Erik Grönwall (till höger) tillsammans med Wolfs Niklas Stålvind på Getaway Rock i Gävle. (Foto: Mattias Kling)

De snärtiga AOR-ungdomarna från Upplands Väsby hälsar via sin hemsida att de nu har anställt en ersättare till avhoppade sångaren Kenny Leckremo.

Och denne är – kanske lite otippat, kanske inte – ”Idol”-vinnaren Erik Grönwall.

Helt spontant känns det kanske inte som ett klockrent val. Men, vad vet jag? Klart är ändå att 22-åringen har stora skor att fylla, då hans föregångare har en röst som är som klippt och skuren för gruppens Europe/Journey-minnande musik.

Enligt BBC News vill Nile Plumb, student vid Staffordshire-universitetet, vill hedra sina rockhjältar lite extra.

Och hur då? Jo, han önskar resa statyer över legendarerna i Stoke-On-Trent. 

Plumb uppger att intresset för hans förslag har väckt mycket gillande och att en Facebookgrupp i ämnet har lockat drygt 400 medlemmar.

Motörheads Ian ”Lemmy” Kilmister är född i Stoke-On-Trent och nyligen Sverigeaktuelle Slash, mest känd för att ha producerat ett och annat klassiskt gitarrsolo i Guns N’ Roses, växte delvis upp i staden.

Förslaget får mig att tänka till en smula. Skulle det gå att göra något liknande med svenska rockrävar – och vilka skulle de då vara? Ska det resas en staty föreställande Europes Joey Tempest i Upplands Väsby? Yngwie Malmsteen utanför Systembolaget vid Hornstull i Stockholm? Vill du kika på en metallversion av Backyard Babies-Dregen i Nässjö? Dennis Lyxzén i Umeå?

Varsågoda att komma med egna förslag.

På grund av komplikationer efter en magoperation tvingas Jack Russell ställa in sitt framträdande med Great White på Stockholm Rock Out den 11 september.

Ersättare på giget på Gamla Tryckeriet i Alvik blir i stället Paul Shortino (Quiet Riot, King Kobra och Rough Cutt), vilket ger spelningen en än mer exklusiv prägel.

Övriga band som uppträder på tvådagarsfestivalen är bland andra UDO, Lizzy Borden och Pretty Boy Floyd. Mer info om biljetter och övrigt hittar ni här.

Ja, rubriken här ovan anger ju ganska tydligt vad det handlar om.

Det nyrenoverade Aftonbladetpriset, för året med mer livefokus än en belöning för prestationer på skiva, har fått fram de som kan knipa en nalle vid prisutdelningen på Djurgården i Stockholm den 1 september.

Som vanligt är det Aftonbladets läsare som har fått rösta och nominera finalisterna, vilka har fördelat sig på åtta kategorier. Flertalet av dessa torde vara ganska ointressanta för läsarna av just den här bloggen, men det finns ändå metalrelaterat godis som går att rösta på med start i morgon den 17 augusti på Nöjesbladets fina nätsida. 

Det handlar om In Flames, som är nominerade i kategorin ”Årets livegrupp”, samt ”Årets festival” där alla de potentiella pristagarna har mer eller mindre metalstämpel. Självklart är Sweden Rock med i matchen, liksom etablerade Metaltown i Göteborg, men även uppstickaren Getaway Rock i Gävle kan sälla sig till finalisterna tillsammans med Arvikafestivalen samt Peace & Love i Borlänge.

Den 1 september presenteras alla vinnarna på en stor gala i ett tält på Biskopsudden på Djurgården. Enligt inbjudan är den rekommenderade klädseln ”festival”, vilket i mitt fall skulle innebära långkalsonger, vantar, regnställ och mössa. 

Festligt värre, liksom.

Nedanstående topplista hittar ni i dag i Aftonbladet. Som vanligt, när det gäller dylikt rankande, inte alltför lätt att sätta ihop. För det är svårt att värdera och väga upplevelser mot varandra. Speciellt när det gäller så upplevelseintensiva saker som just konserter.

Men, chefen beställde. Och chefen fick det han bad om. Det här, som vi kanske kan kalla…

…KLINGS LIVEHÖJDARE 2010:

1. Watain

(Sweden Rock, Norje, 12 juni)

Förbannat snyggt iscensatt ondska utan förmildrande omskrivningar eller ursäkter. 50 minuter eget material, ett set med Bathory-tolkningar, brinnande treuddar och helvetsvända kors – en formidabel finsmakarhappening samtidigt som svennehårdrockarna trängdes på WASP.

2. Bad Religion

(Vega, Köpenhamn, 24 juli)

Kvällen före i Malmö var bra nog. Men den verkliga urladdningen kom inför 1 400 danskar några våningar över Istedgade. Just där och då blev 30-årskalaset äntligen så kul som förväntat.

3. Deftones

(Getaway Rock, Gävle, 8 juli)

Inte bara för att Chino Moreno återigen rörde sig som en ung man eller för att Max Cavalera gjorde ett oväntat gästspel i ”Headup”. Utan främst för att gruppen har lyckats resa sig ur askan och krävt revansch – starkare än på länge.

Övrigt jättekul i liveväg i år, hittills: In Flames (Sticky Fingers, Göteborg, 17 juni), Khoma (Debaser Slussen, Stockholm, 21 april), Opeth (Cirkus, Stockholm, 30 mars), Rammstein (Metaltown, Göteborg, 18 juni), Danzig (Sweden Rock, Norje, 10 juni), Hatebreed (Arenan, Stockholm, 3o januari), Entombed (Close-Up Båten, Östersjön, 26 februari), Dark Tranquillity (Getaway Rock, Gävle, 8 juli), Bleeding Through (Metaltown, Göteborg, 18 juni), Mustasch (Kafé 44, Stockholm, 5 juni), Europe (Getaway Rock, Gävle, 10 juni).

Är du på plats i Stora Skuggan i Stockholm i dag för att se bland andra Iron Maiden, Mötley Crüe, Anthrax och Alice Cooper?

Finemang. Då kan du även förgylla dagen genom att plocka med dig en skiva hem.

Jag hittade nämligen två paket på skrivbordet i arbetsrummet när jag kom hem från Smålandssemestern. Det ena innehöll tre exemplar av Kiss senaste album ”Sonic boom” (den utgångna varianten med bonus-cd och dvd) medan det i nummer två fanns inte mindre än fem Slayer-skivor titulerade ”World painted blood”.

Självklart tävlingspriser. Som ni ska få. Men i stället för att köra den vanliga varianten med mejl hit och post dit så plockar jag med skivorna till festivalen i dag. Och allt du behöver göra är att knacka mig på axeln och säga något snällt. Så bjuckar jag, i samarbete med Roadrunner/Warner och Sony, på lite schyst musik för att få festivalkänslan att räcka ända till allhelgona.

Så, först till kvarn gäller. Och för att göra det hela lite mer spännande och umbärligt så funkar det inte att hela ditt grabbgäng överfaller mig redan utanför entrén och snor åt sig alla plattor. En skiva per gäng – och när de delas ut är helt slumvis valt.

Orättvist? Struntar jag i. Det är ändå jag som bestämmer.

Ses om några timmar.

Tröttnat på ditt gamla exemplar av det numera elva år gamla ”Ed hunter”-spelet? Vill du peppa inför Iron Maidens spelning på Sonisphere i Stockholm i övermorgon samt albumet ”The final frontier” framför datorn?

Då kan du väl utbrista i ett rungande ”hallowed be my name” – och surfa in här.

Som ett led i marknadsföringen av sitt nya album, som släpps den 16 augusti, har Iron Maiden nämligen lanserat ett nytt äventyr i samarbete med Matmi (som även var ansvariga för bandets ”Flight 666”-lir) som garanterat innehåller laserkanoner, rymdskepp – och ett dundrande metalsoundtrack, så klart.

Om jag har provspelat? 

Nej, Slayers flipperspel för iPhone räcker bra för mig. Mer avancerade saker ger mig bara huvudvärk och tålamodskollaps. 

Så kan det gå.

Förra året kröntes evenemanget av bland andra In Flames och Killswitch Engage. I år blir upplagan av kringresande minifestivalen Taste Of Chaos en riktig fest för er som gillar er metal amerikansk, lättlyssnad och föga krävande.

Den 17 november når turnépaketet – där vi kan se fram emot bland andra Disturbed, Papa Roach, Buckcherry, As I Lay Dying och Halestorm – huvudstaden och Hovet.

Känns som en rätt blek uppställning, om jag ska vara ärlig. Men jag får väl ändå ta och kolla in spektaklet. Speciellt för att se om Disturbeds frontman Dave Draiman lyckas pricka in några rena toner den här gången.

Nämnda band är förövrigt i slutet av denna månad aktuellt med sitt nya album ”Asylum”. Första smakprovet därifrån heter ”Another way to die”, och videon till denna lilla melodi hittar du nedan.

Som ni kanske har märkt så har jag under den gångna månaden inte lagt upp mina Aftonbladettexter här. Eller så har ni inte märkt det. Eller så bryr ni er inte.

Detta beror i alla fall på att jag har haft semester och annat för mig än att sitta vid datorn. Förvisso är jag fortfarande ledig, och är så en vecka till. Men tänkte ändå trycka ut de recensioner och den Återblick som jag har haft publicerade under juli.

Gilla eller inte – här kommer det.

PUBLICERADE 9 JULI:

++

Korn

III: Remember who you are

Roadrunner/Warner/ADA

METAL En pruttfull Munky gjorde fiasko på scen för drygt en månad sedan, vilket bortförklarades med att han i alla fall försökte uppträda. Däri gömmer sig också en obekväm sanning: Korn gör säkert så gott de kan. Problemet är bara att det inte räcker så långt. I ett försök att återfå gnistan från förr har producenten Ross Robinson kallats in, men inte ens hans primitiva ljudtänk lyckas tända någon konsekvent glöd i materialet. Videospåret ”Oildale (Leave me alone)”, ”Let the guilt go” och ”The past” är undantag från den nervösa linjen och påminner därför om den tid då gruppen faktiskt var bra. På riktigt.

Bästa spår: ”Holding all these lies”.

++

Parkway Drive

Deep blue

Epitaph/Bonnier Amigo

METALCORE Titelns bråddjup kan också mycket väl beskriva den åldersklyfta som tycks skilja mig och gruppens beundrare. För jag har svårt att begripa exakt vad det är med denna grupp som får ringdansglada ungdomar med roliga frisyrer att förlora varje uns av vett och sans så fort det vankas en sån där mullrande hardcorenedbrytning. Australierna har förvisso bra schvung i attacken, vet hur man snor ihop kalkylerat Göteborgharmoniska riff och gör egentligen mycket rätt utan att lyckas tillföra den överfulla metalcorefloran någon som helst ny vegetation. Griniga gamla gubbar finner därför mer nöje hos Darkest Hour eller Unearth.

Bästa spår: ”Deadweight”.

PUBLICERAD 23 JULI:

++++

Grand Magus

Hammer of the north

Roadrunner/Warner/ADA

METAL Det räcker med att du tittar på genreaviseringen här intill. Den består bara av fem bokstäver, men de säger i sig mer än de nu följande sexhundra tecknen. Huvudstadstrion är nämligen inte en grupp som inte tjafsar så mycket. Utan snarare en ensemble som utför. Som torgför heavy metal med en okonstlad auktoritet som få av förebilderna mäktar med i dag, som skriver riff lika klassiskt självklara som sensationella och som med en uppenbar lätthet skriver melodier lika exakta som alla gps-koordinater i världen. Med sådana guider är det en omöjlighet att navigera fel – även i den mest kuperade musikterräng.

Bästa spår: ”Northern star”.

PUBLICERADE 30 JULI:

++

Blind Guardian

At the edge of time

Nuclear Blast/Warner/ADA

METAL Efter en obefogat komplicerad ”A night at the opera” och en trasslig ”A twist in the myth” är gruppen åter tillbaka på sitt mest Tolkien-dundrande humör. Materialet på album nummer nio är ensemblens mest grandiost verkställda sedan ”Nightfall in Middle-Earth”, där den tekniska prestationen och de läckra arrangemangen imponerar mer än låtarna i sig. De inslag då allt klaffar – bland andra symfoniska inledningskolossen ”Sacred worlds” eller medeltidsklämmiga ”Curse my name” – är tilltalande utan att överväldiga, och då går det också att svälja sångaren Hansi Kürschs brukligt bleka insats.

Bästa spår: ”Ride into obsession”.

ÅTERBLICKEN: SKINNY PUPPY BESÖKER VÄRMLAND

Nivek Ogre i Skinny Puppy. (Foto: Gustav Mårtensson)

Blod, frånstötande bildkollage och likmaskar.

Black metal-dags igen?

Nej, här handlar det om grotesk och Sverigeaktuell industrisynt från Kanada.

NÄR? Den 15 juli 2004.

VAR? Arvikafestivalen.

VARFÖR? Flertalet artister har under åren gått ut för att chocka publiken.

Men få har gjort det lika estetiskt perfekt som den där gruppen från Vancouver. Dess musikaliska yttring är en historia för sig – men live är upplevelsen så djävulskt skrämmande att du inte vet om du ska gråta eller skrika. Eller bara krypa ihop i fosterställning och söka skydd.

Just så var det den där kvällen i Värmland för sex år sedan.

Nivek Ogre äntrade scenen insmetad i blod och smuts, med vad som såg ut som en blandning av en överkörd kråka och en egyptisk gudsmask på huvudet. I takt med de monotona dödssynttonerna pulserade scenprojektioner med bilder på ruttnande djurkroppar, dödsskjutna barn och George W Bush.

Mitt i detta frontalangrepp på sinnena stod man som åskådare och kippade efter andan. Och genomled något av det mest gastkramande en svensk festivalscen någonsin har erbjudit.

Priser som söker vinnare.

Ja, jag sa ju det. Att jag inte skulle lyckas hålla mig ifrån det här, trots att den officiella semestern inleddes efter helgens rejs i Gävle.

Men nu är det ju så att Nina på Sony Music har bjudit på priser som jag definitivt vill att några av er där ute ska få lägga vantarna på. Och det är inte mindre än sex specialdesignade Ozzy Osbourne-tröjor, som har tagits fram i ett led av marknadsföringen av senaste albumet ”Scream”. De går alltså inte att köpa i någon affär. Dessutom har hon varit hygglig nog att bjuda på två exemplar av nämnda skiva, vilket innebär att två vinner skiva plus tröja medan fyra personer får nöja sig med en tischa.

Not bad, I say.

För att delta i tävlingen krävs det emellertid en motprestation. Jag vill nämligen ha svar på vilken regissör som ligger bakom den skräckfilmsserie som delar namn med skivan, det vill säga ”Scream”.

Busenkelt, va? Se då till att göra följande – och kolla noga, brister det på någon punkt så åker bidraget i papperskorgen. Skicka svaret i ett mejl döpt ”Ozzy-tävling” till adressen mattias.kling@aftonbladet.se, uppge din postadress och om du önskar large eller medium (kan inte garantera att det finns, men jag ska försöka få fram rätt storlek till de som önskar). Ditt svar vill jag ha senast fredag den 16 juli.

Och, nej. Det går inte att svara genom att skriva i kommentarsfältet. Den som tror det är bara puckad.

Lycka till!