Djupt inne i de så kallade oxveckorna, den period på året då det känns som att hela världens tyngd vilar på ens axlar, är det dags att ta upp den här ganska uppskattade måndagstraditionen igen.

Anledningen till dess träda har varit tämligen enkel och pedagogiskt rimlig: det har helt enkelt varit aningen snålt med intressanta släpp och konserter de senaste veckorna. De plattor som har kommit – exempelvis Dropkick Murphys, Holy Grail och Voivod – har förvisso haft mer eller mindre övertygande poänger, men det allmänna releaseschemat har ändå varit aningen för tunt för att bygga ett omfattande inlägg om. Så som det alltid är när det nya året knappt har skakat dvalan ur kroppen. Så som det är så här i oxveckorna.

Nu har emellertid korken gått ur och det radar upp sig utgåvor som troligtvis kommer att göra mycket väsen av sig när 2013 ska summeras om cirka elva månader. Och det är ju knappast illa pinkat så här blott fyra veckor in på det nya året.

VECKANS SKIVOR

Bad Religion ”True north” (Epitaph/Playground)

Titeln markerar den nordligaste punkten på planeten, som ligger vid den punkt där jordens rotationsaxel skär jordytan. Detta ska inte förväxlas med den magnetiska nordpolen, som för närvarande anträffas i norra Kanada och som sakta, 0,5 grader på en tioårsperiod, förflyttar sig västerut. Vad detta har med punklegendarernas sextonde album att göra? Förutom titeln – inte så mycket. Men lite bonusvetande kan man ju kosta på sig mellan varven. En ytterligare gemensam nämnare kan dock vara att det här handlar om två konstanter, då melodisnillena från Kalifornien inte soundmässigt har rubbat sig ur fläcken sedan relanseringen av gruppen i och med 1988 års ”Suffer”. Och det är ju bra. Precis som det ska vara, med andra ord. Personligen tycker jag dessvärre att en av mina absoluta favoritgrupper liksom på föregångaren ”The dissent of man” har svårt att nå upp till den skyhöga standard som superplattor likt ”No control”, ”Against the grain”, ”Generator” samt 2000-talsutgåvorna ”The process of belief”, ”The empire strikes first” samt ”New maps of hell” har satt upp. Värdiga är plattan ändå värd, vilket också blev betyget då den recenserades av yours truly den 11 januari.

Helloween ”Straight out of hell” (Columbia/Sony)

En chockerande nyhet: Hamburggruppen har satt en gasmask på pumpan i sin logotype. I övrigt finns det här få saker som kan få lyssnaren att tappa fattningen. Liksom exempelvis förra fullängdaren ”7 sinners” är power metal-ikonernas fjortonde långresa inspelad av ständige vapendragaren Charlie Bauerfeind i frontmannen Andi Deris Mi Sueño-studio på Teneriffa, vilket så klart har gett ett behagligt tempererat resultat som är aningen glättigare än ovan nämnda album eller ”Gambling with the devil” (2007), vilket renderade i en väldigt berömmande :+++:-omnämnande i Nöjesbladet i fredags. Speciellt berömdes ”Far from the stars”, ”Burning sun” samt ”Make fire catch the fly”, vilka är avsevärt roligare än till exempel den trista balladen ”Hold me in your arms” eller det slagverksgrundade pausstycket ”Wanna be God”.

Hatebreed ”The divinity of purpose” (Nuclear Blast/ADA/Warner)

Den förra självbetitlade utgåvan var nog så äventyrlig som Connecticutgruppen tillåter sig själv att bli. Vilket förvisso inte är speciellt tillkrånglad eller avvikande, men ändå spretig nog för att fansen vid releasen 2009 kände sig aningen förvirrade av gitarrsolon och kärvare kompositioner. Därför är sjättegiven, gruppens första för Nuclear Blast, något av en reträtt till det förväntade. Målsättningen stavas ”all pit, no shit” något som jag i fredagens :++++:-recension kallade för en ”dunderhit”. Gillar du exempelvis fullpottsutgåvan ”Perseverance” eller nästan lika fantastiska ”The rise of brutality” är det gudomliga syftet med andra ord en obligatorisk upplevelse. Och även det förväntade kan ju vara ett äventyr i sig.

Cult Of Luna ”Vertikal” (Indie/Border)

När den månghövdade Umeågruppen inledde arbetet med sin sjätte fullängdare skrev den ett manifest med riktlinjer och tänkt resultat. Bland dessa dogmer märks inspiration hämtad från Fritz Langs expressionistiska mästerverk ”Metropolis” från 1927, en film så upphöjd att den har utnämnts till världsminne av Unesco. Denna filmklassiker ger skivan ett konceptuellt djup som går igen i dess cineastiska upplägg med musikaliska kontraster som tonsätter bilder som bara finns i lyssnarens huvud. Exakt hur det tolkas i recensionsform avslöjas i Nöjesbladet på fredag, där jag ämnar veckla ut mina åsikter om skivan lodrät riktning.

CrashDïet ”The savage playground” (Gain/Sony)

Fjärdealbumet utgör något av ett unikum i sleazeensemblens diskografi. För första gången i bandets historia ståtar skivan nämligen med samme sångare som på föregångaren, vilket också tycks ha gett kvartetten arbetsro och möjlighet att utveckla och förädla. Därför är det också en något ruffigare grupp som denna gång bjuder in till punkigt glammetalparty. Vägledande i detta märks bland annat återanvändningen av Panteras ”Cowboys from hell”-intro i  den upprorsstudsiga ”Anarchy”, en oborstad kravallstämning som blir extra tjusig då den pryds med smäckra Def Leppard-körer likt i exempelvis ”California”. Även om ännu lite mer lekfullhet inte hade skadat, då intresset ska hållas vid liv i nästan en timme.

Andra plattor att ha koll på i veckan: Benevolent ”The wave”, Ceremonial Oath ”The book of truth” (reissue), CrashDïet ”The savage playground”, Hatriot ”Heroes of orgin”, In Solitude ”S/t” (reissue), Koldbrann ”Vertigo”, Sacramentum ”Far away from the sun” (reissue), Septic Flesh ”Mystic places of dawn”, The Moaning ”Blood from stone” (reissue”), Ursupress ”Tales of possessors”.

VECKANS KONSERTER

Dropkick Murphys (Annexet, Stockholm, 22/1)

Det har gått knappt ett halvår sedan senaste Sverigebesöket, då septetten spelade på Gröna Lund och Peace & Love-festivalen, men med nya skivan ”Signed and sealed in blood” i bagaget är det dags för ännu en svängom. Vilket ju alltid är trevligt, något jag för det mesta brukar återkomma till då jag på ett eller annat sätt ska slunga åsikter i dess riktning. Så här skrev jag exempelvis efter gruppens framträdande i Färs & Frosta Sparbank Arena i Lund i april 2011:

”Men när gruppen hittar riktning och sammanhållning är den oslagbar. Den tuperar upp irländska tongångar med stolt tuppkamsprakt, ­låter traditionella visor möta eget material med påtaglig värdighet och får, då den lyckas med sitt ärende, en måttligt elegant sporthall att kännas riktigt trivsam.”

I morgon är det återigen dags för föga elegant konserthall då Bostongänget halar fram handklaveret i Globens avsevärt mindre sidoarena. Sång, dans och punkigt muntra melodier blir det även på Trädgårn i Göteborg på torsdag. Utmärkte trubaduren Frank Turner och hans The Sleeping Souls står för uppvärmningsunderhållningen båda kvällar.

Sonata Arctica (Klubben, Stockholm, 24/1)

Under mina snart elva år som avlönad rocktyckare på Aftonbladet känns det som att jag har skrivit om de flesta band av rang både en och tretton gånger. Den Kemigrundade power metal-karnevalen med det aningen kylslagna namnet är emellertid ett undantag från detta. Senast den fick en bedömning i moderorganet var i november 2004, då kollega Marcus Grahn var föga imponerad. Så här skrev han då:

”Att se Sonata Arctica live känns som att vara med när kompisgänget repar (inklusive tuppiga fyllesolon). Vokalisten Tony Kakko gastar som man bör, instrumenten hanteras väl och samspeltheten är duglig – den melodiska hårdrocken är emellertid precis lika ytlig som på skiva. Det krävs synnerligen snäva referensramar för att se det här som något annat än en sval parentes.”

Parentesen har ändå lyckats sträcka ut sig i ytterligare åtta år efter ovannämnda omdömde delades ut och så sent som förra året släpptes album nummer åtta, ”Stones grow her name”. De som är intresserade på att avgöra huruvida kompetensen har vuxit i takt med rutinen beger sig förslagsvis till Fryshuset på torsdag eller till Brew House i Göteborg kvällen efter.

Candlemass + Entombed (Debaser Medis, Stockholm, 26/1)

Alldeles nyss fyllde Sweden Rock Magazine hunka, vilket bland annat firades med en topplista över hemlandets 100 bästa band. En sammanställning som toppades av, föga förvånande, Candlemass och Entombed. Denna dubbelseger för huvudstaden högtidlighölls dessutom i nämnda nummer av publikationen med en singel där grupperna tolkade varandras låtar – och i helgen är det dags att bulla upp den verkliga födelsedagstårtan. Förutom regelrätta gig från guld- och silver-pristagarna utlovas det dessutom gästartister och annat kul. Fram till dess går det alltid att pumpa upp peppen med nyss nämnda coverbidrag där Candlemass tar sig an ”To ride, shoot straight and speak the truth”, medan studioaktuella Entombed å sin sida hälsar på en ”Black dwarf”.

Bevisligen har det blivit några nummer sedan starten 2001. Snart exakt 100, närmare bestämt.

En respektabel siffra. Som bjuder in till fest, höga decibeltal och tempon som pendlar mellan doomsniglande till dödsmetallsnabbt.

Vilket också är precis vad som kommer att ske. Nämligen på Debaser Medis i huvudstaden den 26 januari 2013.

På scen denna speciella jubileumskväll hittar vi, av rubriken att döma, två disparata ändar av huvudstadens metalspektrum. Det hotfulla och krypande förkroppsligas av Candlemass, förstärkta av guldstrupen extraordinaire Mats Levén och Opeths tidigare tangenttalang Per Winberg. De får sällskap av hårt jobbande Entombed, som avbryter arbetet med sitt tionde studioalbum för att blåsa ut ljusen på födelsedagstårtan.

Sweden Rock Magazine nummer 100 finns i butik den 8 januari.

I helgen avlöpte första deltävlingen i den nya satsningen Released Live & Unsigned på välkända vattenhålet Harry B James i Stockholm.

Mästerskapet – som är ett samarbete mellan Jägermeister, Sweden Rock Festival, Supernova records och Crank It Up – funkar som så att de intresserade grupperna laddar upp promoalster på hemsidan. Sedan bedöms dessa av en jury från arrangörerna och sammanlagt tolv grupper väljs ut till deltävlingarna (nästa evenemang hålls den 6 november i Helsingborg medan det den 27 i samma månad är dags för Göteborg. 

När finalisterna sedan är utvalda kan intresserade rösta på sina favoriter på nätet, och dessa röster kommer att vägas in i resultatet när det är dags för den slutgiltiga uppgörelsen på Göta Källare i Stockholm den 11 december. Redan klara för denna kraftmätning är Seventribe från Västerås, som kvalificerade sig vid lördagens arrangemang.

Den slutliga vinnaren i Released Live & Unsigned snor inte bara åt sig en spelning på nästa års Sweden Rock – dessutom bjuder Supernova Records på ett singelkontrakt medan Jägermeister fixar så att nämnda skiva distribueras till prenumeranterna på Sweden Rock Magazine och Crank It Up förmedlar spons på ett trådlöst ljudsystem för extra röjiga livespelningar.

Med andra ord vore det dumt att som osignat band inte ta tillfället i akt.

Partymaskinen från Göteborg gör sig redo att korka upp ett nytt album den 26 november, som har döpts till ”Split your lip”.

Men dessförinnan är det dags för singeln ”Moonshine”/”Guestlist”, som i fysisk form kommer att levereras exklusivt till Sweden Rock Magazines prenumeranter tillsammans med novembernumret. En av låtarna – ”Moonshine” – premiärspelades på radiokanalen Bandit i fredags, men om du missade denna begivenhet finns biten i användarupplagd version på Youtube (kolla nedan).

”Split your lip” är uppföljare till hyllade albumet ”Beg for it”, som släpptes i juni förra året. Skivan spelades in på blott fem dagar i Studio Bohus tillsammans med producenten Tobias Lindell (Mustasch, Europe med flera).

– Vi ville att det skulle låta som ett lägenhetsbråk, kommenterar trummisen ”Adde” Andréasson inspelningssejouren.

Vem var det som sa att samarbete med pressen inte kan löna sig?

Beslutet att släppa singeln ”Reaping death” tillsammans med Sweden Rock Magazine blev i alla fall en pangsuccé för de svenska black metal-hjältarna. Fler än 10 000 exemplar skeppades ut – och i veckan belönades gruppen med en guldskiva vid en så kallad ”ceremoni” hos Sound Pollution i Gamla stan i Stockholm.

– Den här utmärkelsen är ett bevis på att genren som sådan är att räkna med, kommenterade ensemblens sångare Erik ”E” Danielsson (bilden ovan) priset.

”Reaping death” är hämtad från Watains senaste album, ”Lawless darkness”. Plattan släpptes i början av juni och belönades då med fyra svavelosande plus i Aftonbladet av undertecknad.

Som tidigare har aviserats så kommer de svenska black metal-gunstlingarna att vika en stor del av sitt gig på Sweden Rock Festival i sommar åt en tribut åt svenska legendarerna Bathory.

Och vem kan bättre introducera denna happening – om inte bortgångne Quorthons pappa, Black Mark-bossen Börje ”Boss” Forsberg? 

– Det känns förbannat bra att få med Boss på ett hörn, då han på något sätt är den enda levande länken till Bathorymyten. Giget kommer fortfarande vara en tributspelning och inget annat, men visst fan känns det hedervärt att göra det med hans välsignelse, säger Watains frontman Erik Danielsson.

Bandet kommer inleda sitt framträdande med 45 minuter eget material, innan själv hyllningsföreställningen tar vid.

Och som om detta firande inte skulle vara nog kommer prenumeranterna på Sweden Rock Magazine att med nästa nummer få en exklusiv cd, där Watain tolkar Bathorys ”The return of darkness and evil” samt bjuder på en ny låt i form av ”Reaping death”.

Vad har Dee Snider, Örebro och fotboll gemensamt?

Rent spontant kanske inte så mycket – förutom just den 8 maj nästa år. 

Twisted Sister kommer nämligen att avsluta Metallsvenskan 2010, vilket är en fotbollsturnering mellan lag hämtade från olika hörn av den svenska hårdrocksplanen. Dessutom är det klart att Sabaton, förutom att bomba valfri målvakt med tunga skott från mittfältet, även spelar på samma avslutningsfest.

Metallsvenskan 2010 utkämpas på Behrns arena i Närkes pärla, och förutom nämnda dalkarlar kommer även lag med koppling till In Flames/Hardcore Superstar/Evergrey, The Haunted/Dark Tranquillity, Close-Up Magazine, Sweden Rock Magazine, The Agency Group samt Bullet att göra upp om titeln hårdrocksbäst i Sverige på fotboll.

Biljetterna är släppta nu och köps med fördel här.

Men, just det. Twisted Sister var det, ja.

Därför bjuder jag väl då på ”We’re not gonna take it”, i äkta skakig bootlegkvalitet från Sweden Rock tidigare i år.