Ofta när jag stöter på problem eller utmaningar men inte har någon att prata med just då längtar jag efter någon som kan coacha mig lite. Jag vet ju hur fantastiskt effektivt det är med coaching, men att coacha sig själv är ungefär som att massera sig själv. Det är liksom inte riktigt samma grej. Jag saknar det yttre perspektivet och kommer inte riktigt åt. Så jag låtsas. Jag formulerar problemet för mig själv och låtsas att det är en klient som befinner sig i situationen.

Och plötsligt lossnar det! Någon annan i samma situation kan jag nästan alltid hjälpa, för då har jag ett utifrånperspektiv. Jag kommer på massor av saker jag skulle fråga klienten om, tankar som går att vända och all empati jag skulle känna. Och sedan riktar jag det tillbaka mot mig själv.

Även om du inte är coach har du säkert vänner som du lyssnar på och hjälper med problem ibland. Och som gör detsamma för dig. Prova att föreställa dig en kär vän i din sits. Vad skulle du säga, känna, tänka och göra då? Lyssna sedan på dig själv.

Om jag sitter i ena stolen så sitter jag i andra. 😉

Har ni läst senaste numret av Wellness än? Jag har skrivit två av artiklarna i tidningen. Den ena handlar om fördelarna med att sätta mål (enligt forskningen blir du bland annat lugnare, lyckligare, effektivare och bättre på att hantera stress och motgångar när du sätter mål), och fem saker att tänka på för att få bästa effekten av målsättandet. Utmärkt läsning inför höststarten!

Den andra artikeln handlar om att skapa distans till dina tankar. Där intervjuar jag David Andersson som är en coach med helt annan bakgrund och inriktning än jag, som har en intressant syn på tankar och tänkande.

Som grädde på moset innehåller tidningen dessutom tips från självaste Martin Seligman om hur du höjer ditt välbefinnande. Underbart kul att fler än jag skriver om lyckoforskning och positiv psykologi i tidningen!

(Psst, om du vill läsa tidningen får du snabba på lite för redan på onsdag kommer nästa nummer!)

Jag hittade ett fantastiskt klokt blogginlägg där den inre tankefloden jämförs med ditt facebookflöde. Varmt rekommenderad läsning!

Hur ser ditt facebookflöde och tankeflöde ut?

Har du tänkt på att olika personer kan reagera på helt skilda sätt på exakt samma situation eller händelse? Det fascinerar mig väldigt och visar tydligt att människors olika perspektiv, erfarenheter, tankar och känslor gör att de uppfattar saker på olika sätt. Det är förmodligen inte någon nyhet för de flesta. Men vad som gör det hela lite mer komplicerat är när det människor har åsikter om är dig!

För mig har det hjälpt massor att inse att människors uppfattning om mig säger mycket mer om dem än om mig. En diskussion på facebook fick verkligen upp mina ögon för detta. Någon skrev en status som jag inte höll med om så jag kommenterade och delade mina tankar i frågan.

Många personer som läste min kommentar uppskattade den, gillade och kommenterade positivt. Någon som jag inte ens kände tog sig tom tiden att skicka ett privat meddelande och visa uppskattning för mina ord. Men personen som skrev statusen blev väldigt upprörd, skällde ut mig i kommentarsfältet och tog bort mig som facebookvän.

Vilt skilda reaktioner på exakt samma sak alltså. Det fick mig att fundera. Var det jag skrev jättekorkat eller superklokt? Det enda jag kom fram till var att det inte går att svara på objektivt men att det omöjligt kunde vara båda samtidigt. Så vad var det som gjorde att reaktionerna blev så sprida? Läsaren förstås. Texten var ju densamma. Det handlade inte om vad jag skrev utan om vem som läste.

Låt säga att någon blir arg på dig. Handlar det om dig? Eller handlar det om den andra personen?

Andra sidan av myntet är att detta förstås gäller även när du blir upprörd. Handlar det verkligen om den /det du är arg på? Eller handlar det om ditt sätt att se på saken?

Nu finns en av mina favoritartiklar på webben. När jag gjorde research för den här artikeln upptäckte jag något som jag tyckte var riktigt häftigt, nämligen forskning av Bill Swann vid University of Texas som är mest känd för sin  Self verification theory. Det betyder ungefär självbekräftelseteorin och den säger att vi till varje pris vill upprätthålla bilden av oss själva – även när den är negativ.

Mängder av studier visar att vi omedvetet drar oss till information, människor och situationer som bekräftar bilden vi har av oss själva, oavsett om den säger att vi är smarta och värda all kärlek i världen eller värdelösa och omöjliga att älska. Vi har nämligen ett starkt mänskligt behov av att behålla vår världsbild inakt. Det är därför det är så utmanande att förändra sig själv och sin självbild – och det är därför hela världen förändras när du förändras.

När jag coachar får jag så ofta höra mina klienter berätta om hur saker och ting ”är”. Alla killar är si, alla chefer är så osv. Jag får helt olika beskrivningar av hur saker och ting är av mina klienter – och det mest fascinerande av allt är att efter några coachingsessioner berättar de för mig att alla killar/chefer plötsligt börjat bete sig annorlunda… Men vem tror du det är som egentligen börjat bete sig annorlunda? 😉

Klicka på bilden för att läsa artikeln.

Häromveckan pratade jag med en coachingklient om att våra tankar inte nödvändigtvis matchar verkligheten men att de alltid matchar vårt sinnestillstånd. Mår du dåligt kommer dina tankar matcha dina pessimistiska känslor och mår du bra kommer du se betydligt fler möjligheter. Även om de yttre förutsättningarna är identiska.

Världen utanför påverkas ju inte av vilket humör du eller någon annan är på. Däremot kan det verkligen kännas så ibland.

Min klient påpekade insiktsfullt att i så fall finns det ju ingen objektiv sanning av verkligheten – det enda vi ser är vår version av den, beroende på hur vi känner oss i stunden.

Och ja, precis så är det. Och det kan definitivt vändas till din fördel för du har alla möjligheter att påverka hur du mår, medan det är betydligt svårare att förändra hela världen.

Vilka emotionella glasögon ser du världen genom?

Jag känner våren pirra i hela kroppen. Det är inte pollenallergi, det är hopp. Jag älskar att ha hela våren och sommaren framför mig och veta att nu blir det ljusare, skönare och härligare varje dag.

Samtidigt kan jag bli lite girig. Jag hittade en statusuppdatering från den här tiden förra året som fick mig att tänka till, stanna upp och njuta av det som är, alldeles precis just nu.

Det händer ibland att jag får en liten ”reality chock” när jag hör hur andra människor resonerar och deras tankar står i stor kontrast till mitt rätt optimistiska tankesätt.

Nyligen åkte jag taxi med en chaufför som var oerhört pratglad men allt han sa, precis vartenda samtalsämne han tog upp, handlade om hur jobbigt, dumt och hopplöst allting var. Han upplyste mig om att det finns alldeles för många taxibilar i Stockholm så han får för få kunder, att det är skitdumt med rödljus på tomma gator mitt i natten, att Svenska skolsystemet är katastrof och att världen är på vägen mot sin undergång.

När jag hör sånt verkar jag ännu hurtigare än vanligt och ännu mer lösningsfokuserad eftersom kontrasten blir så stor. Jag svarade glatt och vänligt att jag var glad att få åka med honom, om det inte funkar att köra taxi kan man ju alltid göra något annat, att det är fantastiskt att man kan få något så intrikat som infrastruktur att fungera i en stad och att det är toppen att det uppdagas att skolan inte funkar så vi kan göra den bättre.

Hans tankebanor handlade om att se problem, mina om att se lösningar. Och det är till största delen en träningsfråga. Han var superskicklig på att se problem och har förmodligen övat på det varje dag i många år, om än omedvetet. Jag har övat mycket och länge på att se bortom problemet och fundera på hur det skulle kunna vara annorlunda.

Det ena behöver inte ens utesluta det andra utan det är precis tvärtom, de två delarna kompletterar varandra perfekt! Fortsätt gärna att observera saker som inte fungerar och behöver förändras, men släpp inte den tanken förrän du också har tänkt ett varv på hur det skulle kunna fungera bättre eller vara annorlunda! Tänk hela tanken!

Vid ett tillfälle för några år sedan skulle jag gå och fika med några vänner och kunde inte alls bestämma mig för vad jag ville ha. Prinsesstårta, kanelbulle, kladdkaka? Jag kunde verkligen inte välja. Så jag ställde en till synes helt vardaglig frågade till en kompis:

”Hur ska man veta vad man vill egentligen?”

”Ja, du får väl prova” blev svaret.

Där och då gällde det fikabröd, men det är ord som jag burit med mig sedan dess, för det gäller ju betydligt större beslut också. Om jag inte vet vad jag vill beror det förmodligen på att jag inte riktigt vet vad de olika alternativen innebär. Och bästa sättet att ta reda på det är att prova. Problemet är att många är väldigt rädda för att prova just på grund av att de inte vet vad alternativet innebär.

Konsekvensen blir ofta att man inte vågar göra någonting alls utan förblir stillastående och full av beslutsångest.

Kan du räkna ut vart vägen leder eller är det lättare att springa fram och kolla?

För att du ska våga prova måste du dock vara okej med tanken på att ändra dig. Många verkar dra likhetstecken mellan att ändra sig och att misslyckas och då blir det förstås väldigt svårt att vara nyfiken och utforskande. Men i själva verket är det ju helt naturligt att nya upplevelser och insikter ger dig nya perspektiv som kanske leder till att du väljer något annat. Det vore snarare mer problematiskt om du aldrig ändrade dig.

Om du ser varje val som en möjlighet att ta reda på vad du vill, istället för din förbestämda åsikt om vad du vill, öppnar du plötsligt upp för möjligheten att prova hur många gånger som helst tills du hittar det som känns allra bäst.

Det är inte ett misslyckande att ändra dig, det är utveckling!

Ibland blir det fel. Så är det. Det ingår i upplevelsen att vara människa. Ibland blir det fel.

Tyvärr får de flesta inte lära sig att förhålla sig till sina misstag på ett bra sätt utan hamnar direkt i ”jag-är-värdelös”-tankar och börjar slå på sig själva, känna skuld, skam och andra otrevligheter. Vi lever i en tid där perfektion och prestation övervärderas gränslöst och konsekvensen blir att vi håller tillbaka för att inte råka göra något misstag. Och kanske är det det största misstaget?

Så hur kan man förhålla sig till sina misstag på ett lite schysstare sätt? Här är tre förslag:

Fel blir rätt
När du gjort något som inte känns bra i magen talar den där känslan om något oerhört viktigt för dig: ”Gör inte om det där!” Det är ju helt fantastiskt viktig information, utan den skulle du ju fortsätta göra misstaget. Känslan av att du gjort något fel är alltså din kompass som hjälper dig att prova något annat nästa gång. Lyssna på känslan, var tacksam för den – och ändra ditt beteende.

Be om ursäkt
Ibland går våra misstag ut över andra människor. Vi råkar säga något dumt, tänkte lite för mycket på oss själva eller var helt enkelt inte riktigt uppmärksamma, och någon hamnade i kläm. Om du inser att så har skett är det betydligt bättre att genuint be om ursäkt än att skämmas. Det kommer få både dig och den andra personen att må mycket mycket bättre.

Självmedkänsla
Ibland är personen som blev sårad inte någon annan utan du själv. Då är självmedkänsla helt fantastiskt.