++++

Volbeat

Beyond hell/Above heaven

Vertigo/Universal

METAL/ROCK Det går att beskriva Danmarks största bidrag till helgfestiviteterna sedan J C Jacobsen buteljerade sin första Carlsbergflaska som ett slugt och effektivt destillat av ett halvsekels rockhistoria på tre rappa och välfriserade minuter.

Det har gjorts förr. Och även om det lämnar dammluckor öppna för generaliseringar och misstolkningar finns det något träffande i en sådan definition. Och därmed behövs få ytterligare beskrivningar. Har du de senaste åren missat såväl ”The garden’s tale” som ”Maybelline i hofteholder” eller undgått att bevittna frontmannen Michael Poulsen stresskamma frisyren på en festivalscen så läser du säkert fel recension. Se så. Byt till något annat. Det finns säkert något mer tilltalande som bedöms och analyseras härintill.

Du som är kvar vet vad Volbeat gör och kan. Vi kan kalla det rak och rapp rockabillythrash’n’roll med få omskrivningar eller komplikationer. Du får det i inledande ”The mirror and the ripper”, i ”A new day” eller i de punkrökiga ”Magic zone” och ”A better believer”.

Men kvartetten lägger också ut en rad distraktioner som bevisar att en nyhet också kan vara en kombination av två välkända ting. Som att maniskt Slayer-riffande helt plötsligt bryts ner i en smäcker 50-talsrefräng i ”Who they are”. Eller att Kreators Mille Petrozza får rossla av sig i ”7 shots” medan Napalm Deaths Mark ”Barney” Greenway förvandlar ”Evelyn” till den svettigaste dödsschlager du kan tänka dig. 

Maken till välbuteljerade partymelodier lär du få leta länge efter i höst.

Bästa spår: ”Evelyn.

ÅTERBLICKEN: PANTERAS ”COWBOYS FROM HELL”

Producenten Terry Date bjöd sångaren på portvin och snärjde ett sound lika kraftfullt som en buffelhjord i uppror.

Dags att fira en 20-åring som än i dag låter lika ung och uppstudsig. Och som nu dessutom släpps i en trippel jubileumsutgåva.

VAR? Dallas, Texas.

NÄR? Juli, 1990.

VARFÖR? Under den större delen av 1980-talet såg det ut som att Pantera skulle bli ännu en parantes i rockhistorien. De glamrockiga albumen ”Metal magic” (1983), ”Projects in the jungle” (1984) och ”I am the night” (1985) gjorde föga väsen av sig och det var först i och med rekryteringen av en viss Philip Hansen Anselmo lagom till 1988 års ”Power metal” som det började röra på sig på allvar – så till den milda grad att storbolaget Atlantic ivrigt värvade kvartetten till sitt stall.

Sagt och gjort. Tillsammans med studioräven Terry Date föddes det groovespäckade kravallsound som än i dag nästlar sig in i hårdrocksvärlden via bland andra Lamb Of God, Five Finger Death Punch och Throwdown. Saligen saknade gitarristen Dimebag Darrells tjurrusningar i exempelvis titelspåret, ”The art of shredding” eller ”Domination” utgör perfekta avvägningar mellan Metallicas kyliga riffprecision och ZZ Tops tabascoheta sydstadssväng och frontmannen tar i från tåspetsarna i ”Shattered”.

Nästa vecka släpps ”Cowboys from hell” som lyxig trippel-cd, där huvudakten får sällskap av en liveskiva samt en demosektion med tidigare ohörda spåret ”The will to survive”.

Slå upp en Black tooth, lyssna och minns.

Vän av ordning – ja, det finns alltid minst en sådan – påpekar säkert att ovan valda rubrik är felvald. Då nedan följande avhandling faktiskt publicerades i lördags.

Men jag har helt enkelt glömt bort att lägga upp den förrän nu, varför överskriften får ses mer som en vägledning.

Ja ja, så kan det gå. I alla fall. Tiotalets första Aftonbladetrecension av eder favoritdrutt. Följer här då.

+++

Throwdown

Deathless

Nuclear Blast/Warner/ADA

METAL Sporrade av framgången med ”Becoming” på Metal Hammers nyligen avtäckta hyllingsskiva till Dimebag Darrel har Orange County-truppen valt att viga hela sin Nuclear Blast-debut åt ett konsekvent Pantera-homage. Konstaterandet kan te sig elakt, men faktum är att Throwdown på resan från uppkäftigt straight edge-band till fullfjädrad metalcombo inte kommit mycket längre än till Texas. I avdelningen barbröstad groovethrash är emellertid ”Deathless” klart tillfredsställande. Speciellt då det även erbjuds plats åt spridda intryck från Alice In Chains och Down för att undvika fullständig likriktning.

Bästa spår: ”Skeleton vanguard”.

Mattias Kling

Den tyska superlabeln har knutit till sig två riktigt tunga namn. Första att låta bläcket torka på kontrakten är hårdslående Throwdown, som bildar team med bolaget för den europeiska och ryska marknaden. Det innebär att bandets album ”Deathless”, som släpps i USA den 10 november via E1, får ett officellt offentliggörande på den här sidan Atlanten i februari 2010.

Nästa band som bildar allians med Donzdorf-bolaget är inget annat än veteranthrashensemblen Overkill från New York. Samarbetet gäller här hela världen förutom Nordamerika, och en nöjd Bobby ”Blitz” Ellsworth kommenterar fusionen som följer:

– Underbart att ligga på ett bolag som förstå vad Overkill handlar om och vad som är metal 2010. 

För att fira detta släpper bandet sin nya fullängdare ”Ironbound” den 29 januari nästa år. Albumet, som följer upp 2007 års ”Immortalis” och har följande låtlista:

1. The green and black

2. Ironbound

3. Bring me the night

4. The goal is your soul

5. Give a little

6. Endless war

7. The head and heart

8. In vain

9. Killing for a living

10. The SRC