Det lär vara få saker som slår att göra två mål på Camp Nou när hela världen börjat skaka på huvudet.
Det skulle väl vara att täppa till truten på José Mourinho då.
David Villa gjorde både och i helgen och gissa om hemmatidningarna försökt slå varandra i tokiga bildidéer.

Mou sa ju förra veckan att Barcelona värvat för mycket dyra spelare som inte gör mål och när Villa kom ut i mixade zonen efter match hade han så mycket på sitt hjärta att han aldrig ville gå därifrån.

”Här har du Mou!” skriver Mundo Deportivo som dragit ut David och ställt honom framför klubbmärket med en kamouflerad kamera och en badboll i luften.
As you do.

 Combat camera. 

Men seriöst, att Sevilla kan med att gå ut och så uppenbart spela läggmatch på Camp Nou, det tycker jag är lite skämmigt faktiskt. Så här kan vi inte ha det. Var är Del Nido och turhatten när man behöver honom?

Två mål gjorde ju också Markus Rosenberg när Racing Santander tryckte till Osasuna med 4–1 i går medan Kennedy Bakircioglü bjuppade på en frisparkspärla som fullbordade (eller inledde) svensksuccén.

Jag försökte nå Mackan efter matchen i går helt utan resultat, och det börjar gå upp för mig att vi nog inte delar samma mobiltelefonkultur.
Eller att Markus Rosenberg inte är så noggrann med att kolla vem han hör av sig till.
När jag skulle i väg och träffa Santandersvenskarna för ett par veckor sedan dök ett sms med ett högst oväntat budskap in i min inkorg några dagar innan mötet, där Markus Rosenberg försäkrade att han älskar mig och bad mig ringa senare för att ”påminna om bilen och benskydden”.
Jag drog i väg ett sms och skrev ”glöm nu inte bilen och benskydden” ungefär samtidigt som Rosenberg messade tillbaka ”Sorry, det där var inte till dig” (vilket jag verkligen redan hade räknat ut alltså).
I dag ringde Markus Rosenberg en signal på min mobil innan han la på och innan jag hann svara, och jag undrar om han har tajt med cash och möjligen vill att jag ska ringa upp så att han slipper betala?
Någon i läsekretsen som känner honom och vet om Racing varit lite dåliga på att betala ut löner i tid på slutet?

Sedan jag bloggade loss om mötet med Andrés Iniesta i helgen har mitt bloggverktyg bråkat med mig lite. Inte släppt in mig och så. Och jag börjar undra om min dator är försedd med någon form av Andresito-lås eller liknande?
I så fall tänkte jag utmana censuren omgående, eftersom ni frågat om SVT-klippet på Andy, (det är ju tur att vi inte har en kamera på mitt fejs här, jag såg gissningsvis ut som den förstående skolkuratorn som man hängde hos på högstadiet när man inte orkade gå på gympan och låtsades att man hade problem hemma).

Vissa dagar är det lite lättare att gå till jobbet än andra.
Ni vet vad jag menar:
Fredagar.
Halvdagar.
Dagar då Andrés Iniesta väntar på en.

Jag skulle träffa honom efter träningen, men när Barcelonas presschef Chemi tittade mig allvarligt i ögonen och sa att Andrés varit tvungen att åka hem en sväng av privata skäl är jag inte det som tar en strid. Däremot är jag en medkännande kvinna.
– Mår barnet bra, frågade jag Joel, som är assistent till Andrés agent Pere, som för övrigt är bror till, håll i er, Pep Guardiola.
– Ja då, sa Joel, Andrés är snart tillbaka.
Tre timmar senare rattade Andy in på träningsanläggningen i Sant Joan Despí och bad om ursäkt för att vi fått vänta.
– Andresito, jag hade väntat i tre timmar till.
Sa jag inte. Men jag tänkte.

Ni som känner mig vet att jag inte är typen som skulle ha problem att fylla en halvtimme med Iniesta med frågor. Eller en dag. Men man måste ju tyvärr prioritera och spörsmål som ”blir det en pojke eller flicka?” och ”var det du som klädde om kuddöverdragen till tv-soffan?” fick helt enkelt bero.

Andy i tv-soffan förra hösten. Foto: Facebook
Andy och de nya kuddarna. Foto: Facebook

Däremot fick jag äntligen chansen att prata lite vin med Iniesta, som gladeligen berättade om familjeverksamheten och var i odlingscykeln vi befinner oss.
– Har du något bra spanskt vin att tipsa om som jag inte känner till, undrade jag lite vagt.
– Hm, du ska få en flaska av mig när vi är klara, svarade Andresito.

I nio fall av tio ringer mina varningsklockor lite högre än vanligt här. Att ta emot mutor av de man har som uppdrag att bevaka som journalist riskerar i slutändan att göra en korrumperad. Man hamnar liksom i någon annans ficka.
Till slut blir det svårt att skriva objektivt och, vid behov, kritiskt om personen i fråga.
Så jag tänkte ett varv över hur mycket ”objektivitet” har präglat min yrkesmässiga relation till Andrés Iniesta hittills. Och så skrattade jag lite för mig själv.

Iniesta-vin-kväll på min balkong någon gång i januari. OSA senast veckan före jul i kommentatorsfältet.

Kom igen, någon lite hemlig Rioja kan du väl tipsa om?

Barcelona skakas av chockvågor i dag.
José Manuel Pinto får två matchers avstängning för att han låtsades vara domare i matchen mot FC Köpenhamn förra veckan.
Nu får Barça förlita sig på nån Victor mellan stolparna de kommande matcherna. Läskigt.

Det här med att flytta matchdatum från lördag till söndag och söndag till lördag tillhör vanligheterna i Spanien. Bokar man in sig på en fotbollshelg i Barcelona eller Madrid får man helt enkelt se till att flyget går hem måndag morgon.
Nu har Spaniens styrande fotbollsskikt tänkt till och flyttat el Clásico från lördag den 27 november till måndagen den 29.
Det är väl ungefär det minst uppskattade beslut som fattats sedan man bestämde om rökförbud på spanska krogar och restauranger, en lag som går igenom nu i månadsskiftet (genomrökiga partykläder och stinkande örngott morgonen därpå – R.I.P.)
– Fotboll spelar man på helgerna. Så vill jag ha det som yrkesman. Det här är ju som att ta koffeinet ur kaffet, sa Victor Valdés till exempel om saken i dag.

Själv tänker jag att det här med ständiga matcher på helgerna skulle vara lite av avigsidorna med jobbet (det är ju det med mitt jobb i alla fall) men Victor har kanske ett väldigt bra ob-tillägg på lördag och söndag och då måste vi ju förstå honom. Plus att det är festligare med match på helg. Helt klart.

Men innan det är dags för Clásico ska Real Madrid hämta sig från cup-debaclet mot Real Murcia och visa Hércules i helgen att det var en tillfällighet. Problemet för Hércules är att de inte får använda sig av Royston Drenthe, som i sin utlåningsklausul från just Real har en paragraf som förbjuder honom att möta sin gamla klubb. Bryter han mot den kostar det klubben två miljoner euro, vilket i den moderna fotbollen ganska ofta är kaffepengar. 
– Jag får väl betala det själv i värsta fall, säger Drenthe enligt Marca.

 Allt ska man fixa själv. Foto: Marca

Barcelona tar emot Sevilla på lördag och Dani Alves är, som vanligt, i storform när han ställs mot sin gamla klubb. Alves brukar få lite skit för att filma, och i en intervju i Mundo Deportivo erkänner han att det inte stör honom alls.
– Jag gillar teater. I Brasilien följde jag det noga, inte minst när teaterskådespelarna gjorde tv-följetonger, säger Alves.
Dessutom har han fortsatt kontroll över musiken som spelas i Barcelonas omklädningsrum, även om Alves kanske inte skulle kunna droppa femton dj:s om man väckte honom mitt i natten.
– Nja, jag spelar lite olika musik. Det är en kompis som sätter ihop en bra och varierad lista på min Ipod, men när jag spelar upp dem står det bara ”låt 1”, ”låt 2″… Jag vet inte vem som sjunger, men det är glad musik i alla fall.

 Go och glad, kexchoklad. Foto: Mundo Deportivo

Det är väl inte dagens stora bomb, men ändå; av 23 spelare som nominerats till Ballon d’Or är sju stycken spanjacker och elva stycken hemmahörande i la liga.
Olé! 

Här har man legat vaken och tänkt på hur flygrädde Seidou Keita ska klara av Barcelonas helikopterfärd till Ceuta inför dagens cupmatch.
Och så är han så här totalt jävla nere med situationen.

Laporta-gate rullar på men det spelas ju också fotboll i Spanien och jag hoppas att ni kollade in Den Gula Ubåtens uppvisning mot Atlético Madrid i går.
Sergio Agüero surnade till och tyckte att domaren blåste Atléti på två straffar (’blåste’ som i ’blåste inte’, alltså) och visst hade Kun rätt minst en gång, men det förhindrar ju inte att Giuseppe Rossi dansade loss rejält i offensivt straffområde vid 2-0-målet.

Villarreal gör sin bästa säsongsinledning någonsin (de hade aldrig ens varit i ledningen i la ligatabellen före i år) och Rossi ser en sprikrak utvecklingskurva, på planen så klart, men kanske framför allt inom de sociala medierna, där han utmanar klubbens brassar på att röra på höfterna och vill ha er dom.

 Beppe begging for it.

Dios mio, det här blir bara bättre för varje dag.
Dokusåpan FC Barcelona, formerly known as fotbollsklubben FC Barcelona, rullar vidare med ny kraft varje dag.

Vi kan väl punkta upp det:

* Barcelonas medlemsstämma (tänk ’de äldstes råd’) beslutar att dra Joan Laporta och hans styrelse inför rätta för oansvarigt användande av klubbens pengar. Privata semestrar, nattklubbsbesök, spionage på klubbens höjdare och journalister, samt omotiverade summor investerade i ’parfym’ ligger bakom medlemmarnas beslut. Nye ordföranden Sandro Rosell röstar för formens skull blankt, men hans triumferande leende är svårt att ta miste på.

* Joan Laporta säger att han sover gott om natten, att han är utsatt för en komplott och att han i sin tur ska dra Sandro Rosell inför rätta. Lite oklart varför. Men han känner sig sviken av den gamle polaren Rosell, det står utom allt tvivel.

* Tidningen Interviú tar del av uppgifter om att inte bara styrelsemedlemmar och journalister utsatts för FCB:s spionage. Under 2008 brände Laporta 5 000 euro på en vecka för att få reda på exakt vad Gerard Piqué gjorde 24 timmar om dygnet. Vad han åt, vem han hängde med, när han gick och la sig.
What and who he did, alltså. 
Piquenbauer klarade (det omedvetna) testet medan Sammy Eto’o, Deco och Ronaldinho hade det värre. 

Pssst. Jag vet vad du gjorde förra sommaren. Och förrförra. Foto: AS

Efter medlemsstämman förra lördagen spelade Barcelona mot Valencia på Camp Nou och en kollega såg mig i ögonen och konstaterade med sin allvarligaste stämma:
– Du kom hit när den här klubben var störst och bäst i världen. Nu får du se den falla ihop.

Pep Guardiola, som i vanlig ordning är höjd över varje misstanke, har upprepat i veckan att a-laget inte ska påverkas av turbulensen i klubben, men visst hade man själv blivit lite skärrad om man fick reda på att högste chefen hade koll på varje steg man tog.

Att: Jan Helin. År 2008 jobbade jag på AB:s gratistidning Punkt SE tills den lades ner. Sen flyttade jag till Italien och skrev om calcio från Rom. Det blev ganska mycket kolhydrater med all pasta och pizza. Jag var oftast hemma runt midnatt. Jag vill hävda att inget av ovanstående påverkade min arbetsinsats. Alla eventuella frågor får du ta med min advokat.

Cristiano Ronaldo hade en bra dag på jobbet i går, och portugisen leder nu skytteligan överlägset på tio strutar före Leo Messis fem.
Men det var ju inte bara Crille det handlade om på Bernabéu i går. Det handlade ju också om Markus Rosenberg.
Och för att ha börjat göra sig ett namn i Spanien som anfallaren som skapar de hetaste lägena och bränner dem slog Mackan i går äntligen till med sitt första mål i Santander-tröjan (jag önskar att jag kunde fortsätta den meningen med bistatsen ”som gav matchen nytt liv och spänning” men 0-6 är i tuffaste laget att vända på en kvart, i alla fall på Bernabéustadion, särskilt om man inte är Real Madrid).
Eller, slog till och slog till, vi kan säga att Rosenberg är en kille med huvudet på skaft och det hjälper längre än man tror även inom fotbollen. Jag tänker att det mycket väl kan vara det underligaste mål han gjort.
Cristiano Ronaldo har annars förärats det tillfälliga smeknamnet CR4 i spansk media den här veckan. Det räckte tydligen inte med att han bytte tröjnummer i somras.

 1, 2, 3, 4, 5, 6. Foto: Armani 

Valencia stod för en onödigt svag insats på Mestalla mot Michael Laudrups chartergäng från Mallorca och nu har vi den här bekanta situationen igen i la ligas tabell, där ettan och tvåan heter Barcelona och Real Madrid. 
Och för att verkligen sålla i toppskiktet möts Sevilla och Athletic Bilbao och Villarreal och Atlético Madrid i kväll för att göra upp om vem som ska ta befälet i getingboet strax under topp två.

Real och Barça förbereder sig i stället för veckans cupspel där Barcelona ska möta Ceuta, ett av Spaniens sista ockuperade områden, Men Seidou Keita är inte så glad som man kunnat tro över att få komma till hemmakontinenten.
– Jag gillar inte att flyga över huvud taget. Jag har aldrig flugit helikopter, men det lär inte bli bättre, säger Keita om Barcelonas afrikaexkursion.

Pep Guardiola har gett Leo Messi, Sergio Busquets, Victor Valdés, Andrés Iniesta, Gerard Piqué, Dani Alves, Carles Puyol och David Villa ledigt, men Keita, som lider av Barças värsta flygskräck måste alltså med.

Real Madrid har lite kämpiga minnen från spanska cupen förra året då de åkte ut mot grannen Alcorcón efter en 0-4-förlust i första matchen (och med en rejäl ökning av sålda Alcorcón-tröjor i Barcelona som given följd). Det ska inte hända i veckan när man möter Murcia, inte om man ska tro José Mourinho i alla fall.
– Nej. Då är de döda, säger Mou om sina vita riddare.

Ett skäl så gott som något att vinna matchen, kan man ju tycka. 

Varken Pep eller Mou var särskilt sugna på att släppa iväg sina spanska landslagsmän för att ta emot Princípe de Asturias-priset, typ svenska bragdguldet, i fredags. Till slut lät Pep Xavi Hernandéz åka, men prisjuryns ordförande Maximino Martínez hade redan då lackat ur på de två demontränarna och gjort en djupdykning i de grumligaste vatten han kunde hitta:
– Mourinho och Guardiola är mer eller mindre utlänningar båda två och därför förstår de inte det här prisets innebörd.

Cesár Santín hade ju inte sin bästa dag på Camp Nou i onsdags, och efter matchen fick han frågan av en dansk journalist vad han skulle göra om han träffade personen som visslade så att Santín trodde att han var offside när han kom fri i första halvlek.
– Det skulle vara roligt att träffa honom, sa Santín som utgick från att bara en man kan iscensätta såna bus.

Han hade rätt, och det var inte vilken kille som helst. Det var en snubbe han träffat redan.
Det var Barcelonas målvakt José Manuel Pinto.
Är man andremålis så är man, då måste man så klart ta till lite kreativa knep ibland.

 Men den stora synden är så klart att han bytt frisyr.

Och när vi ändå pratar FCB-FCK; när jag och Johanna Tre snackat klar med Oscar Wendt tog jag sats för kvällens viktigaste fråga: ”När kommer du vara tillbaka i IFK Skövde?”.
– Ja…det dröjer, svarade Oscar om comebacken i staden där han härjade runt för några år sedan i sällskap med inte mig själv men väl lillebror Frändén under gymnasietiden.

Under kategorin ’snygga knep’ sållar jag däremot nästa raggningsförsök av Álvaro Arbeloa som gör sin kusin Gonzalo en tjärre och puffar för honom på Twitter.

 
Tjejer i Barcelona, här har ni stans snyggaste och schystaste kille!

Jag sitter och filar på ett bra svar as we speak. Kom gärna med förslag.

Z

Vad Real Madrid kan hitta på när de är på rätt humör stod ganska klart klockan elva på Bernabéu i går kväll. Pensionärsgubbarna på raden bakom mig hade då gått från att sjunga ”Vaffanculo Milan”, ”Hala Madrid”, ”Viva España” till ”Puta Barcelona” (ni får konsultera ett översättningsprogram på nätet om ni inte vet vad det betyder, här på bloggen håller vi könsorden på behörigt avstånd).
José Mourinho håller på att göra trollkonster med Real och känslan är att den här resan bara har börjat.

Zlatan Ibrahimovics resa har hållit på ett tag och det är ju inte första gången han är osynlig i Champions League. Men Kevin Prince Boateng är helt klart något på spåret när han säger att Milan inte heller kan stå och titta och vänta på att Ibra ska sköta allt när han knappt får en boll att jobba med.
Bonusinfo från mixade zonen: Kevin Prince och brorsan Jerome börjat prata med varandra igen.
– Ibland gör vi det, fast vi har inte så mycket tid, han är vuxen och måste klara sig själv i England, förklarar Kevin, 23, myndigt om sin ett år yngre lillebror.

Barcelona ska också spela Champions League i kväll och om mitt plan hem inte försenas ännu mer är utsikterna ganska goda att jag hinner till Camp Nou i tid.
Xavi Hernández är fortsatt lite sliten, något som häromdagen fick honom att antyda att vänskapsmatcher med landslaget var i mesta laget för den 30-åriga kroppen, något som i sin tur fick Madridtidningarna att gå i taket och prata om oförskämda katalaner som inte känner med fosterlandet.
Återstår att se om Peps pack ändå klarar biffen mot FC Köpenhamn, som må vara en liten klubb, men som också kommer taggade till tänderna om man ska tro dess målis.
Om Johan Wiland ser lite spak ut i dag kan jag meddela att det troligtvis är mitt fel. Jag ringde FCK-målvakten för att intervjua honom på kvällskvisten och när jag en bra bit efter midnatt skulle ringa en vän för att se vad Madridnatten hade att erbjuda svarade Johan Wiland igen. Med lite sömnigare röst den här gången. Jag hade kört på taktiken ”senst uppringda nummer” och inte riktigt tänkt mig för.
Nu har ju Johan Wiland också ett frikort att ta till om han får det svettigt mot Messi och de andra i kväll. Väl bekomme.

 Satans murvlar. Foto: Bildbyrån

Det blev seger för firma Rosenberg/Bakircioglü i svenskmötet med Henok Goitoms Almería häromsistens. Almerías brasilianske målvakt Diego Alves hade en bra dag på jobbet med 15 räddningar, men kunde inte göra något åt Racings mål. När matchen var över och Alves klev in i omklädningsrummet uppdagades dagens andra stora förlust. Under ett litet kram-moment med landsmannen Henrique i Santander, hade Alves tappat sin lyckoamulett föreställande Brasiliens skyddshelgon La Virgen de Nuestra Señora Aparecida. Alves sprang ut och scannade av gräset vid målstolparna, men ingenstans stod den förlorade jungfrun att finna.
– Jag fick den av min moster i en svår period i mitt liv och jag har den alltid med mig överallt, förklarar Diego för Marca.
Men Diego har högre makter vid sin sida och döm om Almería-keeperns lyckliga leende när en poliskonstapel hörde av sig och förklarade att han hittat amuletten och tagit med sig den hem. Man kan ju tycka att ordningsmakten har borde ha saker som att tjafsa med bråkiga supportrar och leda pensionärer över gatan att deala med i stället för att gå på skattjakt på gräsplan efter matchen, men det här är inte bloggen som ifrågasätter solskenshistorier när vi får dem serverade.

Kanske ska FC Köpenhamn ta inspiration från Alves och titta till madonnan i Camp Nous lilla kapell innan de kliver ut på plan i kväll. AIK gjorde just det för några år sedan och enligt Ola Andersson gick allt bra tills Figo kom fram, knackade honom på ryggen och sa:
– It’s not going to help you.