I sommar kommer idéhistorikern Sven-Eric Liedman, 80, skriva krönikor på Aftonbladets ledarsida.

Hej, Sven-Eric! Du syns på Aftonbladets ledarsida i sommar. Berätta för läsarna – vem är du?

– Jag är gammal idéhistoriker* och har sysslat mycket med Karl Marx. Jag skrev en stor biografi om honom här om året. Jag har också sysslat med skolan, universitetet och modernitetens idéhistoria.

Vad vill du skriva om på ledarsidan?

– Makten och maktlösheten!

– Man säger ofta att felet med kapitalismen är att kapitalismen är girig. Men girighet är en personlig egenskap. Det är kapitalismens makt som är problemet. Den har gjort att politikens makt har krympt.

– Jag kommer till exempel ta upp problemen med skolan, vinsterna och det vi kallar valfrihet när det i själva verket är frågan om kapitalets friheter.

Du är idéhistoriker – vems idéer har varit mest avgörande för att skapa samhället vi har i dag?

– Framförallt nyliberala ekonomer som Friedrich Hayek och Milton Friedman. Samhället har förändrats så enormt sedan slutet på 70-talet och 70-talskrisen. Våra drivkrafter har förändrats, elektroniken, datorer, biotekniken, stora företag som Google, Facebook och Microsoft har dykt upp. Det är inte stål och kol som gäller för kapitalet längre.

– Nu är det inte bara ekonomin utan även kulturen som kanaliserar kapitalismens baksida. Den skapar maktlöshet. Ekonomerna har blivit som översta präster som har sista ordet i samhället.

Och vilka idéer kan ta oss till något bättre?

– Jag hoppas på en radikalisering av politiken. Jag är demokratisk socialist. Jag tycker att analysen av kapitalismen måste uppdateras. Vår tid påminner om den tid Karl Marx levde i, då kapitalismen slog undan benen för allt annat.

Vad vill du att läsarna ska känna efter att ha läst dina texter?

– Jag vill väcka deras indignation!

 

*Sven-Eric Liedman är professor emeritus i idé och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet. Mellan 1976 och 2006 var han professor och har författat en rad böcker i ämnet.  Liedmans bok ”I skuggan av framtiden – modernitetens idéhistoria” tilldelades Augustpriset 1997.

 

Susanna Kierkegaard

 

Det är än en gång dags för partiledarna att stångas i direktsändning. Dagens debatt i SVT 20.00 är den sista innan valdagen.

Partiledardebatter blir lätt förutsägbara. Den ena vill sänka skatten, den andra vill höja den. Sen skriks det om det i två timmar.

Just det gör formatet perfekt för ett parti klassisk bingo. Bänka er framför teven och dra fram de bifogade brickorna. Tre i rad vinner förslagsvis en korv med bröd.

Skriv ut och binga loss!

Ladda ner dina bingobrickor här.

Plötsligt var det dags för rond två i valkampens estetiska match. Förra gången recenserades årets valaffischer.

Nu är det ett nytt sinne partierna gett sig in för att tämja – hörseln. Och så kanske rumpvickarnerven. Vem lyckas? Det ska Aftonbladets ledarsida givetvis genast reda ut.

Det är ofta ungdomsförbunden som bidrar med både vallåtar och vigör i politiken. I år har framför allt Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU:s vallåt skapat debatt.

---

Socialdemokraterna

Vad jag vill ha? Mjuka, snälla syntar. Snärtiga manskörer. Det är socialdemokrati för mig.

Det har spekulerats en del i vilka som kan ha skapat SSU:s mästerverk (eller otyg, beroende på vem som tillfrågas). På Flashback startades en teori om att popduon Rebecca och Fiona låg bakom låten.

Arbetets kultursida gick ett steg längre och undrade huruvida Satan själv satt sig ner och krävt en socialdemokratisk regering igen. Ungdomar som dansar dygnet runt flera dagar i sträck väcker sannerligen misstankar om spelemannens inblandning.

I vilket fall som helst är det en trallvänlig trudilutt SSU lyckats klämma fram.

Dansvänlighet: 3/5
Textfiness: 2/5
Folklighet: 3/5

Genre: Huliganhouse
Starkaste textraden: Sossarna ska göra allting bra.

Cover jag vill höra: Lady Gaga. Lite raffigare och lite tyngre, så är majoritetsregeringen säkrad.

Cover jag absolut inte vill höra: Magnus Uggla får gärna hålla tassarna borta. Är det något låten har i överflöd är det gastande manskör.

---

Sverigedemokraterna

Har Kent släppt en ny singel? SD bjuder oss på gnällrock på svenska, med en snudd av dansband för ökat populistiskt anslag.

Det är smart. Riktigt smart. Är det en grupp SD inte lyckats snärja ännu är det kentfansen. Med kort hår, markerade glasögon, skinnjackor och svåra miner har de verkat närmast immuna mot Jimmie Åkessons pipa.

Bedårande barn är Åkessons band. Partiledaren spelar klaviatur.

Dansvänlighet: 1/5
Textfiness: 2/5
Folklighet: 5/5

Genre: Korsstygnskaraoke
Starkaste textraden: Dom trodde det var slut för länge sen.

Cover jag vill höra: Europe. Det är inte tillräckligt drag i klaviaturen. Lite syntar skulle göra susen.

Cover jag absolut inte vill höra: Laleh. Då får SD 62 procent.

---

Moderaterna

MUF:s vallåt besitter den ädla kvaliteten att den blir avsevärt bättre varje gång man hör den. Dängan i fråga skulle lätt tagit sig till andra chansen i Melodifestivalen.

Låtens refräng ger rysningar av fler anledningar än en.

Vi ska sänka alla skatter, vi ska skapa flera jobb. Vi ska sälja statens bolag, vi ska inta Rosenbad.

”Moderat såklart!” är kaxig och fundamentalistisk. Rent utav extremistisk. Det ger sången känsla och kraft. Förhoppningsvis kan den vårdslösa attityden inspirera övriga ungdomsförbund inför nästa vallåtssäsong.

Dansvänlighet: 5/5
Textfiness: 4/5
Folklighet: 3/5

Genre: Autotunad anarkokapitalism
Starkaste textraden: Nej nu får det räcka, för nu ska allting bli bra. Bra bra. Bra bra bra bra bra.

Cover jag vill höra: Silvana Imam. Det kan bli bra bra, bra bra bra, bra bra.

Cover jag absolut inte vill höra: Swedish House Mafia. Den här låten har drop så det räcker. Någon måtta får det vara!

---

Kristdemokraterna

Tydlig titel. Windowsbakgrunden till omslag. En clean låt helt enkelt.

Roland Utbult är Kristdemokraternas egen sångfågel, känd för sitt trallande från talarstolen i riksdagen. Här gör han ordentlig comeback under mer ordnade former, med ackompanjemang och folklig basgång.

Dansvänlighet: 5/5
Textfiness: 4/5
Folklighet: 4/5

Genre: Lättsam lovsång
Starkaste textraden: Vi é ett familjeparti med ambitionen att vinna nästa val.

Cover jag vill höra: Kraftwerk. Gör kristendomen hård igen. En svartvit Merkel på skivomslaget.

Cover jag absolut inte vill höra: Håkan Hellström. Då blir det kortslutning.

---

Hörselgångarna är verkligt ömma efter att ha hört årets vallåtsskörd. Det är inte många låtar, men de är bra. Recensionen får avslutas med ett par önskemål inför nästa säsong.

Genre
Jag vill ha barbershop. Jag vill ha eurotrance. Jag vill ha mångfald. 2022 ska vi ha minst åtta vallåtar och minst åtta genrer.

Sång
Jag vill att Ebba Busch Thor ska spela in en riktig soullåt inför nästa val. Tänk Så ska det låta, producerat av Bert Karlsson.

Och så borde Carl Bildt göra comeback.

Då. Först då är jag nöjd.

 

Nu är tiden kommen för en alldeles särskild konstform. Var fjärde år är det utställning. Med buntband och oslagbart engagemang far Sveriges alla partinissar omkring och pryder lyktstolparna med propaganda. Det är valaffischernas tid.

Huruvida de stora plakaten påverkar valresultatet det minsta är svårt att säga. Om inte annat påminner de väl medborgarna att det snart är dags att masa sig till valurnan.

Året skörd är blandad. Där finns allt från halvdant modetidningsmaterial till plakatpolitik av finaste sort. Nedan följer ledarsidans recension.

---

Centerpartiet

Landsbygdsbudskapet är bra. ”Trygg vård” är fullkomligt intetsägande. Konflikten saknas – vad är skillnaden mellan Lööfs vård och Margot Wallströms plakat om att plånboken inte ska avgöra vad du får för vård?

Utöver det påminner Centerpartiets affischer om kuponger från en viss livsmedelskedja. Vad är det vi får rabatt på?

Billig liknelse?

Betyg
Humor: 0/5
Präktighet: 1/5
Mysfaktor: 4/5

Köper du hens begagnade bil?
Absolut. Annie Lööf ser ut som någon man vill ha som granne.
Roll i grundskolan?
Den schyssta som försvarar en mot mobbare men inte är så bra på matte.
Fiktiv kandidat?
Huvudkaraktären Piper i Orange is the new black. Menlös och tråkig men lyckas på något outgrundligt sätt alltid hamna i centrum ändå.

---

Moderaterna

Ulf Kristersson är i fokus i årets upplaga av moderata valaffischer. Kisande, svartvit, hög kontrast. Välstrykt skjorta varvad med slimmade löparkläder. Alltid lika välkammad frisyr. Looken påminner om den ur en dressmanreklam (se nedan).

Budskapet är intetsägande, alla partier vill nog ta tag i Sverige. Men visst är det medryckande och ger intryck av ett parti med hårda nypor. Frågan återstår vad det ska nypas i?

Betyg
Humor: 0/5
Präktighet: 4/5
Mysfaktor: 0/5

Köper du hens begagnade bil?
Ja. Kristersson ser ut som en millimeterperfektionist. Han lär ha dammsugit handskfacket och torkat bort varenda fingeravtryck innan överlämning.

Roll i grundskolan?
Snygga killen i klassen som tränar ofta och räcker upp handen varje gång läraren frågar. Inte den man vill sitta bredvid på lunchen.

Fiktiv kandidat?
Lord Farquaad i Shrek. En kort men stilig man som är beredd att göra vad som helst för att bli landets härskare.

 

---

Miljöpartiet

Noll mysfaktor, men det är bra. Kort och tydligt budskap. Lagom blandning av obehag och hopp. Uppfriskande med affischer där inte partiledarna framhävs särskilt mycket. Snygg formgivning. Den bästa sortens stressiga plakatpolitik.

Betyg
Humor: 0/5
Präktighet: 4/5
Mysfaktor: 0/5

Köper du hens begagnade dieselbil?
Nja, känns inte som ett parti med känsla för affärer.
Roll i grundskolan?
Den präktiga elevrådsordföranden.
Fiktiv kandidat?
Sibylla Trelawney i Harry Potter. En spådam med bohemisk stil, helt utan koll men som faktiskt får rätt i sina profetior emellanåt.

Nu?

---

Vänsterpartiet

Årets vänsterpartistiska affischer är tydliga och lite roliga. De målar upp en tydlig konflikt, vilket saknas i många av de andra partiernas affischer. Medvetet eller omedvetet påminner de lite om reklamen för trisslotter, se bild nedan. Och nog verkar vänstern dra en vinstlott i år, om man får tro opinionsundersökningarna?

Betyg
Humor: 2/5
Präktighet: 3/5
Mysfaktor: 5/5

Köper du hens begagnade bil?
Ja. V känns pålitliga och reko. Det blir inget lyxåk, men antagligen en prisvärd skrothög.
Roll i grundskolan?
Killen som går runt med Marx uppstickande ur bakfickan och rättar SO-läraren.
Fiktiv partikandidat?
Robin Hood, om han haft palestinasjal.

---

Socialdemokraterna

Stefan Löfven kan vara den gulligaste statsministern Sverige haft. Socialdemokraterna ser riktigt snälla ut. Hinner man, mot förmodan, läsa det som står på plakaten när man svischar förbi dem med bussen står det inget direkt dumt på dem heller. Men konflikten är lite för svag. Det är förstås svårare att måla upp en tydlig konflikt när man suttit i regering i fyra år, men lyckas Miljöpartiet borde Socialdemokraterna kunna bättre.

Betyg
Humor: 1/5
Präktighet: 3/5
Mysfaktor: 5/5

Köper du hens begagnade bil?
Ja. Jag behöver inte ens se en bild. Hit med papprena och en penna.
Roll i grundskolan?
Din favoritlärare.
Fiktiv kandidat?
Albus Dumbledore i Harry Potter. Lite äldre, visare och mer erfaren än alla andra. Vill göra gott men är ofta irriterande otydlig och kan verka lite mjäkig. SPOILERVARNING: Dör på slutet.

---

Kristdemokraterna

Tydliga budskap och en stark konflikt. Lite obehagliga. Inte särskilt hoppingivande. Trots det antagligen det mest relevanta KD producerat de senaste tio åren.

I chock över att Adaktusson inte krävt att få vara med på bild.

Betyg
Humor: 0/5
Präktighet: 0/5
Mysfaktor: -3/5

Köper du hens begagnade bil?
Nej, skulle inte kontakta den här personen på Blocket. Avstår helst från all kontakt.
Roll i grundskolan?
Lillgamla killen med utstrålning som en skolskjutare.
Fiktiv kandidat?
Bläckvard i Svampbob. Den gnälliga domedagsprofeten.

---

Sverigedemokraterna

Är det ett flygplan? Är det en elloskatalog? Är det färgproverna till grannens planerade barnkammare? Nej, det är Svenska Folket i pastellskala. Förmodligen tänkt att signalera att har du bara ett par nytvättade chinos är Sverigedemokraterna partiet för dig.

Betyg
Humor: 3/5
Präktighet: 5/5
Mysfaktor: 3/5

Köper du hens begagnade bil?
Nej. Det här är ohederliga mäklartyper, syns lång väg.
Roll i grundskolan?
Klassens arga nazist i rosa pikétröja.
Fiktiv kandidat?
Dolores Umbridge från Harry Potter. Söta kattungar på väggen, i själva fallet en sadist lojal med ondskan själv.

Vallokomotiv?

---

Liberalerna

Det är hippt att rimma, det vet ju vem som helst. Sånt kidsen ägnar sig åt i Spoken word och rappmusik och sånt. Klistermärken funkar alltid. Kanske hade den ungdomliga approachen fungerat bättre om man inte skymtade spindelväv i Björklunds stubb. Hur länge har han suttit, nu igen?

Betyg
Humor: -1/5
Präktighet: 4/5
Mysfaktor: 1/5

Köper du hens begagnade bil?
Helst inte. Känns som att man kan hitta lite vad som helst i bakluckan.
Roll i grundskolan?
Lärarens favorit.
Fiktiv kandidat?
Grannen Ove i Solsidan. Ger sig aldrig av. Förändras aldrig.

---

Slutsatser

Det är mycket foton på årets affischer. Det vore roligt och uppfriskande med lite fler tecknade bilder. Bortsett från eventuell rättighetsproblematik skulle det säkert gynna V att köra på Robin Hood eller S att omfamna Dumbledore-vibrationerna. Färre partiledare och inzoomade ansikten vore även det en härlig utveckling. Det är roligare när partierna försöker skämta lite – plakat är inte till för avancerade partiprogram, utan konflikt, skoj och just det – plakatpolitik.

Slutgiltig prispall

1. Miljöpartiet
2. Vänsterpartiet
3. Kristdemokraterna

 

– Sanslöst! Det här ger bilden av att väljarna är sjuåringar, säger statsvetaren Jenny Madestam i Agenda. Inslaget i går handlade om partiledare som deltar i mer personliga intervjuer utan politiskt fokus. Madestam tittade på klipp från Metro där ett barn intervjuar partiledarna, blåser i sin visselpipa om de blir tråkiga och avslutar med att lära dem ett danssteg.

Väljarna 2002 var varken kossor eller grävlingar, ändå gick Göran Perssons medverkan i Bolibompa hem hos folket. Där lärde Persson kossan Doris att kompromissa demokratiskt med sin sambo grävlingen Gösta. Sist men inte minst pratsjöng han och vickade på rumpan i en dans om att bestämma.

Kossan Doris gjorde en bra intervju med Göran Persson 2002. Det gör också sjuåriga Lucy på Metro, som frågar ut partiledarna på ett begripligt sätt. Genom att presentera politiskt innehåll på ett tillgängligare sätt kan nya väljare få en mjukstart till att sätta sig in i politiken. De av mina vänner som vanligtvis använder webbläsaren till gulliga kattvideor kanske faktiskt kan luras in i valrörelsen av Lucys charmiga intervjuteknik. Att engagera fler i politiken är alltid en demokratisk vinst, oavsett om det sker genom trams eller en understreckare i Svenska Dagbladet.

Dessutom är innehållet i de personligare intervjuerna fortfarande politiskt. En fråga om varför vuxna är tråkiga får Gustav Fridolin (Mp) att prata om vikten av fritid i Metro. Vi får också reda på att Jan Björklund (L) inte vet varför det finns tjuvar, men att han vill att polisen jagar dem så att de hamnar i fängelse. Stefan Löfven (S) däremot berättar att tjuvar stjäl i brist på alternativ eller när de hamnat fel i livet. Enkla frågor ger ideologiska svar och gör partiskillnader tydliga.

I politiken är innehåll viktigare än form. Och formen behöver inte vara tråkig. Agenda skulle kanske nå ut till fler om de anställde kossan Doris som programledare.

Den svenska högern spelar dubbelt i Bryssel. Med ena handen skriver de debattartiklar hemåt om att Socialdemokraterna i EU inte försvarar den svenska modellen. Med den andra skriver de under ändringsförslag om att lagstifta om minimilöner i hela unionen.

I går röstade M, KD, C och L i Europaparlamentet nej till lika lön för invandrad arbetskraft från EU och svenska arbetare. Visst kan det nya direktivet höja kostnader för arbetsgivaren, men framför allt är gör det arbetsmarknaden mer rättvis. Det säkrar lika lön för lika arbete oavsett ursprung, och konkurrens med kunskap i stället för låga löner. Det är bra för både Sverige och EU.

De svenska högerpartierna motiverade sitt motstånd med ett försvar av den svenska modellen. Men i Europaparlamentets utskott för arbetsmarknadsfrågor har Gunnar Hökmark (M), Christofer Fjellner (M) och Jasenko Selimovic (L) stöttat förslag på minimilöner i EU. Sådan lagstiftning skulle definitivt skjuta den svenska modellen i sank. För att arbetsgivare och fackförbund ostört ska kunna komma överens om löner och villkor måste lagstiftare i både EU och Sverige håller tassarna borta.

Fjellner och Hökmark har bland annat skrivit under att ”medlemsstaterna transparent ska ange minimilöner, ersättningar och bonusar” enligt universella eller allmängiltiga avtal (ändringsförslag 425). Selimovic har skrivit under liknande ändringsförslag (423 och 424). Eftersom att sådana avtal inte finns i Sverige innebär förslaget i praktiken ett införande av minimilöner för tillfälligt invandrad arbetskraft.

Varken Hökmark eller Fjellner sitter i utskottet för arbetsmarknadsfrågor i Europaparlamentet. Ändringsförslagen om minimilöner är alltså inget de råkat skriva på i förbifarten. Tvärtom har de aktivt ansträngt sig för att stödja förslag i frågor de annars inte jobbar med.

Moderaterna i Bryssel har varken Ulf Kristersson, arbetsmarknadens parter eller väljarna med sig när de röstar mot utstationeringsdirektiv och mot den svenska modellen.

”Jag vet inte vad man gör när man fildelar en film”, säger 83-åriga Henning Klouman till SVT:s Uppdrag granskning. Han har fått ett kravbrev från en dansk advokatfirma som vill ha 4500 kronor av honom, eftersom att de anser att han olagligt laddat ner en actionfilm. I brevet stod att Henning skulle dras inför domstol om han inte betalade, men han vägrade och har än så länge klarat sig från vidare otrevligheter.

Enligt Uppdrag granskning har ingen som sagt nej till att betala faktiskt dragits inför rätta. Ändå har advokatbyråerna skickat ut 35 000 kravbrev hittills, som ifall alla mottagare betalar skulle håva in över 100 miljoner kronor. De pengarna kunde räckt till ett exemplar av ”Göta kanal 3 – Kanalkungens hemlighet” till varenda invånare i Västra Götaland.

Yvonne som kommer från Borås och jobbar i hemtjänsten fick också ett brev hem. Hon valde att betala avgiften, trots att hon ”aldrig kollar film på dator eller så”. Hon ville inte riskera att hamna i ett riktigt brottsmål eftersom hon kände att hon inte skulle ha någon chans mot en stor advokatbyrå.

Internet är laglöst. Delar av regeringens informationstext om nätbrott låter som en reklamannons från en värvare av nätgangsters – där står att brott på nätet ”innebär relativt låg risk för upptäckt, är anonymt och är många gånger lönsamt.” Det som händer på nätet stannar på nätet, resonerar alla från pirater till näthatare.

Vi måste stå för det vi gör på nätet lika mycket som det vi gör i den fysiska världen. Det skulle vara bra för kvinnor som blir utsatta för hämndporr och näthat. Det skulle också vara bra för musiker som försöker hanka sig fram utan skivbolag. Sist men inte minst skulle det vara bra för den politiska diskussionen, som lätt blir onödigt hetsig framför skärmen.

Men att skicka ut räkningar på måfå till omedvetet fildelande pensionärer är inte en rimlig form av ansvarsutkrävning. Däremot visar det att ansvaret för vad vi gör på nätet behöver förtydligas. Helst av någon som inte jobbar på en dansk advokatfirma.