****

Deftones

Diamond eyes

Reprise/Warner

METAL Ur tragikens aska reser sig Deftones likt fågel Fenix. Medan basisten Chi Cheng alltjämt betalar hyran i komaland efter en trafikolycka har hans bandkamrater omgrupperat styrkorna – och löst ut sitt starkaste album på länge. Med tanke på förutsättningarna är ”Diamond eyes” därför en skiva som präglas av en önskan att renodla och bevara, men också av en paradoxal längtan av att avtäcka något nytt. Som är tydlig i de ettriga riffen i ”Rocket skates”, i en The Cure-romantisk ”Sextape” eller i de partier där kompositionerna dras mot mer progressiva marker. Gnistrande, kan det ju också kallas.

Bästa spår: ”Prince”.

****

Sick Of It All

Based on a true story

Century Media/EMI

HARDCORE Man skulle ju kunna ursäkta om farbröderna önskade sitta ner en stund. Men slitvargarna reser ragg mot omvärlden, intar en tåspetsposition blott några sekunder in i ”Death or jail” och slappnar inte av innan ”Dirty money” signalerar målgång. På så sätt fungerar ”Based on a true story” närmast som en definition av allt som Sick Of It All är. En smula metal, en hel del punk och gatsmart attityd – likt en Wikipediaförklaring av begreppet New York hardcore med trasiga armbågsleder och avslitna korsband som illustrationer. Är du redan fast och frälst förstår du vad det handlar om. Ni andra kan fortsätta lyssna på You Me At Six och förbli otuffa.

Bästa spår: ”Good cop”.

**

Bullet For My Valentine

Fever

Jive/Sony

METAL Det är ju stundtals lite… mesigt. Liksom tillbakahållet av en förtretlig försiktighet som bland annat smyger sig in i balladerna ”A place where you belong” och ”Bittersweet memories” eller i en skändligt poppig ”Alone”. På tredje fullängdaren kapar walesarna alla eventuella band med sitt thrashförflutna och ställer siktet på en crossoverpublik som lika gärna handlar trasiga jeans på H&M som nagellack på Shock. Aktsamt utförda Metallica-riff pryds med Iron Maiden-harmonier och runt det hela spinns meloditrådar av sockervadd. Således är magasinet fulladdat med målgruppsriktig ammunition, som dock mer liknar knallpulverpuffar än riktigt skarpa skott.

Bästa spår: ”Dignity”.

I elfte timmen har minifestivalen på Mosebacke på torsdag den 29/4 drabbats av inte mindre än tre inställda spelningar. Utgår gör Blackshine (skadad trummis), Coercion (avhoppad bandmedlem) och Trident (skadad trummis).

Dessa tre ersätts emellertid av inte mindre än fyra akter (Demonical, Scourge, Circle Of Chaos samt Human Desolation). Första band på scen redan klockan åtta på kvällen, så se till att dyka upp i tid.

För ytterligare detaljer om biljetter och liknande hänvisar jag till blogginlägget i ämnet längre ner på sidan.

Som många av er säkert har noterat så pågår det en hätsk fajt uppe i norr mellan Getaway Rock i Gävle och Rockweekend i Söderhamn. Mer om detta går att läsa här.

På grund av denna artikelpublicering har Rockweekends samordnare Martinus Eriksson skickat ut följande förtydligande/utveckling till medlemmarna i festivalens Facebookgrupp:

”AB har dock felciterat, det handlar inte om att det är samma datum. Vi hävdar att dom brutit mot ett kontrakt som har upprättats mellan oss. Dessutom så hävdar festivalen i Gävle att dom släppte sin festival först, vilket också är felaktigt.

11 november meddelade vi att RW blir 8-10/7.

14 dec på eftermiddagen släpptes det att det blir en festival i Gävle. Samma dag innan lunch släppte vi Deep Purple, inget band man bokar in och släpper under en förmiddag eller hur

Vi hoppas kunna berätta hela historien för er så snart vi tillåts!”

Mer förvecklingar lär följa. Och rapporteras då på ett eller annat sätt.

Haparandakenneln har offentliggjort första singeln från sitt andra album, en liten sansad sak som heter ”Världsherravälde”, via Aftonbladets finfina nätsida.

I videon, regisserad av hudfantasten Bingo Rimér, ses ”Paradise hotel”-kända Jackie Ferm bli jagad av bandets bitiga medlemmar till tonerna av Rammstein-estetisk industrimetal.

Om detta ger mersmak så kan du i kväll kolla in Raubtier på Klubben i Stockholm, där bandet spelar på radiokanalen Bandits all ages-kväll.

Och sen blir det till att vänta ännu lite till, tills trions nya skiva (mixad av Peter Tägtgren) släpps efter sommaren.

**

Darkthrone

Circle the wagons

Peaceville/Playground

METAL/PUNK I teorin är duons chosefria inställning till musikskapande en frisk fläkt i dagens annars så välkalkylerade metalklimat. 

Närhelst andan faller på samlas Fenriz och Nocturno Culto ute i skogen, riggar upp instrumenten, trycker ur sig ett par låtar  och när dessa är många nog så är ett nytt Darktrone-album redo för allmän beskådan. 

Under dessa förutsättningar är gruppens femtonde fullängdare förväntat slapp, spontan och lika kvalitetskontrollerad som Lidls grönsakssortiment. För det är verkligen så, att hur mycket jag än vill rusa i väg och hävda att ”Circle the wagons” är Norges tuffaste exportprodukt sedan Anti Swedens jeans så drar realisten i mig allt som oftast i handbromsen. Och det har inte så mycket med det slafsiga framförandet att göra som med att låtarna i sig inte håller någon vidare klass. Det finns bärkraftiga riff och bra grundidéer i nästan varje spår, men dessa goda uppslag slarvas ofta bort i ostigt sjungna kompositioner som snarare väcker frågetecken än ger några egentliga svar.

För mer hållbar underhållning rekommenderas då i stället Fenriz Myspaceblogg, där han iklär sig rollen som ambassadör för spridandet av god/ond metal och punk som mer bygger på känsla än på modern perfektion. Och det är ju – även i praktiken – helt hedervärt.

Bästa spår: ”I am the graves of the 80’s”

Inte mer att säga om det.

Gå bara in här. Sätt på en kanna te. Rosta några mackor. Plocka fram pennan och ringa in det du vill se. Sucka lite över krockarna. Fundera över om DAD går före High On Fire klockan tre på fredageftermiddagen (vilket de så klart inte gör). Eller om ett retroladdat WASP smäller högre än ett Bathory-hyllande Watain senare samma kväll. Ett val som ändå är en smula svårare. Treat eller Nazareth på torsdagen? Är det värt att lämna Death Angels gig efter en halvtimme för att spana in Ratt? Opeth eller Saga? Danzig eller The Quireboys akustiska framträdande?

Ja, ni ser. Spelschemat kräver en hel del analys för att gå ihop.

Kom ihåg – god planering är bra planering. Även när det gäller en festivalhelg.

Det utmärkta huvudstadsbaserade metalgänget (kolla in senaste fullängdaren ”Dark hours” – nu) hamnar i höst i ytterst fint sällskap. Då publiceras nämligen kokboken ”Mosh potatoes – Recipes, anecdotes and mayhem from the heavyweights of heavy metal” (puh…) via Simon & Shuster.

Titeln är rätt svårtolkad, så det lär knappast råda någon tvekan om vad som ryms innanför pärmarna. Men förutom Lion’s Share kommer även folk som Zakk Wylde, Lita Ford, Rex Brown från Pantera/Down samt Mark Morton från Lamb Of God att dela med sig av sina läckerheter och historier. Bland de övriga amatörkockarna finns även medlemmar från bland andra Guns N’ Roses, Type O Negative, Anthrax, Megadeth, Testament, Queensrÿche, Dream Theater, Mudvayne – och Steel Panther, som lär läsarna att göra en dubbelmacka. Eller inte.

Den 30 november är satt som releasedag. Ni med Facebook kan gå med i författarens grupp här.

På tal om Lion’s Share så kan jag även meddela att gruppen framträder såväl på Rockweekend (Söderhamn 8–10 juli) samt på Gatufesten i Sundsvall den 8 juli. Dessutom frestar gruppen med en klubbspelning på Black city/S2 i Borlänge under Peace & Love-festivalen den 30 juni.

Förra veckan släpptes några detaljer angående kommande skivan ”Scream” (i affär i mitten av juni).

Och nu offentliggörs även att The Prince of Darkness ämnar besöka Sverige i höst.

Den 7 september står Ozzy Osborne på Globens scen i Stockholm, vilket också blir svensk livedebut för metalgudfaderns nya liveband som bland annat innehåller nye gitarristen Gus G (Firewind med flera).

Biljetterna släpps på fredag den 23 april klockan nio på morgonen och kostar 425–625 kronor. Köpsugna fixar plåtarna på Live Nations hemsida eller via telefon 077/131 00 00.

Mörkrets furste, fladdermusmördaren och Black Sabbath-meriterade dokusåpaclownen ämnar att avlägga ett offentligt skrik i juni. Ja, faktiskt. För just den 15 denna månad släpper Ozzy Osbourne sitt nya album, döpt till just ”Scream”, via Sony BMG.

Skivan är skriven och producerad med Kevin Churko, som även jobbade med dubbel-O på föregångaren ”Black rain” (2007), och kommer att innehålla följande kompositioner:

1. Let me hear you scream
2. Diggin me down
3. Let it die
4. Soul sucker
5. Fearless
6. I want it all
7. Time
8. Crucify
9. I love you all

I veckan var det även premiär för det nya spåret ”Let me hear you scream” i kriminalserien ”CSI: New York” i USA. Ett klipp från programmet kollar du såklart in nedan.