Det är klart att det blev en ganska bekväm seger av ett tålmodigt och attitydmässigt imponerande Real Madrid på Cypern i kväll, men jag känner ändå att jag kommer ta med mig en grej mer än något annat från matchen. Karim Katten Ben ze man läste helgens blogginlägg, la pannan i djupa veck och tänkte ”Frändéns farsa är något på spåren, man kan aldrig skjuta under mål”. 

Det måste gå.

Och så siktade han under och så sköt han så mycket över mål att månen som hängde lågt över Cypern i kväll fick ducka.

Men Karim repade sig ju och intecknade tillsammans med Kaká en semifinalplats för Real Madrid i Champions League. 
– Vi var tvungna att spela bra för att vinna. Vi undvek kontringar från deras sida och när vi gjorde mål kunde vi också stänga den här omgången, sa José Mourinho uppriktigt efter matchen eftersom han inte är typen som av artighetsskäl varnar för motståndaren när motståndaren redan är besegrad.
Det är väl en av många punkter på vilken han skiljer sig från Pep Guardiola.
Det kan ha smugit sig in ett ’på’ på fel ställe i föregående mening, jag är inte lika fokuserad som Real Madrid i kväll.

I morgon spelas en match som jag ser fram emot så mycket att jag drömmer om den på nätterna. Eller på dagarna i alla fall.
Laddar gör vi i morgon, men redan i dag skickar jag en liten önskan till fotbollsgudarna: Låt mötet mellan Milan och Barcelona leva över två matcher. Amen. 

Sanningens minut är här och José Mourinho måste göra ett val, som han skjutit upp ett tag nu.
Katten Karim eller El Pipita Higuaín, det är frågan det. För även om de två sett mer samspelta ut i år än tidigare har Mou bestämt sig för att bara starta med en av dem i el Clásico och hur han än väljer blir det en tjock smäll för en av dem.
Jag stod själv alldeles under hakan på Karim Benzema efter en match på Berra för kanske två år sedan då Higge hade ett guldläge att servera fransmannen bollen i friläge, men valde att gå på skott själv.
– Han passade mig inte. Det är sånt som händer, sa Karim i mixade zonen då och även om relationen dem emellan blivit betydligt bättre sedan säsongen då Karim skulle visa att han inte var ett felköp och Higuaín visa att han visst var det, så kan man inte blunda för att att de slåss om samma plats.

Jag tror ändå att det är Ben som blir ze man på lördag, i alla fall om jag tolkat Mourinho rätt på slutet.

En som inte tolkat honom rätt på slutet är Uefas tolk (lite av ett handikapp i det yrket kan man tycka) som gjorde sin egen direktöversättning av ett Mourinho-citat på presskonferensen inför matchen mot Ajax och fick mothugg av Mou.
– Nej, det där sa jag inte, förklarade Mou och stämningen blev genast lite osvensk.
Oklart varför Mourinho helt plötsligt inte tar frågor på engelska. Mannen är ett språkgeni även utanför den inte alltid så verbalt begåvade fotbollsvärlden och hans kometkarriär inom fotbollen har han (precis som undertecknad) mycket att tacka för sina språkkunskaper, eftersom han började som tolk åt Bobby Robson i FC Barcelona i en annan tid och ett annat liv.
Ännu roligare är incidenten om man betänker att José Mourinho där gjorde sig känd för att tolka Robson med lite väl stora utsvävningar från det exakt sagda. Till slut fick engelsmannen nog och satte Mou på att sköta mer fotbollsrelaterade sysslor, eftersom han märkt att den unge portugisen hade ett bra öga för den saken, och på den vägen blev han en av världens mest respekterade tränare. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar. 

Mourinhos ögonsten Tito Vilanova var i går tillbaka på Barcelonas träning och fick en lång björnkram av Eric Abidal, som får tre extra dimensioner om man känner till de bådas sjukdomshistoria. Tidningen Sport bjullar i dag på en förstasida av närmast brittiskt rubriksnitt.

(Exakt här hade jag publicerat den om inte bloggverktyget hade känt att ”i dag är helt rätt dag att jävlas med Juanita”.)

Man vet el Clásico inte är långt borta när ännu en bläckfisk introduceras för den spanska fotbollspubliken. I år heter spådjuret Messi och så här tror han om matchen på lördag.

Det här är förstås tråkigt på alla tänkbara sätt, men man bli i alla fall påmind om hur sällsynt läktarvåld är i Spanien. Gårdagens match i Granada var redan på förhand väldigt laddad, på ett helt annat sätt. 
Mittfältaren Carlos Martins berättade i veckan att hans treårige son Gustavo har leukemi och att hans tillstånd är allvarligt. Det fick bland annat Cristiano Ronaldo att ta ett snyggt initiativ och uppmana till handling.
Martins själv gjorde så här i går mot Mallorca innan matchen fick avbrytas.
Brutna matcher är alltid trist, men det känns extra b när mötet i Andalusien hade en så tragisk berättelse med sig från start. 

 Foto: MD

Och jag vet att man inte ska trivialisera fotbollsvåld, men visst kommer paraply ganska långt ner på listan över utstuderade skadevapen på en fotbollsarena?

Barcelona får klara sig utan Andrés Iniesta mot Milan på onsdag (enligt hittills obekräftade källor var det i simbassängen med dottern Valeria helgen som Iniesta sträckte låret), en match som bubblat upp som en av de större i år. 
Inte så mycket för att Zlatan Ibrahimovic står på andra sidan, det där är något större hemma än här, men för att Barcelona faktiskt lirar andrafiol i la liga just nu och måste spänna musklerna.
Real Madrids seger på Mestalla är i efterhand en riktig psykologisk triumf, eftersom katalanerna bara kom därifrån med en poäng och blotta förskräckelsen tidigare i höst.
Det enda jag kan anmärka på Mourinhos mannar just nu är väl deras halvdåliga koll på kronologin i Valencia. Enligt precis alla matchprotokoll samt vittnesmål på plats från undertecknad gjorde Karim Benzema lördagens första mål, Ramos det andra och Crille R det tredje.

Längst bak i bussen. Foto: Twitter

Men det är kanske detaljer man inte ska haka upp sig på.

Säsongsstarter. Visst älskar man dem som sina närmaste släktingar? I Spanien är det lika bra att ta vara på omgång ett till typ fyra, innan tabellen tråkat till sig och blivit vad den brukar.

Alltså, FC Barcelona i går.
Barcelona i dag arbetar utifrån teorin att till och med i den rätt ojämna la liga så skördar det så kallade Fifa-viruset sina offer på hög nivå, vilket alltså innebär att man lägger skulden på de landskampsläger som i stort sett hela lagets startelva var iväg på förra veckan, medan lag som Real Sociedad får behålla sina spelare hemma.
Jag funtar på om det var den sämsta andra halvlek Barça presterat sedan jag lärde känna dem, det var i alla fall en topp-tre-insats på den skalan (eller bott-tre, om ni hellre vill). La Real, å sin sida, är ett solidariskt bygge som redan under förra årets återuppståndelse i Primeran visade att de inte tänkte ligga och skava i närheten av nedflyttningsplatserna bara för att få spänning i vardagen.

Peps pack fick dessutom Alexis Sánchez skadad och borta i två månader. Jåvigt. 
Å andra sidan, ibland riskerar det här laget att lyda under överflödets förbannelse och det Barcelona behöver nu är en auktoritär ledargestalt på planen. Jag tänker att någon borde ringa Carles Puyol och höra hur han känner inför uppgiften.

Ju fler kockar desto sämre gazpacho. Foto: Mundo Deportivo

Real Madrid la nästan inget emellan, Cristiano Ronaldo gjorde en lyckad ”piscina” (spanska för ”swimmingpool” och likaledes en metafor för att dyka dramatiskt på plan) strax utanför straffområdet och Ben ze cat har återigen visat att han är Ben ze man. Mål nummer två var snyggt, framspelningen utomjordisk och ja, helt plötsligt har Real ligasegern helt i egna händer.
Vinner de bara återstående omgångar plockar de hem bucklan i maj nästa år.
Rafflande.

Atlético Madrid har fått precis den start de inte behövde på säsongen. Det normalt (åt båda håll förvisso) målglada gänget från huvudstaden har inte satt en strut sedan Falcao fick förtroendet framåt. Valencia å sin sida blir inte lätta att slå i år och Roberto Soldado är snart tillbaka och sniffar på en plats i landslaget.

Men skit i allt det där, för i kväll kommer Marcelo ”El Loco” Bielsa på besök till Cornellà och oavsett resultat kommer jag dyka ner på presskonferensen efter match och bara mysa. Bielsa ger inga individuella intervjuer, men är ändå känd för att presskonferensprata tills siste man faller, vilket innebär att hans möten med medierna ibland drar iväg uppåt en tre, fyra timmar.
Om ni inte hört något från mig i morgon bitti behöver ni med andra ord inte ringa polisen.

José Mourinho talade klarspråk inför kvällens match mot Hércules. 
– Nästa gång vi tappar en poäng så är chansen att vinna ligan borta, spekulerade Mou och fick fart på sitt manskap som vägrade gå på Barcelonas mina mot gänget från Alicante.
Nu är det ju sällan man tappar mindre än två poäng i en fotbollsmatch, det kan ni upplysa Mou om nästa gång ni ser honom.

Real Madrids värvning av Karim Benzema var nyligen en hårsmån från att dömas ut som en av 2000-talets sämsta hos de vita och Míster Mous tålamod hade för längesen börjat tryta, när fransosen själv tog tag i taktpinnen (det heter, för övrigt, ”baguette” på franska) och började dirigera huvudstadens symfoniorkester själv.
Oj, vad roligt det är att spela fotboll när man gör snygga mål. 

 Det svänger ju, katten!

Därmed har Real Madrid återigen småhäng på Barça som har en rätt tuff uppgift att ro hem tre poäng (eller i alla fall två då, enligt Mourinhos logik) på Sanchéz Pizjuán i morgon.
– Det är där jag tillbringat mina värsta 20 minuter som tränare, sa Pep Guardiola i dag och hänvisade till förra årets ligamatch, där Barcelona ledde med 3–0, men släppte in Sevilla i matchen, som ändå slutade 3–2.
Oklart varför ingen påminde honom om att Sevilla faktiskt slog ut Barça ur spanska cupen där förra året. Man kan ju tycka att de minuterna borde vara värre.

Det är annars en hel del som borde vara annorlunda i la liga just nu.
Att (ett visserligen lite reservbetonat) Valencia går in i den depression och förlorar med 0–4 mot Zaragoza är nästan lite för konstigt för att inte vara direkt suspekt. Villarreal är därmed återigen några andetag från den tredje och direktkvalificerande CL-platsen. Hej och hå.

Att Kun Agüero gör en stormatch är inga konstigheter, eftersom killen sluppit svara på jobbiga frågor hela veckan, och att Henok Goitom ändå får sista ordet är väl som det ska om man känner Atlético Madrid i alla fall.

När Atlético Madrid steppar ut på Vicente Calderón i kväll för att välkomna Villarreal till huvudstaden står en hel del på spel om en säger.
Atléti ligger på en ganska oroande åttondeplats i tabellen och har tre poäng upp till Sevilla och någon form av Europaspel nästa säsong.
Villarreal ligger på fjärde plats en poäng ifrån en självkvalificerande Champions League-plats där Valencia just nu tronar.

Och så har Atléti så klart inbördes stridigheter, annars vore de inte Atléti.
Det är Diego Forlán som är i blåsväder efter att han blev utbytt i matchen mot Sevilla senast, enligt El País för att han ”var som en kokande köttgryta som bubblade så att locket hotade att åka av”. Diego gillade inte beslutet och efter några minuter på bänken lämnade han den och skrittade ner i omklädningsrummet med orden:
– Helvete. Den jävla () som födde honom. Nu drar jag! 

Det började genast spekuleras i vem Diego hade i åtanke med sin kärleksförklaring, var det möjligen tränaren Kicki Flores?
Men nej, Forláns utbrott provocerades enligt El País fram av lagkamraten José Antonio Reyes, eftersom uruguayanen hade försett Reyes med inte mindre än sex passningar i målläge under matchen, medan Reyes bara betalade tillbaka tre gånger och vid flera tillfällen ignorerade en fristående Forlán och gick själv.
Problemet gäller inte bara Reyes och redan förra året, under tränaren Abel Resino, ska lagkamraterna ha bildat en pakt mot Diego Forlán som gick ut på att inte ge honom bollen.
Jag säger som någon som kommenterade mitt inlägg om Walter Pandiani häromsistens: Moget!

Enligt källor till El País kommer lagkamraternas agg från förra året då Abel Resino favoriserade Forlán så till den grad att det blev ohållbart och efter 0–4-förlusten mot Chelsea, som i förlängningen kostade Resino jobbet, ska flera spelare i Atlético ha samlats utanför rummet där sjukgymnasterna håller hus och sagt: ”ni un balón a la rubia”, fritt översatt ”inte en boll till till blondinen”.
Vill Atléticos pressteam leta läckor kan de alltså börja med klubbens medicinska team.

Blondinen. Ett rätt bra smeknamn ändå, det får man ge dem.

 Take a chill pill, blondie! Foto: Uly Martín.

Ibland tittar på man Atléticos laguppställning och fattar inte vad de gör i la ligas mellanskikt.
Ibland förstår man ganska exakt vad det handlar om.

Real Madrid har åkt norrut för att visa Racing Santander vad de kan och Sergio Ramos har lagt ägnat dagen åt att lägga ut bilder på den vackra kuststaden och sina medresenärer på Twitter.
Karim Benzema har ju insett att det här med att sticka ut är hans grej och när han demonstrerar det genom att gå tillbaka till sina rötter och vägra falla i det spanska tumträsket så känner jag spontant – respekt.

 Jip jop vs. thumbs up.

Det kluriga nu är att om ni gillar Ze man så får ni visa det genom att, ehum, tumma inlägget här nedan. Eller låta blir. Då tolkar jag som att ni (o)gör det i Karims ära.

Starkt gjort av Karim Benzema att glida in på bloggen bara tio minuter innan matchstart, köra den i Google translate och fatta vad som krävdes av honom i kväll.
Starkt gjort av Real Madrid att totalkrossa ett förvisso rätt uselt Málaga med pressen på sig.
Starkt gjort av CR7 att göra kvällens sjunde mål i den 77:e minuten.
Starkt gjort av José Mourinho att rota fram Fernando Gago och Sergio Canales ur materialskrubben och ge dem lite välförtjänt kärlek i andra halvlek.

Kärlek är väl annars inte riktigt ordet som bäst beskriver Mou och Manuels moment innan match.

 Men tjänare! Foto: Marca

Málagacoachen låtsades inte ens att han trodde på mirakel i kväll. Efter matchen klev han på en av spansk fotbolls ömmaste tår och det helt utan att skämmas.
– Vi visste att vi inte skulle kunna fajtas om några poäng i kväll. Det här var något vi var tvungna att göra, det kommer inte att påverka oss. Vi vilade flera spelare i kväll och hade vilat ännu fler om vi hade kunnat, förklarade Pellegrini stonefaced efter matchen.

Var det en passning till José Mourinho så var den rätt sofistikerad på sitt sätt.

Nu har vi det här spännande läget igen, där omvärlden skulle påstå att Cristiano Ronaldo gjort 27 mål i ligan, lika många som Leo Messi, och där tidningen Marca, som delar ut priset för Pichichi, skytteligavinnaren, tycker att han har gjort 28.

Real Madrid får lite arbetsro inför kommande två munsbitar Racing Santander och Hércules innan det är dags att skjuta åttondelsspöket och Kim Källström all världens väg på Bernabéu om knappt två veckor.

Levante är ett lag som vi behandlar högst styvmoderligt, utan tvekan. Men skönsång från fotbollsspelare letar sig alltid igenom mediebruset och ut på bloggen och när de här killarna tar ton så myser jag lite (även om jag sänker ljudet rejält, herregud, de är bättre på fotboll än musik i Levante).

 Sing along. 

Kvällens tänkta svenskfest i Almería kom av sig efter bara 23 minuter, då Markus Rosenberg fick kliva av och sätta sig bredvid Kennedy Bakircioglü på bänken. Därifrån kan han ägna sig åt att skicka röksignaler till Henok Goitom som sitter på bänken bredvid, en bit från bottenlaget Almerías startelva återigen.

I huvudstaden är det snart dags för ett återseende som möjligen blir kärare än man gissade i början av säsongen. Jag har lite svårt att tippa mottagandet, måste jag erkänna.
Manuel Pellegrini har inte direkt fått ordning på Málaga sedan han kom dit i vintras, men hans arbete med Real Madrid har reviderats en aning sedan han lämnade klubben i somras för att lämna plats åt José Mourinho.
Pellegrini hade dragit ihop fler poäng med Real i ligan vid samma tidpunkt förra året än Mou lyckats med hittills och José Mourinho har varit noga med att lyfta fram andra omständigheter på slutet (det är lite det han pysslar med nu för tiden, plocka fram förmildrande omständigheter). Och visst stämmer det att Pellegrinis Real Madrid hade rykt all världens väg i Copa del Rey, och det mot lilla Alcorcón.

En sak ville portugisen i alla fall göra väldigt klart inför kvällens match:
– Skillnaden på mig och Pellegrini är att jag inte skulle träna Málaga om jag fick sparken från Real Madrid. Jag skulle gå till ett storlag i Italien eller England, kungjorde Mourinho i går och reaktionerna från södra Spanien lät inte vänta på sig, även om Málagas borgmästare Francisco de la Torre var beredd att vända andra kinden till:
– Vi ska inte känna hat inför de här orden. Det var inte så lämpligt sagt, det var ganska klumpigt och misslyckat. Han vill bara sänka moralen för Málaga och spelarna, säger de la Torre till Marca.

Karim Benzema får chansen för Emmanuel Adebayor i kväll och det är nog dags för fransosen att visa att han är ze man i det här stjärnspäckade gänget och börja sticka ut lite på planen också.

Blanco y punto.

Sticker ut utanför planen gör ju klubbens intellektuella mittfältsalibi Esteban Granero sedan tidigare. Nu har Granero tagit steget ut på the world wide web och twittrar iväg om bortgångna litterära franska genier (inte Karim, han är ju inte död ju) och tipsar om anemiska singer/songerwritersnubbar som bär solglasögon inomhus. Som den melankoliske poppojke han innerst inne själv är.

Har ni tröttnat på tweets av typen ”Tack alla fans för stödet, riktigt viktig seger det här” alternativt ”Idag presenterar jag mina nya fotbollsskor, de lättaste som Adidas någonsin gjort” så är den här kulturknutten er kille.

Nu vet jag inte vad ni pysslar med, men jag tänkte kolla på fotboll. Hasta luego.

Florentino Pérez har pyntat typ femhundra miljoner euro i spelarköp för sin klubb de senaste säsongerna (det är ungefär 40 tusen miljarder kronor) och man kan ju tycka att han borde få vara lite glad när Real Madrid betalar av på investeringen.
Men nej, det tycker inte spanska tidningar och tv-program, som i dag gör en stor sak av att Florentino firade ledningsmålet på Gerlandstadion i går.
De borde kanske rensa upp på egen pressläktare själva först, säger vän av journalistisk etik och ordning, men så här är läget i Spanien: klubbfolk ska vara señores och hålla på etiketten under match, murvlar får dansa krigsdans och kyssa bänkgrannen när det egna laget gör mål.
Nå, Florentinos dotter, Cuchi, blev lika förvånad som alla andra över pappans emotionella utspel i Lyon:
– Jag känner honom och när han lyfter händerna tänker han: ”herregud, vad gjorde jag just?”. Men alla omkring tyckte det var okej, i Europa brukar man fira mål även från hedersläktaren, och jag skickade ett sms till honom för att gratulera till den spontana reaktionen och han svarade med att skriva: ”Din pappa är mänsklig!”, berättar Cuchi för radiokanalen Cope.

 Varde mål.

Ska vi plocka ihop lite smulor från matchen också då?
* Lyon är ruggigt bekväma och roliga att se på Stade Gerland
* Karim Benzema skulle inte ha fått den bollen på mål på någon annan arena i världen
* Michel Bastos är förvillande lik Caster Semenya (så jag undrar hur han sluppit de häringa könstesterna hittills) 

Jag har en smygande känsla i kroppen av att l’OL kommer att göra saker väldigt spännande i returen på Bernabéu. Det här är laget som började bli bra i Europa när de slutade vara bra i Frankrike. Det är en märklig ekvation ändå.
Det som talar för Real Madrid i returen är, förutom det uppenbara bortamålet som kommer att smaka mumma, att de ju har José Mourinho som härförare.

Mourinho var inte mer upptagen i veckan än att han hann göra en intervju med Sky Sports, där han karaktärsmördade vännerna på den spanska östkusten (och här får jag nog be känsliga Barçaläsare att vara förberedda på obehagliga bilder som kan dyka upp i huvudet), genom att konstatera att:
– Barcelonas gyllene generation är på vippen att dö ut. Nu försöker de producera spelare som liknar Xavi och Puyol, men att klona inom fotbollen har aldrig gått, och även om du får fram en klon blir den alltid sämre än sin förlaga.

 De håller på att dö ut, if you know what I’m sayin’.

Och så hade han lite att säga om Pep Guardiola också, vad trodde ni?
– Han befinner sig i vad jag brukar kalla ”sin trädgård” och där mår han bra. Det går inte att jämföra det med att träna något annat lag på jorden. Pep är på stället där han föddes och är väldigt skyddad av den lokala pressen, förklarar Mou. 

Herregud, jag glömde att berätta en grej i går. Sitter ni ner?
Okej, Marca pratade ju fotboll och livet med Cristiano Ronaldo häromdagen och i veckan portioneras intervjun ut.
I tre dagar kommer Crille täcka upp förstasidan av Spaniens största tidning, en klassisk följetong i miniformat alltså. Och det blir som vanligt ganska förutsägbart med fotbollsbiten (”jag vill vinna ligan, jag vill gärna göra många mål, säsongen är inte avgjord, det skulle vara bra med en anfallare till för oss”) och lite mer spektakulärt när det pratas livet.
Det är en grej som får Marcas redaktörer att hoppa till lite extra. Det är när de ställer frågan, eller snarare poppar påståendet, att CR7 inte ser ut att vara en kille som byter blöjor.
–  Då har ni fel, det är klart att jag byter blöjor på min son! Okej, det är inte det roligaste jag vet, men jag gör det, svarar Cristiano.
Marca (och deras tre manliga intervjuare och två fotografer) är förbluffade så till den grad att blöjbytesinfon får plats i artikelns rubrik, ingress, brödtext och slutkläm. 

Vänta lite, måste kolla en grej.
Jo, men titta, det är år 2011, precis som jag hade för mig.

Cristiano den äldre berättar också att han kommer att stötta Cristiano den yngre vad han än vill med sitt liv, men att han kommer bli extra glad om lill-Crille bestämmer sig för att satsa på fotbollen ”och bli min efterträdare” säger CR7.
Ingen press, säger bloggen.

 Not so square.

I övrigt berättar Ronaldo att han störs en smula av alla nidsånger han får utstå på bortaplanerna i Spanien, men att hans vänner brukar trösta honom.
– De brukar säga att folk älskar mig utanför planen och alltid vill ta autografer och foton, och att de bara vill döda mig när jag spelar. 

Marcas Sergio Fernández avslutar artikeln med ett litet tips på nya hatramsor för Cristiano Ronaldos antagonister. ”Det är något de kanske aldrig kommer att sjunga, men: ’Den där portugisen byter blöjor!'”.

Real Madrid får (om inte Atlético ställer till med något de inte gjort på tolv år) möta Sevilla i semifinalen av spanska cupen, efter att andalusierna (blink Bank blink) slagit ut Villarreal klart och tydligt med 3–0 i går.
Bra för de vita, som hade det lurigt med Villarreal senast, men som borde slå ut Gregorio Manzanos mannschaft skapligt enkelt över två möten.
Och så står vi då där med vårt extra-Clásico den 20 april. Mumma.