Sitt nu ner i båten alla.

Hade Real Madrid gått UPP till sex poängs ledning i kväll hade vi sagt att ligan var klar. Nu hänger ett litet litet frågetecken över El Madrigal i natt, eftersom det här inte längre är en fotbollsliga på upploppet, det är ett mindre medialt intbördeskrig i vardande i Spanien och det är den som klarar av det bäst som vinner ligan.
Från och med i morgon när ni vaknar kommer den här säsongen handla om mutade domare, felaktiga utvisningar, dolda agendor och ett Clásico den 22 april som återigen har möjlighet att bli så där hett som man inte trodde.

Tycker ni att jag överdriver kan jag väl bjuda på en liten skärmdump över vilka ämnen som trendade på Twitter efter midnatt i Spanien i går.
Tio av tio handlade om matchen.

Ändå: Barcelona måste vinna resten av sina matcher, vilket innebär att Real Madrid automatiskt förlorar en. Sedan ska de alltså torska en till och ja, det kan väl hända. Marängerna har ett småtufft spelschema framför sig (men Barcelona har å andra sidan Levante borta och nu skojar jag faktiskt inte, inte bara i alla fall) och vill de ha en enda anledning att le i kväll så kan jag tala om att de i alla fall valt rätt match (nästa mot Real Sociedad) att få Sergio Ramos och Mesut Özil avstängda. För därefter ska Mous mannar ta sig an Osasuna borta (lurigt), Valencia hemma (lugnt) och Atlético borta (läskigt). Sen får de vila i en match mot Sporting Gijón och sen är det Barcelona som bjuder till fest.
Men jag vill ändå hävda att allt annat än Real Madrid-seger i ligan i år är en riktig knall.

Vill ni själva räkna på sannolikheten hit och dit har Marca förstås försett oss med ett instrument. Have fun.

I övrigt lämnade Real Madrid Villarreal utan att vare sig förstetränare, andretränare eller någon spelare lämnat en enda kommentar (minus Marcelo som hade missat silenzio stampa-instruktionerna, #ohsofail).
Det strider mot kontraktet med ligan att inte dyka upp på presskonferens efter match, men vi får gissa på att José Mourinho vet vad han gör och att han tycker att det är värt det. Han bestämmer ju vad vi ska prata om i veckan som kommer i alla fall.

Villarreal är ju laget som inledde säsongen med spel i Champions League, kammade noll (0) poäng i gruppspelet och sjönk som en sten mot tabellens bottenträsk. Miguel Ángel Lotina behövde tydligen bara gå in och säga hej till publiken innan Den gula ubåten kom ihåg hur man spelade fotboll igen.

Gaaaah. Ska man bli lite svettig nu igen?

Det som hände på Bernabéustadion i går är bland det jävligaste jag sett sedan jag kom till Spanien.
Jag tänker att jag lämnar orerandet till andra och att ni lyssnar på vad Simon says. Han är killen bredvid Mesut Özil.

 Mästare i kavaj.

José Mourinho gjorde egentligen bara ett fel i går.

 Mästare i pullover över randig t-shirt.

Men eftersom det här inte (bara) är en modeblogg så kommer han väl undan med det. En gång i alla fall.
Mou tog självklart tillfället i akt att prata lite om hur Reals framfart är extra betydelsefull eftersom de hamnat i en av de svåraste grupperna i Champions League.
– Andra lag har lottats mot motståndare som jag varit tvungen att kolla upp på internet för att se vilket land de kommer ifrån, sa José efter matchen.

Om han pratar om Otelul Galati är han inte ensam, men jag tror att han eventuellt pratar om Viktoria Plzen, som kommer till Barcelona i kväll och som kanske inte blev gårdagens trending topic när Leo Messi höll presskonferens i går.
Det är fint när stora egon tjivas om titeln som världens bäste genom tiderna, det har jag alltid tyckt, och extra fint blir det när playboys från förr ger sig in i leken.
– Messi kan utan tvekan bli världens bäste, men då måste han först överglänsa Maradona, sedan Romario och sen Pelé, säger mannen som nickade bort Sverige från en VM-final 1994, som numer är förtroendevald för Brasiliens socialistparti och sportar en lite mer intellektuell look.

Bonusinfo 1: Bebetos nyföding Mattheus som hälsades välkommen till världen med ”vaggan” i samma VM skrev i veckan kontrakt med brasilianska jätteklubben Flamengo. 
Bonusinfo 2: Den tredje musketören, han till höger om Bebeto, heter Mazinho. Hans son heter Thiago Alcantara. Han spelar i FC Barcelona. 
Bonusinfo 3: Bebeto har också sadlat om och valdes förra året in i den brasilianska politikens finrum för Det demokratiska arbetarpartiet.

Jag säger inte att det är fel att sälja dammsugarmunstycken, göra låtar med Doktor Alban eller fronta spelbolag. Jag säger bara att det finns alternativ.

Villarreal gick på en sen mina i går och är borta ur CL-sammanhangen för den här gången. Valencia har alla möjligheter kvar mot Leverkusen i kväll och Unai Emery har tagit med sig hela truppen till Tyskland för att visa att det är allvar. (Orden ”Trupp”, ”Tyskland” och ”allvar” ger väldigt spretiga träffar på Google förresten, sök inte på det).
Supernyförvärvet Adil Rami är CL-redo men väntar en avstängning i la liga efter att han sagt ”tu puta madre” till domaren efter matchen mot Mallorca i helgen och fått rött kort.
– Jag trodde inte det var allvarligt, så säger alla i Spanien, jag menade inget elakt med det, hävdade fransmannen efter matchen för att senare ändra versionen till att han pratat om sin egen mamma, i hopp om ett mildare straff.
Vad lättad hon ska bli, tänker jag.

Det kanske är dags för fransoserna i la liga att ta spansklektionerna på allvar innan de börjar glappa på planen. Och ska Rami nödvändigtvis dra på sig kort på fotbollsplanen kan vi väl enas om att det är bättre att han gör det genom att vara ett föredöme. Dra av sig tröjan när han firar mål och så.

 Brrrr. Ice moon cold.

Vi kliver in i transferfönstrets sista skälvande dygn med, enligt Marca, runt 25 spelare som ska hitta bort från och in till de spanska primera-klubbarna. Silly season står annars för min absoluta intressedip under fotbollsåret, vilket sammanfaller ganska väl med att jag brukar vara brutalt långledig under sommaren, så jag lämnar kommentatorsfältet öppet för sista minuten-spekulationer.

Barcelona och Real Madrid är i alla fall färdigvärvade och övriga kan ju shoppa loss allt de vill imorgon bitti, de har inget att sätta emot la ligas toppduo.
Efter helgens målfrosseri har debatten fått fart i Spanien på riktigt. Villarreals president Fernando Roig, till exempel, har tröttnat:
– Antingen ändrar vi på något eller så fortsätter vi så här och dödar spansk fotboll, säger Roig som förvisso inte är helgens mest opartiske analytiker, det var ju ändå hans gäng som fick stryk med 5–0 på Camp Nou i går, men som givetvis har en poäng i alla fall.
Sevillas president José María del Nído tycker helt enkelt att la liga spårat ur och gormar ännu högre:
– Vår liga är inte smutsigast i Europa, utan i hela världen. Det är en tredje världen-liga där två lag suger ut övriga.

Primera División har uppskattningsvis Europas snedaste fördelning av tv-rättighetspengar, där Real och Barça tillsammans plockar ut ungefär hälften av all kanalernas fotbollscash. Resten får dela på smulorna som blir över.
Det är nu inte bara övriga 18 lags supportrar som tycker det känns trist att fotbollsspanien blivit en tvåpartistat. Inte ens tennishunken Rafael Nadal, som själv vet hur det är att tillhöra en av två dominanter inom sin sport, kunde glädjas riktigt över helgens clean sheet.
”Det kommer bli spännande att följa rivaliteten mellan Barça och Real Madrid, men jag önskar det var mer känslor inblandade varje vecka mellan fler lag” twittrar Real-anhängaren från Mallis.

Pep Guardiola kan ju inte göra så mycket mer än vinna sina matcher och lotsa in sina nya lirare i den katalanska gemenskapen. Det tycks han ha lyckats ganska bra med, att döma av gårdagens målkalas i Barcelona. Mundo Deportivo ställer sig i dag den retoriska (eller möjligen inte) frågan om Alexis Sanchéz är ”en robot eller bara född med Barças DNA”.
Själv kan jag känna att båda alternativen skulle förvåna mig ungefär lika mycket men påminn mig gärna att fråga chilenaren hur många halspastiller han drar i sig före match för att uppnå gårdagens visuella effekter.

Lär dig krypa, lär dig gå, lär dig älska Vicks Blå. Foto: MD

Men om det blivit nytt liv på Barças mittfält i år så har i alla fall Pep själv inte glömt bort sina gamla hjältar. Jag satt inte i Barças pressal i går (jag låg i min säng och räknade får och gick upp klockan fem imorse och åkte till Arlanda efter exakt en och en halv timmes sömn, om ni verkligen undrar) och jag tycks därför ha missat liveupplevelsen av ett av spansk fotbolls underligaste citat i modern tid på kuppen:

– Rör inte Keita och Mascherano, de är mina småflickor, mina smycken.

Sa Pep Guardiola så där obesvärat som man bara kan om man har ett snövitt track record i de katalanska brottsregistren och en humor som gränsar mellan sjuk och riktigt jävla totalvrickad.

Alternativt finns det en lite mer idiomatisk förklaring till uttrycket ”mis niñitas” som jag inte lyckats spåra ner i något översättningsprogram, men alla spanskess där ute kan väl vara bussiga och låta mig leva i villfarelsen.

Det börjar dra ihop sig till internationella kvinnodagen och brudarna trillar in i Barcelona en efter en.
Barcelona firade ju lite i förtid och man vet att de är sugna på att se vilket genomslag påhittet skulle få i medierna när Barças presschef Txemi ringer upp mig för att fråga varför jag inte var på plats mot Zaragoza i lördags.
– Så Aftonbladet skrev inget om saken, undrade Txemi lite besviket och jag fick trösta honom med att jag nämnt det hela i bloggen vid ett tidigare tillfälle och skicka över en skärmdump.
FCB andades ut och kunde konstatera att ”den svenska tidningen Aftonbladet applåderar initiativet”.
Vad gör man inte.

 Plats för applåder. Skärmdump: FCB

Marca kör en intervju med Sara Carbonero i samband med att Ford lanserar en tävling i fotbollskunskap ihop med Spaniens mesta journalistwag.
Reportern Andrés García värmer upp Carbonero (eller carbonaran om ni har riktnummer 031) med att fråga: ”Och du, kan du mycket om fotboll?”
– Jag har jobbat med sport i åtta år och gillar det verkligen, så självklart kan jag mycket. Annars skulle jag inte kunna prata om det hela dagarna, svarar Sara pedagogiskt.

 
Vet du vad Spaniens målvakt heter? Va? Vet du det?

Den svenska tidningen Aftonbladet applåderar inte frågan, kan ni väl hälsa Marca om ni springer på dem.

I dag trillar även Arsenal in och om ett par timmar håller Arsène Wenger och en friskförklarad Pep Guardiola presskonferens på Camp Nou.

Barcelona saknar både Carles Puyol och Gerard Piqué i morgon och jag börjar undra om det här inte blir en riktig nagelbitare. Sergio Busquets och Eric Abidal lär få bilda mittlås i stället och lämna fältet öppet för en stekhet Seydou Keita på mittfältet. Mot ett lag som har typ exakt samma taktik som Barcelona är det ganska precis i mittförsvaret som man inte vill ha frågetecken.

Atlético Madrid red ut blondinstormen och tog tre snygga poäng mot Villarreal, som börjar få ställa in sig på att kvala till Champions League nästa år, och flyga vidare i Europa League så länge.
Jozy Altidore är på lån i Turkiet från den spanska tabellfyran den här säsongen och sliter med att acklimatisera sig i sitt nya hemland.

 
Kalla fakta.

Amerikanen verkar känna sig lite allmänt avskärmad från händelserna i övriga fotbollseuropa. Ni kan väl hjälpa Altidore och uppdatera honom på veckans event när ni har en stund över.

 Right.

Annars handlar ju det mesta om Sverige just nu.

Barcelona hade bara 61 procents bollinnehav i kväll och stod därmed för en bottennotering för säsongen.
Vi sänder de blaugrana en tanke och grattar dem till att de har den här killen på sin sida i vått och torrt.

Att Leo Messi skulle avgöra den här matchen var det inte några chockhöga odds på direkt, men för egen del förutspådde jag att La Pulga skulle dra ut på spänningen några minuter till (men kanske hade det redan varit rafflande nog).

  My blog, my rules, my skryt.

Vad såg vi mer då?
En bortamatch som efter vårens Clásico skulle bli Barças tuffaste i ligan i år.
Ett Valencia som ändå visade prov på cojones och bjäbbade emot, men ett Barça som visade vem som är chef på det här jobbet.
En Juan Mata, vars efternamn betyder ”döda”, som ändå visade brist på killer instinct när han fick chansen.
En Pep Guardiola som inte riktigt pallade för trycket och var tvungen att resa sig i vertikalläge och ge lite instruktioner till Pedro, trots farbror doktorns instruktioner.
En Adriano Correia som visade Oscar Wendt att han kan ta en kölapp och sen hinner göra ett träningspass på Parken, ta en tur hem till Skövde och gå en shoppingrunda på Commerce och sedan vänta i ett par säsonger till innan det blir hans, eller någon annans, tur på vänsterbackplatsen i Barça.
Den typen av grejer.

Men vi såg nog framför allt ett lag som tar hem ligan i Spanien i år, utan att det behöver bli mer spännande än det var i kväll.
Jag vill ta tillfället i akt att hissa en varningsflagg modell mindre för Villarreal borta och ett revanschsuget Santiago Bernabéu, i övrigt undrar jag om inte Barcelona går rent i vår.

Real Madrid börjar ana att de har tappat det här. José Mourinho tappade det redan på presskonferensen i dag. Journalisten som blev kallad ”hycklare” av Mourinho heter för övrigt Moniño, jo jag lovar.

Morgondagens most memorable moment blir välkomstkramen med Manuel Pellegrini.

Ali Syed fick slita ett tag för att få sitt köp av Racing Santander att gå igenom. Men när ligan, Kantabriens regionalpolitiker och mammon hade talat så stod den indiske affärsmannen där med aktiemajoritet – och väldigt lite tålamod. I dag, ett par veckor efter att affären var i hamn, kände han att det var dags för lite action och tog så sitt första exekutiva beslut (mer känt som Abramovich-effekten) och gav tränaren Miguel Ángel Portugal foten.
Spansk fotbolls svenskmecka är därmed den femte klubben att göra slut med sin tränare den här säsongen efter att Antonio Alvarez, Sevilla, Jesualdo Ferreira, Málaga, José Aurelio Gay, Zaragoza och Juanma Lillo, Almería, tidigare gått samma öde till mötes.

Vad Markus Rosenberg tycker om saken vet jag inte, eftersom han vägrar att dela med sig av sitt nya mobiltelefonnummer (”så slipper du få fler konstiga sms”, som Mackan själv motiverar sin nyfunna Greta Garbo-hållning).

Det låter kanske osannolikt, men vi ska nog inte utesluta att den svenska elitserien i ishockey är en betydande inspirationskälla här.
Hur många lag har då fått en ny-röst-i-omklädningsrummet-effekt? 
Ja, hittills är det i princip bara Javier Aguirre som fått ordning på torpet i Zaragoza, som letat sig upp till en imponerande tolfteplats i tabellen utan att någon verkar förstå hur det har gått till.

Sandro Rosell lär inte gå i kicka-tränaren-tankar just nu, men däremot har han plockat in en ny chefssekreterare i Gerard Guiu. Det roliga med att dricka gin & tonic med katalanska journalister efter match är att man får sig så mycket bra Barça-skvaller att man inte vet vart man ska ta vägen. Tyvärr är det mesta sånt som skulle leda till åtal om jag informerade er och ni inte höll tyst om det, men när Guiu utnämndes var skvallret av lite mer politisk natur. Han hade nämligen ett gäng bilder på sin Facebook-profil iklädd den spanska landslagströjan och det, mina vänner, ses inte med blida ögon hos de rättrogna.

Då spelar det mindre roll att han hade nästan inga kläder alls på flera av de andra bilderna.
Jag gillar ju Gerard spontant utan att ha träffat honom, det får jag säga. Möjligen har han rensat upp nu, men det här mästerverket lyckades jag rädda innan ordet var ute på stan.
Ni får den av mig.

 Sweet dreams.

Valencia har tagit upp jakten på den tredje CL-direktkvalificerande tabellplatsen och alla som tycker att det spretar för mycket i den absoluta täten i la liga kan glädjas åt att vi får ett spännande race om tredjepriset att följa.
Valencia har något på g, men de har också en åttondelsfinal i Champions League att fokusera på, medan Villarreal ska bita tag i Napoli härnäst i Europa League.

Jag var ju på andra jaktmarker i helgen, men letade med ljus och lykta efter ett ställe i Amsterdam att spana in Peps pack på i helgen. Jag hittade ett ställe där de serverade vin i det här glaset.

Matchen? Den visste de inget om. 

Till sist: hur kan man ens dividera om i fall det här artisteriet ”verkligen var nödvändigt”. Det är ju sånt här som ger la liga mening och gör att man inte längre kan föreställa sig den utan Cristiano Ronaldo. Det och att han byter blöjor, så klart.

Man vet ju inte hur länge vi får behålla dagens världsordning så titta nu noga på tabellen i la liga som placerar Valencia som etta och Villarreal som tvåa efter en match mot Málaga på la Rosaleda där första halvtimmen var party och resten – inte så party (men hur hela världens lilla ovän Weligton kan gå av planen utan ett enda kort förbryllar mig mucho).

 
Villarreals förra säsong var ett riktigt lågvattenmärke (nu kallas laget förvisso för den Gula ubåten, så möjligen är det inte odelat negativt) men i år har de fått fart i både brassar, italoamericanos och Santi Cazorla. Jag tror det kan bli åka av i höst.

Party var det också i Auxerre tidigare i dag där Mou the man gjorde sitt första riktiga statement för säsongen och helt sonika lämnade presskonferensen inför morgondagens CL-match när frågorna om Getafe-nyförvärvet Pedro León blev för mycket.
Journalisterna undrade varför Pedro León, som var en av få som lämnade Levantes hemmaplan med värdigheten i behåll senast, inte är med i truppen mot Auxerre.
– Han är inte med bara, svarade Mou.
– Men varför är han inte med, undrade murvlarna.
– För att jag inte har tagit ut honom, menade Mou.
– Men ändå, försökte murvlarna.
– Varför pratar vi inte om de spelare som är med i truppen? Jag behöver inte rättfärdiga mig inför er, ni pratar om Pedro som om det var Zidane eller Maradona som jag lämnat utanför truppen, fortsatte Mourinho med en lagom hård kompispassning till 24-årige León.

Men om José Mourinho är van att smarta ut journalisterna sedan tidigare så är presspacket från Madrid av hårdare virke. På femte frågan eller så fick Mou ett litet bryt, la ut texten ordentligt och lämnade walkover (vilket ju rent teoretiskt betyder 3–0 till Auxerre i morgon, heja).

 En fråga till och jag lackar ur. Foto: Youtube

Jag bloggade ju lite Zlatan-barn i går eller när det var och Fred har varit idog nog att posta rörliga bilder på Ibra och los ibraitos efter matchen mot Genoa.
Drabbas ni inte av cute overload av det här klippet är ni inte riktigt riktiga.

Den ambulerande enmansshowen Diego Armando Maradona befann sig på Bernabéu i går och verkar ha haft som mission att bryta mot alla relger jag kan komma på gäller där.
Han dök upp i det argentinska landslagets träningsoverall, något som inte går an på Reals nobla hedersläktare och gick ut starkt med att tända en havannacigarr, trots att det råder rökförbud på hela arenan (även om det efterföljs så där bra på pressläktaren).

Sen knöt el Pelusa ihop säcken genom att hälsa sin gamle vän, och numera fiende, Jorge Valdano att han inte har något att säga honom. För några veckor sedan anklagade ju Maradona Real-bossen för att avsiktligt ge lagets argentinska spelare dåligt med speltid. Det är väldigt oklart vilket intresse Valdano skulle ha i att sabba VM-uppladdningen för sina landsmän.

Pep Guardiola hålls ju generellt för en intelligent man, men jag vet inte om det var så smart att säga ’vi hade redan pratat om att byta ut Zlatan när han blev utvisad’ efter matchen i går. Guardiola hade ju själv ett tag innan blivit uppvisad på läktaren och där får han inte ha någon kontakt med sina underordnade på bänken, även om det inte var särskilt svårt att se att han ordnade en mindre telefonkonferens från sin nya utpost.

Men la liga rullar vidare efter gårdagens lilla paradigmskifte i tabelltoppen och strax ska Espanyol ta emot Villarreal i en möte där mer än hälften av startspelarna kommer från Sydamerika. Espanyol fick till slut göra sig av med jättevärvningen (och gigantiska floppen) Shunsuke Nakamura, som flyttar hem till Japan där han kan sitta och lukta på sina blommor i fred. Villarreal har ju gjort sig av med Sebastián Egúren, det kanske ni hört något om där hemma?

Mallorca tar emot Sporting Gijón på sitt närmast ointrängliga hemmafort Ono och Gijóns tränaren Manolo Preciado har fått kritik för att hans spelare sett lite väl avslappnade ut på slutet. Det håller inte Manolo med om.
– Enda gången mina spelare är avslappnade är när vi åker på spa, säger Preciado och så var det bra med det.

I början av säsongen blev ju Pep G utsedd till la ligas snyggaste tränare av Marcas läsare.
Segern var odiskutabel, men på andra plats kom Derek Boatengs mister Michel i Getafe. Och innan ni börjar muttra om att det är understimulerade spanska hemmafruar som klickat fram resultatet vill jag sticka in med en betydligt mer berömd beundrare av den gamle Real Madrid-liraren.
Robert Pirès hade inte bara Michel som idol som liten. Han levde mer eller mindre genom honom.
– Allt med Michel förtrollade mig, hans sätt att spela, att springa… Han var fantastisk att se och jag försökte kopiera allt han gjorde på planen. När jag var elva sa jag till mina kompisar att de skulle kalla mig Michel, säger fransmannen som är eld och lågor inför Villarreals match mot Getafe i kväll.
– Det kommer att bli känslosamt, konstaterar Pirès i Marca.

Är inte det kärlek så vet jag inte.

Och när vi ändå är inne på ämnet. Häromdagen lät Iker Casillas tidningen Men’s Health plåta honom både påklädd och lättklädd för sitt omslag. Tanken var att läsarna själva skulle få välja upplaga själva i affären.

 Multiple choice.

Men egentligen är ju killar bara intresserade av alternativa löpvägar i djupled och assiststatistik när det kommer till fotboll. Det vet ju jag också. 

Det är inte alltid lätt att flytta till ett nytt fotbollsland med ett nytt språk. Det finns ett gäng la liga-stjärnor som inte riktigt fått kläm på spanskan genom åren.
Vi har David Beckham, som efter fem år i Madrid knappt kunde beställa en tortilla utan hjälp. 
Vi har Zlatan Ibrahimovic som ännu bara pratar italienska, vilket han så klart är förlåten för – än så länge.
Och vi har Robert Pirès som gör sin fjärde säsong i Villarreal, men fortfarande lider av vad som måste vara en rejält tjock fransk accent.
Efter helgens förslut mot våra vänner Xerez skrev domaren i sin matchrapport att fransmannen kallat honom ’hijo de puta’, ’horunge’, vid ett bråk som uppstod i spelargången.
Robert själv förklarar i dag att han utbrast ’joder’, ungefär ’fan’, och inget annat.
Det är jobbigt med språkförbistring.

Det är strax dags att ge sig av till Camp Nou, där Barcelona ska försöka hålla Champions League-hoppet vid liv mot ryska Kazan, eller nåt.
Det lät oroväckande illa med Zlatans fysiska tillstånd i går kväll, men får han chansen att spela så kan han peppa sig själv med det faktum att han har en supporter i motståndarlaget.
– Jag har följt

Ibrahimovic jättelänge och gillar honom väldigt mycket, säger Rubin Kazans spanske mittback César Navas till Marca.