Sitt nu ner i båten alla.

Hade Real Madrid gått UPP till sex poängs ledning i kväll hade vi sagt att ligan var klar. Nu hänger ett litet litet frågetecken över El Madrigal i natt, eftersom det här inte längre är en fotbollsliga på upploppet, det är ett mindre medialt intbördeskrig i vardande i Spanien och det är den som klarar av det bäst som vinner ligan.
Från och med i morgon när ni vaknar kommer den här säsongen handla om mutade domare, felaktiga utvisningar, dolda agendor och ett Clásico den 22 april som återigen har möjlighet att bli så där hett som man inte trodde.

Tycker ni att jag överdriver kan jag väl bjuda på en liten skärmdump över vilka ämnen som trendade på Twitter efter midnatt i Spanien i går.
Tio av tio handlade om matchen.

Ändå: Barcelona måste vinna resten av sina matcher, vilket innebär att Real Madrid automatiskt förlorar en. Sedan ska de alltså torska en till och ja, det kan väl hända. Marängerna har ett småtufft spelschema framför sig (men Barcelona har å andra sidan Levante borta och nu skojar jag faktiskt inte, inte bara i alla fall) och vill de ha en enda anledning att le i kväll så kan jag tala om att de i alla fall valt rätt match (nästa mot Real Sociedad) att få Sergio Ramos och Mesut Özil avstängda. För därefter ska Mous mannar ta sig an Osasuna borta (lurigt), Valencia hemma (lugnt) och Atlético borta (läskigt). Sen får de vila i en match mot Sporting Gijón och sen är det Barcelona som bjuder till fest.
Men jag vill ändå hävda att allt annat än Real Madrid-seger i ligan i år är en riktig knall.

Vill ni själva räkna på sannolikheten hit och dit har Marca förstås försett oss med ett instrument. Have fun.

I övrigt lämnade Real Madrid Villarreal utan att vare sig förstetränare, andretränare eller någon spelare lämnat en enda kommentar (minus Marcelo som hade missat silenzio stampa-instruktionerna, #ohsofail).
Det strider mot kontraktet med ligan att inte dyka upp på presskonferens efter match, men vi får gissa på att José Mourinho vet vad han gör och att han tycker att det är värt det. Han bestämmer ju vad vi ska prata om i veckan som kommer i alla fall.

Villarreal är ju laget som inledde säsongen med spel i Champions League, kammade noll (0) poäng i gruppspelet och sjönk som en sten mot tabellens bottenträsk. Miguel Ángel Lotina behövde tydligen bara gå in och säga hej till publiken innan Den gula ubåten kom ihåg hur man spelade fotboll igen.

Gaaaah. Ska man bli lite svettig nu igen?

Något sen på bollen kanske, men det är helt medvetet och i stil med huvudpersonen själv på slutet, så konstaterar jag att Fernando Torres namn inte var ett av de 24 som Vicente Del Bosque plitade ner för landskampen mot Venezuela i veckan.
– Det är klart att det gör ont, men man måste vara rättvis, sa Del Bosque på sitt alltid lika uppriktiga och hederliga sätt och tog, helt riktigt, med i princip oprövade Roberto Soldado och gröngölingen Iker Muniain i stället.

Sergio Ramos skickade en hälsning till Torres och Raúl Albiol, som även han hamnade utanför truppen den här gången, och det värmde i alla fall lite i mitt frostiga murvelhjärta.

I de svåra stunderna minns nästan ingen, bara de som är på riktigt och äkta. En stor kram och upp med hakan Torres och Raúl Albiol.

El Niños senaste uttagningar i landslaget har noterats på barmhärtighetskontot, och Del Bosque valde rätt läge, några månader före EM, att ta in nytt blod. Han har en delikat uppgift framför sig i vår, Spanien behöver av sakernas tillstånd att döma spela in en ny striker till sommaren. Man kan inte utgå från att Torres ska hitta tillbaka till sitt 21-åriga jag eller chansa på att David Villa kommer tillbaka från benbrottet i tid och dessutom hittar storformen direkt.

TT:s Cleris kan vara lite lynnig på Twitter, men han lufsar i La Rojas hasor hela veckan i Málaga och lovar blogga göttiga grejer om VDB:s gäng som inte får plats i nyhetsflödet. Watch out.

I ligalunken spelar Levante och Espanyol kvällens sena match på Cornellà-El Prat och Barçafostrade Víctor Sánchez som lämnade Xerez för spel i Xamax (okej, han kanske var i Getafe däremellan, men det ger ju inte lika många poäng i Alfapet, eller vad nu den här moderna varianten som ni ungdomar spelar på nätet heter) är back in town. Tyvärr med en skada, men innan dess hade han hunnit skriva 3,5-årskontrakt med Los Pericos och erbjuda sin son gratis till lagets ungdomsakademi på köpet.

Barcelona själva tar sig an ett mycket spännande Atlético Madrid i morgon med en tränare som ännu inte sagt flaska om framtiden. Dani Alves tycker ändå att Pep Guardiola måste få fatta sitt eget beslut:
– Om Guardiola inte finns här i morgon (i morgon som ’i framtiden’ tror jag han menar) så är vi ändå honom tacksamma för alltid. När han kom hit hade han fortfarande hår, men det har vi sett till att han tappat, säger Alves.

Ett vinteruppehåll och en ligahöst är över, Racing Santander inledde våren med att ta en überviktig seger med Kennedy B på bänken, José Antonio Reyes fick en osmakstart när hans Sevilla torskade mot Rayo Vallecano och Real Madrid målade sönder Granada på Bernabéustadion i går.
Men trots att Cristiano Ronaldo slog in säsongens 21:a mål, tio fler än hela Granadas lag mäktat med hittills under säsongen och fyra fler än Ludas gjort för Barcelona, var han inte gla.

Var det José Mourinhos mathån häromdagen? Har lill-Crille kommit i trotsåldern?
Dagen efter matchen är teorierna i Spanien många.
– Det var inte mycket kvar av matchen och kanske ville han visa Granada respekt, funderar Emilio Butragueño.
– Det var hans sätt att visa ilska över att han inte gjorde mål mot Málaga i förra matchen, tänker Aitor Karanka.
– Det är sån Cristiano är, konstaterar Sergio Ramos.

Jag konstaterar att Real håller avståndet i tabelltäten och att Barcelona har en något tuffare uppgift att ta sig an i dag.
Cupsegern mot Osasuna i veckan var ingen nagelbitare direkt. Det mest spännande som hände på Camp Nou var väl frågan om vem som först skulle trotsa det nya definitiva rökförbudet. Själv hade jag nog satt en peng på pressläktaren, där Björnen på El País, Gemma Herrero på Marca eller någon av alla franska korrespondenter känns som några av de tydligaste favoriterna. Men det blev Osasunas president Patxi Izco, som plockade upp och tände en cigarett så diskret att inte ens bänkgrannen Sandro Rosell såg det först, men sedan fick ge Izco en liten regelgenomgång, om man ska tro Mundo Deportivo.

Där är rökrutan. Du behöver bara målsmans underskrift. Foto: MD

Vi ska strax i väg till Cornellà, där Espanyol tar emot Barça i ett derby som måste vara det med flest hemmagrodda spelare i hela Europas toppligor. Så här spår Sport att lagen kommer att ställa upp i dag, vilket innebär sammanlagt 13 spelare (fem i Espanyol och åtta i Barça) på planen som antingen fostrats i en katalansk klubb eller fötts här. 

Det gör ju inte att de här lagens supportrar gillar varandra mer för det (inte journalisterna heller, det finns ett helt gäng murvlar på Barçatidningarna som av princip inte åker ut till Cornellà-El Prat, ens när det är derby och de jobbar), men spelarna har generellt sprungit på varanda så mycket genom åren att de ganska ofta är polare.
Carles Puyol, exempelvis, tillbringade uppskattningsvis 70 procent av sin lediga tid framför Espanyollegendaren (och tidigare Barçaspelaren) Iván de la Peñas Playstation innan han fyllde 32 och började gå ut på krogen efter pilatespassen.

Vill ni vara socialt mediala i kväll derbyhärjar los pericos på Twitter under den småfyndiga hashtaggen #cornellaHELLprat och det finns ju en del sköna underdogpoäng att plocka när storheterna i Barça kommer på besök.

Derby mot Qatar-regimen. Kamp mot en filosofi värd 500 miljoner euro.

Det här är förstås tråkigt på alla tänkbara sätt, men man bli i alla fall påmind om hur sällsynt läktarvåld är i Spanien. Gårdagens match i Granada var redan på förhand väldigt laddad, på ett helt annat sätt. 
Mittfältaren Carlos Martins berättade i veckan att hans treårige son Gustavo har leukemi och att hans tillstånd är allvarligt. Det fick bland annat Cristiano Ronaldo att ta ett snyggt initiativ och uppmana till handling.
Martins själv gjorde så här i går mot Mallorca innan matchen fick avbrytas.
Brutna matcher är alltid trist, men det känns extra b när mötet i Andalusien hade en så tragisk berättelse med sig från start. 

 Foto: MD

Och jag vet att man inte ska trivialisera fotbollsvåld, men visst kommer paraply ganska långt ner på listan över utstuderade skadevapen på en fotbollsarena?

Barcelona får klara sig utan Andrés Iniesta mot Milan på onsdag (enligt hittills obekräftade källor var det i simbassängen med dottern Valeria helgen som Iniesta sträckte låret), en match som bubblat upp som en av de större i år. 
Inte så mycket för att Zlatan Ibrahimovic står på andra sidan, det där är något större hemma än här, men för att Barcelona faktiskt lirar andrafiol i la liga just nu och måste spänna musklerna.
Real Madrids seger på Mestalla är i efterhand en riktig psykologisk triumf, eftersom katalanerna bara kom därifrån med en poäng och blotta förskräckelsen tidigare i höst.
Det enda jag kan anmärka på Mourinhos mannar just nu är väl deras halvdåliga koll på kronologin i Valencia. Enligt precis alla matchprotokoll samt vittnesmål på plats från undertecknad gjorde Karim Benzema lördagens första mål, Ramos det andra och Crille R det tredje.

Längst bak i bussen. Foto: Twitter

Men det är kanske detaljer man inte ska haka upp sig på.

Atlético Madrid svajar vidare i la liga, och de vore ju inte Atléti om de inte drabbades av kris redan några veckor in i säsongen. Förlusten mot Bilbao var inget att snacka om, men det brydde sig José Antonio Reyes föga om och utbrast ”Que cambie a su puta madre. Me cago en su puta madre” som en liten hälsning till Gregorio Manzano när han blev utbytt i 57:e minuten i matchen i Bilbao.
Ni får anlita ett översättningsprogram eller tro mig när jag säger att det är en ganska hård kapning av Atléticos tränare.
Ledtråd: Jag misstänker att han inte ordagrant menar att Manzano borde byta ut sin mamma i stället för Reyes själv. Hon var i alla fall inte med på planen varken i första eller andra halvlek.

En annan klubb som inlett säsongen i svajandets tecken är Mallorca som kommer på besök till Camp Nou i kväll. Michael Laudrup hoppade av tåget efter misstankar om att hans arbetsgivare, klubbens president Lorenzo Serra Ferrer, pröjsat en lokal journalist för att få en hetskampanj mot dansken.
Det var den typen av jobb som förre Athletic Bilbao-tränaren Joaquín Caparrós var sugen på att ta över. Och det är klart, han har haft att göra med lynniga presidenter tidigare.

– Vi kan vinna mot Barcelona, laget är i sin bästa situation, säger Caparrós, som verkar ha glömt att man förlorade mot bottenlaget Sporting Gijón häromsistens.

Osasuna har ett styck tabelletta på menyn i helgen och tränaren José Luís Mendilibar är bekymrad:
– Varken Madrid eller Barcelona spelar lika bra som Levante.

Det finns ioförsig gissningsvis ett gäng segervissa Real Madrid-lirare som inte ställer upp på det, och som uppladdning inför kvällens match mot Real Sociedad har klassföreståndare José Mourinho tagit med sig alla sina kycklingar ut på en promenad för att gå armkrok, titta på utsikten och ta lite bilder.

Att Sergio Ramos är lagets linslus är ingen nyhet och andalusen figurerar, oseedat nog, på alla bilder utom en från klassresan till Baskien. Visst känns det som att han tänker Facebook-profilbild här?

 Real-profil i profil. Foto: Real Madrid

I dag firas årsdagen av lite allt möjligt i Spanien.
Det är till exempel 19 år sedan Barça la vantarna på sin första riktiga Europatrofé mot Sampdoria på Wembley, en historia som de blaugrana planerar att upprepa nästa lördag om ni missat det.
Vi blåser också ut 30 ljus på Iker Casillas födelsedagstårta…

 Grattis guapo!

…och när vi porrsurfat klart på Iker-bilder hoppas jag att saker och ting reder ut sig på vänskapsfronten.
Ni såg att Iker inte duckade för att kritisera Uefas beslut att fria landslagskompisen Sergio Busquets för rasistanklagelserna i veckan.
Nu har det skurit sig lite med bästisen Xavi Hernández också. 
– Vi har inte pratat på en och en halv månad. Men jag tror inte att vi kommer att behöva något särskilt möte, när vi ses med landslaget kommer vi börja kalla varandra ”idiot” och ”pucko” och så är saker som vanligt igen, säger Iker till Marca och skickar en kompisboll till landets journalister.
– Jag tycker delar av stökigheterna kring Clásicona är mediernas fel. De blåser upp saker och får några gester mellan Gerard Piqué och Sergio Ramos till en konflikt.

Nu gjorde ju Piqué och Ramos sitt till för att hålla den vanföreställningen vid liv, genom att sluta följa varandra på Twitter under Clásico-kavalkaden, men om Iker och La Roja hittar kraft att återförenas med hjälp av en yttre fiende är jag den förste att ställa upp.

Men den här helgen gör en katalansk jättehjälte sorti från den stora fotbollsscenen och inte ett öga var torrt när Iván de la Peña tog avsked på en presskonferens i går. Framför allt inte hans egna.
Och verkligen inte mina heller (men det finns inga rörliga bilder på det dessvärre).

– Jag hade velat hålla på i många år till, men min kropp tillåter mig inte det. Fotbollen är det största. Jag har njutit som en dvärg, säger de la Peña.

Och där måste man ju torka tårarna och asgarva lite. Om ni någon gång funderar på att ta en kvällskurs i spanska tycker jag att ni ska ta med i beräkningarna att det här är ett språk som rymmer uttrycket ”disfrutar como un enano” – ”njuta som en dvärg”.

 För alltid i mitt dvärghjärta.

Espanyol missade sista Europaspelsplatsen i år med en ynka placering och Iván de la Peña är med i Mauricio Pochettinos sista trupp för säsongen hemma mot Sevilla för att få säga hej då till publiken, precis som Jerzey Dudek kommer att göra i morgon på Bernabéustadion.

Med i Kicki Flores trupp är däremot inte Diego Forlán när Atlético åker till Mallis, spelar match och sedan tar sommarlov (bra ställe att börja på). Ni förstår ju själva att Diego inte blir kvar i Madrid nästa år, inte hos Madrassmakarna i alla fall och eftersom resten av världen redan drar i Kun Agüero undrar jag hur Atlétis anfall ska se ut nästa år.

 Dags att dra. Foto: Marca

Fast det jag mest undrar är när Kicki F började likna Lars Lagerbäck i kroppshållningen? Det kan ni försöka reda ut åt mig medan jag tar fredag.

När Atlético Madrid steppar ut på Vicente Calderón i kväll för att välkomna Villarreal till huvudstaden står en hel del på spel om en säger.
Atléti ligger på en ganska oroande åttondeplats i tabellen och har tre poäng upp till Sevilla och någon form av Europaspel nästa säsong.
Villarreal ligger på fjärde plats en poäng ifrån en självkvalificerande Champions League-plats där Valencia just nu tronar.

Och så har Atléti så klart inbördes stridigheter, annars vore de inte Atléti.
Det är Diego Forlán som är i blåsväder efter att han blev utbytt i matchen mot Sevilla senast, enligt El País för att han ”var som en kokande köttgryta som bubblade så att locket hotade att åka av”. Diego gillade inte beslutet och efter några minuter på bänken lämnade han den och skrittade ner i omklädningsrummet med orden:
– Helvete. Den jävla () som födde honom. Nu drar jag! 

Det började genast spekuleras i vem Diego hade i åtanke med sin kärleksförklaring, var det möjligen tränaren Kicki Flores?
Men nej, Forláns utbrott provocerades enligt El País fram av lagkamraten José Antonio Reyes, eftersom uruguayanen hade försett Reyes med inte mindre än sex passningar i målläge under matchen, medan Reyes bara betalade tillbaka tre gånger och vid flera tillfällen ignorerade en fristående Forlán och gick själv.
Problemet gäller inte bara Reyes och redan förra året, under tränaren Abel Resino, ska lagkamraterna ha bildat en pakt mot Diego Forlán som gick ut på att inte ge honom bollen.
Jag säger som någon som kommenterade mitt inlägg om Walter Pandiani häromsistens: Moget!

Enligt källor till El País kommer lagkamraternas agg från förra året då Abel Resino favoriserade Forlán så till den grad att det blev ohållbart och efter 0–4-förlusten mot Chelsea, som i förlängningen kostade Resino jobbet, ska flera spelare i Atlético ha samlats utanför rummet där sjukgymnasterna håller hus och sagt: ”ni un balón a la rubia”, fritt översatt ”inte en boll till till blondinen”.
Vill Atléticos pressteam leta läckor kan de alltså börja med klubbens medicinska team.

Blondinen. Ett rätt bra smeknamn ändå, det får man ge dem.

 Take a chill pill, blondie! Foto: Uly Martín.

Ibland tittar på man Atléticos laguppställning och fattar inte vad de gör i la ligas mellanskikt.
Ibland förstår man ganska exakt vad det handlar om.

Real Madrid har åkt norrut för att visa Racing Santander vad de kan och Sergio Ramos har lagt ägnat dagen åt att lägga ut bilder på den vackra kuststaden och sina medresenärer på Twitter.
Karim Benzema har ju insett att det här med att sticka ut är hans grej och när han demonstrerar det genom att gå tillbaka till sina rötter och vägra falla i det spanska tumträsket så känner jag spontant – respekt.

 Jip jop vs. thumbs up.

Det kluriga nu är att om ni gillar Ze man så får ni visa det genom att, ehum, tumma inlägget här nedan. Eller låta blir. Då tolkar jag som att ni (o)gör det i Karims ära.

FC Barcelona ska strax ta steget till de lyckliga åttondelarnas massa, men först måste de tämja Djibril Cissé (:s skägg) med vänner i Aten.
Om Valencia gör vad de ska mot Bursaspor har vi snart tre spanska lag i Champions Leagues slutspel, men anar ni att väldigt lite i Barcelona handlar om CL just nu så anar ni rätt.

För folk som Xavi Hernández, som tillbringat hela fotbollskarriären på mammas gata (ni vet att hans mamma hotade med skilsmässa när Xavi övervägde att skriva på för Milan? Jag tror att det var Xavis pappa hon skulle lämna, men helt säker kan man aldrig vara när det kommer till latinska kvinnor och relationen till deras söner) är en seger över Real Madrid inte vad som helst.
Det är, om man ska tro Xavi, bättre än sex. Bättre än det bästa av sex också. Världsbäst, verkar det som.

Hojta om ni vill att jag översätter. Skärmdump: Mundo Deportivo

Fotbollsspanien har i dag skickat ut ett myller av olika budskap vad gäller Xabi Alonsos och Sergio Ramos äventyr i går och vad följderna blir.
Här är vi just nu: I stället för att ta med sig två gula kort in i åttondelsfinalen har de båda ett var med sig. Vilket i praktiken inte betyder något, eftersom de, om de undviker utvisning, kan dra på sig ett gult i varje åttondel utan skada. Till en eventuell kvartsfinal stryks korten ändå.
Om nu inte Uefa tar fram pekpinnen och straffar dem innan dess.

Spanska tidningar bekräftade i går den glada nyheten att Nestor Gorosito var klar att ta över tränarsysslan i Almería efter att Juanma Lillo lämnat.
Jag kände mig tvingad att avkräva Henok Goitom på ett omdöme av Gorosito via Twitter. Ja, inte som tränare, det är lite tidigt så klart, men som frisyrförebild.
Men Henok twittrade nyss tillbaka att Gorosito ännu inte dykt upp och att han kanske inte kommer alls. Och det verkar inte bara vara chefandet över laget som sköts lite provisoriskt i Almería just nu.

Det fina med att vi har ett Clásico runt hörnet är att gamla bekanta ansikten trillar in i strid ström här i Katalonien. Me likes.

Minns ni viskleken?
Ja, herregud, merparten av er är ju fortfarande i den ålder då man sätter sig i en ring, viskar något till personen bredvid som skickar meddelandet vidare och väntar spänt på att se hur mycket det har förändrats när det kommer tillbaka.
José Mourinho har förstås förädlat leken och när budskapet han viskat till Jerzey Dudek nådde fram till sin slutadress tog både Sergio Ramos och Xabi Alonso rött kort och linkade av planen arga som bin.
Eller inte så arga kanske.

 ”Psst, vet du vad?” ”Lägg av!” ”Skojar inte!”. Foto: Marca

Kruxet är väl att Real Madrids spelartrupp inte rakt igenom har riktigt den skådespelartalang som deras míster besitter och då faller ju experimentet rätt platt.
Det var inte särskilt snyggt, men jag känner mig klart mer provocerad av att Iker Casillas förmedlade informationen på ett så übertydligt sätt till lagkamraten Sergio Ramos.
Jag förstår bakgrunden. Spansk tv är full av fotbollsshower som med hälp av en massa specialkameror grottar ner sig i vad spelarna egentligen säger till varandra på planen.
Casillas och kompani lär ha agerat efter maximen ”det här får inte en jävel se, då är vi rökta” och lämnade i stället vad som kan vara den moderna fotbollens mest uppenbara vittnesbörd inom området ”fotbollsfubb”. Nästan rörande att de trodde att viskningsleken skulle passera obemärkt.

I utgångsläget slipper Alonso och Ramos alltså spela nästa match mot Auxerre och gör sig samtidigt kvitt medföljande varningar  tar bara med sig en varning var in i åttondelsfinalen. Men redan i natt har röster höjts för att Uefa ska straffa de båda spelarna plus Mourinho, så vi får väl se vem som skrattar sist. 
Kanske ska åtminstone Uefa sluta skratta och se om sina regler en smula i stället.

Nu har i alla fall de katalanska tidningarna en hel burk med moralkakor att ösa ur inför el Clásico på måndag. För ni förstår ju att det här ALDRIG skulle hända i Barça.

Och det här kanske känns lite off topic, men jävlar i min lilla låda vilken drömfotboll Real Madrid spelar just nu. 

Spanien ska leka ’kast med liten baltstat’, medan Erik Hamréns mannar laddar för VM-finalistfest i Holland och på det stora hela kan vi konstatera att det ändå finns ett party som är lite större än de andra i helgen.
Tyskland ska möta Turkiet i Berlin i morgon och alla som vet något om tysk immigrationspolitik och historia vet att det här är en match som man inte vill missa.
Bayern Münchens Hamit Altintop har tagit ett skamgrepp på Mesut Özil, som är tredje generationens tysk och ändå blir ifrågasatt för sitt val av landslag av den äldre anfallskollegan.
Att översätta fotboll/invandrings-debatten direkt till svenska omständigheter är att göra det lite lätt för sig, men Özil har i alla fall fattat att tysk är inget man blir, det är något man är. Hur man än ser ut.

Och hör sen. Foto: Focus Magazine

Även i Spanien har det blåst upp till storm i dricksglas på temat ’spansk eller inte’ och när Gerard Piqué i dag fick en fråga på katalanska från en ditrest hemmajournalist i Madrid flög fan i presskonferenssällskapet Sergio Ramos.
– Ska jag översätta svaret till kastiljanska (riksspanska)? undrade Piqué.
– Du kan dra det på andalusiska också, i fall det finns fler här som har svårt med spanskan, kastade sevillanen Ramos ur sig utan att tänka inom den politiskt korrekta boxen (han skojade väl, men den sydspanska dialekten är inte heller att leka med, kapa alla ’s’ ni någonsin hittar och smattra i över 200 km/h så är ni någonstans i närheten av Ramos eget lingo).

Vad sa du att du sa sa du? Foto: Mundo Deportivo

Ni vet att ämnet inte är helt okomplicerat i Spanien och under eftermiddagen har debatten gått galen i spanska medier. Ska man ha rätt att vårda sitt ursprung och ställa frågor på officiella minoritetsspråk när det handlar om la Roja eller ska man köra på kastiljanska enligt modellen ’alla ska med’?

Själv tar jag några dagars landslagstimeout på annan ort och tänker att vi ses när vi ses. På måndag till exempel. Då får ni berätta vad ni gjort i helgen. Jag kommer att ha ätit musslor, bälgat belgisk öl och minglat med EU-topparna.

Och för er som undrar hur jag kommit dit jag kommit: Räcker det här som förklaring?