Bedömt i veckan: Five Finger Death Punch och Ghost
av![Ungefär så här tycker väl Ivan Moody om den nedanstående recensionen. Fair enough.](https://bloggar.aftonbladet.se/hardrocksbloggen/files/2013/11/FiveFingerDeathPunch5fdp.jpg)
Five Finger Death Punch
The wrong side of heaven and the righteous side of hell, volume 2
Eleven Seven/Warner
METAL På åttiotalet var Arnold Schwarzenegger själva symbolen för amerikansk immigrantsuccé, en gymsvullen kassako som pumpade ut tämligen osofistikerad köttbulleaction. Dess moderna motsvarighet hittas i Ungernfödde gitarristen Zoltan Bathory, som även han har kämpat sig från ett kargt Centraleuropa till lyxiga Los Angeles. Låt oss inte hymla för mycket – Five Finger Death Punch är 2010-talets metalsvar på Arnies skjutglada rullar, då det på på årets andra fullängdssläpp finns såväl bufflighet och mosa allt-filosofi som en inställsamt sentimental slutkläm. Kvintetten slänger sig gärna med tuffa attribut – MMA-biceps, kamouflagebyxor och titlar likt ”Battle born” och ”Wrecking ball” – men lyckas ändå inte skyla vad den är: en grupp refrängrockare med mer styrka än smidighet.
Bästa spår: ”Here to die”.