Lisa Nordén ryckte ifrån såväl hästar som hockeyjuniorer, tack och lov, och vann Jerringpriset.
Men Zlatan Ibrahimovic borde ha fått flest röster.

Svenska folkets pris till den person som svarat för årets bästa idrottsprestation enligt Sveriges Radios statuter blev en kamp mellan OS-silvermedaljören Lisa Nordén och världsstjärnan Zlatan Ibrahimovic.

Sara Algotsson Ostholt, som tog silver i fälttävlan i London-OS, tycker jag inte ska värderas så högt. Det är uppenbart att en ny ”ridsportskupp” ringde fram henne till andraplatsen, på samma sätt som Rolf-Göran Bengtsson lyftes hela vägen i fjol.

Hade det bara handlat om prestation skulle seglarna Fredrik Lööf och Max Salminen, som vann OS-guld, i så fall kommit före ”Silver-Sara”. Men svenska toppryttare följs av en engagerad skara människor, det är tydligt. Minns att dessa i höstas samlades ihop nästan en miljon kronor så att Algotsson Ostholt kunde satsa mot OS 2016 på hästen Mrs Medicott (som de tyska ägarna då ville sälja).

När Sportbladet för en månad sedan lät marknadsundersökningsföretaget Sifo ställa frågan till tusen personer vem som är Sveriges populäraste idrottare fick Sara Algotsson Ostholt inte ens en halv procent av svaren.
På min kupong är hon struken.

I stället: triathlon vs fotboll.
Lisa vs Zlatan.

I den nämnda Sifo-undersökningen var Ibrahimovic överlägsen vinnare på 46,2 procent. Nordén landade på dryga fem procent. Men då gällde frågan popularitet: ”Vilka tre nu aktiva svenska idrottspersoner gillar du mest?”.

Jerringpriset handlar om prestation. Eller ska i alla fall göra det.

Lisa Nordén tog silver i triathlon som är OS-gren sedan tretton år tillbaka. Sporten har drygt 4000 licensierade utövare i Sverige, cirka 20 miljoner i världen och är därmed större än ishockeyn i ett internationellt perspektiv.
I London föll Nordén bokstavligen på målsnöret mot Nicola Spirig som nyligen utsågs till årets idrottare i Schweiz tillsammans med tennisspelaren Roger Federer i en liknande omröstning som Jerringpriset. Att framgångsrika triathleter hålls högt är alltså inte unikt för Sverige. Dessutom vann Lisa Nordén VM-guld i fjol trots att hon var plågad av magsjuka dagarna innan.

Med allt detta sagt – trean Zlatan Ibrahimovic förtjänade Jerringpriset ännu mer.

Triathlon är i grund och botten en simpel idrottsform. Vid två-tre års ålder lär du dig springa, vid fyra-fem kan du cykla och vid sex-sju simmar många hjälpligt. Sedan är det bara att härda psyket, bygga upp kroppen, maxa uthålligheten. Dock blir tekniken sällan eller aldrig så bra att en triathlet vinner något stort i löpning, cykling eller simning.

Med fotbollen är det annorlunda. Zlatan utsågs nyligen till den tionde bästa spelaren i världens mest konkurrensutsatta idrott. Det kan aldrig vara en större prestation att ta ett OS-silver i triathlon än att hämta upp 0-4 till 4-4 borta mot Tyskland i fotboll. OS-silver kommer svenskar att ta igen – kanske rentav i triathlon – men att gå i kapp från 0-4 på bortaplan mot ett av världens bästa fotbollslandslag låter sig inte upprepas.

Nu var Zlatan visserligen inte ensam på planen i Berlin, bara starkt bidragande.

Däremot var han ensam om cykelsparken mot England i höstas, en av fotbollshistoriens allra mest fantastiska målprestationer. Det var ingen slump att en av världens just nu bästa fotbollsspelare stod för den. Lika lite som det var en slump att Alfred Nobel uppfann dynamiten, att August Strindberg skrev Röda Rummet, att ABBA vann Melodifestivalen eller att Olof Palmes talekonst fick sådant genomslag.

Målet betydde visserligen inget i den enskilda träningsmatchen men det var ett mål som påminde en hel värld att vi inte bara följer idrott för att vårt lag ska vinna, för att vi vill engagera oss, känna spänning, uppleva stämning, gemenskap och underhållning. Vi följer också idrott för att det djupt inom oss finns en längtan, önskan och förhoppning om att just i kväll händer det där som jag aldrig tidigare sett och aldrig någonsin kan glömma.

Våra minnen av Lisa Nordéns prestationer under 2012 kommer att blekna redan de närmaste åren.

Om Zlatan Ibrahimovics mål på Friends Arena kommer det att berättas sagor långt efter den dag han är död och begraven.

1872 anses den första landskampen i fotboll ha spelats – 0-0 mellan Skottland och England. I returen vann England med 4-2 och lade därmed beslag på den första, officiella världsmästartiteln enligt det här (boxnings)sättet att se på saken.

Sedan dess har det rullat på.

Sverige var regerande världsmästare under 2008, tappade titeln till Holland, som senare tappade den mot Spanien, händelsevis i den riktiga VM-finalen 2010. Spanien förlorade senare mot Argentina som förlorade mot Japan som förlorade mot regerande mästarna Nordkorea.

Just Nordkorea möter Sverige i första matchen under januariturnén, 23:e januari 10.00 svensk tid.

Utöver alla andra problem det innebär att spela en träningsfajt mot diktaturen Nordkorea står det alltså en världsmästartitel på spel.

En högst inofficiell sådan ska sägas.

Mer info om UFWC – The Unofficial Football World Championships – hittar ni här.

Eller så kan ni ägna er åt något mer relevant.

Eftersom jag aldrig fick något brejk mellan allsvenskan och Bollklubben i november blev det en extra fet jul- och nyårsledighet i stället; tre långa, sköna veckor.

Vad har jag gjort?

Tja, förra söndagen köpte jag ett par nya mjukisbrallor och konstaterade i fredags – fem dagar senare – att jag fortfarande inte hade tagit av mig dem.

Jag har alltså tagit det ganska lugnt. Det behövs i bland.

Mysbyxorna (Puma, 2 99 på Stadium) får för övrigt starka L L L L. De håller värmen bra utomhus utan att bli för varma inomhus. Sitter lagom tajt för att se hyfsat sportiga ut men är mjuka nog att knappt kännas oavsett vinkel i soffan. Ska man klaga på något är det lite dålig spänst i resåren.

Jag har sett ett antal utmärkta filmer, Argo, Searching för Sugar Man och Rust and Bone för att nämna tre som jag kan rekommendera varmt.

Jag har läst ett antal utmärkta böcker, Råstams Fallet Thomas Quick och Nesbœs Gengångare för att nämna två som jag också kan rekommendera.

Utöver det har jag förstås noterat att Miroslav Klose är Europas effektivaste målskytt (om vi behövde påminnas om det), att Zlatans citat om Leo Messi – ”Jag kanske inte har fyra Ballon d’Or men jag slipper i alla fall stå på en låda när jag köper choklad i godismaskinen” – är för mycket Zlatan för att inte ha kommit ur den munnen (även om det påstås vara påhitt) och att TV4:s Olof Lundh sammanfattade den här tragedin bra (jag väntar tills dom fallit innan jag resonerar kring brottsfallet som skakar Malmö FF).

Turbulensen kring Centerpartiet har inte heller gått mig förbi. Jag har min bild klar: allt är regisserat in i minsta detalj. På grund av de dåliga opinionssiffrorna behövdes surr kring partiet. I en desperat åtgärd för att vända trenden drog de till med ett antal kontroversiella förslag till idéprogrammet, partiledaren i fokus, debatt om vettiga saker, vissa förslag stryks, partiet enat och kan nu få ut det de vill stå för. Jag tror att det gick hem, jag vet i alla fall mer om Centerpartiet i dag än vad jag visste i går. Ett bra politiskt initiativ, sammanfattningsvis.

…tvärtemot Socialdemokraternas rädsla för att ta ställning, som Karin Pettersson beskriver bra här.

Quizkampen? Ja, jag är också fast.

Christian Wilhelmsson klar för Baniyas Sport i Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten. Då tror jag att vi kan tacka ”Chippen” för insatserna i landslaget. Han har gjort en hel del nytta i Blågult, det ska man inte glömma, men några fler landskamper kan jag inte tänka mig att det blir med tanke på det klubbvalet.

Snart tillbaka i verkligheten alltså. På torsdag lyfter vi mot Chiang Mai för årets januariturné. Vårt hotell har en restaurang som 2009 utsågs till Thailands bästa. Bara en sådan sak.

Chiang Mai är Thailands andra stad, landets nordliga centrum, totalt bor där cirka en miljon människor varav 200 000 i tätorten. Sajten Trip Advisor rankade 2012 Chiang Mai som det 24:e främsta resmålet i världen och Thailands premiärminister Yingluck Shinawatra – syster till Svennis landsförvisade polare Thaksin Shinawatra – är från just Chiang Mai.

Regionen lever på export av ris och kryddor men många unga kvinnor lämnar staden för att ”söka lyckan” i de sydligare turistområdena.

Sveriges matcher i King’s Cup – som lottas i veckan (Thailand, Finland och Nordkorea deltar också) – spelas på 700-årsstadion som byggdes i mitten av 1990-talet då staden firade sitt 700-årsjubiléum.

Kuriosa som twittraren @scillacci bidragit med: i Thailand är det vänstertrafik överallt utom på EN gata i Chiang Mai där det plötsligt blir högertrafik.

Jättepandorna på zooet i Chiang Mai brukar tydligen kolla porrfilm…”panda porn” som det kallas…ska försöka kolla upp detta lite noggrannare men ungefär så här lär det funka.

…och nog är de söta alltid, de små (?) liven…

Ni kommer snart att veta mer om Thailands andra stad om ni hänger med här på bloggen under turnén. Och framför allt ska jag rapportera hur de svenska spelarna sköter sig. Intressantaste namnen så här på förhand: Pontus Jansson och Jiloan Hamad (Oscar Lewicki föll ju tvärr bort).

…sedan blir det spännande att se var en veteran som Daniel Majstorovic står nu när han ska vara helt tillbaka från knäskadan.

Efter att ha läst Leif GW Perssons trilogi om Palme-mordet ett par gånger var jag redan taggad till tänderna på SVT:s filmatisering En pilgrims död som börjar i kväll 21.00 på SVT. Johan Cronemans recension gjorde inte suget mindre, han ger tv-serien en stark femma i DN i dag.

…apropå Palme-mordet är det intressant att GW under -90-talet inte trodde på konspirationsteorierna men nu gör det. Mig veterligen har han aldrig fått frågan varför han har ändrat sig? Snart ändring på det när Vikingstad och jag ger oss på att knäcka gåtan en gång för alla.

Noterade ni föresten Jan Guillous sylvassa stick på GW i dagens Aftonbladet?

Uppvärmningen inför En pilgrims död är inte alls dålig: Manchester United-Liverpool följt av Arsenal-Manchester City.

Mysbyxor på, soffläge intaget, i morgon börjar allvaret: vi har en resa att göra och ett mord att lösa.

Fifa-galan avklarad och Lionel Messi vann programenligt…

1:Messi – 2:Cristiano – 3:Iniesta – 4:Xavi – 5:Falcao – 6:Casillas 7:Pirlo – 8:Drogba – 9:RVP – 10:Ibrahimovic.

…men Messi stod inte lika högt i kurs i svensklägret.

Röstningen görs av världens förbundskaptener, landslagskaptener och ett antal tidningar, där Offside har den svenska rösten.

Erik Hamrén gick på 1. Zlatan. 2. Casillas. 3. Ronaldo.

Zlatan Ibrahimovic gick på  1. Xavi. 2. Pirlo. 3. Messi.

Henrik Ystén, Offside, gick på 1. Casillas. 2. Ronaldo. 3. Messi.

…å andra sidan: Messi, i egenskap av Argentinas lagkapten, nobbade Ronaldo helt, det var väl lite barnsligt?

Förutom Hamrén hade ett antal länder Zlatan som etta: Djiboutis lagkapten Mohamed Kader Ahmed, Litauens kapten Tomas Danilevicius, Nigers förbundskapten Gernot Rohr och Pakistans förbundskapten Zavisa Milosavljevic. Det räckte till en tiondeplats – snyggt jobbat, Zlatan (även om han är femma på min tio topp-lista).

…men bland journalisterna var Zlatan inte populär, inte alls. Bara en enda journalist hade svensken på poängplats (3:a) och det var Alifa Hissein Atti från Tchad. Zlatans kommentar?

– 95 procent far med osanning.

Typ.

Att Erik Hamrén nobbade Messi kan inte komma som en överraskning för någon med tanke på hans laguttagningar – de bästa ska ju börja på bänken…

…eller som Hamrén själv säger i en kommentar: ”Det handlar inte om vilka som toppar en omröstning – utan vilka som avslutar den”.

Skämt åsido, kanske är det bara så enkelt som att Messi saknar shining.

Zlatan håller Xavi högst vilket är märkligt med tanke på att dennes 2012 varit svagare än på länge.

Ysténs röst på Casillas sticker också ut, även om jag håller med om att keepern gjorde ett underskattat EM (och Ystén har faktiskt med sig Vicente del Bosque här…).

Hur Lasse Lava röstade för Island? 1. Messi. 2. Xabi Alonso. 3. Zlatan.

Bara spelare från La Liga i världslaget. Jag saknade framför allt Pirlo och Zlatan.

Här har ni hela skiten – tipsa gärna om i kommentarsfältet om ni hittar något annat röstningskul.

Årets tränare på herrsidan blev Spaniens Vicente del Bosquge – som Hamrén hade som etta. Zlatan gick på sin gode vän José Mourinho och Offsides Henrik Ystén på Jürgen Klopp. Alla tränarröster här.

Till sist: Pia Sundhage årets kvinnliga ledare är stort. Det går bra för Bollklubbens gäster, med tanke på att Jiloan Hamad kan vara på väg att bli lagkamrat med den store Miroslav Klose i Lazio.

 PS Hur jag hade röstat? 1. Iniesta. 2. Messi. 3. Ronaldo.

Helt otippat blev torsdag 3 januari 2013 en ovanligt händelserik dag. Då tänker jag inte bara på att vi fick svart på vitt att Kung Fotboll körde över Prins Ishockey fullständigt under 2012.

Det började med en bagatell som ändå är värd att nämna då den innehåller ett nytt, minnesvärt citat av Zlatan Ibrahimovic. Franska tidningen L’Equipe har snappat upp vad Z sa till lagkamraterna med anledning av parkeringscirkusen utanför PSG:s träningsanläggning som pågått i goda två månader nu.
– Om jag vill parkera min bil i omklädningsrummet, så parkerar jag min bil i omklädningsrummet.

Pubertalt och divigt, visst, men ett pubertalt och divigt citat är åtminstone roligare än en intetsägande fotbollsklyscha.

Fotbollen behöver sina stories, det vet Zlatan, det vet också Mario Balotelli som rök ihop med coach Mancini under Manchester Citys träning och bilderna är onekligen underhållande, även om den här historien går mot ett dystert slut om inget förändras. Det handlar om att leverera i match efter match också, och det börjar bli dags för ”Super-Mario” att göra det snart.

Det är att lätt att knyta näven och jubla över Kevin-Prince Boateng som reagerar på rasistiska vidrigheter från läktaren. Det är lätt att sympatisera med Milan som vägrar spela klart träningsmatchen mot Pro Patria. Av den enkla anledning att de gör rätt. Men i en tävlingsmatch är det snudd på omöjligt att agera på samma sätt, då segrar mörka krafter. Det eviga dilemmat fotbollen brottas med, eftersom fotbollens regelverk inte tillåter motreaktioner som Boateng och Milan stod för i dag. Med det sagt: att ta tillfället i akt att markera under en betydelselös träningsmatch är värt alla hyllningar.

…apropå rasism och främlingsfientlighet: dagens mest förvirrade utspel måste komma från den SD-politiker som vill förbjuda muslimer från att föda barn då de har en dold agenda att ta över världen.

Möjligen fick SD-politikern konkurrens framåt eftermiddagen då det visade sig att Expressens frilansskribent Ulf Nilsson låtit sälja en krönika till en rasistisk och islamofobisk tidskrift, och sedan skyllde på att han inte hade koll på vad det är för typ av tidskrift. Den som har så dålig koll på samtiden kanske inte ska ägna sig åt att skriva aktualitetskrönikor i en större dagstidning. Det blir intressant att se hur chefredaktör Thomas Mattsson hanterar det där. Problemet är egentligen inte att Nilsson säljer texter till den aktuella tidskriften, utan att han som in- och utrikespolitisk kommentator inte har en aning om vad för sorts tidskrift han medverkar i.

Blott 3 januari alltså, ändå kan årets mest absurda tv-intervju redan vara gjord. Av någon outgrundlig anledning ville SVT:s Marie Lehmann snacka med en volontärarbetande flaggstrykerska från Ryssland under juniorkronornas VM-semifinal. Inte nog med det, Lehmann valde att göra intervjun efter tre perioder, vid ställningen 2-2, när vi väntade på en dramatisk förlängning. Och inte nog med det heller, efteråt skyllde Lehmann på att ryskan lurat henne att hon kunde engelska, hur Flaggryskan nu skulle ha lyckats med det utan att kunna just – engelska.

Sanningen är att det är svenska hon inte förstår vilket visade sig under intervjun sista del…

…men visst, alla kan göra ett dåligt byte som Lehmann själv konstaterade när ex-höjdhopparen Stefan Holm pressade henne på Twitter. Och Flaggryskan ser ut att bli en hit på Youtube.

Apropå juniorhockeyn fick SVT:s Chris Härenstam och Mikael Renberg kritik redan ifjol för vilda glädjevrål och segerskrål när Sverige vann VM-guld. Samma visa nu men jag tycker inte att jubel vid svenska mål är något stort problem, det stora problemet är när analysen faller bort till förmån för tv-experternas segeriver.

I tredje perioden mot Ryssland konstaterade Härenstam att domaren missat att Sverige var sex på isen varpå Renberg euforiskt konstaterar ”Bra!”. I det läget ska en expert förklara om domaren gjort ett stort eller litet misstag, vilka konsekvenser det kan få, om det är vanligt förekommande med mera, med mera. Ur ett yrkesperspektiv är det ett svagt hantverk, även om fansen säkert uppskattar hejarklackledarnas stora glädje.

Sedan började OS-krönikan på TV. En ryttare förklarade en trög start med att ”hästen bajsade i första piafen”, sedan hade det flutit på bättre. Om bara alla dåliga starter vore lika enkla att korrigera. Då hade den där jobbiga premiärförlusten mot Ukraina som vi påmindes om i EM-krönikan härom kvällen inte behövt betyda lika mycket.

EM-krönikan gillade jag. Rak, enkel, många mål och ett hyfsat snack med Zlatan. OS-krönikan var alldeles för kort. OS är för stort för att sammanfattas på en timme. För oss som inte följde tv-sändningarna slaviskt hann det aldrig byggas upp någon djupare känsla, möjligen i handbollssvepet och runt Mo Farahs lopp. Men det är å andra sidan händelser svåra att misslyckas med.

Så, nu kan man sticka tillbaka handen i chipspåsen igen, det kan knappast hända mer i dag.

…ÅRETS PRISUTDELARE:
Bengt Andersson. Den förre Blåvitt-keepern var matchsponsorn Umbros representant när Sverige träningsspelade mot Island på Gamla Ullevi. Zlatan hade stor show och Rasmus Elm spelade in sig i EM-startelvan men ”Bengan” gav sina gamla lagkamrater Tobbe Hysén – som bara gjorde ett kort inhopp – och Ragnar Sigurdsson – som hade det jobbigt där bak – pris som matchens lirare. Totalt fel men galet roligt.

…ÅRETS FLYGTUR:
Under ett träningspass i Zagreb tryckte Zlatan Ibrahimovic undan Anders Svensson som flög rakt in i Daniel Majstorovic – med resultatet att ”Maestro” slet av korsbandet och missade EM. En skada så olycklig och bisarr att den under 2012 endast överträffades av journalistlandslagets Marcus Sennewald som inte kunde åka med till Finland då han råkat tappa ett kylskåp på foten.

…ÅRETS CHOCK:
Undertecknad dök upp på omslaget till Slitz. Men trots de styva bröstvårtorna…

…ÅRETS AVSKED:
…lades tidningen ner en månad senare till följd av dåliga försäljningssiffror.

…ÅRETS KEYSER SÖZE:
Olof Mellbergs sorti på Olympiastadion i Kiev. Efter 2-0-vinsten mot Frankrike, hans 117:e landskamp, gick mittbacksgeneralen – som han brukar efter matcher oavsett vinst eller förlust – rakt av planen. And like that…poof…he was gone.

…ÅRETS COMEBACK:
Fabrice Muamba.

…ÅRETS RUBRIK:
”Avslöjade sina vänsterideal, svepte vodkan och skrev på”. Sedan var Pontus Wernbloom klar för CSKA Moskva.

…ÅRETS BUSTER:
Wernbloom igen, när han klev ut inför nya hemmapubliken och kvitterade mot favoritlaget sedan barnsben Real Madrid i debuten för CSKA. Inte nog med det, han lyckades samtidigt få självaste mr Mourinho att gå i taket: ”Jag trodde att om någon av mina spelare skulle skada sig skulle det vara deras nummer tre som orsakade det”, fräste Mourinho efteråt. Spansk press jämförde Wernbloom med Chuck Norris, snacka om milstolpe och Buster-story i ett.

…ÅRETS SANNING:
Klick har ingenting med journalistisk kvalitet att göra. Ändå springer större delen av media-Sverige och deras annonsörer runt som yra höns i jakt efter dessa klick. Det kan inte hålla i längden.

…ÅRETS INLEDNING:
John Guidetti, 20, sommarpratade och började så här:
”Jag är född med en tro. Jag drömmer mycket och jag tror på dem alla. Jag drömmer att jag faller i en fors av guld. Jag drömmer inte om att skjuta en boll i krysset. Jag drömmer varje sekund om att bli värdens bästa fotbollsspelare”.
Min spontana känsla: jag vill göra musik av detta.

…ÅRETS SVETTIGASTE ARBETSUPPGIFT:
Ekwall intervjuade Jonas Olsson – Lundh höll i parasollet…

’

…ÅRETS SÄMSTA SPLIT VISION:

SD-ledaren Jimmie Åkesson febrade i SVT om att julen var hotad. Problemet? Han var inte bara inbjuden för att hålla ett jultal, studion var även fullständigt dränkt i julpynt. Sedan kom julhelgen, och det var lika mycket yra som vanligt. Givetvis.

’

…ÅRETS VALDERAMA:

Leo Messi gjorde illa sig i en Champions League-match mot Benfica, rullade runt i plågor och bars ut på bår. Världen stod stilla till nästa eftermiddag – då kom Barcelona med beskedet att Messi fått ett blåmärke på utsidan av vänster knä. Och jodå, Messi lirade nästa match.

’

…ÅRETS SMARTASTE VÄRVNING:

Blackburn värvade Martin Olssons tvillingsbrorsa Marcus och dåvarande managern Steve Kean behövde i alla fall inte lära sig namnet på ett nytt ansikte under träningarna.

…ÅRETS SVENGELSKA:
Det valsar runt ett Youtube-klipp på Erik Hamrén när han uttrycker sitt stöd för England (som bland annat Mathias Ranégie använde som ett slags hån). Följande Hamrén-citat från EM är inte lika spritt men ännu roligare: ”When you’re working in football or whatever, you’re always taking steps. You don’t want to stay on the same platform. You take steps – that’s life. Sometimes you take them forward, sometimes down”.

…ÅRETS RAJALAKSO:
Konkurrentens ende krönikör (igen!) som över ett uppslag i våras hamrade fast att Emil Salomonsson måste komma med bland de 23 i EM-truppen. Och visst, på bruttolistan kan Salomonsson möjligen varit nummer 23. Tusen.

…ÅRETS FOTBOLLSFARSA:
Mohamed Hamad, pappa till Jiloan och gerillakrigare i Mellanöstern på 1980-talet…

’

…ÅRETS MINDRE LYCKADE SMEKNAMN:

”Real Göteborg”.

’

…ÅRETS ÄNNU MINDRE LYCKADE SMEKNAMN:

”Micke Mourinho”.

’

…ÅRETS VINDSKYDD:

Det blåste en del under januariturnén i Qatar. En dag var det extra jobbigt och när de utsända journalisterna gnydde som värst vid en träning stack landslagets sjukgymnast Rickard Dahan fram näbben: ”Ställ er bakom Laul”, sa Dahan och flinade.

’

…ÅRETS SEGASTE FÖRHANDLING:

Apropå januariturnén: under en annan träning bjöd kostrådgivaren Henning Svendsen på en story från sent 70-tal om Sven-Göran Eriksson. Det var precis när ”Svennis” kommit till IFK Göteborg 1979 och Blåvitt gick dåligt. Svendsen kände ”Svennis” ytligt då de båda pluggat på Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH. Vid ett tillfälle stötte de på varandra på stan och ”Svennis”, som var övertygad om att han skulle få sparken som tränare, undrade om Henning hade några kontakter i lärarbranschen.

– Idrottslärare på halvtid skulle passa bra, förklarade ”Svennis”.
Svendsen drog i trådar och det visade sig att det fanns en halvtidstjänst på Järnbrottsskolan i Göteborg men den behövde tillsättas direkt. Efter lite lirkande lyckades Svendsen få rektorn att hålla på tjänsten i några veckor, utifall resultaten skulle vända för IFK Göteborg och ”Svennis”.
När Sverige 33 år senare mötte Bahrain i Qatar, var ”Svennis” på plats på läktaren, inbjuden av Al Jazeera, kanske för att diskutera en roll som expertkommentator under EM då TV-kanalen har rättigheter till mästerskapet.
Det var då Henning Svendsen stegade fram till ”Svennis” som han inte hade pratat med på över tre decennier och sa:
– Du ”Svennis”, hur ska du ha det? Jag kan fan inte hålla den där halvtidstjänsten längre.

’

…ÅRETS ”SVAR-PÅ-TAL”:

Och när vi ändå är inne på goa stories: Den här hörde vi under året om Lars-Åke Lagrell. Den före detta förbundsordföranden hade varit i väg på Fifa-kongress och hamnat till bords med Bahrains fotbollspresident Sheikh Salman Bin Ibrahim Al-Khalifa.

Framme vid middagen hade Sheijk Ibrahim nobbat starkdrycken och Lagrell undrade om han inte drack sprit?
– Nej, svarade fotbollsshejken.
– Då går du miste om något, skrockade Lagrell på ett sätt som bara pampar kan skrocka.
Dagen efter kom de både förbundsbossarna i samtal igen och Sheijk Ibrahim frågade hur många fruar Lagrell hade?
– Nej, jag har bara en, svarade Lagrell som inte var riktigt beredd på att det skulle komma upp en diskussion om månggifte som är accepterat i Bahrain.
Shejk Ibrahim höjde förvånat på ögonbrynen men fann sig snabbt och konstaterade på ett sätt som bara en man med fyra fruar kan:
– Då går du miste om något.

’

…ÅRETS ”SVAR-PÅ-TAL-” 2:

Lennart Johansson intervjuades av ett kinesiskt tv-team inför Sverige-England i EM:
What do you think about the game against England, mr Johansson?
– We normally beat them.
And the result?
– 3-1.
Who score the goals?
– Have you heard about Zlatan?

’

…ÅRETS ”SVAR-PÅ-TAL” 3:

Kim Källström och en frågvis reporter i mixade zonen efter en landslagsträning:

Kim, vinst i EM-gruppspelet genererar en hel del miljoner till svensk fotboll i form av bonusar. Hur mycket tänker man på det som spelare?
– I procent? sa Kim och gjorde en konstpaus:
– Noll.

’

…ÅRETS ZLATAN-REPORTER:

Mattias Larsson, Kvällsposten.

’

…ÅRETS FIASKO:

Neverstore gjorde den svenska EM-låten. Problemen var flera. För det första spelades den bara en gång, i samband med trupputtagningen i Stockholm. För det andra hette den ”Vi mot världen” trots att det var ett Europamästerskap som skulle spelas. För det tredje lät Neverstore som en sämre variant av Jumper.

’

…ÅRETS HÅN:

Åtvids år.

’

…ÅRETS CITAT:

”Without the rope”.

’

…ÅRETS CITAT 2:
”Många hade skrivit sina stories, de var halvt inne i sina stories, sakta men säkert lyfte de pennan, till sist käkade de upp pennan”. (Zlatan Ibrahimovics bild av hur det gick till på pressläktaren när Sverige gick i kapp mot Tyskland).

’

…ÅRETS CITAT 3:

”Svenska fotbollförbundets julbord är inte platsen för oss med en välutvecklad gom” (Erik Niva sågade SvFF:s julbord – igen).

’

…ÅRETS CITAT 4:

”Why must this country as usual bark around the ankles of bigger leagues?” (Signaturen Tony från England retade upp sig på ett Anders Svensson-uttalande).

’

…ÅRETS CITAT 5:

”En klubb som Blåvitt ska kämpa om guldet varje år. Det är lite svenskt att snacka om att nöja sig med topp åtta. Elfsborg kan säga det men absolut inte vi i IFK. Vi är Sveriges största klubb, vi ska ligga i toppen varje år. Det behöver man inte ens säga, det ska man ta för givet”. (Emil Salomonsson, Real Göteborg, januari 2012).

’

…ÅRETS BRAGD:

Sveriges upphämtning i Berlin – 0-4 blev 4-4.

…ÅRETS BRAGD 2:
AIK slog ut Pontus Wernblooms och Rasmus Elms CSKA Moskva efter seger på bortaplan.

…ÅRETS ÖVERDRIFT:
Betydelsen av vad Zlatan sa under pausen i Berlin. En tidstypisk mediakonstruktion.

…ÅRETS EFTERHANDSKONSTRUKTION:
Efter just denna upphämtning började Erik Hamrén yra om att det det viktiga är inte vilka som startar matchen, utan vilken elva som avslutar den. 4-4-utgången var enligt plan, menade Hamrén, vilket inte bara är årets efterhandskonstruktion – det är alla efterhandskonstruktioners moder.

…ÅRETS SÅGNING:
Expressen slog på stora mobbningstrumman när landslaget lekte rövbombning på en träning. Dagen efter bad man Anders Svensson om en kommentar i en webb tv-intervju: ””Reportern är en lögnare och en patetisk människa”, svarade Svensson i ett mindre genomtänkt uttalande.

…ÅRETS LYCKADE UPPREPNING:
”Om John Guidetti spelar från start i EM-premiären promenerar jag hem från Ukraina när mästerskapet är över”. (Robert Laul, vintern/våren 2012).

…ÅRETS ARGASTE:
TV4:s Olof Lundh när pressen inte fick ställa frågor till landslagsläkaren Leif Swärd på EM-förlägret i Gotland. Ett tag var Lundh så upprörd att vi fruktade att hans tjurkranium till bältesspänne skulle sprängas…

…ÅRETS MEST SAKNADE:
Min farfar Leif Rödskägg gick plötsligt bort, 77 år ung…

’

…ÅRETS MEST VÄLKOMNA:

Systersonen Ludvig Laul gjorde entré en dag i maj. Ni ser själva att det är en grabb som kommer att gå långt (tips: kolla tröjan)…

’

…ÅRETS BAMSE:

”Man kan aldrig bli för snäll”, sa Rasmus Elm i en diskussion om han var för snäll när det kom till att kliva framför Zlatan och Kim i landslagets frisparkskö.

’

…ÅRETS ”DET VETE FAN”:

Var tog Viktor vägen?

’

…ÅRETS TRÄNARE:

Syrianska spelade dåligt och tränaren Özkan Melkemichel kände att det behövde slås en näve i bordet. Så det gjorde Melkemichel, i massagebänken för att vara exakt, och så hårt att han bröt handleden. Hur det gick för Syrianska? De klarade sig kvar. Storyn började med den här småroliga artikeln.

’

…ÅRETS SPORTCHEF:

Sonny Karlsson. Det finns många stories att dra om Häckens sportchef som hade platsat i det här samanhanget. I stället konstaterar vi kort och gott att Sonny är en jävel på sitt yrke. Ericsson, Lewicki, Majeed, Arkivou…Karlsson har löst många olika sorters övergångar som blivit bra för Häcken och harmoniserat med tränaren Peter Gerhardssons fotbollsfilosofi.

…ÅRETS VD:
Johan Ahlborg, Djurgården, som har någon form av Tourettes syndrom – fast i stället för könsord måste Ahlborg väsa ur sig en marknadsterm var tredje ord.

…ÅRETS ORDFÖRANDE:
Lars-Åke Lagrell avgick som ordförande för Svenska Fotbollförbundet efter drygt 20 år – efterträdaren Karl-Erik Nilsson kom in under pompa och ståt, talade vitt och brett om att ta svensk fotboll in i framtiden. Så vad har hänt? undrar ni. Tja, Nilsson har startat en blogg som ingen jävel läser.

…ÅRETS EM:
Chippstraffar, nickmål och taktiska formationer utan anfallare.

…ÅRETS FILMDIALOG:
Sly Stallone:
– Jag hörde att du blev biten av en kungskobra?
Chuck Norris:
– Det stämmer. Men efter fem dagar av outhärdlig smärta, dog kobran.
#Expendables2

…ÅRETS GOEBBELS:
Ska man ljuga, ska man göra det ordentligt, lärde oss redan Hitlers propagandaminister. HIF:s sportchef Jesper Jansson har tagit honom på orden. I en mer seriös verksamhet hade lögnerna kring nya tränaren Roar Hansen tvingat Jansson att avgå. Men i fotbollens värld kan han lugnt sitta kvar.

…ÅRETS FANS:
Trots att allt hopp var ute med god marginal fortsätta ett tusental Gaisare att följa deras degraderade lag på bortaarenor i ur och skur. Med ramsor om SM-guld höll de humöret uppe, vi andra lyfte på hatten. Precis som vi gjorde för de järnkaminer som stod kvar i ösregnet på Sofialäktaren och sjöng och sjöng och sjöng långt efter att Djurgården blivit utspelade efter noter av Häcken på Stockholms Stadion.

…ÅRETS CATFIGHT:
Rikard Norling vs Per Ågren.

…ÅRETS AVSLÖJANDE:
Mats Strandberg fångade Bosse Hanssons ”Inte en svarting till” i direktsänd webbradio. Sedan var det tack och hej till de en gång så folkkära sportjournalisterna som drog med ytterligare ett gäng stofiler i fallet.

…ÅRETS SKÄGG:
Emil Kåberg, hockeyspelare i Örebro HK…

’

…ÅRETS DRAMA:

Avslutningen i Premier League när Manchester City till slut tog hem ligatiteln.

’

…ÅRETS KLUBBLAG:

Juventus gick obesegrade genom Serie A.

’

…ÅRETS LANDSLAG:

Spanien. Tog tredje raka mästerskapstiteln i överlägsen stil. Vinner de VM 2014 är de tveklöst världens bästa landslagsgeneration genom tiderna.

’

…ÅRETS TACK:

För att du fortfarande levererar, Miro.

’

…ÅRETS ATTACK:

Herman Lindqvist, populärhistorikern ni vet, gick till ett rasande angrepp mot Vickan & Dannes beslut att döpa kungabarnet till Estelle. När fradgan runnit klart tog Herman ett djupt andetag och avslutade syrligt: ”Estelle, det låter som en nattklubbsdrottning”.

…ÅRETS ”JAG-HAR-INGEN-ANING-VAD-JAG-PRATAR-OM”:
Zlatan Ibrahimovic fick för sig att medierna ville att Sverige skulle förlora mot Tyskland. Saken är bara den, att det finns inget som säljer tidningar som svenska fotbollslandslagsframgångar. De två bäst säljande Aftonbladet-löpen under 2012 var dagen efter Berlin och dagen efter 4verkerkeriet på Friends. Inget av Sveriges förlustlöp från EM var i närheten. Zlatan har dyngfel, utan svenska segrar, inga mästerskap för oss reportrar och tro fan vi vill åka på mästerskap.

…ÅRETS ”HANS LINNÉ:
Carl Juborg på Expressen som kallade Zlatans tramp i skallen på Dejan Lovren för en ”fotrörelse”. Salig Hans Linné – A.K.A Huvudrörelsen – log i sin himmel.

…ÅRETS POLIS:
Pål Johansson.

…ÅRETS MEST KRYDDADE SIFFRA:
Sverige besegrade Kina i en rätt intetsägande tillställning på Olympia i Helsingborg. Efteråt var förbundets informationschef Jonas Nystedt stressad och ville att presskonferensen skulle inledas med José Antonio Camacho:
– Av artighet börjar vi presskonferensen med Kinas förbundskaptenen. Det är hundra miljoner kineser som ser detta på tv, sa informationschefen bestämt.
Nog för att klockan var fyra på natten på andra sidan jordklotet och ett reservbetonade Kina hade torskat med 1-0…men visst, hundra miljoner kineser finns det trots allt gott om.

…ÅRETS PETNING:
En tid senare stod det klart att förbundet omorganiserade då Camilla Hagman hade värvats från RF som chef för en nybildad kommunikationsavdelning. Informationschef Nystedt knuffades ett par steg i motsatt riktning, fick titeln rådgivare för fotbollspolitik och omvärldsbevakning och kallas nu Omvärldsbevakare Nystedt i folkmun.

…ÅRETS SMÅAKTIGHET:
Erik Hamréns tal till fansen har hånats och hyllats men det mest anmärkningsvärda var egentligen det som ingen först uppfattade, nämligen passningen till företrädarna Lars Lagerbäck och Roland Andersson:
– Vi tar mer poäng än tidigare, sa Erik Hamrén och återkom sedan flera gånger till att Sverige är bättre nu än under Lagerbäck/Andersson.
Utöver att det kändes småaktigt av Hamrén att vilja hävda sig mot Lagerbäck som tog Sverige till många slutspel och aldrig har sagt ett ont ord om sin efterträdare, så är skillnaden ynka 0,2 poäng – inte särskilt mycket att skrävla om eller?

…ÅRETS REPLIK:
Dagarna efter Hamrén-talet kom Roland Anderssons replik. Fast sanningen var, att han hade sagt det långt tidigare, dock till Offside som har lång pressläggning. Tajmingen blev ändå klockren:
– Risken i dagens läge är att folk inte tror på träningsbiten längre. Det är en massa fysio­loger och dietister och annan skit som vill ta tid, men särskilt i ett landslag när man har begränsat med tid handlar det om att sätta ett sätt att spela. Upp med en backlinje och gör realistiska övningar! Automatisera! Koordinera! Är de vana vid andra spelsätt så gäller det att hjärntvätta dem bort från det! Sätta sig på spelarna!

…ÅRETS BJÖRNJÄGARE:
Får min lillasyster Josefine Laul för denna fulländade bild…

…ÅRETS FOTBOLLSDEBATT:
Elfsborg kan inte vinna på gräs. Till slut gick det – men det satt hårt inne. Att laget är bättre på plast råder dock ingen tvekan om. Inte att Elfsborg var allsvenskans totalt sett bästa lag 2012 heller.

…ÅRETS FOTBOLLSDEBATT 2:
Att Spanien spelar tråkig fotboll. När fotbollsvärlden tröttnade på de regerande mästarnas överlägsenhet kläddes kritiken i att de spelade för tråkigt och för mycket i sidled. Efter finalsegern mot Italien tystnade debatten lika tvärt som den hade börjat.

…ÅRETS FOTBOLLSDEBATT 3:
Zlatan Ibrahimovic som nummer nio eller tio? Med en dåres envishet hävdar jag att världens kanske bästa nummer nio ska ha utgångspunkten så nära målet som möjligt – med frihet att röra sig fritt. Även om han förstås har gjort det mycket bra i en mer släpande anfallsroll. Men faktum är att Sverige i de senaste landskamperna har spelat mer 4-4-2 än något annat. Däremot kom Zlatan för långt ner i planen under EM.

…ÅRETS MUSTACH:
I brist på andra kandidater nominerar jag mitt eget rätt tunna försök i vintras…

…ÅRETS KVINNA:
Pia Sundhage. Hon vann, hon vände hem, hon vill något.

…ÅRETS MAN:
Zlatan Ibrahimovic. Tänk att fotbollsspelaren förmodligen är den mest kände svensken i världen just nu.

…ÅRETS AGENT:
Oliver Cabrera som trots att han har väldigt få klienter kvar (är de ens fler än en handfull?) och att Fifa ska ta ställning till om han får behålla sin licens lyckades skapa stort utrymme att föra fram att allt egentligen är alla andras fel.

…ÅRETS SPORTJOURNALIST:
Den osynlige mannen (A.K.A Kristof Vogel).

…ÅRETS KÖP:
Jag fick äntligen tummen ur och köpte en cross igen, tro det eller ej. Här är hon, Crossolina (till vänster)…

’

…ÅRETS LEIF GW PERSSON:

Lars Lagerbäck. Gubbskrocket, det nöjda och tillbakalutade flinet, muttrandet…allt finns där numera. Saknas bara en teori som knyter Sigge Cedergren närmare Palme-mordet, sedan ÄR Lagerbäck Leif GW.

’

…ÅRETS BLOGGRAS:

Mot den moderna nätjournalistiken.

…ÅRETS BLOGGRAS 2:
Mot den tröttsamma invandringsdebatten.

…ÅRETS SJÄLVBILDSKROCK:
AIK värvade Daniel Majstorovic som ser ut, rör sig och pratar som en storspelare. Problemet var att han inte ens hängde med i allsvenskan så kort tid efter skadan vilket gav upphov till en fascinerande frontalkollision mellan människan Majstorovic och fotbollsspelaren Majstorovic.

…ÅRETS SJÄLVBILDSKROCK 2:
IFK Göteborgs mittback Kjetil Waehler kom med på tidningen Offsides allsvenska flopplista. Det kunde han inte acceptera. Inte alls.

…ÅRETS TEASER:
Christopher Nolan ska göra allvar av Stålmannen 2013 – teasern lovar gott.

…ÅRETS TRAILER:
Palme-dokumentären är klass rakt igenom, precis som trailern.

…ÅRETS MÅL:
Dum fråga, va? Zlatan Ibrahimovics cykelspark mot England är ett av de häftigaste fotbollsmålen genom alla tider. Ingen slump att en av världens just nu bästa fotbollsspelare stod för det. Lika lite som det var en slump att Alfred Nobel uppfann dynamiten, August Strindberg skrev Röda Rummet, ABBA vann Melodifestivalen eller att Olof Palmes talekonst fick sådant genomslag.

…ÅRETS MÅL 2:
Italiens Mario Balotelli dunkade in 2-0 mot Tyskland i EM-semifinalen…

…ÅRETS MÅLGEST:
…och firade med att dra av sig tröjan och spänna musklerna. Vilket gjorde att Super-Mario sedan dök upp lite här och var…

…ÅRETS SHINING:
Pelé under avskedslandskampen på Råsunda. Han visade ett lätt steg när han sprang ärevarv på innerplanen och gjorde en mycket oväntad high five med svenska landslagsläkaren Anders Vallentin – som var snabb att få upp näven.

…ÅRETS ICKE-SHINING:
Erik Hamrén som plötsligt började prata om att han ville sluta som förbundskapten efter 1-2 mot Ukraina.

…ÅRETS NOLTE:
Glenn Strömberg under EM…

…ÅRETS KARTLÄSARE:
Christian ”Chippen” Wilhelmsson stod klubblös inför EM och jag frågade vilken del av världen han kan hamna i efter åren i Saudi?
– Alla tre världsdelar egentligen…, sa ”Chippen.
Och tillade:
– Utom Australien.

…ÅRETS LÄSARKOMMENTAR:
När ”Chippen” fick skit i kommentarsfältet till ovan nämnda artikeln ryckte ingen mindre än ”Babben” Larsson ut till hans försvar: ”Chippen’ får Zlatan på bra humör!” röt ”Babben” och debatten dog (nåja).

…ÅRETS FOTBOLLSHÄNDELSE:
Chelsea skickade Barcelona ur Champions League – och Fernando Torres gjorde sista målet. Det kändes som att jorden slutade snurra ett tag – Barcelona kunde ju inte förlora och Torres kunde ju inte göra mål. En av årets största nyhetshändelser alla kategorier.

…ÅRETS ”…OCH-VILKEN-CAMPING-BOR-DU-PÅ?”:

’

…ÅRETS DISS:

Jag blev kontaktad av chefredaktören för en större publikation. Ett möte bestämdes. Men så gick jag på krogen kvällen innan och Bank och Madame Amanda lurade i mig alldeles för mycket whisky. Jag försov mig, missade mötet och försökte sedan få till ett nytt möte – vilket besvarades med att chefredaktören intog total radioskugga. Det var den karriären, det.

’

…ÅRETS MISS:

Modin, så klart!

’

…ÅRETS MISS 2:
Bastian Schweinsteiger bommade i straffläggningen i Champions League-finalen – jag trodde verkligen inte att det kunde hända vilket kostade mig en dyr taxiresa.

’

…ÅRETS MISS 3:

FC Köpenhamn plockade in Roland Nilsson som tränare inför hösten 2011. I januari 2012, ett halvår senare, fick ”Rolle” kicken utan att någon hade särskilt mycket gott att säga om honom.

’

…ÅRETS MISS 4:

DN-Esks ”Var-är-glöden-Zlatan?”-krönika från i våras.

…ÅRETS SCENER:
Didier Drogba firande framför Chelsea-fansen på Allianz Arena efter segern i Champions League-finalen.

…ÅRETS LÖJLIGASTE:
Expressen som fick landslagets rövbombning att framstå som mobbning.

…ÅRETS LÖJLIGASTE 2:
”Håll en stolpe”-epidemin på Twitter efter att Mikael Lustig missat mot Ukraina.

…ÅRETS SÄMSTA IDÉ:
Fotbollsinvignig på Friends Arena, Sverige-England skulle precis börja när sex riddare rider ut på häst med dragna lansar. De engelska journalisterna satt med öppna munnar och undrade om de var med i Ivanhoe, vi andra väntade på att Front de Boeuf skulle dyka upp med ett kycklingben i mungipan. Frågorna som fortfarande hänger i luften: Varför? Riddare?

…ÅRETS KONSPIRATIONSUNDERLAG:
Mediespelet kring John Guidettis nervsjukdom. Han åt en dåligt stekt kyckling, missade EM, men någon större fara var det inte, sa man – John skulle vara tillbaka i augusti. Men snart kom ett nytt besked, han skulle vara tillbaka i oktober. Guidetti är fortfarande inte tillbaka, även om det sägs att han tränar för fullt. Den här cirkusen har fått erfarna journalister att gå från vassa nyhetsjägare till fullfjädrade konspirationsteoretiker.

…ÅRETS FÖLJETONG:
Först var det sista landskampen på Råsunda. Sedan var det sista allsvenska matchen på Råsunda. Sedan var det sista matchen på Råsunda. Och till sist var det sista besöket för fansen på Råsunda. Men nog förtjänade hon att firas alltid. Och nog blev det en jävla avslutning trots förlusten mot Napoli.

…ÅRETS NYA ORD:
Hen, babbe, orre, zlatanera.

…ÅRETS LÅTAR:
1. We are young – Fun.
2. C’est la vie – Khaled.
3. 999 – Kent.
4. Some die young – Laleh.
5. Händerna mot himlen – Petra Marklund.

…ÅRETS SKIVA:
Beväpna dig med vingar av Joakim Thåström.

…ÅRETS TV:
Järnrörsfilmen.

…ÅRETS TV-SERIE:
Homeland.

…ÅRETS RADIO:
Alla P3 Dokumentär/P1 Dokumentär om IFK Göteborgs säsong.

…ÅRETS FILMER:
1. The Dark Knight Rises av Christopher Nolan.
2. Palme av Kristina Lindström och Maud Nycander.
3. Argo av Ben Affleck.
4. The hunger games av Gary Ross.
5. Call Girl av Mikael Marcimain.

BUBBLARE:
Searching for Sugar Man av Malik Bendjelloul.

…ÅRETS SÄMSTA FILM:
The Amazing Spider-Man. Om Quetzala Blanco recenserat den på Twitter hade hon skrivit: ”Snubbe i asfula kläder som leker med gummiband på skolgården och aldrig får ligga”.

…ÅRETS BOK:
Fallet Thomas Quick: att skapa en seriemördare av Hannes Råstam. Om ni inte läst den, men vill förstå vad det handlar om, räcker det att läsa det kända citatet innan förordet…

’

…ÅRETS TREND:

Att du som kvällstidningsjournalist inte längre behöver måla världen i svart och vitt, i stället får du lägga krut och kraft på att agera förnuftets röst när den ena tokiga teorin efter den andra kastas fram i kommentarsfält och på sociala medier.

’

…ÅRETS MOHIKANFRISYR:

Vincent Ibrahimovic, 4, – eller ”den lille” som pappa brukar kalla honom…

…ÅRETS PROFIL:
Gunnar Hellsing, Aftonbladet/Expressen. DEN HÄR hej då-filmen från den genialiske redigeraren som nu byter tidning.

…ÅRETS ELVA:
Inte Erik Hamréns i EM-premiären mot Ukraina i alla fall.

…ÅRETS SUCCÉ:
Får jag skryta lite? Tack. Det ger jag till vårt eget program Bollklubben som träffade rätt direkt.

…ÅRETS ”GÖR OM, GÖR RÄTT”:
Polisnotorna. All logik talar för att det får en vettig lösning under 2013. Dagens kostnadsnivåer för klubbarna är absurda.

…ÅRETS FÖRLUST:
Lasse Anrell slutade på Aftonbladet alldeles för tidigt. Det har gjort Sportbladet till en torftigare tidning.

…ÅRETS DOMARE:
Jonas Eriksson var en missad touch från att få döma finalen, tror jag. Fan så bra han var i EM ändå.

…ÅRETS SPELARE:
Leo Messi. Förstår ni hur man kommer att prata om hans framfart i fotbollen om 20 år? Det är inte säkert det kommer en så dominerande spelare igen på väldigt lång tid.

…ÅRETS ALLSVENSKA SPELARE:
Jag håller Anders Svensson före Waris Majeed. Hälften av alla Majeeds poäng gjordes i matcher där Häcken vann med fem mål eller fler. Svensson klev fram varje gång det verkligen behövdes. Detta syntes till slut i tabellen: 1. Elfsborg. 2. Häcken.

…ÅRETS KAOS:
Friends Arena. Den blev en miljard dyrare än beräknat, politiker har fällts för mutbrott, förbundet har problem med pengar till driften, hela Solna lamslås av ett gigantiskt trafikkaos när det är arrangemang, folk kläms vid utgångarna när det är konserter, infrastrukturen runt arenan ska stå klar först om två år och som om inte allt detta vore nog – en av Andreas Isakssons utsparkar under invigningsmatchen mot England träffade jumbotronen!

…ÅRETS DUBBELMORAL:
Elfsborgs tränare Jörgen Lennartsson skällde ut lagets U21-spelare för att de ställt upp i en TV4-enkät som kritiserade förbundskaptenen Håkan Ericson: ”Sådant håller vi internt!” röt Lennartsson. Sedan berättade Lennartsson om den interna utskällningen – för medierna.

…ÅRETS KATAPULTSTOL:
Trelleborg slutade femma i allsvenskan 2010 – i år åkte de ur superettan. Gais slutade femma 2011 – i år åkte de ur allsvenskan. Vilar en förbannelse över den allsvenska femteplatsen? IFK Norrköping slutade femma i år efter en imponerande säsong…oups.

…ÅRETS BOMB:
AIK:s Alexander Milosevic 40-metersprojektil på Råsunda. Glömmer jag aldrig.

…ÅRETS GENOMBROTT:
Alexander Kacaniklic som i princip spelat till sig en ordinarie plats på vänsterkanten i det svenska landslaget. Därmed är tre års vilt Erik Hamrén-experimenterande på den positionen förhoppningsvis över.

…ÅRETS SÄMSTA ANALYS:
Nils Wiberg, VD för IFK Göteborgs tröjsponsor Prioritet Finans, när Tobias Sana gick till Ajax under hösten:
– Sana var en framtida landslagsman som hela svenska folket kunde ha njutit av, för han har en sån talang. Nu hamnar han i Ajax, i B-laget och sedan skickar de honom till Sibirien, och sedan har han fått sina jävla miljoner. Han kan lika gärna bli astronaut eller börsmäklare.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

…FJOLÅRETS PROFETIOR:
”2012 vinner IFK Göteborg allsvenskan, Sverige åker ut i gruppspelet i EM i Polen/Ukraina, damerna går till final i OS i London, bloggen går i graven, Real Madrid tar hem Champions League, Ronaldo vinner Ballon D’or och Zlatan håvar in sin sjunde guldboll”.

’

…icke godkänt.

’

TILL SIST:

”2013 vinner AIK allsvenskan, Sverige missar VM i Brasilien, damerna går till final i EM i Sverige, bloggen går i graven, Barcelona tar hem Champions League, Messi vinner Ballon D’or och Zlatan håvar in sin åttonde guldboll”

’

Bloggen tar nu semester någon vecka och avslutar med ett ordspråk angående julmat och juldryck som gör att vi inte behöver ha så dåligt samvete: Det är inte dagarna mellan jul och nyår som är problemet, det är dagarna mellan nyår och jul.

’

God jul, gott nytt och missa för fan inte Ivanhoe.

’

MFF-stjärnan, och numera landslagsspelaren, gästar veckans avsnitt av Bollklubben och det blir ett samtal om lagakaptensrollen, MFF-kaoset i höstas, pappan som var gerillasoldat och stred mot Saddam (bilden!), Sverigedemokraterna, den pågående agentgranskningen och en hel del annat.

Jiloan Hamad är bara 22 år men efter att man lyssnat på honom i en halvlek är det inte överraskande att han redan är lagkapten i Malmö och även var det i U21-landslaget.

Nu tar Bollklubben ledigt i några veckor men är tillbaka någon gång i januari, håll utkik på vår Facebook-sida för mer info…

Den här veckan rullar Sportbladet-reportern Stefan Holms stora granskning av agenter inom fotbollen i tidning och på nät. Det är genomarbetat, innehåller en hel del som inte kommit fram tidigare, därmed en angelägen, viktig och intressant läsning, ibland skrämmande.

Själv jobbade jag med en liknande granskning för några år sedan, om dåvarande advokaten Martin Klette, så jag vet att det inte är någon lättrampad mark. Klette lämnade Advokatsamfundet efter min granskning och tog Fifa-licens i stället. I ett av Holms reportage säger nu Klette:
– Få journalister är intresserade av att berätta hela bilden och för mig kändes det som någon form av beställningsjobb. I det man skrev kunde man se spår av andra agenter. Det tillfogade mig tillfällig skada. Jag är glad över att Pressens opinionsnämnd konstaterade att det var fel.

Det är sant att några av de artiklar jag skrivit om Klette genom åren har prickats av Pressens opinionsnämnd men det viktiga ur mitt perspektiv var att den stora bilden kom fram tydligt, hur Klette tog betalt, att fotbollsspelare fick berätta hur de kände sig lurade. Min utgångspunkt var den lilla spelarens mot en mäktig advokat som kunde alla knep i boken.

När avtal och tvister i efterhand har prövats av rättsväsendet har Klette förlorat, först mot Patrick Amoah i Södertörns tingsrätt, i våras mot Oskar Rönningberg i Helsingborgs tingsrätt. I båda fallen har Klette dragit sina egna före detta klienter inför skranket.

När det gäller Rönningberg, som blev fotbollsinvalid i tidig ålder, hävdade Klette via sitt företag Wagnsson Sports & Entertainment att han hade rätt till mer stålar än de Rönningberg redan betalat men Helsingborgs tingsrätt gick på spelarens linje:

”Sammanfattande bedömning
Vid denna bedömning kan ingen del av Wagnssons talan bifallas. Käromålet ska alltså ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
Vid denna utgång ska Wagnsson ersätta Oskar Rönningbergs rättegångskostnader. Den yrkade ersättningen framstår som skälig. Ränta ska utgå enligt lag”.

Helsingborgs tingsrätt konstaterar också i domen att det avtal Klette upprättat med Rönningberg strider mot god advokatsed:

”Frågan är då om det förhållandet att Agentavtalet, som enligt Wagnssons uppfattning reglerat avtalsförhållandet mellan parterna, varit behäftad med brister och ansetts åtminstone i delar strida mot reglerna om god advokatsed, ska medföra en annan bedömning i vad som ska anses utgöra skäligt arvode. Tingsrätten finner att så bör vara fallet”.

Martin Klette har överklagat till Hovrätten för att försöka få rätt mot sin före detta klient, en 26-åring kille som redan fått drömmen om ett fotbollsliv förstört av skador.

Summan det handlar om? Drygt 14 000 kronor.

PSG besegrade Lyon i seriefinalen i går och Zlatan Ibrahimovic svarade för en exakt framspelning till Blaise Matuidi som gjorde matchens enda mål på en härlig nick.

Efterspelet handlade om något helt annat och det var inte så konstigt då Zlatan satte foten i skallen på en ramlande Dejan Lovren så att blodvite uppstod vilket Lyon-presidenten Jean-Michel Aulas beskrev på följande sätt:

– Dejan Lovren blir massakerad när Zlatan sätter en fot i ansiktet på honom med flit för att det ska göra ont.

Frågan är: var det verkligen med flit?

När jag ser reprisen på tv tycker jag att det ser konstigt ut. Det ser ut som att Zlatan ganska enkelt kan undvika att sätta foten där han sätter den. I så fall är det inte mycket att snacka om, då är det illa gjort. I allsvenskan hade Zlatan dock inte kunnat bli avstängd i efterhand eftersom händelsen sker inom domarens synfält och domaren valde att fria. Enligt l’Equipe kommer franska ligans disciplinnämnd att granska tv-bilderna.

Det som talar för att det tvärtom är en olyckshändelse, är dels att Zlatan har fullt fokus på bollen, dels att han inte brukar hålla på med sådant där. Visst hade han en besvärande eftersläng i Champions League häromveckan men det var en helt annan typ av duell. Att medvetet trampa en liggande motståndare i huvudet har Zlatan – mig veterligen – aldrig gjort tidigare. Mycket har man kunnat beskylla honom för men inte så här grova grejer. Så varför nu i så fall? Jag hittar inte ett enda argument för det.

Själv har Zlatan inte uttalat sig och när han väl gör det, lär han förstås säga att det inte var meningen.

Vi får helt enkelt konstatera att situationen väcker så många frågetecken att Zlatan fick en diskussion på halsen, framför allt i Frankrike, om att han gjorde det hela medvetet. Att misstanken väcks har han själv bidragit till under åren genom skallningar, utvisningar och diverse karatesparkar. Det tycker han förmodligen inte är särskilt roligt. Ingen spelare vill ha en bild av sig själv som någon som medvetet stämplar liggande motståndare i pannan med skruvdobbar.

Fjärde avsnittet av Bollklubben är ute och det kan säkert kritiseras för att vara för lättsamt men det ska i så fall inte upprepas och jag måste säga, att det är nog det roligaste program jag har varit med att göra. Vi har botaniserat bland årets händelser i fotbollsvärlden och utser bäst och sämst, högst och lägst i en variant på idrottsföreningars årsmöten.

Min personliga favorit? Libanesiske anfallaren Mohammad Ghaddars totalt misslyckade försök att kopiera en Neymar-dribbling, 41.40 in i showen. Neymar-svepet strax innan är inte heller tråkigt.

Intressant också att förbundskapten Erik Hamrén avslöjar att han röstade på Zlatan före både Messi och Ronaldo i Ballon d’Or som avgörs 7 januari (alla förbundskaptener har ju rösträtt). Diskussion om det, med mera, med mera.

Nästa vecka avslutar vi höstsäsongen med Malmö FF:s Jiloan Hamad i studion och här har ni alltså veckans avsnitt…