På lördagsmorgonen råkade vi hyra Pennsylvanias minsta kärra. Den styrde vi mot College Station.

Matchen: Penn State-Purdue, 45-21.
+++
PSU var förvisso i ledningen från andra minuten och framåt, men Boilermakers hängde med hyfsat. Kvalitén? Nja. Stundtals såg det ut som om Eli Manning lekte QB i båda lagen, det var turnovers här och turnovers där. En bra match, men inget revolutionerande.

Arenan: Beaver Stadium.
+++
Ja, jävlar. Vilket bygge. Till skillnad från många andra collegearenor ligger inte Beaver Stadium mitt i stan eller inbakat i ett campus. Det ligger på…en åker, typ. Det är ju synd, för det blir inte samma inramning som i till exempel Ann Arbour eller Tuscaloosa. Om vi ska fortsätta gnälla så borde arenan kännas mer klassisk. Nu menar vi inte att vi hade dammat av fyra plus om toaletterna luktat 1960. Men känslan är att Beaver Stadium lika gärna hade kunnat vara en NFL-arena.
Med det sagt: wow.
Känslan att första gången gå genom tunneln, ut till läktaren och mötas av en arena som tar 106 572 åskådare…det är sanslöst häftigt.

Publiken: 96 491 åsåkdare.
+++
Förväntningarna var skyhöga, det ska erkännas. Det var bara några år sedan som Penn States student section röstades fram som USA:s bästa. Stundtals var det också riktigt bra drag på läktaren. Inte bara på studenterna. Den äldre damen bredvid mig skrek ”Get him, get him, get hiiiiiiim” så högt att jag fick lock för öronen.
Men stunderna var lite för korta och kom för sällan. Vi får kanske skylla oss själva, hade vi valt en match där motståndet varit bättre och mer avskytt hade det förmodligen låtit helt annorlunda.

Overall? En häftig uppelvelse, så klart, men en bit ifrån både Alabama och Michigan.

Förresten, ni ser bilder från resan på USA-bloggens twitter.

/Stefan.

Jeffery Taylor skrämde oss litegrann inatt.
I slutet av andra quartern skottfejkade han mot LeBron James, drev till korgen där han blev stoppad – och åkte i golvet med en duns.
Samtidigt som Miami Heat gjorde poäng på andra planhalvan, låg Norrköpings stolthet kvar och vred sig i smärtor.

Men så farligt var det inte, trots allt.
En bit in i tredje quartern var han tillbaka på planen, med vänster handled ordentligt tejpad. Ingenting brutet, och skotthanden är intakt.

Charlotte Bobcats gjorde en okej insats, hade kontakt flera gånger under matchen, men var aldrig nära att skaka mästarna på allvar. I fjärde quartern rann siffrorna iväg till 81–97 samtidigt som Miamis superstjärnor vilade upp sig på bänken. Charlotte har nu fem segrar och fem förluster.

Och Jeffery Taylor? Jovars. Inatt blev det 30 minuter, 14 poäng (3/11 tvåpoängare, 2/4 trepoängare, 2/5 straffkast), 1 retur (offensiv), 1 assist, 1 steal, 4 fouls, 0 turnovers, minus 19 i plus/minus-kolumnen.
Det statistiken inte visar är en spelare som är mer aggressiv, mer självsäker och har ett naturligare flyt i sitt spel än under rookiesäsongen. Nu vill vi bara att några fler av de där rackarns skotten ska börja sitta!

Taylor satte tidigt upp målsättningen att snitta tvåsiffrigt i poängkolumnen den här säsongen. Hittills gör han 9,6 pinnar per match. Om han bara får upp skottprocenten ett par hack så kommer han klara sitt mål galant. För just nu skjuter svensken alldeles för dåligt. Här är hans nuvarande siffror, med fjolårssäsongens facit inom parentes:

Skottprocent, totalt: 37,6% (43,1%).
Skottprocent, trepoängare: 23,3% (34,4%).
Straffkastprocent: 57,6% (72,8%).

Så här kommer det givetvis inte se ut hela säsongen. Jeff håller på att vänja sig vid en större roll i lagets anfallsspel, och den ökade uppmärksamhet från motståndarförsvaren som det medför.

Jag tycker inte att han tar dåliga skott. Han är ständigt aktiv, gör sig spelbar runt trepoängslinjen, cuttar till korgen, drajvar med bollen, fattar bra beslut och gör ytterst få slarvfel (bara åtta turnovers på tio matcher). Men ibland saknas det där sista lilla i avsluten.

Defensivt vet vi sedan tidigare vad den stolte 24-åringen går för. Experterna är överens om att han har verktygen för att bli en stopper.

Inatt, framför allt i andra halvlek, ställdes Taylor en-mot-en mot världens bästa spelare vid några tillfällen. Ett litet helvete, förstås. Sanningen är ju att LeBron gör precis som han vill med hela ligan just nu. Men Jeffery stod upp, tog utmaningen och hade bland annat en fin bollstöld mot King James.

•••

Natten mot måndag har du chansen att se vår andra NBA-svensk, Jonas Jerebko, i direktsänd svensk tv. Ratta in Viasat Sport 03.30 om du vill se när Boråskillens Detroit Pistons stampar in på klassisk mark: Staples Center, för ett möte med Los Angeles Lakers.

Pistons bröt en fyra matcher lång förlustsvit genom att bortaslå Sacramento Kings med 97–90 i fredags. Tre vinster och fem förluster är Detroits facit i höst. Jerebko har som väntat haft svårt att få speltid, med Greg Monroe och Josh Smith som loggar tunga minuter på power forward-positionen. Svensken har ändock fått hoppa in i sex av åtta matcher och gjort det bra.

•••

Om jag ska se Lakers–Pistons, så får det bli i repris på måndag morgon. För det finns inte en chans att jag missar Denver Broncos–Kansas City Chiefs på Sunday Night Football. Chiefs är obesegrade, nio raka vinster. Ändå är Broncos (8–1) spelbolagens favorit med mer än en touchdowns marginal. På ren svenska stavas väl anledningen kvartsback, eller nåt liknande.

Peyton Manning spelar sitt livs football. Han har passat för 33 touchdowns. Ifjol var det bara fyra quarterbacks som överträffade den siffran – på hela säsongen.

På andra sidan har vi Alex Smith, mannen som gett det inte helt smickrande epitetet ”game manager” ett ansikte. Petad och trejdad av San Francisco, men i Kansas City funkar hans riskminimerande stil hittills alldeles utmärkt. Chiefs har utformat sitt succérecept kring en spektakulär running back i Jamaal Charles – och ett dominant försvar. Det är de sistnämnda som måste få in regelbundna och rejäla smällar på Manning inatt, för om det blir en shootout… då blir det jobbigt för Alex Smith.

Armbågade oss fram i flygplansgången. Tokstirrade på ett tomt bagageband i tio minuter. Snodde en taxi framför ett pensionärspar. Hetsade chauffören till 32 filbyten på 25 minuter. Checkade in på rekordtid. Snodde conciergens dator och skrev ut biljetterna. Sprang ut i kylan. Snodde en taxi. Fick reda på att matchen började 20, inte 19.

Ajfan.

Men allt stressande gav ju resultat. Vi fick en bonusmatch på resan. Pens-Flyers. Rivalry Night.

• Arenan: ++++.
Consol Energy Center är nybyggd och naturligtvis lika fräsch som den genomsnittliga stockholmska lägenhetsannonsen. Vi gillar den svarta inredningen och gillar ännu mer att man mörkar ned arenan med draperier inför introt. Alltså, man stänger ute ljuset från gångarna. Så varför inte fullt betyg? Bortsett från det väldigt svarta känns arenan byggd enligt amerikansk standardmodell 1A. Liiite mer karaktär hade varit skoj.
• Matchen: ++.
Penguins såg ut som ett blivande mästarlag i tio minuter. Sedan? Som ett skämt. Slarvigt, viljelöst och svagt. Flyers behövde inte ens vara bra för att ta hem matchen. Måste ha varit det sämsta ”Battle of Pennsylvania” på mycket länge.
• Publiken: ++
1. Vi hade saggiga platser. 2. Pittsburgh var som sagt som ännu saggigare. Men nog hade jag förväntat mig mer drag i en klassisk hatmatch.

Schemat idag: tomt. Jo, det är sant. Men sen väntar fem matcher på tre dagar. Rock n roll.

/Stefan.

Det var inte tidernas mest välspelade World Series. Game 6 blev inte ens särskilt spännande.
Red Sox kopplade greppet redan i den fjärde inningen med en 6-0-ledning och resten av kvällen blev en enda lång väntan på det stora segerjublet.
Det var – som väl ingen kan ha undgått – första gången sedan 1918 som Red Sox fick vinna titeln på hemmaplan.

Men snacka om att The Curse of the Bambino och den 86-åriga titeltorkan är historia. På riktigt, alltså. HISTORIA. På tio år har Boston Red Sox tre titlar, vilket gör klubben till den mest framgångsrika i de fyra stora amerikanska proffssporterna.
Snubben som kommit med den spådomen i, säg, april 2004 hade inte bara blivit utskrattad. Ett sådant hån hade förmodligen lett till ståplats i Boston Harbour.

David ”Big Papi” Ortiz borde också få ståplats. Fast då i form av en staty. Den väldige sluggern är den ende spelaren som varit med om samtliga tre titlar. Och inte bara ”varit med om”. Han har spelat en avgörande roll.
– You know, winning this World Series is special. I think it might be the most special out of all the World Series that I have been part of, to be honest with you, sa han i natt.
Detta är trots allt den mest överraskande av de tre titlarna. Kom ihåg att Boston var ligans sämsta lag i fjol. Bara 1991 års Minnesota Twins har lyckats gå från sista plats till World Series-vinnare.

Nu väntar några dagars firande i ett galet Boston. Sen en parad på det. De börjar bli bra på parader, the Bostonians.

/Stefan.

Om du glömt bort vad Bruce Bowen tjänade sina pengar på som NBA-spelare, så räcker det med en enkel sökning i Aftonbladets bildarkiv för att friska upp minnet.

2000: Bruce Bowen spelar försvar.

2002: Bruce Bowen spelar försvar.

2004: Bruce Bowen spelar försvar (ja, mycket Kobe under de här åren).

2005: Bruce Bowen spelar försvar.

2006: Bruce Bowen spelar försvar.

2007: Bruce Bowen diskuterar med en domare (förmodligen om hur Bruce Bowen spelar försvar).

2008: Bruce Bowen, ehrm, spelar försvar.

2009: Bruce Bowen spelar försvar.

2012: Bruce Bowen har lagt av sedan tre år tillbaka, men Bruce Bowen spelar fortfarande försvar.

Foto: AP/TT.

***

…förutom att vara en plågoande i defensiven, så kunde Bruce Bowen skjuta trepoängare – och han var en väldigt smart spelare. Därför är det bara logiskt att han blivit en uppskattad expert på ESPN.

I samband med att jag bevakade Sveriges basket-EM lyckades jag få tag på den odraftade, legendariske tuffingen för en telefonintervju. Jag ville veta hans syn på våra svenska NBA-spelare. Ungefär så här lät samtalets aningen trevande start…

Bowen: Well, it’s tough for those Swedish guys you know. Thabo Sefolosha is the only one who plays for a winning team.
Jag: Thabo is from Switzerland, not Sweden.
Bowen: (Tystnad). Oh…okay. Well, it’s still tough for those guys.

Efter att de intiala Sverige/Schweiz-förvirringen lagt sig, hade den gamle Spurs-hjälten många intressanta saker att säga. Han hade mycket bra koll på Jeffery Taylor och Jonas Jerebko, och kände även till att den förstnämnde har jämförts en del med…just det, Bruce Bowen.

Jag vet att du ogillar jämförelsen Jeff, men om du läser den här artikeln så ger Mr. Bowen ett lite annorlunda perspektiv på den. Det handlar ju inte nödvändigtvis om det spelmässiga – kanske snarare om saker som inställning, arbetsmoral och träningsvilja. Att vara öppen för coachning och att försöka hitta olika sätt att maximera sin talang.

Förutom det ni kan läsa om på länken ovan, så sa Bruce Bowen också så här…

…om Jerebko och Josh Smith:
– Jag tror de kan fungera ganska bra tillsammans eftersom Jonas kan göra andra saker än Josh. De skulle vara spännande att se dem på planen samtidigt. Eftersom Jonas är spelskicklig kommer han kunna hitta Josh i alley-oops och det skulle skapa intressanta matchup-problem för motståndarna.
…den nuvarande statusen på Detroit Pistons:
– Joe Dumars är en mycket bra general manager, och nu försöker han återskapa den där defensiva identiteten som hjälpte Detroit att vinna titeln 2004. De har många unga, duktiga spelare. Jerebko har sin storlek och kan dra isär försvaret när han sätter sina skott.
…om Jeffery Taylors attityd:
– Jag pratade med Rod Higgins (sportchef i Bobcats, reds. anm) och han berättade om en spelare som jobbade hårt hela säsongen, även fast hans lag förlorade väldigt många matcher. Det tittar jag alltid efter, spelare som har en brinnande önskan att bli bättre. Det är de spelarna som du kan utveckla och bygga kring på lång sikt.
– I Charlotte såg jag en positiv, engagerad spelare som ville ta chansen varje gång han var inne på planen.
…om vad Bobcats och många andra bottenlag saknar:
– Problemet för många av de unga spelarna i ligan är att de saknar rutinerat ledarskap i truppen. När jag var ny hade jag veteraner som Tim Hardaway och Alonzo Mourning som visade vägen.
– Nu med Al Jefferson har Bobcats en närvaro under korgarna som kommer hjälpa deras vingspelare. I takt med att Jeffery fortsätter arbeta på sitt skott kommer det betyda mycket.
…om mentaliteten en ”lockdown defender” måste ha:
– Den största nyckeln när du spelar mot en Kobe Bryant, en Carmelo Anthony och såna superstjärnor – kan du fortsätta jobba hårt även efter att de satt fyra–fem skott i rad? Kommer du fortsätta vara aggressiv, jobba dig igenom motgångarna och fortsätta utmana honom i försvaret?

För ännu mer insikt i vad amerikanska experter, krönikörer och reportrar tycker om Jerebko och Taylor – läs den här omfattande panelen (plusinlåst). Massor av matiga analyser, brutal ärlighet och intressanta framtidsprofetior. Kanonläsning från några tunga namn som är väldigt respekterade i basketkretsar over there.

Dessutom laddar vi för en basketspecial i Sportbladet Show, redaktionens nya webb-tv-satsning. Ratta in sändningen ikväll 20.00. Vi har intervjuklipp med både Jeffery Taylor och Jonas Jerebko. Olivier Ilunga, landslagsmeriterad ligaspelare i Solna Vikings, gästar studion. Dessutom ska undertecknad finnas med på ett hörn och försöka staka fram nånting av värde… klicka in er och kolla om jag lyckats smuggla in något Hawks-plagg framför kamerorna.

Det här, mina damer och herrar, är ett av de galnare slut ni någonsin kommer se i en stor finalmatch.

…och därmed tar St. Louis Cardinals ledningen i World Series, 2–1 i matcher mot Boston Red Sox.

– It was so weird, I’m in shock, sa Cards catcher Yadier Molina till ESPN.

Basebollkännarna är överens om att det är ett korrekt domslut. För er som vill lära er mer om obstruktionsregeln (och vem vill inte det!), klicka här och scrolla ner till 7.06.

Även fast han inte gjort något fel, så är det lite lustigt att det är Jim Joyce som hamnar i hetluften igen. Det var ju han som råkade sabba Armando Galarragas perfekta match för några år sedan.

Match fyra spelas natten mot måndag, då MLB går en prestigefajt om tv-tittarna med Sunday Night Football – där divisionsrivalerna Minnesota Vikings och Green Bay Packers drabbar samman. Vad väljer du?

•••

Själv har jag tre matcher jag är extra nyfiken på i söndagens NFL-omgång:

18.00 (ja, vi har ju gått över till vintertid medan USA väntar en dryg vecka till): Detroit Lions–Dallas Cowboys.
Chansen att se Calvin Johnson och Dez Bryant – världens två kanske bästa receivers – turas om att steka sina försvarare tackar man inte nej till.

18.00: New England Patriots–Miami Dolphins.
Mycket snack om att Tom Brady börjar tappa som spelare. Jag har hittills försvarat den 36-årige ikonen, men vill se honom höja sitt spel nu när han har både Rob Gronkowski och Danny Amendola i spel igen (hur länge det nu varar).

21.25: Denver Broncos–Washington Redskins.
För att RG3 börjar spela som RG3 igen. Och för att det blir intressant att se hur Denver svarar efter säsongens första förlust.

Största sportminnet utanför en idrottsarena?
Skulle vara det här då:

Jodå, USA-bloggen har plötsligt en egen youtube-kanal.

Copley Square, Dropkick Murphys och en salongs Jonathan Papelbon. Red Sox segerparad genom Boston var precis lika galen som ni tror. Blir det en till åker jag över direkt. Nä, okej, det kanske jag inte gör. Men jag hade velat.

/Stefan.

Tröttnat på Peyton Manning-hajpen? Då ber vi ödmjukast om ursäkt, för här kommer lite till:

Ja, det är alltså en tjuvtitt på söndagens Sportbladet, där vi avhandlar nummer 18 och hans återkomst till Indianapolis. Veckans stora snackis i USA. Ordkrig, hyllningar och en högintressant QB-duell mellan Peyton och hans arvtagare Andrew Luck.

Colts–Broncos är, kort sagt, en match du inte får missa. 02.30 natten mot måndag, på TV10 eller i ditt GamePass.

•••

Mannings Denver är ligans ena 6–0-lag. Det andra? Kansas City Chiefs. Samma lag som förlorade 14 av 16 matcher förra säsongen.

Nykomlingen Andy Reid driver en övertygande kampanj för Årets coach-trofén. Framför allt vet han ju hur Jamaal Charles ska användas.
19, 24, 27, 23, 27, 27.
Så många touches har Chiefs begåvade running back haft i de inledande matcherna. Han producerar både på marken och genom luften, med 775 totala yards och 7 touchdowns.

Ibland är det ju inte svårare än så – ge bollen till din bästa spelare. Frustrerande nog så fattade inte alltid Andy Reids föregångare i KC den grejen.

Kombinerat med en verkligt dominant defensiv så är Chiefs ett lag att räkna med. Frågan är väl bara vad som händer när motståndet blir tuffare – och quarterbacken Alex Smith måste bidra med mer. De matcherna kommer, även om det inte sker ikväll mot Houston (TV10/GamePass 22.25).

•••

Kvällens första TV10-match (vi jobbar oss bakåt här) är Philadelphia Eagles–Dallas Cowboys. Räkna med anfallsglad football och fina siffror. Vi återkommer om det sistnämnda…

•••

Veckans gladaste nyhet måste vara att Rob Gronkowski, av allt att döma, gör comeback. Partydjuret och touchdown-maskinen kommer ensam att höja klassen på New Englands offensiv ett par nivåer. Snart är den samma dominanta enhet som vi vant oss vid.

Gronk själv såg förresten till att slå mynt av återkomsten. Kort efter att läkarna gett honom klartecken dök den här tröjan upp till försäljning på GronkNation.com. Bara 25 dollar, Persson…

•••

Steelers–Ravens ikväll. En av mina absoluta favorit-match-ups, historiskt sett. Men det känns som att den tappat lite av sin glans den här säsongen.

•••

På tal om att tappa sin glans: Atlanta Falcons, 1–4, försöker rädda de sista spillrorna av säsongen (ja, så illa är det faktiskt) i divisionsmötet med Tampa Bay idag. Ingen Julio Jones, ingen Steven Jackson och ingen Roddy White. Tony Gonzalez kan se framemot att ha två till fyra försvarare hängande på sig, så fort han ens tittar på bollen.

•••

Letar du efter en fantasy-quarterback i sista stund? Skadade Michael Vick rekommenderar sin ersättare:

Om det är gott nog åt mannen som en gång gjorde 49 låtsaspoäng i en match, så är det gott nog åt mig.

Hörni, det pågår ju ett MLB-slutspel också, och det är pretty darn exciting.

En av bloggens favoritspelare, den kubanske avhopparen Yasiel Puig, var utmärkt i första rundan mot Atlanta. Mot St Louis Cardinals har han kraschlandat – och Los Angeles Dodgers med honom.

22-åringen har noll hits, noll walks och sex strikeouts på sina tio at-bats i NLCS. Nu får rookien stöd av sina mer rutinerade lagkamrater:

Inte för att Dodgers som helhet har varit speciellt mycket bättre. Laget har träffat 1 av 16 med RISP – runners in scoring position – mot Cardinals, och ligger under med 2–0 i matcher i bäst av sju.

Första matchen i ALCS pågår i skrivande stund mellan Boston Red Sox och Detroit Tigers.

•••

NBA-säsongen är bara ett par veckor bort. Att döma av försäsongen finns det skäl att vara optimistisk som svensk.

Jonas Jerebko kan vara på väg att vinna över Detroits nye coach Mo Cheeks med sitt patenterade slit, och en effektiv returtagning. Mot Miami hade Jerebko 10 poäng och 12 defensiva returer på 33 minuter. Inatt mot Brooklyn noterades han för 20 minuter med 6 poäng, 3 returer (2 offensiva), 1 steal, 1 block och 1 assist.

Jeffery Taylor har som väntat tagit för sig när han kommit in från bänken. 17 minuter, 9 poäng och 5 returer mot Atlanta. 29 minuter, 10 poäng, 3 returer och 2 steals mot Miami. Tre perioder in i nattens match mot Milwaukee har han fortfarande inte fått komma in, då Charlotte testar en del andra kombinationer.

Klubben har många relativt jämna spelare som slåss med varandra om speltid. Men jag gillar Taylors chanser att etablera sig, och förbättra fjolårets snitt på 19,6 minuter och 6,1 poäng.

•••

Ny spännande NFL-omgång ikväll. Här är mina högst subjektiva höjdpunkter:

19.00: New York Jets (3–2) vs Pittsburgh Steelers (0–4)
Är Jets på riktigt? Är Steelers verkligen så här dåliga? Jag har en känsla av att Dick LeBeau och Troy Polamalu, med en bye week i ryggen, tar ner Geno Smith på jorden. Rookie-quarterbacken var prickfri mot Atlanta senast. Dessförinnan hade han åtta interceptions och tre fumbles på sina tre första matcher. Nu möter han ett Steelers-försvar som fortfarande (!) inte skapat en enda turnover den här säsongen.

22.05: Denver Broncos (5–0) vs Jacksonville Jaguars (0–5)
Mest för att se om Denver kan slå tidernas högsta point spread i NFL. Frågan är ju hur länge Broncos-coacherna låter slakten fortgå innan de låter Peyton Manning vila sin 37-åriga kropp.

22.25: New England Patriots (4–1) vs New Orleans Saints (5–0)
45, 179, 134, 100, 135.
1, 1, 2, 2, 0.
Första raden är antalet yards Jimmy Graham fångat i sina fem första matcher. Andra raden antalet touchdowns. Vad kan Pats-coachen Bill Belichick, som ofta fokuserar på att ta bort motståndarnas bästa anfallsvapen, hitta på mot ligans bästa tight end?
Och på tal om grymma tight ends – Rob Gronkowskis comeback verkar dröja ytterligare en vecka. Trist, för New England behöver honom. Tror ändå att Tom Brady steppar upp sitt spel en nivå redan ikväll. Sedan kommer det bli bättre och bättre varje vecka, och när Gronk väl är tillbaka i full form kommer Patriots återigen vara en av ligans mest väloljade anfallsmaskiner.

Om Peyton Manning fortsätter i nuvarande takt kommer han att passa för 5880 yards, 64 touchdowns och 0 interceptions den här säsongen. Bloggen sticker ut hakan och säger att det sistnämnda blir svårt. Rekordinnehavare som Drew Brees (5476 yards) och Tom Brady (50 touchdown-passningar) ska däremot vara oroliga. Mycket oroliga.

Om det blir svårare för Denvers 37-årige quarterback framöver? Inte nämnvärt. Broncos, som alltså vunnit sina fyra första matcher, möter Dallas Cowboys på söndag.
– Peyton knows more about this Monte Kiffin defense than Monte Kiffin does. He practiced against it for seven years, sa NBC-experten Tony Dungy i söndags – och skrockade gott.
Dungy tog ju med sig Kiffins Tampa 2-system till Indianapolis och coachade Manning till en Super Bowl-titel.

Här kan man lämpligen påminna om att Dallas senast bjöd på 401 passing yards och tre touchdowns till Philip Rivers.

Och därefter väntar suspekta försvar som Jacksonville, Indianapolis och Washington… Vi ska inte veva igång 16–0-snacket riktigt än, men jag skulle inte bli förvånad om Broncos är obesegrade när man reser till Foxborough för Sunday Night Football den 24 november.

Några andra spridda tankar inför den femte NFL-omgången:

• St. Louis Rams, som var fullständigt bedrövliga på Thursday Night Football senast, är listade som favoriter med 11,5 poäng i sin nästa match. Därmed har Las Vegas gett oss en tydlig fingervisning om statusen på Jacksonville Jaguars 2013…

• Å andra sidan är ganska många lag bedrövliga på torsdagarna. De korta förberedelserna bäddar ofta för slarvigt utförande och spelare som inte hunnit återhämta sig. Titta på nattens match mellan Cleveland och Buffalo på egen risk. Men om du ändå sitter uppe, kolla in Jordan Cameron i Browns. Det 25-åriga fysfenomenet är på väg att etablera sig som NFL:s nästa stora tight end.

• Veckans protestaktion: San Franciscos safety Donte Whitner byter namn till Donte Hitner. Han är trött på att få böter och bestraffningar för sina (ibland regelvidriga) tacklingar. Nu markerar han att detta är vem han är, vad han gör: En försvarare som smäller på.
– If you ask fans around San Francisco and the Bay Area, they call me Donte Hitner anyway, säger 28-åringen.

• Atlanta Falcons 1–3-facit förvånar inte. Tunga skador, dålig press på quarterbacken och usel offensiv linje är inget succérecept. Men det som verkligen oroar mig just nu är Matt Ryan. I förlusten mot New England missade han grovt på passningar som han normalt prickar med ögonbindel. Har det svaga skyddet fått honom att börja darra? Eller kämpar han mot en okänd skada?

• Patriots, förresten. Där har ni en kraftfull, väloljad o-line.

• Let’s talk fantasy. Den mest påtagliga utvecklingen i början av säsongen: Running back-döden. CJ Spiller, David Wilson, Chris Johnson, Maurice Jones-Drew, Steven Jackson, Trent Richardson, Arian Foster, Ray Rice, Lamar Miller, Darren McFadden, Doug Martin, Darren Sproles, Stevan Ridley… Alla har de mer eller mindre underpresterat i förhållande till sina höga draftpositioner. I vissa fall beror det på skador. I vissa fall beror det på försämrad effektivitet. I vissa fall beror det på coachning. I vissa fall är det nog bara en produkt av NFL:s passningsorienterade utveckling. En sak är säker: Om du draftade tre running backs bland dina fyra, fem första val i fantasy, så är du troligtvis lite besviken idag.

• Jag skulle fortfarande råda dig att slänga iväg skambud på några av ovanstående spelare i din liga, i hopp om att en frustrerad ägare nappar. New York Giants har dumpat Da’Rel Scott och är nog äntligen redo att ge David Wilson ett större ansvar. Drömchans mot Philadelphias ihåliga försvar på söndag. Baltimore kommer involvera Ray Rice mer och mer. CJ Spiller är för begåvad för att det inte ska lossna förr eller senare, även om han är ett skakigt lir inatt. Trent Richardson blir Colts odiskutabla arbetshäst framöver nu när Ahmad Bradshaw tycks bli borta ett tag. Lamar Miller är klasser bättre än Daniel Thomas, han visade det återigen mot New Orleans i måndags, och det torde även Miamis coachstab inse snart.

• Till sist: Glöm inte att följa oss på Twitter, där vi huserar när vi inte hinner uppdatera bloggen.