Aj,

aj,

AJ!

Det här är inte David Villas säsong, det har vi redan kunnat slå fast, och det här beskedet gör ju inte hans vår soligare direkt. Jobbigt för tre parter: Barcelona. David Villa. Spanska landslaget.

Det är, av någon anledning som jag aldrig riktigt begriper, väldigt lätt att glömma vad David Villa betytt för la Roja de senaste åren. VM-guldet förra sommaren kom efter att Villa gjort vad han alltid gör när han får spela på en position han gillar: mål. Många.

Barcelona klarar sig nog, det gör de alltid, och om bara ett par veckor öppnar vinterns tranfserfönster där det alltid går att hitta förstärkning och man ringer och säger att man heter Pep Guardiola och har en vårsäsong på Costa Brava och en plats i världens bästa lag att erbjuda.

Vicente Del Bosque däremot sitter lite annorlunda till. Inte så att Spanien har dåligt med offensiva spelare, det vore det här årets största överdrift, men de har faktiskt ingen i närheten av David Villas kaliber.

Vi kollar lite på de andra nummer nio-kandidaterna:
Fernando Torres – har åldrats tio år på två säsonger i Premier League och är inget att hålla i när det blåser just nu.
Fernando Llorente – har helt andra kvalitéer än Villa och är en fysisk centertank som har goda utsikter, men som knappast blir en världsspelare på fem månader.
Álvaro Negredo – det var ett tag sedan Negredo kändes som nästa up and coming-kille i Spanien, men han finns ju där i Sevilla, och han har burit vatten åt David Villa på mästerskap tidigare.
Roberto Soldado – väntar fortfarande på att Vicente Del Bosque ska ringa upp honom för viktiga uppdrag, men är lite av la ligas hetaste inhemska anfallare i höst. 

David Villa hade tagit en plats i den spanska elvan före hela gänget alla dagar i veckan och två gånger på söndagarna. Spanien åker fortfarande till EM med turneringens starkaste trupp, med offensiva ytterspringare i överflöd, men i nuläget helt utan en världslirare att spotta in målen längst fram. 

Efter vad som känns som ett gigantiskt landslagsupphåll har la liga kickat i gång igen och Borja Valero har dragit in första målet på ett allt mer krisande Real Betis.
I Barcelona kliver en lite irriterad Josep Guardiola ut på Camp Nou med förhoppningen att äta upp lite avstånd till Real Madrid mot Zaragoza som inte vunnit på Camp Nou på 46 år.

På gårdagens presskonferens fick han så mycket frågor om Leo Messi att Pep tröttnade och började ställa frågor tillbaka till journalisterna.
– Vill ni inte att Leo ska spela, eller vad? Utan Leo har vi större chans att inte vinna, dundrade Guardiola lite lagom subtilt.

Messi startar i kväll, men David Villa, som gjort sin målmässigt sämsta säsongsinledning på fem år, börjar på bänken och snart pratar vi väl om Zlatan-faktorn i Barça igen.
Andrés Iniesta-faktorn ska aldrig underskattas och i kväll startar även Andy på bänken. Då har han ändå laddat för match med ett litet ”ååååh”-inlägg på Twitter.

Hej alla, har just kommit hem från att ha varit med Anna på Valerias simskola 🙂 !! Och nu… (hem, för er som inte såg länken som jag klippte bort)

Nu tänker ni att det här barnet är ju inte ett år gammalt, hon kan väl inte lära sig simma än?
Jag säger: det här är Andrés Iniestas unge, vad skulle inte vara möjligt?
Fast det kan ju röra sig om babysim så klart. Jag får kolla och återkomma i ämnet.

Spanska barcelonavänliga sajter har också gått lite bananas över en bild klubben publicerat från Pep Guardiolas kontor ute på träningsanläggningen, eftersom man får en inblick i vilka böcker och tidningar Guardiola läser. 
Det är en ganska väntad småpretentiös samling av ledarskapsböcker, lite katalansk lokalpropaganda, kreddiga romaner och en portugisisk bok om fotbollsfilosofi (på originalspråk, vad annars?).

Jag tycker det känns så där genuint, bilden kommer ändå från klubben själv och jag hade också röjt undan Se och Hör och senaste Dan Brown-deckaren från bordet innan jag blev förevigad för omvärlden om jag tränade Barcelona (och även om jag inte gjorde det).

Men vi är ju i Valencia i kväll, för det är här som omgångens, och en av hela säsongens, tänkta supermatch ska spelas av. Real Madrid har goda minnen från Mestalla. Det blev 6–3 i ligan förra året, innan man slog Barcelona här i Copa del Rey-finalen på övertid.
José Mourinho har fått ännu ett återbud från Fabio Coentrão, som i alla fall skulle sälla sig till Kaká och gänget i sjukstugan, men som dykt upp i startelvan på vissa fotbollssajter så här två timmar innan avspark.
Men framåt lär taktiken vara fastspikad, Mou ställer enligt alla förhandstips upp med sin Fantastiska Fyra där Cristiano Ronaldo och Gonzalo Higuaín flankerar Mesut Özil som nummer tio, medan Karim Katten Benzema ligger och lurar allra längst fram.
Roberto Soldado lär få göra Karims jobb framåt i Valencia med en hårt hajpad Jordi Alba på vänsterkanten och hjälp vad spänd jag är på att se vad det här laget kan styra upp mot ett Real i riktigt bra form.
Valencia stressade sönder Barcelona tidigare i höst och orkar de hålla det tempot i typ 60 minuter i kväll igen så har de Mourinhos mannar i sin ficka.
Unai Emery har aldrig riktigt lyckats tränga sig in under huden på sina supportrar, trots att han varit klubben trogen i många säsonger nu och lyckats hålla nivån strax under de två stora, men i kväll har han så klart läge att bli tillfälligt odödlig.

José Mourinho valde att skicka sitt andranamn Aitor Karanka på presskonferens i går, som han gör ibland när det är skarpt läge, eller när han bara vill bråka lite med journalisterna. Marca konstaterar att Karanka inte direkt drar fulla hus på Valdebebas, att internationell media lyser med sin frånvaro och att hans presskonferens var över på sex minuter i går. Mourinhos pågår i snitt 19 minuter, skriver tidningen.
Någon har alltså antingen

a) klockat alla Mou-konferenser i hopp om att dagen då denna fantastiska information är önskvärd skulle dyka upp

eller

b) ägnat sin arbetsdag i går åt att kolla igenom alla bandade pressisar med Mou och räkna ut det hela.

Jag vet inte vilken tanke som är mest kittlande. Och så drar de ner personal på spanska tidningar. Ofattbart.
Tabellettan inledde för övrigt dagen med att domarhetsa lite oskyldigt på sin hemsida, så där som man bara måste ibland.
I morgon är det val i Spanien och högerpartiet PP ser ut att gå mot en förkrossande jätteseger i ett land som hållit sig på vänsterkanten i ganska många år nu. Vad Reals framtidshopp José Callejón ska rösta på vet jag inte, men han har i alla fall kallats som en sorts valobservatör av sitt hemdistrikt utanför Granada, en sorts medborgarskyldighet i stil med juryplikt i USA, och får vackert sätta sig i ett flyg hem direkt efter matchen i kväll. 

”En bra förebild och god medborgare” skriver Iker Casillas om Spaniens högsta spelarfrisyr och laddar upp en bild där han och José låtsas lägga en röst i urnan. 

 
Vi tar den blå tröjan i morgon, okej? Foto: FB

Jag vet inte varför La Roja bemödade sig med att åka hela vägen till Sydamerika för att spela en träningsmatch när tre av fyra landslagsspelare har helgmatch och Champions League i veckan som kommer, men jag antar att någon på det spanska fotbollsförbundet satt och fyllebokade träningsmatcher på firmafesten i somras, och i veckan fick Vicente Del Bosques boys betala dyrt för det.
(Nu har jag inte bloggat på ett tag och då får ni stå ut med meningar på fem rader i stöten, oki?)

Resan till Costa Rica var säkert härlig, men resultatet och utförandet var inget att skryta om och hade inte David Villa räddat La Roja i slutminuterna hade de haft två raka förluster på sitt samvete, något som inte hänt Spanien sedan diktaturen föll ungefär.

Villa fick än en gång visa hur målfarlig han är när han får spela exakt där han vill, läs: när Leo Messi inte har förstatjing på anfallspositionerna, och ni har förstås hört snacket om osämja dem två emellan på slutet.
Jag hörde själv tugget från en journalist som känner Villa och hans föräldrar ganska bra för nån månad sedan, och skulle vilja nyansera bilden en aning.
Ja, det stämmer att Leo Messi och David Villa inte är bästa kompisar och att Villa har varit frustrerad över att få spela andrafiolen på kanterna när han vet hur bra han är mitt framför mål.
Nej, någon öppen konflikt dem två emellan ska inte ha funnits. David Villa är smart nog att bita ihop och inte ifrågasätta världens bäste och Pep Guardiolas gullegris, inte minst efter vad som hände med hans svenske företrädare på posten. Men att stämningen mellan honom och Ludas Messi varit lite halvkass, eller ska vi säga ”ansträngd”, har inte gått någon förbi utom möjligen argentinaren själv.

Iker Casillas fick visserligen åka hela vägen över Atlanten och spela en träningsmatch för att bli historisk, men historisk blev han och nu har Real Madrids målvakt vid 30 års ålder gjort flest landskamper någonsin i Spanien. Känslan är att han har tio år fotboll kvar i kroppen.
Iker Casillas kanske viktigaste kroppsdel (nu pratar jag ur ett professionellt perspektiv, Sara Carbonero kan ha helt andra prioriteringar) blev kvar i Costa Rica i alla fall.

Cristiano Ronaldo inledde landslagsveckan så här

 Fot eller finger? Foto: MD

och avslutade den så här. Och oj, vad mitt fotbollspopulistiska jag firar när världens bästa får spela mästerskap.

Och plötsligt händer det:

Spaniens landslag försöker ju som bekant lappa ihop relationerna mellan Barça– och Real-falangerna. I kväll gör gänget en första gruppterapisession i vänskapsmatchen mot Chile, där Xavi Hernández exempelvis ska ta det stora steget om Raúl González i antal landskamper. 102 stycken pratar vi om.
Men landslagssamlingar ger ju också tid för en hel del annat.
Fernando Llorente och David Villa klev till exempel ut i ett skyltfönster tillhörande ett ganska stort klädmärke som de båda sponsras av mitt i Barcelonas centrum och gjorde förbipasserande shoppare så här glada.

Fernando Llorente: ”Vilket håll tittar du Guaje?”
David Villa: ”Rakt fram.”
DV: ”Oi, kompis, din gylf är öppen.”
FL (kontrollerar reflexmässigt gylfen): ”Den är det va?” 

Bilbaobjässen är för övrigt ny på Twitter och börjar med att be om ursäkt för att han valt tröja nummer 19 eftersom hans vanliga 9 var upptagen. Det är okej vännen, känner jag spontant.

I Barcelona är också Gerard Piqué fast i skadeträsket och får vara glad att han i alla fall har en hobby att ägna sig åt. I går betalade little Gerard 5 000 euro i entréavgift för Poker All Stars-turneringen i Texas Hold’em No Limit Turbo (det låter som en krigsleksak, I know, men det är tydligen en form av pokerspel) på casinot i Barcelona. Han kom hem med en tredjeplacering i turneringen och 40 950 euro rikare. Det måste vara den svenska jantelagen som gör att jag inte rakt igenom gläds med honom.
Men kvällens stora glädjeämne var ju ändå Piqués försök till maskering på mammas gata. Jag tittar och tittar och ser ändå ingen likhet mellan Barcelonas mittback och mannen bakom de där hörlurarna.

Nä men jag snackade med Shakiras sminkteam och de fixade biffen. Bra grejer, solglajjor. Foto: MD

Casinot i Barcelona är lite av Piqués stamhak och tro inte att gårdagens fullträff var en lycklig slump. Jag har en själv en polare som förlorat 400 surt förvärvade euro här till Barçabacken som kanske ändå inte tillhör de mest behövande i låglönespanien.

I de nya digitala tiderna kan vad som helst hända. Och är det inte på riktigt så verkar det i alla fall så för några minuter. Marcelo Bielsa, ”El Loco” som bossade över Chile under förra sommarens VM-slutspel i Sydafrika, tog tidigare i dag över Real Sociedad inför nästa säsong, och baskerna jublade – för en stund.

Men bomben var ett verk av en hacker och spanska silly season får ta ett steg tillbaka, hämta andan, och börja om.

”Fejk-sillisar” är ju redan ett ganska vanligt förekommande inslag i vardagen för dagens fotbollsstjärnor, men nu har uttrycket fått en helt ny innebörd.

Kun Agüeros meddelande på sin egen hemsida i går var inte ett sådant, men Atléticos president Enrique Cerezo gick snabbt ut och sa att här förhandlas inte med några andra klubbar innan jag får säga mitt. 
– Om Real Madrid skulle betala utköpsklausulen på 45 miljoner euro som finns för Kun ser jag det som en ”aggression”, säger Cerezo och hänvisar till ett gentlemen’s agreement klubbarna emellan.
Cerezo säger att Agüeros meddelande på hemsidan kom som en total överraskning. Det verkar han ganska ensam om att tycka.

Sergio själv verkar ha bestämt sig och sa i dag när han landade i Argentina för semester och lite landslagsspel att Real ”är en möjlighet” och hans Atlético-lagkamrat Tomas Ujfalusi säger i en intervju med Sportitalia i dag:
– Kun har sagt att han vill till Real Madrid. Det kommer att bli komplicerat med rivaliteten, men han vill till en större klubb och det berättade han för oss redan för tre, fyra månader sedan.

 Talar ur skägget. Foto: Marca.

Den enda som inte sagt något är Real själva, som enligt spanska medier inte har några särskilda planer på att begagna sig av Agüeros tjänster nästa år.
Det här kan bli ett ganska smutsig men underhållande realtidsdrama, det tror jag vi kan slå fast, själv köper jag popcorn och sätter mig en bit bak i salongen för att se upplösningen.

Det tog inte ett dygn från att jag spekulerade i David De Geas avsked från Atlético, tills saken var verklighet.
Kun är redan halvvägs borta.
Nu är det upp till den här tjommen att hitta en ny klubb också, och så kan Kicki Flores börja försäsongsträna för att själv ta en plats i startelvan.
Om han nu är kvar i höst.

Att Kun Agüero byter klubb i sommar är ingen överraskning. Det förvånande är väl att han säger det så loud and clear själv.
– Supportrarna har min eviga tacksamhet. Jag försöker varken vara speciell eller politiskt korrekt, men mitt enda sätt är att prata från hjärtat och säga vad jag tycker, förklarar Benjamins farsa på sin hemsida.

Och jag tänker att det var ju fan att man inte fick fråga om det för två månader sedan när man ändå hade Kun på en stol framför sig och då han själv intygade att en av fördelarna med att spela i Atlético Madrid är att få bära en av världens vackraste tröjor, vilket verkligen inte är fallet när Kun är privat.

Jag säger som jag sa för några inlägg sedan: Vad blir Atlético Madrid utan Kun och Diego Forlán som av allt att döma tar sitt pick och pack och drar snart (redan i detta nu sitter han och spelar poker med Simon Le Bank på Åland)?
Svar: Ett mittenlag i la liga.
Fråga två: Vad är Atlético Madrid just nu?
Svar: Ett mittenlag i la liga.
Lätt att glömma det.

Dessutom är David De Gea en uppvaktad målvakt och då menar jag inte bara på planen (det är man per definition i Altéti eftersom de har en förkärlek för att släppa in ganska mycket mål).
Vi vet inte vilka ess klubbens president Enrique Cerezo sitter med i rockärmen, men det är två av världens bästa anfallsspelare han ska ersätta i sommar. Minst. Och det är inte världens mest stabila klubb han kan locka med direkt. 

Barcelona höll öppet hus i dag och trots att man hade hela dagen på sig valde man att skicka ut spelarna i mixade zonen på Camp Nou klockan 21 på kvällen.
Det är spanska journalister vana vid, ni vet att de knappt gnuggat siestagruset ur ögonen då, men i England är det andra bullar och Alex Ferguson kliver upp på presskonferenspodiet klockan 9 i morgon bitti i Manchester. Det är traumatiskt tidigt för alla i det här landet inklusive undertecknad och ännu mer så för spanska tidningar som helt enkelt var tvungna att skicka förstauppställningen till de brittiska öarna redan i dag, för att få ihop det rent logistiskt.

Vi som var kvar i Barcelona fick prata askmoln och djupledslöpningar med Andrés Iniesta, Pedro och David Villa och det mest intressanta med det var några karaktärsspaningar av mer estetisk natur.
Pedro Pedrito har till exempel rättat till sin tidigare ganska vildvuxna tandrad (nej, jag kunde inte med att trycka upp min mobilkamera och ta en bild) och David Villa har odlat ny ansiktsbehåring (ja, jag skulle riskera mig att bli utkastad och bannlyst för all framtid på Campe Nou för att få leverera bildbevisen först till er).
El Guaje har ju hållit pipskäggets fana högt i Spanien och någonstans hade han vaggat in mig i tron att han vaknar med en liten triangel på haken och no more utan att göra något särskilt åt det.
Men nej.
Det har hänt något på den asturiska överläppen.

 
Nej, men jag vaknade väl en dag och kände för en make over. Inga konstigheter.

Det drar ihop sig till landslagsuppehåll och spanjackerna ägnar sig åt lite fria lekar innan matchen mot Tjeckien i Granada, där hundratals andaluser tältade i kö när biljetterna till La Roja släpptes förra veckan.

David Villa har haft fullt upp med att bekanta sig med sig själv på Madrids vaxmuseum. Om vi gräver lite i arkiven i bloggen får vi konstatera att Barcelona-anfallaren har haft turen att avbildas av ganska begåvade hantverkare ändå. Det kunde varit betydligt värre.

 Syn-villa. Foto: AS

Att spela landslagsfotboll är ju nu en ganska glad historia i Spanien jämfört med för några år sedan. Xavi Hernández fyller hundra landskamper i veckan och säger i en lång intervju i El País att han alltid känt sig välkommen i landslaget som katalan och att hans bästa match var den mot England på Bernabéustadion för några år sedan.
– Jag fick applåder i Madrid, kan du fatta! säger Xavi.

Barcelonamittfältaren menar att motståndet när man spelar i landslaget är bättre än i klubblaget och drar ett givet exempel.
– Rent tävlingsmässigt ger landslaget mer. Att spela med Barcelona mot ett svenskt lag är inte samma sak som att spela mot de elva bästa svenska spelarna, säger Xavi.

När jag intervjuade Xavi förra året pratade han sig varm om alla fantastiska fotbollsspelare Sverige stoltserade med, och jag tog det hela som lite påpassligt smörande för utländsk journalist. Men vad han har att vinna på att ge Björnen på El País samma treatment kan jag inte förstå.

Fast jag hajar resonemanget. I nuläget känns Barcelona svårare att slå för de flesta klubblag än Spanien för de flesta landslag, inte sant?
Sant, säger Sjakthars spelare som blev så här glada när de lottades mot katalanerna i kvartsinfalen i Champions League. 

Man ska kalla saker vid dess rätta namn. Ingen kan förvänta sig att Betis från Segunda ska ha något att sätta emot Barça på bortaplan. Därför måste man imponeras lite av hur andaluserna ändå klev ut på Camp Nou med fradgan rinnande i mungiporna, bröstet blottat och inte en tanke på att hålla tillbaka.
Men åt Leo Messi finns inte så mycket att göra just nu och det som såg ut att bli en förvånansvärt jämn historia blev en vanlig promenad i lekparken för Barça.

Leo fick stående ovationer och hyllades som en Messias redan innan matchen då han sa hej till publiken och på hedersläktaren på Camp Nou fanns i dag både mamma och pappa Messi.
Leo är annars het i dubbel bemärkelse, i alla fall om man ska tro de katalanska skvallerblaskorna Sport och Mundo Deportivo som hävdar att förhållandet med hans Antonella är över. Jag vet inte så mycket om Leos preferenser hos det motsatta könet, mer än att ”kort” och ”söt” verkar vara två ledord när han letar.
Har vi några tjejer i läsekretsen som stämmer in på den beskrivningen och är intresserade så lovar jag att lämna över era kontaktuppgifter.

 Boy with golden balls. Foto: Marca

Annars var årets första match på Camp Nou för egen del väldigt mycket som vanligt. Vi bolmade på på pressläktaren som om inget rökförbud fanns, Hristo Stoitchkov strök längs väggarna i baren bakom pressläktaren (nej, strök är fel ord, han tar ganska mycket plats var han än befinner sig) och de tillresta journalisterna från Sevilla skrek sig hesa om offside, uteblivna gula kort och om domaren som tydligen är son till en kvinna som säljer sexuella tjänster.

Om Real gör vad de brukar och slår Atlético i cupderbyt så tyder mycket på att vi får oss ett Clásico i finalen den 20 april. Vilken fiesta. 

Alldeles nyss drog det helandalusiska returmötet i spanska cupen mellan Sevilla och Málaga i gång och frågan är om det blir en upprepning av första matchens hela-havet-stormar-resultat där Gregorio Manzanos gäng vann med 5–3 på el Nervión.
Sevilla har fått tillbaka Jesús Navas, medan Manuel Pellegrini gått på mellandagsrean och shoppat ett helt gäng spelare till Málaga varav fyrklövern Enzo Maresca (känd från just Sevilla), Sergio Asenjo och Ignacio Camacho (kända från Atlético Madrid) och Bayern München-utlånade Martin Demichelis kan starta redan i kväll.

Är det förresten inte magiskt hur tysk argentinaren lyckas se ut efter sju år i Bundesliga?

 It’s all about the sideburns.

Julio Baptista får klara av första dagen i nya klassen från läktaren. Och eftersom det firas Trettondagsafton för fulla muggar i dagarna i Spanien så får vi skicka en önskning till de tre vise männen att Baptista dyker upp i sin orientaliska skrud på läktaren.

 Kaspar, Melchior eller Balthazar? Foto: Marca

FC Barcelona har inget som helst målkalas att falla tillbaka på på San Mamés i kväll och ska Peps pack vara kvar i turneringen måste de skjuta skarpt och rätt i kväll och dessutom stoppa en Fernando Llorente vars formkurva är stigande.
Förslagsvis är det de här pjucken som kvällens mål ska komma ifrån.
Det är Leo Messi som donerat sina fotbollsskor till ett museum i Barcelona och innan ni frågar honom hur gammal han var när han använde dem så kan jag förekomma den potentiellt pinsamma situationen och berätta att de är från förra säsongen. 

 Storlek 27? Foto: MD

Skor är annars veckans stora tema i Barça (jag är själv lite ambivalent inställd till ämnet om ni minns) och efter ett gäng uppladdade bilder på Gerard Piqués Twitter och lika många missförstånd bestämde sig Gerard och hans wingman Puyol för att outa vem i omklädningsrummet som egentligen kommit med de här dojorna på sig.

Vem tror ni?
Ni får inte gå in och läsa artikeln, då blire ju inge rolit!

Ska man avgöra livsviktiga bottenmöten kan man lika väl göra det med stil, tänkte Markus Rosenberg som uppenbarligen vevat Osvaldos mål för Espanyol i går på repeat och kopierade det på ett mycket effektfullt sätt mot Deportivo i kväll fem minuter in i det här klippet.

Det var bara det jag ville. Nu kan ni sova vidare och drömma om el Clásico till i morgon bitti.