Ravens.
Ed Reed, safety, Baltimore.
Lurig, kvick, atletisk – och en svårslagen näsa för bollen. Ed Reed har bidragit till en revolution på safety-positionen. Han har plågat ligans quarterbacks i elva säsonger, men mot Peyton Manning har han alltid haft det svårt. För att inte säga omöjligt. På nio försök har Reed nio förluster. Sju i grundserien, två i slutspelet. Om Baltimore ska ha en chans i Denver ikväll tror jag att man måste vinna turnover-matchen, och där är hjärnornas kamp mellan Manning och Reed central.

Ikväll 02.00: San Francisco 49ers–Green Bay Packers.
Marshall Newhouse, left tackle, Green Bay.
Packers draftade 145 kilo Newhouse i femte rundan 2010. Efter att inte ha spelat en enda match under sin första säsong vann han jobbet som starter året därpå. Ikväll har han den otacksamma uppgiften att handskas med Niners pass-rush-monster Aldon Smith (19.5 sacks). Aaron Rodgers gick i backen 51 gånger den här grundserien, flest i ligan – och en hisnande siffra om man jämför med ligans andra superstjärnor som Peyton Manning (21), Tom Brady (27) och Drew Brees (26). Newhouse och hans närmsta granne på offensiva linjen, left guard TJ Lang, måste se till att hålla Rodgers rygg fri inatt. Speciellt när Aldon Smith och hans comebackande lagkamrat Justin Smith vevar upp sina motorer.

Imorgon 19.00: Atlanta Falcons–Seattle Seahawks.
John Abraham, defensive end, Atlanta.
Falcons-fansen kippade efter luft när Abe haltade ut med en stukad fot mot Tampa Bay för två veckor sedan. Nu pekar det mesta på att han spelar imorgon, men hur effektiv kommer han vara? Atlanta har som vanligt begränsat 34-åringens speltid under säsongen för att hålla honom fräsch. Ändå skrapade han ihop 10 sacks och 6 forced fumbles i grundserien. Resten av Falcons-försvaret stod för 19 och 9 i de respektive kategorierna, så Abrahams produktion är exceptionellt värdefull. Han måste inte bara sätta press på gästernas fenomenale rookie-QB Russell Wilson, han måste också stå emot det fysiska springspelet.

Imorgon 22.30: New England Patriots–Houston Texans.
Arian Foster, running back, Houston.
Texans springer på vem de vill, när de vill – right? Näe, riktigt så enkelt är det inte. Även om Foster är en av ligans bästa på sin position, och Houston kan nöta ner de flesta försvar med sin zonblockering, så har maskineriet kärvat betänkligt den här säsongen. 26-åringens snitt på 4,1 yards per springförsök är det lägsta i karriären. Dessutom har 26-årige Foster ännu en säsong med brutal arbetsbörda bakom sig: På 17 matcher har han fått bollen 431 gånger. Han såg stark ut mot Cincinnati förra helgen, men man måste undra om alla smällar inte sliter på honom. Det är ett klassiskt old school-recept, men Houstons bästa skrällchans imorgon är att sätta press på Tom Brady – och springa bollen effektivt.

Som ni vet gillar USA-bloggen trejder. Brian Burke gillar dem också. Och det är framför allt Torontos GM som lyckats tjata in en av de mest intressanta förändringarna i nya kollektivavtalet.

Den nya regeln är inspirerad från basebollen och innebär, något förenklat, att ett lag kan byta bort en spelare, men fortfarande stå för upp till 50 procent av lönen/lönetaksträffen.

Vi snor det här exemplet rätt av från ESPN:s Pierre LeBrun: Säg att Toronto vill byta bort Mike Komisarek, som har en lönetaksträff på 4,5 miljoner dollar och årslön på 3,5 miljoner, till New York Islanders. Inget roligt kontrakt att ta över.

Men med den nya regeln har Toronto möjligheten att behålla halva lönetaksträffen och halva lönen. Islanders får du alltså Komisarek med en lönetaksträff på 2,25 miljoner dollar och årslön 1,75 miljoner dollar. Plötsligt låter det som ett (nästan) vettigt kontrakt.

Det här borde innebär att ligans general managers får det lättare att genomföra bytesaffärer. Så, Glen Sather, bara att börja ringa runt och höra om någon är sugen på Wade Redden.

/Stefan.