Som det avkunnades i sociala medier i går kväll så skjuter Century Media på releasen av Entombeds nya skiva ”Back to the front” – uppföljaren till 2007 års ”Serpent saints – The ten amendments” – till nästa år beroende på ”oförutsedda tekniska problem”. Jag har mina gissningar vad detta egentligen kan handla om, men det kommer att visa sig inom kort och tills det presenteras något officiellt angående turerna runt gruppen väljer jag att hålla dessa spekulationer för mig själv.

Den som hungrar efter huvudstadsdöds i den gamla skolan behöver emellertid inte känna sig otillfredsställd så länge. Redan i veckan släpper nämligen Demonical sitt fjärde album, en skapelse kallad ”Darkness unbound”, via Cyclone Empire.

En tilldragelse väl värd att uppmärksamma och fira. Speciellt då det på den här mackan rymms en försvarlig laddning 08-death med vissa melodiska inslag och ett satans driv i baken. Ungefär ganska nära det Desultory gjorde på underskattade comebackskivan ”Counting our scars” och hur det lät under Dismembers sista (?) verksamhetsår.

Nedan går det att inspektera resultatet, som fästes i pålitliga Necromorbus-studion i våras, via streamingspåret ”The order”. Faller detta i smaken (så klart det gör) är det bara att rensa kalendern på åtaganden nu på fredag. Då högtidlighåller kvintetten nämligen releasen genom att ställa till kalas på Bryggarsalen i Stockholm.  Med på kalaset är även Venom-ruffiga Die Hard och doomdundrande October Tide vilket lär innebära en spretig afton i dödens tecken.

Vi ses där, va?

Fotnot: För de som går igång på spåret ovan går det att streama hela albumet via brittiska mangelmagasinet Terrorizers hemsida. Bussigt om något.

Ett uppenbart problem som ofta uppstår då en ikonisk dödsmetallklassiker ska omtolkas för 2010-talet:

Att få till en korrekt återgivning av de framgrowlade orden.

Något som Huddersfield-kvartetten Evile blev varse när den skulle ge sig på att tolka Entombeds gamla ”Left hand path”-örhänge ”Drowned”.

– Jag sökte med ljus och lykta efter texten överallt, men kammade noll. Så vi fick skarva lite, berättar gruppens sångare Matt Drake i senaste numret av Terrorizer.

– Entombed kommer antagligen att garva eller skälla ut oss. Jag tror att vi fick ungefär 90 procent rätt, men vissa formuleringar var helt omöjliga att uttyda.

Anledningen till denna prövning är att thrashgruppen deltar i ovan nämnda tidnings 25-årsfirande för ikoniska metalbolaget Earache. Ett kvartssekel i hårdriffande tjänst högtidlighålls nämligen genom en specialutgåva av tidningen, som garneras med en speciell gratis-cd med udda spår från arkiven och ovan nämnda dödsmetallklassiker i nyversion.

Födelsedagsavisen, som troligtvis når svenska butiker under nästa vecka, tar ett helhetsgrepp om Earaches brokiga historia och innehåller även färska intervjuer med Morbid Angel, Napalm Death, At The Gates och Cathedral plus en försmak på vad som stundar under 2013.

– Wow, redan 25 år? Inte illa för en snubbe som de flesta inte trodde skulle klara sig 25 dagar i branschen. Egentligen är det en ganska långsökt skröna om en bunt oljudsbesatta tonåringar som har lämnat ett bestående ärr på den globala musikvärldens ansikte, kommenterar grundaren Digby ”Dig” Pearson firandet.

– Den här specialutgåvan tillägnas de fans som har varit med från början och utgör även ett stort tack till alla de anonyma Earacheanställda som har kämpat på i kulissen.

Här kan ni hitta mer info om specialtidningen.

Man kan kanske inte beskylla dem för att spela i Sveriges mest aktiva grupp. Det finns ju liksom en vana att fläka ut en tre-fyra år mellan albumen, och nästan lika länge mellan gig på hemmaplan.

Sak samma. När Cult Of Luna än befinner sig i ett kreativt stim länge nog att få ihop fullängdskapacitet så blir det alltsom oftast så överjävligt bra och innerligt att man med ens förlåter dess omfattande anonymitetsperioder.

Nästa år kan det återigen finnas anledning att aktualisera den inställningen.

Den Umeågrundade gruppen har nämligen offentliggjort att album nummer sex kommer att släppas tidigt 2013 under namnet ”Vertikal”. Uppföljaren till högst utmärkta ”Eternal kingdom” (2008) har spelats in i spridda skurar sedan förra året och sägs tematiskt vara influerad av Fritz Langs klassiska film ”Metropolis”.

– Innan vi ens började skriva (nytt material) var vi väldigt noga med att hitta ett tema som kunde genomsyra musiken, vilket vi förhoppningsvis har gjort. Vi utvecklade tydliga strukturer, väldigt linjära, för att inte överkomplicera skrivandeprocessen, heter det i en kommentar till Terrorizer.

Post metal-gruppen, som även rymmer medlemmar från bland andra The Perishers och Khoma, har även gått ut med en rad livedatum för januari och februari nästa år. Då avser man att besöka Storbritannien, Frankrike, Spanien, Portugal, Luxenburg och Tyskland – men inte Sverige. Dessutom flaggar combon för gig på Roadburn-festivalen i Holland i slutet av april samt på Asymetry-eventet i Polen den första fredagen i maj.

För komplett turnélista – besök gruppens hemsida.

Den så kallade metalhistorien är full av mer eller mindre väntade allianser över genregränserna. Vissa mer lyckade andra (Metallica + Lou Reed – nej, Morbid Angel + Laibach – ja) men genomgående ett intressant sätt för redan etablerade musiker att söka andra uttryck än det invanda.

Nu finns det ännu en kollaboration att lägga på minnet och förundras över, nämligen Ginger Wildheart-ledda Mutation.

I grindprojektet hittar vi nämligen en så brokig medlemskader att inte ens en normal färgskala lyckas återge alla dess nyanser.

Eller, vad sägs om den här uppställningen: Rich Jones (Black Halos, Amen), John Poole (Cardiacs), Chris Catalyst (Sisters Of Mercy), Paul Catten (Medula Nocte) – och Shane Embury (Napalm Death, Venomous Concept, Lock-Up, för att nämna några)? Bland andra.

Brokigt, var namnet.

Faktiskt så disparat att det inte räcker med att testa vingarna med en simpel utgåva. Nej, hela tre fullängdare är aviserade de kommande åren. Först ut i denna triptyk är ”The Frankenstein effect”, inspelad redan 2011 och snart tillgänglig, medan album nummer två är till stora delar färdigställt och trean ska förevigas under 2013.

– Det hela bottnar i att jag älskar extrem musik, kommenterar projektledaren det hela i senaste numret av Terrorizer och hävdar att i alla fall förstlingsverket är färgad av ”grundläggande thrash med väldigt extrema arrangemang”.

Shane Embury:

– Hur mycket jag än må älska Napalm (Death) har jag länge längtat efter att göra något utflippat. Självklart kommer inte alla Napalm-fans att digga musiken, men jag tror att många lär gå igång på att det är ganska så jävla knäppt.

I videon nedan kan du se Ginger Wildheart förklara själva tanken med Mutation – och hur du kan stödja projektet.

Amon Amarth

Surtur rising

Metal Blade/Border

METAL Den dynamiska renovering av soundet som lyfte ”Twilight of the thunder god” till så hisnande höjder fortsätter att ge ett resultat som imponerar. För även om kraftklubben från Tumba ännu är mästare på att göra slagkraftiga utbrott drivna av en laboratorieperfekt avvägning mellan dödstordön och traditionalistmetal är det främst i de mer finkänsliga detaljerna som den når störst slagfärdighet. 

Det märks exempelvis i en subtil ”Dexter”-passning i plattans avrundande monsterclou. I de påträngande refrängmelodier som en supervass ljudbild spränger sig igenom berg eller i den ohämmat ståtliga avrundningen på ”The last stand of Frej”. För det är just där – i avvägningen mellan barbröstat stridslarm och sansat handlag – som Amon Amarth hittar det segervapen som gör att gruppen kan smula sönder konkurrensen. 

Och samtidigt lyckas bevisa att man inte behöver attackera i parti och minut för att gå segrande ur striden.

Bästa spår: ”Doom over a dead man”.

ÅTERBLICKEN: GODFLESH SLÄPPER GENREDEFINIERANDE DEBUTALBUM

Titeln är hämtad från ett slangord för maskingevär. Men det är ingen höghastighetseld som avlossas.

Möt en städpatrull som i stället maler dina öron till köttfärs med dundrande envishet.

VAR? Birmingham, England.

NÄR? November 1989.

VARFÖR? Att påstå att skivan är före sin tid är både korrekt och helt urbota dumfel.

Mer sant är då att duons fullängdsdebut är en skapelse som såg ljuset i en kontext där det stod ut som en illa hopknuten skräppåse på soptippen. Inklämd mellan epokdefinierade verk signerade Bolt Thrower, Napalm Death, Terrorizer och Carcass i utgivningskatalogen hos då så tongivande mangelleverantören Earache placerades Godflesh nämligen i ett sällskap där de inte hörde hemma.

Fjärran från kollegernas banbrytande dödsmangel och virvelvindssnabba attacker är ”Streetcleaner” minst sagt en väldigt udda fågel. Influenser från filmer av Ken Russell och David Lynch, hemstadens deprimerande vardag, Throbbing Grissle, Crass och mycket fult tjack upphör allmän väg redan i de första tonerna på ”Like rats”. Trummaskinen bultar som en asfaltsborr i slow motion, gitarrerna är så nedstämda att tonerna spricker och skaver medan lyssnaren för varje ton skjuts allt närmare en mental kollaps.

Om fyra veckor framför upphovsmännen Justin K Broadrick och Benny Green ”Streetcleaner” i sin fulla prakt på den holländska finsmakarfestivalen Roadburn.

Det låter som rena rama närvaroobligatoriet, inte sant?