Eftersom jag aldrig fick något brejk mellan allsvenskan och Bollklubben i november blev det en extra fet jul- och nyårsledighet i stället; tre långa, sköna veckor.

Vad har jag gjort?

Tja, förra söndagen köpte jag ett par nya mjukisbrallor och konstaterade i fredags – fem dagar senare – att jag fortfarande inte hade tagit av mig dem.

Jag har alltså tagit det ganska lugnt. Det behövs i bland.

Mysbyxorna (Puma, 2 99 på Stadium) får för övrigt starka L L L L. De håller värmen bra utomhus utan att bli för varma inomhus. Sitter lagom tajt för att se hyfsat sportiga ut men är mjuka nog att knappt kännas oavsett vinkel i soffan. Ska man klaga på något är det lite dålig spänst i resåren.

Jag har sett ett antal utmärkta filmer, Argo, Searching för Sugar Man och Rust and Bone för att nämna tre som jag kan rekommendera varmt.

Jag har läst ett antal utmärkta böcker, Råstams Fallet Thomas Quick och Nesbœs Gengångare för att nämna två som jag också kan rekommendera.

Utöver det har jag förstås noterat att Miroslav Klose är Europas effektivaste målskytt (om vi behövde påminnas om det), att Zlatans citat om Leo Messi – ”Jag kanske inte har fyra Ballon d’Or men jag slipper i alla fall stå på en låda när jag köper choklad i godismaskinen” – är för mycket Zlatan för att inte ha kommit ur den munnen (även om det påstås vara påhitt) och att TV4:s Olof Lundh sammanfattade den här tragedin bra (jag väntar tills dom fallit innan jag resonerar kring brottsfallet som skakar Malmö FF).

Turbulensen kring Centerpartiet har inte heller gått mig förbi. Jag har min bild klar: allt är regisserat in i minsta detalj. På grund av de dåliga opinionssiffrorna behövdes surr kring partiet. I en desperat åtgärd för att vända trenden drog de till med ett antal kontroversiella förslag till idéprogrammet, partiledaren i fokus, debatt om vettiga saker, vissa förslag stryks, partiet enat och kan nu få ut det de vill stå för. Jag tror att det gick hem, jag vet i alla fall mer om Centerpartiet i dag än vad jag visste i går. Ett bra politiskt initiativ, sammanfattningsvis.

…tvärtemot Socialdemokraternas rädsla för att ta ställning, som Karin Pettersson beskriver bra här.

Quizkampen? Ja, jag är också fast.

Christian Wilhelmsson klar för Baniyas Sport i Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten. Då tror jag att vi kan tacka ”Chippen” för insatserna i landslaget. Han har gjort en hel del nytta i Blågult, det ska man inte glömma, men några fler landskamper kan jag inte tänka mig att det blir med tanke på det klubbvalet.

Snart tillbaka i verkligheten alltså. På torsdag lyfter vi mot Chiang Mai för årets januariturné. Vårt hotell har en restaurang som 2009 utsågs till Thailands bästa. Bara en sådan sak.

Chiang Mai är Thailands andra stad, landets nordliga centrum, totalt bor där cirka en miljon människor varav 200 000 i tätorten. Sajten Trip Advisor rankade 2012 Chiang Mai som det 24:e främsta resmålet i världen och Thailands premiärminister Yingluck Shinawatra – syster till Svennis landsförvisade polare Thaksin Shinawatra – är från just Chiang Mai.

Regionen lever på export av ris och kryddor men många unga kvinnor lämnar staden för att ”söka lyckan” i de sydligare turistområdena.

Sveriges matcher i King’s Cup – som lottas i veckan (Thailand, Finland och Nordkorea deltar också) – spelas på 700-årsstadion som byggdes i mitten av 1990-talet då staden firade sitt 700-årsjubiléum.

Kuriosa som twittraren @scillacci bidragit med: i Thailand är det vänstertrafik överallt utom på EN gata i Chiang Mai där det plötsligt blir högertrafik.

Jättepandorna på zooet i Chiang Mai brukar tydligen kolla porrfilm…”panda porn” som det kallas…ska försöka kolla upp detta lite noggrannare men ungefär så här lär det funka.

…och nog är de söta alltid, de små (?) liven…

Ni kommer snart att veta mer om Thailands andra stad om ni hänger med här på bloggen under turnén. Och framför allt ska jag rapportera hur de svenska spelarna sköter sig. Intressantaste namnen så här på förhand: Pontus Jansson och Jiloan Hamad (Oscar Lewicki föll ju tvärr bort).

…sedan blir det spännande att se var en veteran som Daniel Majstorovic står nu när han ska vara helt tillbaka från knäskadan.

Efter att ha läst Leif GW Perssons trilogi om Palme-mordet ett par gånger var jag redan taggad till tänderna på SVT:s filmatisering En pilgrims död som börjar i kväll 21.00 på SVT. Johan Cronemans recension gjorde inte suget mindre, han ger tv-serien en stark femma i DN i dag.

…apropå Palme-mordet är det intressant att GW under -90-talet inte trodde på konspirationsteorierna men nu gör det. Mig veterligen har han aldrig fått frågan varför han har ändrat sig? Snart ändring på det när Vikingstad och jag ger oss på att knäcka gåtan en gång för alla.

Noterade ni föresten Jan Guillous sylvassa stick på GW i dagens Aftonbladet?

Uppvärmningen inför En pilgrims död är inte alls dålig: Manchester United-Liverpool följt av Arsenal-Manchester City.

Mysbyxor på, soffläge intaget, i morgon börjar allvaret: vi har en resa att göra och ett mord att lösa.

Fifa-galan avklarad och Lionel Messi vann programenligt…

1:Messi – 2:Cristiano – 3:Iniesta – 4:Xavi – 5:Falcao – 6:Casillas 7:Pirlo – 8:Drogba – 9:RVP – 10:Ibrahimovic.

…men Messi stod inte lika högt i kurs i svensklägret.

Röstningen görs av världens förbundskaptener, landslagskaptener och ett antal tidningar, där Offside har den svenska rösten.

Erik Hamrén gick på 1. Zlatan. 2. Casillas. 3. Ronaldo.

Zlatan Ibrahimovic gick på  1. Xavi. 2. Pirlo. 3. Messi.

Henrik Ystén, Offside, gick på 1. Casillas. 2. Ronaldo. 3. Messi.

…å andra sidan: Messi, i egenskap av Argentinas lagkapten, nobbade Ronaldo helt, det var väl lite barnsligt?

Förutom Hamrén hade ett antal länder Zlatan som etta: Djiboutis lagkapten Mohamed Kader Ahmed, Litauens kapten Tomas Danilevicius, Nigers förbundskapten Gernot Rohr och Pakistans förbundskapten Zavisa Milosavljevic. Det räckte till en tiondeplats – snyggt jobbat, Zlatan (även om han är femma på min tio topp-lista).

…men bland journalisterna var Zlatan inte populär, inte alls. Bara en enda journalist hade svensken på poängplats (3:a) och det var Alifa Hissein Atti från Tchad. Zlatans kommentar?

– 95 procent far med osanning.

Typ.

Att Erik Hamrén nobbade Messi kan inte komma som en överraskning för någon med tanke på hans laguttagningar – de bästa ska ju börja på bänken…

…eller som Hamrén själv säger i en kommentar: ”Det handlar inte om vilka som toppar en omröstning – utan vilka som avslutar den”.

Skämt åsido, kanske är det bara så enkelt som att Messi saknar shining.

Zlatan håller Xavi högst vilket är märkligt med tanke på att dennes 2012 varit svagare än på länge.

Ysténs röst på Casillas sticker också ut, även om jag håller med om att keepern gjorde ett underskattat EM (och Ystén har faktiskt med sig Vicente del Bosque här…).

Hur Lasse Lava röstade för Island? 1. Messi. 2. Xabi Alonso. 3. Zlatan.

Bara spelare från La Liga i världslaget. Jag saknade framför allt Pirlo och Zlatan.

Här har ni hela skiten – tipsa gärna om i kommentarsfältet om ni hittar något annat röstningskul.

Årets tränare på herrsidan blev Spaniens Vicente del Bosquge – som Hamrén hade som etta. Zlatan gick på sin gode vän José Mourinho och Offsides Henrik Ystén på Jürgen Klopp. Alla tränarröster här.

Till sist: Pia Sundhage årets kvinnliga ledare är stort. Det går bra för Bollklubbens gäster, med tanke på att Jiloan Hamad kan vara på väg att bli lagkamrat med den store Miroslav Klose i Lazio.

 PS Hur jag hade röstat? 1. Iniesta. 2. Messi. 3. Ronaldo.

Helt otippat blev torsdag 3 januari 2013 en ovanligt händelserik dag. Då tänker jag inte bara på att vi fick svart på vitt att Kung Fotboll körde över Prins Ishockey fullständigt under 2012.

Det började med en bagatell som ändå är värd att nämna då den innehåller ett nytt, minnesvärt citat av Zlatan Ibrahimovic. Franska tidningen L’Equipe har snappat upp vad Z sa till lagkamraterna med anledning av parkeringscirkusen utanför PSG:s träningsanläggning som pågått i goda två månader nu.
– Om jag vill parkera min bil i omklädningsrummet, så parkerar jag min bil i omklädningsrummet.

Pubertalt och divigt, visst, men ett pubertalt och divigt citat är åtminstone roligare än en intetsägande fotbollsklyscha.

Fotbollen behöver sina stories, det vet Zlatan, det vet också Mario Balotelli som rök ihop med coach Mancini under Manchester Citys träning och bilderna är onekligen underhållande, även om den här historien går mot ett dystert slut om inget förändras. Det handlar om att leverera i match efter match också, och det börjar bli dags för ”Super-Mario” att göra det snart.

Det är att lätt att knyta näven och jubla över Kevin-Prince Boateng som reagerar på rasistiska vidrigheter från läktaren. Det är lätt att sympatisera med Milan som vägrar spela klart träningsmatchen mot Pro Patria. Av den enkla anledning att de gör rätt. Men i en tävlingsmatch är det snudd på omöjligt att agera på samma sätt, då segrar mörka krafter. Det eviga dilemmat fotbollen brottas med, eftersom fotbollens regelverk inte tillåter motreaktioner som Boateng och Milan stod för i dag. Med det sagt: att ta tillfället i akt att markera under en betydelselös träningsmatch är värt alla hyllningar.

…apropå rasism och främlingsfientlighet: dagens mest förvirrade utspel måste komma från den SD-politiker som vill förbjuda muslimer från att föda barn då de har en dold agenda att ta över världen.

Möjligen fick SD-politikern konkurrens framåt eftermiddagen då det visade sig att Expressens frilansskribent Ulf Nilsson låtit sälja en krönika till en rasistisk och islamofobisk tidskrift, och sedan skyllde på att han inte hade koll på vad det är för typ av tidskrift. Den som har så dålig koll på samtiden kanske inte ska ägna sig åt att skriva aktualitetskrönikor i en större dagstidning. Det blir intressant att se hur chefredaktör Thomas Mattsson hanterar det där. Problemet är egentligen inte att Nilsson säljer texter till den aktuella tidskriften, utan att han som in- och utrikespolitisk kommentator inte har en aning om vad för sorts tidskrift han medverkar i.

Blott 3 januari alltså, ändå kan årets mest absurda tv-intervju redan vara gjord. Av någon outgrundlig anledning ville SVT:s Marie Lehmann snacka med en volontärarbetande flaggstrykerska från Ryssland under juniorkronornas VM-semifinal. Inte nog med det, Lehmann valde att göra intervjun efter tre perioder, vid ställningen 2-2, när vi väntade på en dramatisk förlängning. Och inte nog med det heller, efteråt skyllde Lehmann på att ryskan lurat henne att hon kunde engelska, hur Flaggryskan nu skulle ha lyckats med det utan att kunna just – engelska.

Sanningen är att det är svenska hon inte förstår vilket visade sig under intervjun sista del…

…men visst, alla kan göra ett dåligt byte som Lehmann själv konstaterade när ex-höjdhopparen Stefan Holm pressade henne på Twitter. Och Flaggryskan ser ut att bli en hit på Youtube.

Apropå juniorhockeyn fick SVT:s Chris Härenstam och Mikael Renberg kritik redan ifjol för vilda glädjevrål och segerskrål när Sverige vann VM-guld. Samma visa nu men jag tycker inte att jubel vid svenska mål är något stort problem, det stora problemet är när analysen faller bort till förmån för tv-experternas segeriver.

I tredje perioden mot Ryssland konstaterade Härenstam att domaren missat att Sverige var sex på isen varpå Renberg euforiskt konstaterar ”Bra!”. I det läget ska en expert förklara om domaren gjort ett stort eller litet misstag, vilka konsekvenser det kan få, om det är vanligt förekommande med mera, med mera. Ur ett yrkesperspektiv är det ett svagt hantverk, även om fansen säkert uppskattar hejarklackledarnas stora glädje.

Sedan började OS-krönikan på TV. En ryttare förklarade en trög start med att ”hästen bajsade i första piafen”, sedan hade det flutit på bättre. Om bara alla dåliga starter vore lika enkla att korrigera. Då hade den där jobbiga premiärförlusten mot Ukraina som vi påmindes om i EM-krönikan härom kvällen inte behövt betyda lika mycket.

EM-krönikan gillade jag. Rak, enkel, många mål och ett hyfsat snack med Zlatan. OS-krönikan var alldeles för kort. OS är för stort för att sammanfattas på en timme. För oss som inte följde tv-sändningarna slaviskt hann det aldrig byggas upp någon djupare känsla, möjligen i handbollssvepet och runt Mo Farahs lopp. Men det är å andra sidan händelser svåra att misslyckas med.

Så, nu kan man sticka tillbaka handen i chipspåsen igen, det kan knappast hända mer i dag.

…ÅRETS PRISUTDELARE:
Bengt Andersson. Den förre Blåvitt-keepern var matchsponsorn Umbros representant när Sverige träningsspelade mot Island på Gamla Ullevi. Zlatan hade stor show och Rasmus Elm spelade in sig i EM-startelvan men ”Bengan” gav sina gamla lagkamrater Tobbe Hysén – som bara gjorde ett kort inhopp – och Ragnar Sigurdsson – som hade det jobbigt där bak – pris som matchens lirare. Totalt fel men galet roligt.

…ÅRETS FLYGTUR:
Under ett träningspass i Zagreb tryckte Zlatan Ibrahimovic undan Anders Svensson som flög rakt in i Daniel Majstorovic – med resultatet att ”Maestro” slet av korsbandet och missade EM. En skada så olycklig och bisarr att den under 2012 endast överträffades av journalistlandslagets Marcus Sennewald som inte kunde åka med till Finland då han råkat tappa ett kylskåp på foten.

…ÅRETS CHOCK:
Undertecknad dök upp på omslaget till Slitz. Men trots de styva bröstvårtorna…

…ÅRETS AVSKED:
…lades tidningen ner en månad senare till följd av dåliga försäljningssiffror.

…ÅRETS KEYSER SÖZE:
Olof Mellbergs sorti på Olympiastadion i Kiev. Efter 2-0-vinsten mot Frankrike, hans 117:e landskamp, gick mittbacksgeneralen – som han brukar efter matcher oavsett vinst eller förlust – rakt av planen. And like that…poof…he was gone.

…ÅRETS COMEBACK:
Fabrice Muamba.

…ÅRETS RUBRIK:
”Avslöjade sina vänsterideal, svepte vodkan och skrev på”. Sedan var Pontus Wernbloom klar för CSKA Moskva.

…ÅRETS BUSTER:
Wernbloom igen, när han klev ut inför nya hemmapubliken och kvitterade mot favoritlaget sedan barnsben Real Madrid i debuten för CSKA. Inte nog med det, han lyckades samtidigt få självaste mr Mourinho att gå i taket: ”Jag trodde att om någon av mina spelare skulle skada sig skulle det vara deras nummer tre som orsakade det”, fräste Mourinho efteråt. Spansk press jämförde Wernbloom med Chuck Norris, snacka om milstolpe och Buster-story i ett.

…ÅRETS SANNING:
Klick har ingenting med journalistisk kvalitet att göra. Ändå springer större delen av media-Sverige och deras annonsörer runt som yra höns i jakt efter dessa klick. Det kan inte hålla i längden.

…ÅRETS INLEDNING:
John Guidetti, 20, sommarpratade och började så här:
”Jag är född med en tro. Jag drömmer mycket och jag tror på dem alla. Jag drömmer att jag faller i en fors av guld. Jag drömmer inte om att skjuta en boll i krysset. Jag drömmer varje sekund om att bli värdens bästa fotbollsspelare”.
Min spontana känsla: jag vill göra musik av detta.

…ÅRETS SVETTIGASTE ARBETSUPPGIFT:
Ekwall intervjuade Jonas Olsson – Lundh höll i parasollet…

’

…ÅRETS SÄMSTA SPLIT VISION:

SD-ledaren Jimmie Åkesson febrade i SVT om att julen var hotad. Problemet? Han var inte bara inbjuden för att hålla ett jultal, studion var även fullständigt dränkt i julpynt. Sedan kom julhelgen, och det var lika mycket yra som vanligt. Givetvis.

’

…ÅRETS VALDERAMA:

Leo Messi gjorde illa sig i en Champions League-match mot Benfica, rullade runt i plågor och bars ut på bår. Världen stod stilla till nästa eftermiddag – då kom Barcelona med beskedet att Messi fått ett blåmärke på utsidan av vänster knä. Och jodå, Messi lirade nästa match.

’

…ÅRETS SMARTASTE VÄRVNING:

Blackburn värvade Martin Olssons tvillingsbrorsa Marcus och dåvarande managern Steve Kean behövde i alla fall inte lära sig namnet på ett nytt ansikte under träningarna.

…ÅRETS SVENGELSKA:
Det valsar runt ett Youtube-klipp på Erik Hamrén när han uttrycker sitt stöd för England (som bland annat Mathias Ranégie använde som ett slags hån). Följande Hamrén-citat från EM är inte lika spritt men ännu roligare: ”When you’re working in football or whatever, you’re always taking steps. You don’t want to stay on the same platform. You take steps – that’s life. Sometimes you take them forward, sometimes down”.

…ÅRETS RAJALAKSO:
Konkurrentens ende krönikör (igen!) som över ett uppslag i våras hamrade fast att Emil Salomonsson måste komma med bland de 23 i EM-truppen. Och visst, på bruttolistan kan Salomonsson möjligen varit nummer 23. Tusen.

…ÅRETS FOTBOLLSFARSA:
Mohamed Hamad, pappa till Jiloan och gerillakrigare i Mellanöstern på 1980-talet…

’

…ÅRETS MINDRE LYCKADE SMEKNAMN:

”Real Göteborg”.

’

…ÅRETS ÄNNU MINDRE LYCKADE SMEKNAMN:

”Micke Mourinho”.

’

…ÅRETS VINDSKYDD:

Det blåste en del under januariturnén i Qatar. En dag var det extra jobbigt och när de utsända journalisterna gnydde som värst vid en träning stack landslagets sjukgymnast Rickard Dahan fram näbben: ”Ställ er bakom Laul”, sa Dahan och flinade.

’

…ÅRETS SEGASTE FÖRHANDLING:

Apropå januariturnén: under en annan träning bjöd kostrådgivaren Henning Svendsen på en story från sent 70-tal om Sven-Göran Eriksson. Det var precis när ”Svennis” kommit till IFK Göteborg 1979 och Blåvitt gick dåligt. Svendsen kände ”Svennis” ytligt då de båda pluggat på Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH. Vid ett tillfälle stötte de på varandra på stan och ”Svennis”, som var övertygad om att han skulle få sparken som tränare, undrade om Henning hade några kontakter i lärarbranschen.

– Idrottslärare på halvtid skulle passa bra, förklarade ”Svennis”.
Svendsen drog i trådar och det visade sig att det fanns en halvtidstjänst på Järnbrottsskolan i Göteborg men den behövde tillsättas direkt. Efter lite lirkande lyckades Svendsen få rektorn att hålla på tjänsten i några veckor, utifall resultaten skulle vända för IFK Göteborg och ”Svennis”.
När Sverige 33 år senare mötte Bahrain i Qatar, var ”Svennis” på plats på läktaren, inbjuden av Al Jazeera, kanske för att diskutera en roll som expertkommentator under EM då TV-kanalen har rättigheter till mästerskapet.
Det var då Henning Svendsen stegade fram till ”Svennis” som han inte hade pratat med på över tre decennier och sa:
– Du ”Svennis”, hur ska du ha det? Jag kan fan inte hålla den där halvtidstjänsten längre.

’

…ÅRETS ”SVAR-PÅ-TAL”:

Och när vi ändå är inne på goa stories: Den här hörde vi under året om Lars-Åke Lagrell. Den före detta förbundsordföranden hade varit i väg på Fifa-kongress och hamnat till bords med Bahrains fotbollspresident Sheikh Salman Bin Ibrahim Al-Khalifa.

Framme vid middagen hade Sheijk Ibrahim nobbat starkdrycken och Lagrell undrade om han inte drack sprit?
– Nej, svarade fotbollsshejken.
– Då går du miste om något, skrockade Lagrell på ett sätt som bara pampar kan skrocka.
Dagen efter kom de både förbundsbossarna i samtal igen och Sheijk Ibrahim frågade hur många fruar Lagrell hade?
– Nej, jag har bara en, svarade Lagrell som inte var riktigt beredd på att det skulle komma upp en diskussion om månggifte som är accepterat i Bahrain.
Shejk Ibrahim höjde förvånat på ögonbrynen men fann sig snabbt och konstaterade på ett sätt som bara en man med fyra fruar kan:
– Då går du miste om något.

’

…ÅRETS ”SVAR-PÅ-TAL-” 2:

Lennart Johansson intervjuades av ett kinesiskt tv-team inför Sverige-England i EM:
What do you think about the game against England, mr Johansson?
– We normally beat them.
And the result?
– 3-1.
Who score the goals?
– Have you heard about Zlatan?

’

…ÅRETS ”SVAR-PÅ-TAL” 3:

Kim Källström och en frågvis reporter i mixade zonen efter en landslagsträning:

Kim, vinst i EM-gruppspelet genererar en hel del miljoner till svensk fotboll i form av bonusar. Hur mycket tänker man på det som spelare?
– I procent? sa Kim och gjorde en konstpaus:
– Noll.

’

…ÅRETS ZLATAN-REPORTER:

Mattias Larsson, Kvällsposten.

’

…ÅRETS FIASKO:

Neverstore gjorde den svenska EM-låten. Problemen var flera. För det första spelades den bara en gång, i samband med trupputtagningen i Stockholm. För det andra hette den ”Vi mot världen” trots att det var ett Europamästerskap som skulle spelas. För det tredje lät Neverstore som en sämre variant av Jumper.

’

…ÅRETS HÅN:

Åtvids år.

’

…ÅRETS CITAT:

”Without the rope”.

’

…ÅRETS CITAT 2:
”Många hade skrivit sina stories, de var halvt inne i sina stories, sakta men säkert lyfte de pennan, till sist käkade de upp pennan”. (Zlatan Ibrahimovics bild av hur det gick till på pressläktaren när Sverige gick i kapp mot Tyskland).

’

…ÅRETS CITAT 3:

”Svenska fotbollförbundets julbord är inte platsen för oss med en välutvecklad gom” (Erik Niva sågade SvFF:s julbord – igen).

’

…ÅRETS CITAT 4:

”Why must this country as usual bark around the ankles of bigger leagues?” (Signaturen Tony från England retade upp sig på ett Anders Svensson-uttalande).

’

…ÅRETS CITAT 5:

”En klubb som Blåvitt ska kämpa om guldet varje år. Det är lite svenskt att snacka om att nöja sig med topp åtta. Elfsborg kan säga det men absolut inte vi i IFK. Vi är Sveriges största klubb, vi ska ligga i toppen varje år. Det behöver man inte ens säga, det ska man ta för givet”. (Emil Salomonsson, Real Göteborg, januari 2012).

’

…ÅRETS BRAGD:

Sveriges upphämtning i Berlin – 0-4 blev 4-4.

…ÅRETS BRAGD 2:
AIK slog ut Pontus Wernblooms och Rasmus Elms CSKA Moskva efter seger på bortaplan.

…ÅRETS ÖVERDRIFT:
Betydelsen av vad Zlatan sa under pausen i Berlin. En tidstypisk mediakonstruktion.

…ÅRETS EFTERHANDSKONSTRUKTION:
Efter just denna upphämtning började Erik Hamrén yra om att det det viktiga är inte vilka som startar matchen, utan vilken elva som avslutar den. 4-4-utgången var enligt plan, menade Hamrén, vilket inte bara är årets efterhandskonstruktion – det är alla efterhandskonstruktioners moder.

…ÅRETS SÅGNING:
Expressen slog på stora mobbningstrumman när landslaget lekte rövbombning på en träning. Dagen efter bad man Anders Svensson om en kommentar i en webb tv-intervju: ””Reportern är en lögnare och en patetisk människa”, svarade Svensson i ett mindre genomtänkt uttalande.

…ÅRETS LYCKADE UPPREPNING:
”Om John Guidetti spelar från start i EM-premiären promenerar jag hem från Ukraina när mästerskapet är över”. (Robert Laul, vintern/våren 2012).

…ÅRETS ARGASTE:
TV4:s Olof Lundh när pressen inte fick ställa frågor till landslagsläkaren Leif Swärd på EM-förlägret i Gotland. Ett tag var Lundh så upprörd att vi fruktade att hans tjurkranium till bältesspänne skulle sprängas…

…ÅRETS MEST SAKNADE:
Min farfar Leif Rödskägg gick plötsligt bort, 77 år ung…

’

…ÅRETS MEST VÄLKOMNA:

Systersonen Ludvig Laul gjorde entré en dag i maj. Ni ser själva att det är en grabb som kommer att gå långt (tips: kolla tröjan)…

’

…ÅRETS BAMSE:

”Man kan aldrig bli för snäll”, sa Rasmus Elm i en diskussion om han var för snäll när det kom till att kliva framför Zlatan och Kim i landslagets frisparkskö.

’

…ÅRETS ”DET VETE FAN”:

Var tog Viktor vägen?

’

…ÅRETS TRÄNARE:

Syrianska spelade dåligt och tränaren Özkan Melkemichel kände att det behövde slås en näve i bordet. Så det gjorde Melkemichel, i massagebänken för att vara exakt, och så hårt att han bröt handleden. Hur det gick för Syrianska? De klarade sig kvar. Storyn började med den här småroliga artikeln.

’

…ÅRETS SPORTCHEF:

Sonny Karlsson. Det finns många stories att dra om Häckens sportchef som hade platsat i det här samanhanget. I stället konstaterar vi kort och gott att Sonny är en jävel på sitt yrke. Ericsson, Lewicki, Majeed, Arkivou…Karlsson har löst många olika sorters övergångar som blivit bra för Häcken och harmoniserat med tränaren Peter Gerhardssons fotbollsfilosofi.

…ÅRETS VD:
Johan Ahlborg, Djurgården, som har någon form av Tourettes syndrom – fast i stället för könsord måste Ahlborg väsa ur sig en marknadsterm var tredje ord.

…ÅRETS ORDFÖRANDE:
Lars-Åke Lagrell avgick som ordförande för Svenska Fotbollförbundet efter drygt 20 år – efterträdaren Karl-Erik Nilsson kom in under pompa och ståt, talade vitt och brett om att ta svensk fotboll in i framtiden. Så vad har hänt? undrar ni. Tja, Nilsson har startat en blogg som ingen jävel läser.

…ÅRETS EM:
Chippstraffar, nickmål och taktiska formationer utan anfallare.

…ÅRETS FILMDIALOG:
Sly Stallone:
– Jag hörde att du blev biten av en kungskobra?
Chuck Norris:
– Det stämmer. Men efter fem dagar av outhärdlig smärta, dog kobran.
#Expendables2

…ÅRETS GOEBBELS:
Ska man ljuga, ska man göra det ordentligt, lärde oss redan Hitlers propagandaminister. HIF:s sportchef Jesper Jansson har tagit honom på orden. I en mer seriös verksamhet hade lögnerna kring nya tränaren Roar Hansen tvingat Jansson att avgå. Men i fotbollens värld kan han lugnt sitta kvar.

…ÅRETS FANS:
Trots att allt hopp var ute med god marginal fortsätta ett tusental Gaisare att följa deras degraderade lag på bortaarenor i ur och skur. Med ramsor om SM-guld höll de humöret uppe, vi andra lyfte på hatten. Precis som vi gjorde för de järnkaminer som stod kvar i ösregnet på Sofialäktaren och sjöng och sjöng och sjöng långt efter att Djurgården blivit utspelade efter noter av Häcken på Stockholms Stadion.

…ÅRETS CATFIGHT:
Rikard Norling vs Per Ågren.

…ÅRETS AVSLÖJANDE:
Mats Strandberg fångade Bosse Hanssons ”Inte en svarting till” i direktsänd webbradio. Sedan var det tack och hej till de en gång så folkkära sportjournalisterna som drog med ytterligare ett gäng stofiler i fallet.

…ÅRETS SKÄGG:
Emil Kåberg, hockeyspelare i Örebro HK…

’

…ÅRETS DRAMA:

Avslutningen i Premier League när Manchester City till slut tog hem ligatiteln.

’

…ÅRETS KLUBBLAG:

Juventus gick obesegrade genom Serie A.

’

…ÅRETS LANDSLAG:

Spanien. Tog tredje raka mästerskapstiteln i överlägsen stil. Vinner de VM 2014 är de tveklöst världens bästa landslagsgeneration genom tiderna.

’

…ÅRETS TACK:

För att du fortfarande levererar, Miro.

’

…ÅRETS ATTACK:

Herman Lindqvist, populärhistorikern ni vet, gick till ett rasande angrepp mot Vickan & Dannes beslut att döpa kungabarnet till Estelle. När fradgan runnit klart tog Herman ett djupt andetag och avslutade syrligt: ”Estelle, det låter som en nattklubbsdrottning”.

…ÅRETS ”JAG-HAR-INGEN-ANING-VAD-JAG-PRATAR-OM”:
Zlatan Ibrahimovic fick för sig att medierna ville att Sverige skulle förlora mot Tyskland. Saken är bara den, att det finns inget som säljer tidningar som svenska fotbollslandslagsframgångar. De två bäst säljande Aftonbladet-löpen under 2012 var dagen efter Berlin och dagen efter 4verkerkeriet på Friends. Inget av Sveriges förlustlöp från EM var i närheten. Zlatan har dyngfel, utan svenska segrar, inga mästerskap för oss reportrar och tro fan vi vill åka på mästerskap.

…ÅRETS ”HANS LINNÉ:
Carl Juborg på Expressen som kallade Zlatans tramp i skallen på Dejan Lovren för en ”fotrörelse”. Salig Hans Linné – A.K.A Huvudrörelsen – log i sin himmel.

…ÅRETS POLIS:
Pål Johansson.

…ÅRETS MEST KRYDDADE SIFFRA:
Sverige besegrade Kina i en rätt intetsägande tillställning på Olympia i Helsingborg. Efteråt var förbundets informationschef Jonas Nystedt stressad och ville att presskonferensen skulle inledas med José Antonio Camacho:
– Av artighet börjar vi presskonferensen med Kinas förbundskaptenen. Det är hundra miljoner kineser som ser detta på tv, sa informationschefen bestämt.
Nog för att klockan var fyra på natten på andra sidan jordklotet och ett reservbetonade Kina hade torskat med 1-0…men visst, hundra miljoner kineser finns det trots allt gott om.

…ÅRETS PETNING:
En tid senare stod det klart att förbundet omorganiserade då Camilla Hagman hade värvats från RF som chef för en nybildad kommunikationsavdelning. Informationschef Nystedt knuffades ett par steg i motsatt riktning, fick titeln rådgivare för fotbollspolitik och omvärldsbevakning och kallas nu Omvärldsbevakare Nystedt i folkmun.

…ÅRETS SMÅAKTIGHET:
Erik Hamréns tal till fansen har hånats och hyllats men det mest anmärkningsvärda var egentligen det som ingen först uppfattade, nämligen passningen till företrädarna Lars Lagerbäck och Roland Andersson:
– Vi tar mer poäng än tidigare, sa Erik Hamrén och återkom sedan flera gånger till att Sverige är bättre nu än under Lagerbäck/Andersson.
Utöver att det kändes småaktigt av Hamrén att vilja hävda sig mot Lagerbäck som tog Sverige till många slutspel och aldrig har sagt ett ont ord om sin efterträdare, så är skillnaden ynka 0,2 poäng – inte särskilt mycket att skrävla om eller?

…ÅRETS REPLIK:
Dagarna efter Hamrén-talet kom Roland Anderssons replik. Fast sanningen var, att han hade sagt det långt tidigare, dock till Offside som har lång pressläggning. Tajmingen blev ändå klockren:
– Risken i dagens läge är att folk inte tror på träningsbiten längre. Det är en massa fysio­loger och dietister och annan skit som vill ta tid, men särskilt i ett landslag när man har begränsat med tid handlar det om att sätta ett sätt att spela. Upp med en backlinje och gör realistiska övningar! Automatisera! Koordinera! Är de vana vid andra spelsätt så gäller det att hjärntvätta dem bort från det! Sätta sig på spelarna!

…ÅRETS BJÖRNJÄGARE:
Får min lillasyster Josefine Laul för denna fulländade bild…

…ÅRETS FOTBOLLSDEBATT:
Elfsborg kan inte vinna på gräs. Till slut gick det – men det satt hårt inne. Att laget är bättre på plast råder dock ingen tvekan om. Inte att Elfsborg var allsvenskans totalt sett bästa lag 2012 heller.

…ÅRETS FOTBOLLSDEBATT 2:
Att Spanien spelar tråkig fotboll. När fotbollsvärlden tröttnade på de regerande mästarnas överlägsenhet kläddes kritiken i att de spelade för tråkigt och för mycket i sidled. Efter finalsegern mot Italien tystnade debatten lika tvärt som den hade börjat.

…ÅRETS FOTBOLLSDEBATT 3:
Zlatan Ibrahimovic som nummer nio eller tio? Med en dåres envishet hävdar jag att världens kanske bästa nummer nio ska ha utgångspunkten så nära målet som möjligt – med frihet att röra sig fritt. Även om han förstås har gjort det mycket bra i en mer släpande anfallsroll. Men faktum är att Sverige i de senaste landskamperna har spelat mer 4-4-2 än något annat. Däremot kom Zlatan för långt ner i planen under EM.

…ÅRETS MUSTACH:
I brist på andra kandidater nominerar jag mitt eget rätt tunna försök i vintras…

…ÅRETS KVINNA:
Pia Sundhage. Hon vann, hon vände hem, hon vill något.

…ÅRETS MAN:
Zlatan Ibrahimovic. Tänk att fotbollsspelaren förmodligen är den mest kände svensken i världen just nu.

…ÅRETS AGENT:
Oliver Cabrera som trots att han har väldigt få klienter kvar (är de ens fler än en handfull?) och att Fifa ska ta ställning till om han får behålla sin licens lyckades skapa stort utrymme att föra fram att allt egentligen är alla andras fel.

…ÅRETS SPORTJOURNALIST:
Den osynlige mannen (A.K.A Kristof Vogel).

…ÅRETS KÖP:
Jag fick äntligen tummen ur och köpte en cross igen, tro det eller ej. Här är hon, Crossolina (till vänster)…

’

…ÅRETS LEIF GW PERSSON:

Lars Lagerbäck. Gubbskrocket, det nöjda och tillbakalutade flinet, muttrandet…allt finns där numera. Saknas bara en teori som knyter Sigge Cedergren närmare Palme-mordet, sedan ÄR Lagerbäck Leif GW.

’

…ÅRETS BLOGGRAS:

Mot den moderna nätjournalistiken.

…ÅRETS BLOGGRAS 2:
Mot den tröttsamma invandringsdebatten.

…ÅRETS SJÄLVBILDSKROCK:
AIK värvade Daniel Majstorovic som ser ut, rör sig och pratar som en storspelare. Problemet var att han inte ens hängde med i allsvenskan så kort tid efter skadan vilket gav upphov till en fascinerande frontalkollision mellan människan Majstorovic och fotbollsspelaren Majstorovic.

…ÅRETS SJÄLVBILDSKROCK 2:
IFK Göteborgs mittback Kjetil Waehler kom med på tidningen Offsides allsvenska flopplista. Det kunde han inte acceptera. Inte alls.

…ÅRETS TEASER:
Christopher Nolan ska göra allvar av Stålmannen 2013 – teasern lovar gott.

…ÅRETS TRAILER:
Palme-dokumentären är klass rakt igenom, precis som trailern.

…ÅRETS MÅL:
Dum fråga, va? Zlatan Ibrahimovics cykelspark mot England är ett av de häftigaste fotbollsmålen genom alla tider. Ingen slump att en av världens just nu bästa fotbollsspelare stod för det. Lika lite som det var en slump att Alfred Nobel uppfann dynamiten, August Strindberg skrev Röda Rummet, ABBA vann Melodifestivalen eller att Olof Palmes talekonst fick sådant genomslag.

…ÅRETS MÅL 2:
Italiens Mario Balotelli dunkade in 2-0 mot Tyskland i EM-semifinalen…

…ÅRETS MÅLGEST:
…och firade med att dra av sig tröjan och spänna musklerna. Vilket gjorde att Super-Mario sedan dök upp lite här och var…

…ÅRETS SHINING:
Pelé under avskedslandskampen på Råsunda. Han visade ett lätt steg när han sprang ärevarv på innerplanen och gjorde en mycket oväntad high five med svenska landslagsläkaren Anders Vallentin – som var snabb att få upp näven.

…ÅRETS ICKE-SHINING:
Erik Hamrén som plötsligt började prata om att han ville sluta som förbundskapten efter 1-2 mot Ukraina.

…ÅRETS NOLTE:
Glenn Strömberg under EM…

…ÅRETS KARTLÄSARE:
Christian ”Chippen” Wilhelmsson stod klubblös inför EM och jag frågade vilken del av världen han kan hamna i efter åren i Saudi?
– Alla tre världsdelar egentligen…, sa ”Chippen.
Och tillade:
– Utom Australien.

…ÅRETS LÄSARKOMMENTAR:
När ”Chippen” fick skit i kommentarsfältet till ovan nämnda artikeln ryckte ingen mindre än ”Babben” Larsson ut till hans försvar: ”Chippen’ får Zlatan på bra humör!” röt ”Babben” och debatten dog (nåja).

…ÅRETS FOTBOLLSHÄNDELSE:
Chelsea skickade Barcelona ur Champions League – och Fernando Torres gjorde sista målet. Det kändes som att jorden slutade snurra ett tag – Barcelona kunde ju inte förlora och Torres kunde ju inte göra mål. En av årets största nyhetshändelser alla kategorier.

…ÅRETS ”…OCH-VILKEN-CAMPING-BOR-DU-PÅ?”:

’

…ÅRETS DISS:

Jag blev kontaktad av chefredaktören för en större publikation. Ett möte bestämdes. Men så gick jag på krogen kvällen innan och Bank och Madame Amanda lurade i mig alldeles för mycket whisky. Jag försov mig, missade mötet och försökte sedan få till ett nytt möte – vilket besvarades med att chefredaktören intog total radioskugga. Det var den karriären, det.

’

…ÅRETS MISS:

Modin, så klart!

’

…ÅRETS MISS 2:
Bastian Schweinsteiger bommade i straffläggningen i Champions League-finalen – jag trodde verkligen inte att det kunde hända vilket kostade mig en dyr taxiresa.

’

…ÅRETS MISS 3:

FC Köpenhamn plockade in Roland Nilsson som tränare inför hösten 2011. I januari 2012, ett halvår senare, fick ”Rolle” kicken utan att någon hade särskilt mycket gott att säga om honom.

’

…ÅRETS MISS 4:

DN-Esks ”Var-är-glöden-Zlatan?”-krönika från i våras.

…ÅRETS SCENER:
Didier Drogba firande framför Chelsea-fansen på Allianz Arena efter segern i Champions League-finalen.

…ÅRETS LÖJLIGASTE:
Expressen som fick landslagets rövbombning att framstå som mobbning.

…ÅRETS LÖJLIGASTE 2:
”Håll en stolpe”-epidemin på Twitter efter att Mikael Lustig missat mot Ukraina.

…ÅRETS SÄMSTA IDÉ:
Fotbollsinvignig på Friends Arena, Sverige-England skulle precis börja när sex riddare rider ut på häst med dragna lansar. De engelska journalisterna satt med öppna munnar och undrade om de var med i Ivanhoe, vi andra väntade på att Front de Boeuf skulle dyka upp med ett kycklingben i mungipan. Frågorna som fortfarande hänger i luften: Varför? Riddare?

…ÅRETS KONSPIRATIONSUNDERLAG:
Mediespelet kring John Guidettis nervsjukdom. Han åt en dåligt stekt kyckling, missade EM, men någon större fara var det inte, sa man – John skulle vara tillbaka i augusti. Men snart kom ett nytt besked, han skulle vara tillbaka i oktober. Guidetti är fortfarande inte tillbaka, även om det sägs att han tränar för fullt. Den här cirkusen har fått erfarna journalister att gå från vassa nyhetsjägare till fullfjädrade konspirationsteoretiker.

…ÅRETS FÖLJETONG:
Först var det sista landskampen på Råsunda. Sedan var det sista allsvenska matchen på Råsunda. Sedan var det sista matchen på Råsunda. Och till sist var det sista besöket för fansen på Råsunda. Men nog förtjänade hon att firas alltid. Och nog blev det en jävla avslutning trots förlusten mot Napoli.

…ÅRETS NYA ORD:
Hen, babbe, orre, zlatanera.

…ÅRETS LÅTAR:
1. We are young – Fun.
2. C’est la vie – Khaled.
3. 999 – Kent.
4. Some die young – Laleh.
5. Händerna mot himlen – Petra Marklund.

…ÅRETS SKIVA:
Beväpna dig med vingar av Joakim Thåström.

…ÅRETS TV:
Järnrörsfilmen.

…ÅRETS TV-SERIE:
Homeland.

…ÅRETS RADIO:
Alla P3 Dokumentär/P1 Dokumentär om IFK Göteborgs säsong.

…ÅRETS FILMER:
1. The Dark Knight Rises av Christopher Nolan.
2. Palme av Kristina Lindström och Maud Nycander.
3. Argo av Ben Affleck.
4. The hunger games av Gary Ross.
5. Call Girl av Mikael Marcimain.

BUBBLARE:
Searching for Sugar Man av Malik Bendjelloul.

…ÅRETS SÄMSTA FILM:
The Amazing Spider-Man. Om Quetzala Blanco recenserat den på Twitter hade hon skrivit: ”Snubbe i asfula kläder som leker med gummiband på skolgården och aldrig får ligga”.

…ÅRETS BOK:
Fallet Thomas Quick: att skapa en seriemördare av Hannes Råstam. Om ni inte läst den, men vill förstå vad det handlar om, räcker det att läsa det kända citatet innan förordet…

’

…ÅRETS TREND:

Att du som kvällstidningsjournalist inte längre behöver måla världen i svart och vitt, i stället får du lägga krut och kraft på att agera förnuftets röst när den ena tokiga teorin efter den andra kastas fram i kommentarsfält och på sociala medier.

’

…ÅRETS MOHIKANFRISYR:

Vincent Ibrahimovic, 4, – eller ”den lille” som pappa brukar kalla honom…

…ÅRETS PROFIL:
Gunnar Hellsing, Aftonbladet/Expressen. DEN HÄR hej då-filmen från den genialiske redigeraren som nu byter tidning.

…ÅRETS ELVA:
Inte Erik Hamréns i EM-premiären mot Ukraina i alla fall.

…ÅRETS SUCCÉ:
Får jag skryta lite? Tack. Det ger jag till vårt eget program Bollklubben som träffade rätt direkt.

…ÅRETS ”GÖR OM, GÖR RÄTT”:
Polisnotorna. All logik talar för att det får en vettig lösning under 2013. Dagens kostnadsnivåer för klubbarna är absurda.

…ÅRETS FÖRLUST:
Lasse Anrell slutade på Aftonbladet alldeles för tidigt. Det har gjort Sportbladet till en torftigare tidning.

…ÅRETS DOMARE:
Jonas Eriksson var en missad touch från att få döma finalen, tror jag. Fan så bra han var i EM ändå.

…ÅRETS SPELARE:
Leo Messi. Förstår ni hur man kommer att prata om hans framfart i fotbollen om 20 år? Det är inte säkert det kommer en så dominerande spelare igen på väldigt lång tid.

…ÅRETS ALLSVENSKA SPELARE:
Jag håller Anders Svensson före Waris Majeed. Hälften av alla Majeeds poäng gjordes i matcher där Häcken vann med fem mål eller fler. Svensson klev fram varje gång det verkligen behövdes. Detta syntes till slut i tabellen: 1. Elfsborg. 2. Häcken.

…ÅRETS KAOS:
Friends Arena. Den blev en miljard dyrare än beräknat, politiker har fällts för mutbrott, förbundet har problem med pengar till driften, hela Solna lamslås av ett gigantiskt trafikkaos när det är arrangemang, folk kläms vid utgångarna när det är konserter, infrastrukturen runt arenan ska stå klar först om två år och som om inte allt detta vore nog – en av Andreas Isakssons utsparkar under invigningsmatchen mot England träffade jumbotronen!

…ÅRETS DUBBELMORAL:
Elfsborgs tränare Jörgen Lennartsson skällde ut lagets U21-spelare för att de ställt upp i en TV4-enkät som kritiserade förbundskaptenen Håkan Ericson: ”Sådant håller vi internt!” röt Lennartsson. Sedan berättade Lennartsson om den interna utskällningen – för medierna.

…ÅRETS KATAPULTSTOL:
Trelleborg slutade femma i allsvenskan 2010 – i år åkte de ur superettan. Gais slutade femma 2011 – i år åkte de ur allsvenskan. Vilar en förbannelse över den allsvenska femteplatsen? IFK Norrköping slutade femma i år efter en imponerande säsong…oups.

…ÅRETS BOMB:
AIK:s Alexander Milosevic 40-metersprojektil på Råsunda. Glömmer jag aldrig.

…ÅRETS GENOMBROTT:
Alexander Kacaniklic som i princip spelat till sig en ordinarie plats på vänsterkanten i det svenska landslaget. Därmed är tre års vilt Erik Hamrén-experimenterande på den positionen förhoppningsvis över.

…ÅRETS SÄMSTA ANALYS:
Nils Wiberg, VD för IFK Göteborgs tröjsponsor Prioritet Finans, när Tobias Sana gick till Ajax under hösten:
– Sana var en framtida landslagsman som hela svenska folket kunde ha njutit av, för han har en sån talang. Nu hamnar han i Ajax, i B-laget och sedan skickar de honom till Sibirien, och sedan har han fått sina jävla miljoner. Han kan lika gärna bli astronaut eller börsmäklare.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

…FJOLÅRETS PROFETIOR:
”2012 vinner IFK Göteborg allsvenskan, Sverige åker ut i gruppspelet i EM i Polen/Ukraina, damerna går till final i OS i London, bloggen går i graven, Real Madrid tar hem Champions League, Ronaldo vinner Ballon D’or och Zlatan håvar in sin sjunde guldboll”.

’

…icke godkänt.

’

TILL SIST:

”2013 vinner AIK allsvenskan, Sverige missar VM i Brasilien, damerna går till final i EM i Sverige, bloggen går i graven, Barcelona tar hem Champions League, Messi vinner Ballon D’or och Zlatan håvar in sin åttonde guldboll”

’

Bloggen tar nu semester någon vecka och avslutar med ett ordspråk angående julmat och juldryck som gör att vi inte behöver ha så dåligt samvete: Det är inte dagarna mellan jul och nyår som är problemet, det är dagarna mellan nyår och jul.

’

God jul, gott nytt och missa för fan inte Ivanhoe.

’

PSG besegrade Lyon i seriefinalen i går och Zlatan Ibrahimovic svarade för en exakt framspelning till Blaise Matuidi som gjorde matchens enda mål på en härlig nick.

Efterspelet handlade om något helt annat och det var inte så konstigt då Zlatan satte foten i skallen på en ramlande Dejan Lovren så att blodvite uppstod vilket Lyon-presidenten Jean-Michel Aulas beskrev på följande sätt:

– Dejan Lovren blir massakerad när Zlatan sätter en fot i ansiktet på honom med flit för att det ska göra ont.

Frågan är: var det verkligen med flit?

När jag ser reprisen på tv tycker jag att det ser konstigt ut. Det ser ut som att Zlatan ganska enkelt kan undvika att sätta foten där han sätter den. I så fall är det inte mycket att snacka om, då är det illa gjort. I allsvenskan hade Zlatan dock inte kunnat bli avstängd i efterhand eftersom händelsen sker inom domarens synfält och domaren valde att fria. Enligt l’Equipe kommer franska ligans disciplinnämnd att granska tv-bilderna.

Det som talar för att det tvärtom är en olyckshändelse, är dels att Zlatan har fullt fokus på bollen, dels att han inte brukar hålla på med sådant där. Visst hade han en besvärande eftersläng i Champions League häromveckan men det var en helt annan typ av duell. Att medvetet trampa en liggande motståndare i huvudet har Zlatan – mig veterligen – aldrig gjort tidigare. Mycket har man kunnat beskylla honom för men inte så här grova grejer. Så varför nu i så fall? Jag hittar inte ett enda argument för det.

Själv har Zlatan inte uttalat sig och när han väl gör det, lär han förstås säga att det inte var meningen.

Vi får helt enkelt konstatera att situationen väcker så många frågetecken att Zlatan fick en diskussion på halsen, framför allt i Frankrike, om att han gjorde det hela medvetet. Att misstanken väcks har han själv bidragit till under åren genom skallningar, utvisningar och diverse karatesparkar. Det tycker han förmodligen inte är särskilt roligt. Ingen spelare vill ha en bild av sig själv som någon som medvetet stämplar liggande motståndare i pannan med skruvdobbar.

Fastnade framför Paris SG mot Valenciennes på tv:n i kväll, och även om franska ligan inte har fångat mig alls, går det ändå att bli imponerad av att Zlatan Ibrahimovic gör tre av PSG:s fyra mål.

Alla tre mål var ganska enkla men att Zlatan gjort 17 ligamål den här hösten handlar också mycket om att han håller fokus i 90 minuter i match efter match. Det i sin tur handlar inte bara om fysik, han har också blivit det vi här hemma skulle kalla ”mer målkåt” på äldre dar. Det är inte negativt utan en mycket god egenskap.

Det innebär inte nödvändigtvis att man är en egoistisk fotbollsspelare. Ni som såg kvällens match noterade hur Zlatan kunde gjort ett fjärde men generöst släppte bollen snett inåt bakåt till Ménez som dock sköt ungefär två Eiffeltorn över. Om Zlatan avslutat själv hade han garanterat gjort ett zlattrick, det vill säga ett fjärde mål. Nu blev det ”bara” ett hattrick. Nära ett falcaotrick var det alltså aldrig.

Min poäng är att Zlatan inte på långa vägar är nöjd med en seger, med en bra insats eller med ett mål som han kunde vara tidigare – här ska det göras så många mål som möjligt innan domaren har blåst färdigt. Tänk Miroslav Klose eller Filippo Inzaghi så förstår ni vad jag menar.

Det här lovar förstås gott inför fortsättningen på VM-kvalet under 2013, och framför allt innebär det att Zlatan kommer att ha ett och annat bud att ta ställning till framåt sommaren. Det är målen som syns mest och värderas högst. Jag undrar om han verkligen blir kvar i PSG, jag tror nog han känner att den här karriären behöver inte ta slut än på många år. Då finns en realistisk möjlighet att det blir en större transfer till. Agenten Mino Raiola har redan varit ute och vevat i den riktningen som brukligt så här års.

När nu England äntligen har erkänt Ibrahimovics storhet är det ingen vågad gissning att det kan blir ett par år i Chelsea eller Manchester City eller liknande vilket förstås vore fasligt spännande.

…framför allt inte om det är Ben & Jerry’s och du inte orkar städa bort det direkt.

Till slut fick jag använda tändvätska för att få bort skiten.

I alla fall, här är premiären av Bollklubben:

…Laul Calling är tillbaka på sportbladet.se fast med nytt namn – Bollklubben.

Här är trailern där jag blir rövbombad av AIK som har uppenbara problem med prickskyttet…

Så blev AIK historiska genom att ta svensk klubblagsfotbolls första seger i Europa League. 1-0 mot holländska ligatvåan PSV Eindhoven innebär tre poäng och 1,6 miljoner kronor på kontot (minus den knappa miljon polisen av någon outgrundlig anledning tycker att de ska ha).

Jag såg tyvärr inte hela matchen, är ledig ett par dagar med anledning av min farfar Leif Rödskäggs begravning som blev ett vackert och värdigt avsked till en god man och hans gärningar.

Farfars begravningsgudstjänst hölls i Sävedalens kyrka, samma kyrka där jag döptes. Min lille systerson Ludvig, fem månader, höll ut hela akten.

Livet har sin gång, på gott och ont. Ett blir åter stoft, ett nytt ser dagens ljus.

Apropå fäder: om ni har idétorka vad gäller Fars dag-present, se till att farsgubben bli Fotbollsfarsa, det gjorde jag. Hundra spänn, som hittat.

Men AIK var det, ja. Och Helsingborg förstås, som var på väg mot en halvberlinare i Hannover (0-2 till 2-2) innan franske domaren Fredy Fautrel svarade för en rad felbeslut som bör få konsekvenser för hans fortsatta dömande på den här nivån. Bisarrt agerande och liknar inget jag tidigare sett.

…Fautrel tog fyra beslut i en och samma situation och tycktes få alla fel: han dömde straff på en tackling som var utanför straffområdet (jag tyckte att den var på boll dessutom), visade ut Walid Atta fast det var Peter Larsson som stod för glidtacklingen. När Larsson påpekade detta visade Fautrel ut honom också. Helt obegripligt med reservation för att spelarna sa något olämpligt (det hörs inte genom tv-rutan). Att Pär Hansson var ytterst nära att rädda den efterföljande 3-2-straffen gjorde inte HIF:s olycka mindre.

Fredy Fautrel är 41 år, dömer i Ligue 1, har fem Euro League-matcher och totalt 28 internationella uppdrag under karriären. Främsta meriten? Måldomare under EM-semifinalen mellan Tyskland och Italien i somras. Fransmannen dömde Kalmar FF när de förlorade borta mot Debrecen med 2-0 i Champions League-kvalet 2009. Vet inte om Henrik Rydström minns honom?

…som lite perspektiv kan vi nämna Manchester City-Ajax i Champions League i tisdags som fick rubriker världen över. Danske domaren Rasmussen valde att inte blåsa straff när Mario Balotelli drogs omkull i straffområdet i matchens sista sekund. Där har jag förståelse för domarens agerande. Till skillnad från många andra tror jag att både Rasmussen och måldomaren såg situationen men gjorde bedömningen att inte blåsa då Balotelli samtidigt försökte hålla undan Ajax-försvararen med rakt utsträckt arm. Då var Citys bortdömda 3-2-mål en större miss eftersom assisterande domaren aldrig kunde se när Džeko släppte bollen till Kolarov (om han inte har röntgensyn vill säga). Assisterande domaren chansade och vinkade offside, och ni vet jag brukar säga om att chansa – chansa inte.

Det låter förstås som en klen tröst i det här läget men även om domaren snodde en poäng av Helsingborg, kan han inte ta ifrån HIF deras prestation i andra halvlek.

Därför blev båda kvällens matcher ytterligare kvitton på det jag har tjatat om ett bra tag, att svensk klubblagsfotboll utvecklas i rätt riktning även om stegen kan kännas små. Varken Gnaget eller Helsingborg lär överleva Europa League-gruppspelet men trots det stora ekonomiska underläget spelar de jämnt i match efter match med mellanstora elefanter. Ofta när det kommer till ”att lyckas i Europa” handlar diskussionen om att minska antalet lag i allsvenskan, byta till höst/vår-säsong eller liknande förslag som sägs ge snabba och garanterade resultat.

Höstens exempel visar att det går att kombinera en av världens mest spännande 16-lagsligor med hyfsat Europa-spel. Elfsborg vann den varumärkesbyggande guldstriden och allsvenskan står fortfarande stark vad gäller ovisshet: sex olika vinnare på sex år.

…det sägs ju att man måste ha ett par tre lag som vinner allsvenskan år efter år för att lyckas i Europa men jag är inte så säker på det. Elfsborg har kvalificerat sig för Europa-kval sju år i rad, ändå är det AIK och Helsingborg som står för trendbrottet. Det hänger förstås ihop med en förändrad spelarmarknad och ekonomi vilket Den osynlige mannen skriver bra om här.

AIK vann i går och segern är en logisk fortsättning på en lång serie bra prestationer där resultaten inte alltid inneburit tre poäng. Men det är med prestationerna det börjar, det är det avgörande steget. Så länge svenska klubblag spelar jämnt med sina motståndare och har kvalitetsforwards som Mohamed Bangura och Nikola Djurdjic kommer segrarna att ticka in.

…står allsvenska guldstriden 2013 mellan AIK och Helsingborg? Känns så just nu.

På måndag är det dags för Fotbollsgalan och jag sitter inte i juryn och har ingen aning om vad det ska kommas fram till men som jag ser det finns inga övriga kandidater. Zlatan Ibrahimovic vinner sin sjunde guldboll, den sjätte raka, och det går inte ens att diskutera. I fjol slog jag ett slag för Kim Källström som hade bättre landslagsprestationer under 2011 men han är inte nära i år. Inte någon annan heller.

Jiloan Hamad och Pontus Jansson kom med i truppen till invigningslandskampen på Friends Arena mot England. Båda två är topp tio på vår lista över allsvenskans 50-bästa spelare. Övriga topp tio-spelare med svenskt pass är Anders Svensson (2:a), Martin Ericsson (4:a) och Stefan Ishizaki (10:a). Svensson är också uttagen medan förbundskapten Erik Hamrén antagligen tycker att Ericsson och Ishizaki fått sina chanser.

Så blev det en Champions League-kväll som ett tag var på väg mot så många skrällar att jag inte blivit förvånad om självaste Lasse Lava suttit i bar övre i Viasat-studion.

Men de flesta matcher ordnade upp sig, Lavas slips förblev hårt knuten och i 94:e minuten styrde även Jordi Alba in 2-1 till Barcelona.

Länge såg det faktiskt ut som Celtic skulle få flyga hem till Glasgow från Camp Nou med en poäng i bagaget.

I första halvlek stod skottarna för ett perfekt försvarsspel. Av Barcelonas blott fyra målchanser var den första en inövad och kliniskt utförd hörnvariant som Fraser Forster till slut räddade plus två Messi-frisparkar strax över. Den fjärde chansen kom i öppet spel vilken resulterade i mål sedan Messi, Xavi och Iniesta flipprat sig fram på ett sätt där det knappt gick att hänga med på vad som hände.

I andra halvlek fick Celtic det allt jobbigare och Barcelona kom till fler chanser. Jag räknade till åtminstone fyra högklassiga räddningar från Forster som var på väg mot sitt livs match.

Celtic gjorde många saker väldigt rätt. Det centrala mittfältet var aggressivt nog att hinna störa felvänd bollhållare – men inte så aggressivt att de klev bort sig mot rättvänd. Vid Barcelonas instick klev mittbackarna upp när de hade chans att nå bollen – sjönk när de inte skulle hinna fram.

Extra plus till ytterbackarna Mikael Lustig och Emilio Izzaguirre som avvärjde de flesta av Barcelonas patenterade löpningar in mellan ytterback/innerback.

Det hänvisas nu till ett uppoffrande försvarsspel från skotska hjärtan men det här var ingen hård och tuff defensiv som man förknippar med den brittiska spelstilen, det här var snarare ett försvarsspel mot det klassiskt italienska: koncentrerat, begåvat, smidigt.

Tänk att Celtic, som var så tillbakapressade, inte drog på sig en enda varning, egentligen bara två frisparkar i farliga lägen, visserligen ett stort antal hörnor men Barcelona valde korta varianter nästan varje gång på grund av skottarnas överlägsenhet i luften.

Meddellängden i Celtics startelva låg tydligen på 185 centimeter mot Barcelonas 175 vilket även visade sig i andra straffområdet: Samaras nickade in skottarnas 1-0 via Mascherano och i andra halvlek höll det på att bli ett till i samband med en fast situation.

Det är sällan försvarsspel hyllas som vackert. I kväll förtjänar Celtics att göra det även om de till slut fick kapitulera mot en i grunden totalt överlägsen motståndare med världens just nu bästa fotbollsspelare i laget – Andrés Iniesta.