Här är dagens krönika.

Ämnet för dagen är smileys.

Blogginlägg jag skrivit i ämnet:

En vecka utan smileysar.

Skippa smajlisarna.

Fegt, avväpnande eller ett sätt att hålla höjd i diskussionen?

Första reaktionerna på #nosmiley.

För eller emot?

Nosmiley #fail.

Humor utan smileys.

Nu börjar det på riktigt.

Nomineringsjuryn för Stora Bloggpriset 2009 är klar. Hundra bloggare som ska nominera andra bloggar i de olika kategorierna. De som får flest nomineringar går vidare, och sedan är det upp till läsarna att rösta fram den av fem bloggar i varje kategori som ska ta hem priset.

I dagens krönika skriver jag om twittrande politiker. Om att twittra om frukost och banaliteter. Om Mona Sahin och ”vanligt folk”.

Läs den här.

Jag rekommenderar också Per Torbergers lilla korrigering här, angående de 140 tecknen. Han har så himla rätt.

För inte så väldigt länge sedan såg det ut så här när SD annonserade.

Så om någon gått på deras snack om att de inte är rasister och tycker att de bara ”står för en sund invandringspolitik” – tänk om! Om inte den gamla annonsen lyckas övertyga kanske den här purfärska debattartikeln gör det.

Den har föga förvånande mött starka reaktioner i bloggvärlden, som mer eller mindre tackar Åkesson för att han äntligen bekänner färg. Jag gillar den här slutsatsen – att Åkessons retorik borde innebära ett omfamnande av kristna flyktingar. Men det finns också anhängare som tycker om Jimmie Åkessons utspel.

Sven-Åke Olofsson på Helsingborgs Dagblad är kritisk till Aftonbladet och publiceringen av artikeln. Hans argument är att artikeln gränsar til hets mot folkgrupp, och att det vore självmål av Aftonbladet om de eventuellt fälls för det, utifrån att de sagt nej till annonser från partiet. (Flera chefredaktörer ger sin syn på saken här) Men det här är ju ett av problemen med Sverigedemokraterna och som jag ser det – med lagen om hets mot folkgrupp. Den rapportering som oftast sker om och ifrån Sverigedemokraterna är så pass sminkad och välfriserad att deras rätta agenda inte riktigt kommer fram, och så får de fler sympatisörer, än om de som nu faktiskt outar sin egentliga agenda. Och det beror också på att herr Åkesson på något mystiskt vis lyckas linda reportrar runt sitt lillfinger.

Jag kan också tycka att det är sorgligt att SD på ett sätt kommit att äga frågan om migrationspolitik, och utifrån deras allt starkare väljarstöd borde övriga partier förstå att det är viktigt att våga ta i svåra frågor om integration, istället för att föra den pseudodiskussion som nu handlar om SD eller inte SD, och vem som eventuellt kan tänka sig att samarbeta med dem.

Ta ifrån dem ordet istället, diskutera invandring, segregering, främlingsfientlighet utan att sätta frågorna i relation till SD och deras politik. Skaffa egna agendor i frågorna!

Nu blev jag lite väl politisk vilket kanske inte är syftet med den här bloggen, men jag kunde inte låta bli.

Uppdaterat: Jag har utvecklat mina tankar i min privata blogg. Blondinbella skriver och är riktigt upprörd. Martin Jönsson skriver bra på SvD.se om sin syn på publiceringen och Jan Helin bloggar också. Svensson skriver kort och kärnfullt.

Aftonbladet har föga förvånande anmälts för hets mot folkgrupp. Ulf Nilson skriver på Newsmill och anser att Aftonbladet och Helin gör Sverige en tjänst när de publicerar Åkessons artikel.

Uppdatering: Nu skriver Jimmie Åkesson på Newsmill och menar att det är Aftonbladets rubrik som bär skulden för hur hans artikel tolkats. Han lyckas inge vidare, om det inte är så att Newsmillredaktörerna förvanskat texten han skrivit där…

Personligen önskar jag att alla tidningsläsare en gång för alla kunde förstå att det ytterst sällan är skribenten som sätter rubriken. Ofta handlar morgonmötesdiskussioner på redaktioner om just rubriksättning, reportern är missnöjd med nattredaktionens val av rubrik. En rubrik ska ha täckning i texten, och rubriksättare kan vara ganska långsökta bara det blir en bra rubrik. Jag kan också berätta att rubriken inte bara ska vara spännande och locka till läsning, den ska passa in rent typografiskt också. Det vill säga vara lagom många tecken, utan bindestreck och så vidare. Inte alltid helt lätt.

På Newsmill skriver också Mariam Osman Sherifay om varför hon polisanmält Aftonbladet för hets mot folkgrupp.

Idag meddelar Jan Helin och Lena Mellin att all annonsering från Sverigedemokraterna stoppas i Aftonbladet.

Aftonbladet är naturligtvis i sin fulla rätt att själva bedöma vilka som ska få annonsera i tidningen. Det är inte en rättighet att göra det. Det händer titt som tätt att annonser stoppas i dagspressen för att de inte anses lämpliga av olika skäl.

Ändå är Aftonbladets beslut kontroversiellt, inte minst i ljuset av den skandalartade debatt som uppstod bara häromveckan efter Aftonbladets publicering av den artikel som anklagades för att vara antisemitisk, och som fortfarande pågår. Bland annat diskuterades publiceringen i Publicistklubben i måndags.

Många bloggare har skrivit om detta. Erik Laakso och Fredrik Strömberg och flera med dem tror båda att besutet snarare spelar Sverigedemokratrna i händerna, om nu syftet är att försöka motarbeta deras utbredning. Stationsvakt ger ett konstruktivt tips till Aftonbladetredaktörerna.

Själv är jag nog benägen att hålla med Joakim Jardenberg i det här läget. Jag är just nu glad att jag inte är chefredaktör och måste fatta dylika beslut, men tycker att Jardenbergs lösning känns som den enklaste vägen. Följ lagen. Men det enkla behöver absolut inte vara det rätta och jag känner en viss respekt för Helin och Mellin som vågar fatta detta i dagsläget kontroversiella beslut.

Vad tänker du? Är det rätt eller fel att stoppa SD från att annonsera i dagspressen? Kommer det att stoppa deras framfart eller tvärtom – ge dem ökade sympatier?

Alldeles strax, närmare bestämt klockan 14.00 kan du chatta med Jan Helin om detta.

Häromdagen skrev jag kort om Isabella Lund som omskrevs i en artikel i Aftonbladet.

Jag följde några av länkarna till dem som bloggade om artikeln men blev bara trött, trött på alla fördomar, trött på den ensidiga bilden av prostitution och prostituerade, och jag ville skrika Blogge kom tillbaka, och Isabella, du behövs. Jag gjorde inte det. Jag sa ingenting. Vissa diskussioner orkar jag inte riktigt med, när det känns som om man bara står och stampar på ett ställe i evighet.

Men Isabella kom. Hon bloggar igen. Nu vet jag inte om hon har för avsikt att fortsätta göra det, eller om postningen bara är en förklaring till varför hon varit borta, varför det varit så tyst. Oavsett så tycker jag att ni ska läsa det hon skriver, för att det är viktigt.

Igår lanserades nya Aftonbladet Debatt. Debattchefen Karin Magnusson berättar mer här, och självaste Jan Helin skriver i sin blogg. Omgörningen innehåller flera nyheter och ambitionen är att bli mer engagerande och blanda in läsarna i ännu högre utsträckning än tidigare. Framförallt kommer debatten att bli mer nätdriven och gå från nät till papper istället för som hittills tvärtom.

Det kommer att jobbas mycket med kommentarer och läsarnas egna debattinlägg, av vilka ett urval också kommer att publiceras i papperstidningen. Liksom jag kommer att skriva krönikor om vad som händer på nätet, för publicering i papperstidningen – varannan fredag.

Vill du påverka och delta i samhällsdebatten, eller bara att ta del av den som passiv åskådare – spana in nya Aftonbladet Debatt.

Hej alla.

Jo jag vet att den här bloggen varit lite eftersatt. Just nu försöker jag samla tankarna och sortera. Tankarna som uppstod när jag i helgen bevistade Sweden Social Web Camp (SSWC). Det var stort. Bland det största jag varit med om och jag är helt säker på att det är en sån happening som det kommer att talas om i euforiska ordalag om tio år, ja kanske tjugo. Jag ska inte tråka ut er som inte var där med fler detaljer, däremot kommer det inom överskådlig tid att komma en del poster utifrån funderingar som föddes där, om framtiden, om journalistik, om internet i stort och andra mer eller mindre viktiga saker.

Först ska jag såklart sammanfatta veckans bloggteman tid och pengar. Men allra först, några snabba tips om viktiga saker som tagits upp i bloggvärlden på slutet, för er som händelsevis har missat.

Ni kanske minns posterna om döden, och våra digitala testamenten. Där konstaterades bland annat att fantastiska bloggerskan Alter Egos blogg stängts ner på grund av ett missförstånd gällande en räkning till webbhotellet. Nu har någon annan övertagit hennes domän, resonerar.se. Tonårsmorsa är upprörd, och Jardenberg skriver att vi behöver K-märkning av domäner för att liknande saker inte ska kunna hända. Jag är nog lite mer inne på Jonathan Sulos resonemang, att det är innehållet och inte domänen som ska skyddas. Problemet med Alter Egos domän är ju inte att den används, utan att innehållet försvann och bevarandet av hennes blogg inte reddes ut ordentligt medan tid fanns.

Vad jag däremot tycker är jättetråkigt är att RSS-feeden från den nya domänanvändaren pumpas över till Alter Egos Facebooksida. Det måste gå att stoppa.

Vad gäller cirkusen runt Aftonbladet och Israel vill jag rekommendera läsning av Emanuel Karlstens utmärkta text. Jag tycker också att Carl Bildt förklarar rätt bra vad yttrande och tryckfrihet faktiskt innebär.

Över till The Pirate Bay. Jag har inte riktigt hunnit sätta mig in, men det har Micke Zackrisson. Peter Sunde har skrivit en mycket kort men talande mediakritisk text. Här finns ett pressmeddelande från TPB och nu är sajten uppe igen. Jag konstaterar bara helt kort att en av de allra viktigaste politiska frågorna just nu är att rädda det fria internet, att rädda tryckfriheten och att rädda vår yttrandefrihet och offentlighetsprincipen. Allt hänger ihop och jag blir så illa till mods av utvecklingen den senaste tiden att jag nästan inte orkar hänga med. Trött blir jag. Men tacksam för alla som orkar och så kommer jag igen, jag också. De grundläggande demokratiska principerna är viktigare än nästan allting annat, och jag kommer inte att sluta slåss för dem, även om jag ibland faller ner i en svacka och fylls av tvivel.

Så sist något helt annat, om du inte läst denna postning av Alex Schulman, gör det. Jag är inte som så många andra beredd att falla ner på knä över hans avbön, hans trovärdighet är alldeles för skadad för det. Men om han håller stilen ett tag till kanske jag ändrar mig och lyfter på hatten jag också.

Idag tänkte jag slå ett slag för några av mina kollegor på Aftonbladet blogg.

Först har vi den nyaste, det är självaste Jan Helins blogg. Han försökte sig visserligen på att blogga för längesen men det var ett klent försök. Den här gången tror och hoppas jag att han ska lyckas matcha konkurrenten Thomas Mattssons lysande bloggande på Expressen.

Sen så har vi Bloggdivan himself, Alex Schulman. För er som inte upptäckt hans pappablogg kan jag rekommendera den. Över förväntan. Egentligen borde jag vara sur på Alex för att han blockat mig på Twitter, men jag är inte den som är den.

Och så en som funnits länge och som därför kanske fallit i glömska hos någon – Fotbollsfrun, Malin Wollin. Utmärkt blogg att kila in till när man har ett par minuter över, här skrivs inga tiotusenteckensposter.

Ingen av Johan Palms hardcorefans kan ha missat hans bloggande, men det kan vara lite roligt att läsa även om man inte älskar hans artisteri.

Sist något helt annat: Johanne Hildebrandt är i Afghanistan. För att komma närmare och lite bättre förstå situationen där tycker jag absolut att du ska läsa hennes blogg.

Med mindre än två veckor kvar till EU-parlamentsvalet är det lite dystert att konstatera att så pass få har tänkt gå och rösta, även om jag tror att Piratpartiets framgångar inte enbart kommer att sno röster från etablerade partier, snarare öka valdeltagandet och få många att rösta som annars skulle legat hemma på soffan. (eller kanske njuta i sin trädgård eller varför inte ägna sig åt shopping eller andra värdsliga saker)

Medierna försöker, idag inleder Aftonbladet en kampanj där de helt enkelt betalar för röster. Här argumenterar Lena Mellin mot soffliggandet. Här finns Expressens EU-blogg och här finns en kampanjsajt med allt du inte visste om EU-valet. DN har gjort en bra sammanställning över hur du följer partiernas verksamhet på nätet. Svt har startat en Youtubekanal med unik bevakning av valrörelsen. Naturligtvis skrivs en hel massa i bloggvärlden också.
Och om du ändå skulle ha svårt att bestämma dig för hur du ska rösta – ta ett snack med dina barn, om du har sådana som inte är myndiga…

Idag sjösattes en ny spännande sajt som heter politikerkoll.se.

Lite sent inför EU-valet kanske, men den kan säkert bli intressant till riksdagsvalet om den utvecklas som skaparna tänkt sig;

Här kommer vi, politikerna och sajtens användare, att samla
information om politiker och deras beslut. Du finner såväl redigerat
och faktagranskat material som läsarnas kommentarer — givetvis
tydligt åtskilt. CVn kommer att kompletteras med politiska
kompass-test där du kan jämföra ditt resultat mot politikernas. Vi
kommer att följa upp politikernas vallöften och se vad det blev av
dem.

Givetvis kommer du också att kunna följa politikernas bloggar och
twitter-flöden, se vilka som är mest aktiva, mest lojala till sina
vallöften och mest ideologiskt konsekventa.

Konkurrent eller komplement till Makthavare.se, det återstår att se. Klart är att de har helt rätt i att den transparenta revolutionen bara börjat, och jag tycker det är så sjukt spännande att få leva just nu, när det händer.