Madre mia.

Det var inte direkt den händelselösa veckan man lämnade åt handlingarna i fotbollsspanien. Ska vi hoppa direkt till det kanske mest fascinerande av allt?
Att Barcelona i dag spelar derby mot Espanyol och att de vid vinst ändå inte är helt klara ligasegrare. Hur hamnade vi här? Hur kunde Serie A avgöras före la liga som i två månaders tid har sett ut som en färdigsvettad sak?
(Grattis förresten Zlatan, det här gick ju precis lika bra när jag inte hängde dig i hasorna varje dag).

Vet inte om ni hunnit snappa upp det, men under firandet av CL-finalplatsen på Canaletes i tisdags natt kastade några galenpannor in bengaler och grejer i ett hotellrum på Ramblan där madridjournalister huserade över matchen.
På grund av att Pep Guardiola hetsade mot madridmedia i veckan, tyckte lokal-tv-kanalen Telemadrid och drog ihop ett litet kollage på temat.

– Jag känner mig inte alls skyldig till det inträffade och jag kan inte identifiera mig med det jag blivit anklagad för. Jag hoppas att vi aldrig mer behöver se den typen av firande igen, sa Pep på lördagens presskonferens.

Vad Barcelona ska göra åt saken? Ja, i linje med de senaste veckornas tumult funderar man, enligt Mundo Deportivo, förstås på att anmäla Telemadrid för videon. Inte till Uefa den här gången, det blir lite snårigt, men till andra rättsliga instanser.
Hej och hå.

Real Madrid gav hur som helst klubbens oturssiffror 6–2 en ny identitet i Sevilla i dag i vad som kan vara årets mäktigaste uppvisning. Och helt plötsligt är det alltså Cristiano Ronaldo som har slagläge i skytteligan.
– Vi bedriver ingen kampanj för att han ska vinna, det föll sig som det gjorde i dag naturligt, han är livsfarlig med den typen av ytor, säger Aitor Karanka, som gått från tränardoldis till världskändis på bara ett par veckor i Mourinhos frånvaro.
– Jag kan inte bekräfta att Mourinho inte kommer att prata mer under resten av säsongen. När vi får veta saker och ting kommer det att lugna ner sig, säger Karanka som riktade rikligt med beröm mot en yrkesgrupp som inte varit Marängernas favoriter på slutet.
– Domaren Mateu Lahoz var bra. Han är den typen som låter spelet ha sin gång och inte avbryter hela tiden, tycker Karanka.

 +  = sant

I morgon spelar vi derby på Camp Nou, men den riktiga manglingen äger rum mellan Zaragoza och Osasuna som båda spelar med livet och förstadivisionskontraktet som insats. 

Om jag var av en skribent av det lite ostigare slaget skulle jag skriva: Det var fotbollen som vann på Camp Nou.
Men sånt pysslar vi inte med i kväll och dessutom har Simon Bank redan lovat mig ensamrätt på alla regnmetaforer som kommer till mig.
Och visst fanns det några gnälliga teatermoment mellan lagen även i kväll. Men att Barcelona och Real Madrid skulle kunna bjuda upp med tanke på det alldeles enorma ösregnet på Camp Nou vågade jag inte hoppas. Jag var förvånad att Camp Nou som vi känner det ens stod kvar när jag simmat den sista sträckan från ackrediteringsuthämtningen till stadion.

Pedro var inte direkt min matchvinnare inför kvällen. Den lille kanariefågeln har varit så ur form på slutet att jag inte ens hade valt honom i mitt lag på gårdsfotbollen i veckan. Han hade fått gå som ’klabbet’. Kanske inte efter dagens mål då.

Men Barcelona med tre mål upp är ingen rolig historia som motståndare på Camp Nou. Real Madrids satsning i första halvan av första hade nästan skramlat ihop till ett mål, men nära skjuter inga hål på Víctor Valdés.
Marcelo däremot gjorde det och ta mig tusan om inte matchen blev lite spännande där igen. För det kändes, faktiskt, som att Real hade en växel kvar då. De hade det, men det innehöll mest en desperat övertändning som fick Franck De Bleekere att blåsa frispark och vifta med kort.
Real hade behövt sitt bortdömda Higuaín-mål, som kommer att rullas på tv i Spanien om och om igen, plus en halvleks speltid till och hemmaplan för att lösa det här i dag.
Barcelona? De har gjort allt för att förtjäna finalplatsen. Grattis guapos.

Nästa gång jag träffar Jimmy Jump ska jag be att få kolla igenom hans telefonbok. Han måste ha ett gäng rätt mäktiga Barçakontakter där för att lyckas med sina inhopp.

Nu ska jag stänga butiken, låta min latenta feber kicka in och smälta den här fyrklövern av klassiker i några dagar. Eventuellt sova ut en aning också.
Det har varit tre helt jävla sanslösa veckor, men jag säger som Pep Guardiola: Tur att det här är över.

Vi hörs. 

– I morgon tar tack och lov allt slut, sa en synbart sliten Pep Guardiola i går.
Barcelonas tränare har inte bara gått från nypensionerad lirare till silvergrå gentlemannatränare på ett par år, han ser faktiskt ut att ha gått rakt in i medelålder, trots att han bara är 40 fyllda. Han har ju haft rätt mycket att göra på jobbet de tre senaste åren. 

Frågan är om matchen i kväll är den då allt tar slut för José Mourinho också. Mou har haft världen emot sig förut (och domarna och Uefa, det har han ju per automatik, enligt Mou-logik) men han har samtidigt haft en förmåga att trollbinda sina spelare och skapa så tajta band med dem att man ibland undrar om de ingått äktenskap (tänk Zlatan Ibrahimovic, Didier Drogba och ett par till).
Cristiano Ronaldo är hans landsman, hans största stjärna och hans viktigaste byggsten i det Real Madrid han tog över efter Manuel Pellegrini i somras. Efter cupvinsten mot Barcelona för snart två veckor sedan sa CR7:
– Det är Mourinhos vinnarskalle som tagit oss hit.
Det var lätt att säga förstås eftersom det var Cristianos skalle som givit dem mål överhuvudtaget och några dagar senare var den beundrande tonen borta:
–  Om jag gillar att spela så här defensivt? Nej, det är klart jag inte gör, men jag får anpassa mig, sa Crille på ett så aggrofrustrerat sätt att jag inte hade släppt mina barn i närheten av honom. Och då har jag ändå inga.

Nästa match, förlusten mot Zaragoza, fick Crille se från läktaren och trots den intensiva kamerabevakningen (eller kanske just på grund av den) ägnade CR7 uppskattningsvis 20 minuter av varje halvlek åt att grovhångla med sitt matchsällskap, flickvännen Irina Shayk.
Hon är en pingla, så det är inga konstigheter, men budskapet han skickade till omvärlden kan ni ju räkna ut själva. Folk lackade ur. Tidningarna började skriva om en spricka utom räddning.

 Besame mucho.

Vart vill jag komma? Jo, att José Mourinho gjort sig ovän med hela Spanien är inga konstigheter, det var väntat och det måste Florentino Pérez ha kalkylerat med när han anställde honom. Att han gjort sig ovän med Jorge Valdano är väl lite värre, men det José Mourinho kan tappa jobbet på en sommar som denna är att han inte har sitt omklädningsrum med sig. I kväll har han en enormt viktig match att spela, för sin image, för sin framtid och för Real Madrids självbild som just nu är mycket grumlig.

Dessvärre är Mou the man avstängd och byggherrarna på Camp Nou har i veckan slitit hårt för att hitta en platslösning. Enligt Uefas stadgar (de som numer släpper igenom rasistiska påhopp och filmningar) får han inte sitta och ringa eller sms:a Aitor Karanka från sin plats på läktaren och av säkerhetsskäl vill Uefa ha honom inglasad och oåtkomlig för eventuella attacker från hemmapubliken.
Problemet med det? Det finns bara ett gäng sponsorbås bakom glas på Camp Nou och det här är inte matchen då någon av Barças sponsorer är sugna på att släppa sina stolar där. Framför allt inte till Mourinho, får man anta,
Nu skriver Marca att Mou i stället kan bli kvar på hotellet och kolla matchen därifrån, och därmed ostört skicka sms och ringa Aitor Karanka när han vill.
Annars kan jag meddela Mourinho att han kan få min plats på pressläktaren om han bjuder på bra Real-skvaller i paus. Jag kan sitta i trappan.

Det må stå 2–0 till Barcelona inför matchen, men vi ska ju spela i kväll också och jag tror att det kan bli ungefär hur kul som helst, nu när Real Madrid måste anfalla från minut ett. Om jorden tar slut i morgon, och det gör den alltid efter ett Clásico, så hoppas vi att den tar slut med en brakmatch i kväll.

Min morgon började annars med ett samtal klockan 05.50 från Gomorron Sverige-redaktionen på mitt andrahem SVT.
– Hej Johanna, vi har tyvärr inte plats för din medverkan i programmet som vi sa, eftersom vi nu fått tag på Carl Bildt efter mycket jagande.
– Okej, ingen fara, och tack så jävla mycket för att ni ringde och väckte mig för att tala om det, sa jag inte riktigt, men ni hajar.

Jag hann ju inte kolla programmet, men det gjorde kanske ni? Kom Carl Bildt med några vettiga synpunkter på hur José Mourinho ska hantera Pepes avstängning eller hur Pep Guardiola ska resonera om Andrés Iniesta ändå inte håller för 90 minuter? 

Två livsviktiga mål av Mackan Rosenberg och Kennedy Bakircioglü mot Mallorca räddar förmodligen Racing Santander kvar i Primera nästa år. Youtube räddar mig inte i jakten på bildbevis på svenskmålen, så ni får helt enkelt tro mig när jag säger att Kennedys var en riktig frisparkspärla, något som varit hans signum under våren i Spanien.

Update: Surfproffs Fred delar med sig av detta i kommentatorsfältet. 

Men ni ser ju själva vilket litet insektsbo vi har att göra med inför de sista fyra omgångarna.

Espanyol har fortfarande chansen på sista Europaplatsen, men det hindrar ju inte att de rent teoretiskt kan åka ur också. Nästan i alla fall.
Det är lite stökigt, är det inte?
Rayo Vallecano och Betis tar av allt att döma två av platserna nästa år och säkrar alltså ännu ett Madridderby samt återkomsten av det heta Sevilladerbyt som varit ett saknat inslag de senaste säsongerna.

Henok Goitoms Almería är i princip utan hopp allra längst ner i tabellen och Henok får för andra året i rad åka ner i andradivisionen. Återstår att se om han blir uppköpt av annan klubb i sommar igen. Han har i alla fall en fanclub av högsta kreativa kvalitet som tror på honom i vått och torrt.

Under det propagandakrig som vi just nu beskådar i Spanien tävlar Barça och Real Madrid om att lägga ut bästa videoklippen (säger man så fortfarande, videoklipp, det låter helt uråldrig, ni får rycka in här) på motståndarnas synder. Under dagen har flera katalanska radiokanaler i sin tur tävlat om att naila de spelare i Barcelona som Real har anmält för osportsligt uppträdande, och uppger att det rör sig om Dani Alves, Sergio Busquets, Javier Mascherano, José Manuel Pinto, Pedro och Leo Messi.

Tidningen Sport har lagt vantarna på en bild av Dani Alves ben från häromdagen i San Sebastián, och kröner artikeln med rubriken ”Skulle det här vara filmning?” och konstaterar att ”om märkena på Alves ben är påhittade, då har Barça ett bra sminkteam”. 

 Benhård brasse. Foto: Roger Saperas

Jag kan ju spontant känna att en bild där man också ser att Dani Alves ansikte hör ihop med de här benen skulle vara ett plus, när vi ändå är ute och snacka paranoia och fejkade bildmontage.

Mundo Deportivo hävdar i en artikel, vars anslag får nordkoreanska nyhetsbyråer att verka nyanserade, att Real Madrids trupp och ledning tröttnat på honom men att José Mourinho ”mysteriskt nog” har hemmapubliken på sin sida ”för stunden”.
Mundo Deportivo menar att flera av de banderoller med positiva Mou-budskap, typ ”Vi är med dig Mou” och ”Bernabéustadion dör med dig Mourinho” fanns på plats på stadion långt innan supportrar släpptes in i lördags av den enkla anledningen att klubben tillverkat dem själv.
Det är en rätt saftig anklagelse, det får man ge dem.

Om ni också legat sömnlösa och funderat på vad som krävs för att ta det där sista steget för att blir en äkta pingpongvirtuos så vet Leo Messi. Han har varit i Kina och övat.

Jag vet inte när Barcelona och Real Madrid senast fick stryk i samma omgång i ligan, men det var inte den här säsongen och inte förra i alla fall.
Det var smått obegripligt att Peps pack inte slog in matchbollen med en hård smash, men kanske ännu mer förvånande att José Mourinho, mannen som aldrig torskar på hemmaplan, på slutet börjat göra just det.
Till skillnad från förlusten mot Barça senast när Mou själv menade att han hade ”noll ansvar”, hade han en tung monolog med sig själv på presskonferensen efter matchen mot Zaragoza i går där han körde en ’mea culpa’ och tog på sig varenda liten del av skulden.
– I dag var det tränaren som inte var kapabel att motivera sina spelare, säger Mou, som också fick konfronteras med kritiken han hostat ut till bland annat Manolo Preciado i Sporting Gijón, för att inte ställa upp bästa lag mot Barça.
– Jag förstår att andra tränare blir upprörda. Men mitt samvete är rent, för jag ville inte alls ge bort några poäng. Om de andra kritiserar mig får jag acceptera och det och hålla tyst. Jag förstår att de andra tränarna är upprörda, säger Mou.

Hur tror ni Iker Casillas nattsömn varit förresten?
 
När han slår upp tidningarna i dag får han veta att Franck De Bleeckere dömer tisdagens match mot Barcelona på Camp Nou. Belgaren är en (i den ganska respektabla massan) domare som Mourinho har svårt för, eftersom han är en (i den också rätt imponerande gruppen) domare som skickat ut en Mou-spelare i en viktig match. De Bleeckere dömde Barça – Inter i CL-semin förra året och satte Thiago Motta på botbänken, något som Mourinho löste ändå. Jag vill påstå att Mourinho tuggat så mycket domarkonspirationer och tio-mot-elva-spel på slutet att han nästan vaccinerat sig för en utvisning på tisdag.

Sandro Rosell och Florentino Pérez må ha några Uefa-anmälningar hängande över sina klubbar, anmälda av just konkurrenten, men det är inget som hindrar de två klubbpresidenterna att äta den sedvanliga före-match-lunchen på tisdag.
– Man måste skilja på institutioner och personer. Jag vill att vi ska vara civiliserade, säger Rosell.

Kun Agüero håller på att skjuta Atlético Madrid tillbaka in i CL-luften och efter det overkligt viktiga målet mot Deportivo i går har Kicki Flores börjat smådrömma, om än med några kloka förbehåll.
– Det här är ett lag som ska spela i Europa. Men det är inget lag för matematiska uträkningar, eftersom vi aldrig får det resultat som vi tänker oss, säger Kicki F i årets kanske mest klarsynta fotbollsanalys i Spanien alla kategorier.
Vill han ändå ha lite mattehjälp är jag inte sämre än att jag kan rycka in. Atléti ligger exakt fem poäng efter Villarreal på den sista och enda kvalplatsen till Champions League och då har den gula ubåten en match mindre spelad. Kun har fyra omgångar på sig att uträtta underverk och kicka ner Giuseppe Rossi, som han delar fjärdeplatsen i skytteligan med på 17 strutar, från vad som såg ut att vara en stensäker fjärdeplats i tabellen.

Men nu ska jag verkligen inte störa i förstamaj-firandet mer. Skandera några slagord för mig så springer jag ner på stranden i ett sommarvarmt Barcelona och laddar för årets sista stora uppgörelse i Spanien. 

– Jag har slutat spela teater och filma på planen, för jag gillade inte att se mig själv göra det på tv, sa Dani Alves till en av de katalanska tidningarna förra säsongen (fritt översatt ur mitt minne, men orkar ni bloggoogla er tillbaka typ ett och ett halvt år så hittar ni nog inlägget).

Hur i hela lingonskogen ska han försvara onsdagens rullaruntreaktion för efterlevande? Jag kan bara tänka mig en enda människa han kommer att få sympati av.

Clásico nummer 3 fick en helt annan baksmälla än ettan och tvåan och det är inte direkt Barcelonas nästankvalificering till CL-finalen som dominerar nyhetsrapporteringen i dag. Jag är inte tjejen som säger nej till lite fotbollsgnabb när jag får det serverat, det vet ni vid det här laget, men dagens kaos hade jag kunnat leva utan.
För när Barça anmält Mourinho, och Real anmält Barça och Uefa fått kalla in hela hjärntrusten för att reda ut vad man får och inte på en fotbollsplan, då har vi faktiskt en match kvar att spela lagen emellan.
Vågar man ens åka till Camp Nou på tisdag, undrar jag.

Villarreal hade bra läge att få spansk fotboll att handla om något annat än tråkigheter just nu, men ja, det gick ju verkligen bara så där när de Europaleague-semifinalade mot ett av de där lagen som José Mourinho vunnit Champions League med på rätt sätt och som inte var Barcelona.

Clásico-kaoset är så nytt att det är svårt att dra några långtgående slutsatser, mer än att Vicente Del Bosque är uttalat orolig för hur landslaget ska lyckas hålla ihop nu.
– Jag är orolig över det jag ser hända mellan mina spelare och rädd att det ska påverka omklädningsrummet. Grunden till våra framgångar är våra goda relationer med varandra, säger Bosque.

Jag tänker att han nog måste börja bygga från grunden för att tillbaka feelingen i la Roja. Köra levande charader, stå på led, falla bakåt och lita på att någon tar emot en, leka viskleken (om nu inte Real Madrid har dåliga minnen av just det).

The worrying kind.

I ett smällvarmt Madrid återstår mindre än tre timmar till årets största fajt på Bernabéustadion.
Jag överdriver inte när jag säger att hela stan är engagerad i Clásico numero 3.
Så här ser det ut i tunnelbanan i den spanska huvudstaden i dag.

Real Madrid på rätt spår?

Jag fortsätter tro på startelvorna vi publicerade i tidningen i dag, även om både Mou och Pep kan plocka fram en räv från någonstans strax bakom örat när det väl gäller.

Real Madrid

Di María, Ronaldo, Özil

Barcelona

Messi, Villa, Pedro

Real Madrid har kanske 103 stycken offensiva alternativ på bänken i kväll, medan Barcelona inte har råd att skada en tånagel om det här ska bli culé-kul. Vad tror ni José Mourinho ger för direktiv?
Om ni inte kan sätter namnen på hela Barcelonas bänk i kväll är det inget att skämmas för. Förutom världsstjärnan José Manuel Pinto kommer den domineras av ungtuppar som just lämnat Barça kindergaarten och egentligen inte får vara uppe efter klockan 22.

Pep Guardiola fick i går, om man ska tro Marca, årets största ovation av sin trupp för meddelandet till Mourinho på presskonferensen i går.
Barcelona har fått igenom sin önskan att läsa upp fair play-manifestet på katalanska på Bernabéustadion i kväll och blev det katalansk visslingsfest under nationalsången i Valencia senast så lär det bli något liknande av hemmapubliken i kväll. Berras speaker ska ”invänta reaktionerna” för att avgöra om det ska snackas katalanska under resten av matchen vid byten och annat.
Bloggen gissar på nej.

På the world wide web är kreativiteten hög inför matchernas match i kväll och Marca publicerar ett brottstycke av roligheterna i dagens pappersupplaga.
Och titta, Zlatan Ibrahimovics ande får visst vara närvarande i kväll.

 Smelly Pep.

Lite stat attack då:
* 3 500 Barcelonasupportrar väntas till matchen i kväll
* 1 100 journalister är akcrediterade
* Matchen kommer att ses av 400 miljoner människor i 140 länder

Nu måste jag spara lite på rekordorden och superlativen.
Det kommer ju en dag i morgon också.
Eller, gör det verkligen det? 

En av de grundläggande kunskaperna varje journalist måste besitta är att ’hitta vinkeln’ och fatta vad ’grejen är’ ur en stor massa information. Det är oftast ganska lätt, ibland väldigt.
I dag är det helt omöjligt.
Därför ger jag er en kort sammanfattning i kronologisk ordning (och det får ni inte berätta för mina gamla lärare på journalisthögskolan) och litar på att ni hänger med till slutet.

Santiago Bernabéustadion 13.50
Ta dig in på Berra och du kan ta dig in på Fort Knox. Real Madrid begagnar sig av en reception där man först anmäler sig, får en namnbricka, får trycka tummen i en sensor och sedan blir skickad vidare till en fingeravtryckskontroll där du får antingen rött ’tyvärr, du är inte välkommen’ eller grönt ’stig på’ ljus. Jag lyckades med det senare och gled in för att ta mig över nästa hinder; receptionen i själva presscentret där jag blev tillvisad en plats i väntrummet. Detta för att plocka upp en bricka som i sin tur gör att man blir insläppt på träningsanläggningen Valdebebas. Skojar inte.

In gled

och hälsade glatt, frågade hur läget var och blev eskorterad in i Bernabéustadions kulvertar utan vare fingeravtryckssensor eller förmanande blickar.

Valdebebas 14.53
José Mourinho satt uppenbarligen bara och väntade på en sak i dag: att han skulle få bita Pep Guardiola i svansen.
Och när läget kom, och frågan om Peps inställning till domarna dök upp, la Mou väldigt lite tid på diplomatin.
– Tidigare hade vi två typer av tränare; en liten grupp som aldrig hade synpunkter på domarna, dit Pep hörde, och en stor grupp som jag tillhör som kritiserar domarna när de fattar fel beslut. Nu, med Pep, har vi en helt ny grupp där man kritiserar domare som fattar rätt beslut.
Sa Mou och pressalen smålog nöjt vid tanken på samtalen till hemmaredaktionen (alla var kvar i rummet den här gången). Mou hade gjort det igen.
Marcelo satt vid hans sida och fick väl två frågor av ren sympati på slutet. Det var fint av de tillresta brasilianska journalisterna tycker jag.

Santiago Bernabéustadion 20.05
– Hej José, jag vet inte vilken kamera du ser mig i. Jag säger José eftersom du duade mig tidigare i dag. I morgon möts vi på planen klockan 20.45, utanför planen har du redan vunnit din CL-buckla, jag hoppas du tar med den hem och njuter av den.
– Jag lär mig mycket av honom på planen, och försöker lära så lite som möjligt utanför. Det är han som är den jävla chefen, den jävla ledaren på det här stället. Han tror mer på informationen han får genom media än på mig som han känner sedan vi var i Barcelona ihop i fyra år.
Sa Pep Guardiola.
Pressalen i Bernabéustadion drog först efter andan och när folk fattade att nu jävlar har Pep tappat det, då brast journalisterna faktiskt ut i skratt.
Jag känner Barças presschef Txemi rätt väl, han brukar sitta bredvid Guardiola på hans presskonferenser och lite småtrött fördela ordet till folk på plats. I dag glodde Txemi på Pep från en halv meters avstånd med öppen mun stora delar av presskonferensen. 

– Folk i Barça är så in åt helvete trötta på Mourinhos utspel, och vad jag hör är Pep tröttast av alla. Det rann väl över i dag efter en hel säsongs påhopp, sa en katalansk kollega efter presskonferensen.

För oss som älskar dramaturgin och uppbyggnaden inför den här typen av matcher får man säga att både Mou och Pep gjorde sitt jobb på riktigt i dag.
Att Andrés Iniesta saknas i morgon kom helt och hållet bort i surret.

Pep Guardiola har en ganska omfattande fanclub hos det motsatta könet, det vet ni. Jag har aldrig tillhört den skaran, men om jag inte var en brudjävel som skriver om fotboll och om jag inte förstod att det skulle vara ett professionellt karaktärssjälvmord av högre graden skulle jag säga det rakt ut:
Pep Guardiolas kapning av José Mourinho var det sexigaste som kommit ur den präktiga katalanska fotbollsinstitutionen på år och dar. Gerard Piqué inräknad.

Men det tänker jag inte skriva.

Guldkorn som kan ha försvunnit ur rapporteringen:

* Pep, om inte Iniesta spelar, vem spelar i stället?
– Jag vet inte, men vi hittar säkert någon. Vi kommer att gå ut med elva spelare, även om Real Madrid bara spelar med tio. 

* Mourinho, vad hoppas du av domaren?
– Jag hoppas att han håller hög kvalité och har lite tur så klart. Jag hoppas inte att han hjälper mitt lag eller begår några misstag. För att Pep ska vara nöjd med domaren måste domaren göra misstag.

Madre mia.
Jag tycker lite synd om matchen i morgon faktiskt. Hur ska den leva upp till det här förspelet?

Om José Mourinho har en tydlig plan med dubbelsemi-mötet med Barcelona så är det gissningsvis inte att målmörda dem på bortaplan.
I dag hade Mou och hans spelare filmtajm för att ladda inför matchen och Real Madrids míster hade valt den mest underhållande rulle han kunde komma på. Det blev ”Inter – Barcelona: semifinalsmötet i Champions League 2009/2010”, en film på dryga 180 minuter, som gick upp på Valdebebas efter träningen i dag.
Om ni minns något från den dubbelmatchen så är det inte Inters totalfotboll på Camp Nou, det vågar jag nästan lova.

Fram till i dag fick dock Real Madrids spelare inte tänka på Barça-matchen alls, och, om man ska tro Mundo Deportivo, inte ens prata i fotbollstermer under träningen i går. Mourinho ville nämligen att de skulle ”koppla bort och njuta av annandag påsk med sina familjer”.

Oi, passa mig bollen…eller, jag menar påskägget, ge mig det! Foto: Real Madrid

I Barcelona både pratas och tränas det fotboll och i dag fick Andrés Iniesta göra sitt bästa för att ta Pep Guardiola i försvar efter att Pep tappat greppet lite på slutet och börjat ifrågasätta domslut, hylla Real Madrids trupp som den bästa och konstatera att Real under alla omständigheter är storfavorit inför matchen på onsdag.
På en Bernabéustadion där Barcelona alltså inte förlorat på tre år.
– Jag tror inte att Guardiola letar efter ursäkter. Vi känner honom alla och jag tror inte att det är hans budskap, sa Andresito i dag.

Vi som känner Andresito fick i dag bekräftat vad bloggen redan tidigare spekulerat i, när en journalistkollega ställde den livsviktiga frågan hur Andrés har det med nattsömnen sedan Valeria flyttat in i hans liv.
– Vi har tur, hon gråter inte så mycket på nätterna som jag har hört att vissa barn gör. Men om det skulle vara så har jag ett annat rum att gå och lägga mig i, svarade Andrés så avslappnat det bara går när två män i 25-30-årsåldern pratar spädbarnsproblematik med hela världen som åhörare.

 Vi har ett rum redo, joråsåatte.

Real Madrid har fått tillbaka både Emmanuel Adebayor och Ángel Di María, medan Barça reser till huvudstaden utan Maxwell, men med Gabi Milito och Carles Puyol.

Jag reser till huvudstaden tillsammans med Erik Nivå i morgon bitti för att springa på presskonferenser och hålla Clásicotörstiga läsare underhållna. José Mourinho har anständigheten att prata redan klockan 15 på eftermiddagen i morgon, medan Pep Guardiola förlagt sin träff med medierna till 20-snåret. Så att vi verkligen ska missa Schalke – Manchester United, alltså.
Läge att lämna ännu en presskonferensen i Madrid i protest i morgon med andra ord. 

Det tog 33 omgångar av la liga, men i går föll Pep Guardiola till slut i den mycket frestande fällan att utmana José Mourinho verbalt.
Pep undvek ju noggrant att gå i polemik med Mou inför höstens Clásico, antagligen eftersom det fick ett ganska tråkigt resultat senast portugisen var på besök på Camp Nou, och satt igenom presskonferenserna innan 5–0-massakern med ett återhållet leende på läpparna och standardsvaret: ”Om Mourinho säger så är det hans åsikt, den får vi respektera”.

I går lät det så här i Barças pressrum om möjligheten att det blir Pedro Proença som dömer matchen på onsdag:
– Om det blir en portugis som dömer kommer Mourinho bli jätteglad. Det blev han ju förra året med Inter.
Om läget i laget:
– Vi har allt emot oss just nu, vi åker inte till Madrid under de bästa omständigheterna. Vi är de vi är och vi får konfrontera de här svårigheterna tillsammans.
Om den vildvuxna gräsmattan på Bernabéustadion:
– Vi får ta tillfället i akt och se om det vuxit ännu mer nu.

Inte så pepp.

I Spanien har vinden vänt efter cupfinalen (bokstavligt talat, det blåser nordanvind i Katalonien i dag och en titt på väderleksrapporten visar att Stavanger har högre temperatur än Barcelona i dag). Barcelona fick slita mot Osasuna och dras med tre miljoner skador och helt plötsligt är Real Madrid småfavoriter att ta hem CL-avancemanget.
Real Madrids pressavdelning är mer medgörliga än någonsin och svarar på murvelmejl för glatta livet.
Det här dök nyligen upp i min inkorg från klubbens presschef, cirkus en minut efter att jag fått svar på alla mina frågor om hålltider för tisdagens presskonferenser:

”Hej igen Johanna. Jag svarade på dina frågor på engelska eftersom jag fick för mig att du mejlat oss på engelska, men jag ser nu att så inte är fallet. Jag vill be om ursäkt för det.”

Filar på ett svar as we speak.
”Det är okej för den här gången, men jag hoppas vi kan undvika den här typen av obehagliga missförstånd i fortsättningen. För alla inblandade.”
Så nånting va?

Att Real Madrid piskade Valencias rumpa i går är en ännu större bedrift när man ser hur Valencia faktiskt värmt upp inför match.
Jag är ju inte typen som sitter och Youtube-surfar på ”Primera División” + ”striptease” på kvällskvisten, men tack och lov skulle Simon le Bank aldrig missa ett tillfälle att dra iväg liknande länkar över mejlen.
Gilla olika.