På söndagen flaggade Stefan Löfven äntligen för en tredje månad i föräldraförsäkringen. För alla de kongressombud som på partikongressen i Älvsjö 2009 röstade för en tredelning av föräldraförsäkringen – det vill säga att en del ska vara vikt till den ena föräldern, en till den andra föräldern och en för att användas fritt – kan det tyckas som en liten seger.

Men med tanke på hur ovillig den nuvarande ledningen för Socialdemokraterna har varit att prata om en ökad individualisering av föräldraförsäkringen är det ändå ett viktigt steg.
I TT-intervjun hävdade emellertid Stefan Löfven att han vill pröva en modell där en eventuellt ytterligare pappamånad kombineras med en ekonomisk kompensation för familjer som förlorar mycket pengar på om fler månader måste tas av den ene föräldern.

– Man måste också se att världen inte är svart eller vit, många familjer har det tufft, där den ene kanske tjänar 30 000 och den andra 20 000, ofta kvinnan, säger Löfven.
Den eller de som tänkt ut detta förslag verkar inte har tänkt till ordentligt. Förslaget skulle innebära att ersättningsnivån de facto blir högre för föräldrar med ojämställda inkomster än för de med jämställda.
Ett par där både föräldrarna tjänar lika mycket skulle inte få någon ekonomisk kompensation. De skulle få ut 80 procent i ersättning både två.

Par med ojämställda inkomster däremot, de behöver kompenseras. För att den med högst inkomster i dessa familjer inte ska ”drabbas” om denna tvingas vara hemma med sina barn behöver ersättningen, enligt Stefan Löfven, vara högre just för dem.

Att ge bättre ersättning till ojämställda familjer än till jämställda kan knappast vara feministisk politik. I bästa fall är det hela bara ett olyckligt missförstånd.

Föräldraförsäkringen är en fantastisk chans att få vara hemma med sina barn. Men som den är utformad i dag har den en tendens att konservera inkomstskillnader mellan kvinnor och män. Det är i samband med att barnen är små och kvinnan tar ut det mesta av ledigheten som inkomstgapet mellan kvinnor och män böjar öka.

En ökad individualisering är det enda som kan råda bot på detta. Men att koppla ihop det med en bonus till ojämställda föräldrar är faktiskt vansinnigt.

Plötsligt händer det. Idag säger Stefan Löfven till Reuters att man behöver se över Riksbankens inflationsmål. Allt sedan tidigt 1990-tal har detta mål varit en styråra för svenska penningpolitik. Riksbankens ränta har bara till syfte att hålla inflationen i schack.

Andra riksbanker som till exempel den amerikanska har också haft till mål att bidra till en hög sysselsättning. Aftonbladets ledarsida har sedan länge kritiserat detta ensidiga fokus. Under senare tid har allt fler blivit bekymrade över Riksbankens räntepolitik. Den välkända ekonomen Krugman dömde ut Riksbankschefen  Ingves och hans gelikar som sadomonetarister.

Den socialdemokratiska ledningen har dock stått upp för både Riksbankens självständighet och deras inflationsmål. Men nu har något hänt. I dag gick Löfven ut och sa att målet behöver ses över och möjligtvis behöver det komplettera med ett sysselsättningsmål.

Det är faktiskt det största som hänt inom svensk penningpolitik under de senaste tjugo åren. Den totala uppslutningen kring styrningen av Riksbanken har under trycket av deras dåliga måluppfyllelse brustit. Detta är det första viktiga steget mot en välkommen nyordning.

I går kunde Aftonbladet berätta att Socialdemokraterna är störst i sociala medier. I en ny mätning som som Springtime och Notified har gjort visar det sig att det 125-åriga partiet har flest följare på Facebook och Twitter: 93 943 stycken. Sedan följer Piratpartiet, Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ.

Inte riktigt samma styrkeförhållanden som när det röstas i valen, alltså. Det gav mig en idé.

Hur vore det om dessa följare i stället var väljare i ett riksdagsval? Hur skulle då de 349 mandaten i parlamentet fördela sig så?

Jo, så här.

Det skulle nog bli smålurigt för Stefan Löfven att sy ihop en regering med den parlamentariska situationen.

Moderaterna och deras samarbetspartier har under de senaste veckorna jobbat stenhårt på att slipa av alla kanter som sticker ut. Planen verkar ha varit att göra dem så lika socialdemokraterna som möjligt. Det ska finnas minimalt av frågor att reta sig på för väljarna som snart ska till valurnorna.

Den ena fråga regeringen vill att valet ska handla är vem som är bästa på att regera – Reinfeldt eller Löfven?

Denna strategi verkar fungera allt sämre. Fredrik Reinfeldt verkar ha allt större problem med att hålla kursen för sin regering. De framstår som allt mer odugliga på att regera Sverige.  Det märks i förtroendemätningarna. Igår kunde vi läsa i Dagens Nyheter att det nästan är jämnt mellan Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt. Alla andra partiledare på den rödgröna sidan har dessutom fått ökande förtroendesiffror. Snabbast har förtroendet för vänsterpartiets Jonas Sjöstedt ökat. Alla högerpartiers partiledare hade däremot ett förtroende som har backat.

Den andra konfliktytan som regeringen vill ha med socialdemokraterna är rabatten på arbetsgivaravgifterna för unga och momssänkningen för restaurangbranschen. Det är genom att sätta dessa förslag mot socialdemokraternas politik de tänker sig vinna valet. Idag lanserade moderaterna en samlad offensiv mot socialdemokraterna.

Moderaternas styrka när de vann valet 2006 var att de gick i takt med forskningen. Med facit i hand visade det sig att både forskning och moderaterna hade fel på vissa avgörande punkter. Men det visste väljarna inte då. Läget inför detta val är sämre.

Momssänkningen har utvärderats av

Institutet för arbetsmarknadspolitisk och utbildningspolitisk utvärdering,

Konjunkturinstitutet,

Finanspolitiska rådet,

Ekonomistyrningsverket,

Arbetsförmedlingen,

Riksrevisionen,

Institutet för Social Forskning och

Finansdepartementet.

Alla kommer till samma dystra slutsats. Den har ingen positiv effekt.

Rabatten om arbetsgivaravgifterna har också blivit utvärderad. Det snällaste man kan säga om den är att den är ett mycket dyrt sätta att skapa jobb till unga. Enligt tidningens Arbetets beräkningar, som baserar sig på olika utvärderingar från expertmyndigheter visar det sig att varje jobb som sänkningen av arbetsgivaravgifterna för unga har skapat kostar 2 750 000 kronor.

Det är inte så konstigt att det blir så. Avgiften sänks inte bara för unga arbetslösa som har svårt att få jobb. Den sänker kostnaden lika mycket för den unga juristen som klarat utbildningen på rekordtid, för plåtslagaren som arbetsgivarna rycker i redan under utbildningstiden eller för Bill Skarsgård och Anton Hysén.

Den summa som läggs på ungdomsrabatten hade kunnat användas till annat – mer yrkesutbildning, riktade satsningar för långtidsarbetslösa ungdomar eller mer resurser till högskolan. Alla dessa satsningar skulle antagligen gett betydligt fler jobb.

Moderaterna anser tydligen att det här är deras bästa case. Det får en att fundera kring vilka idéer de ratade innan de bestämde sig .

I förra veckan intervjuades Stefan Löfven (S) i Dagens Nyheter. Han berättade för tidningen att han och hans fru, Ulla, söker ny lägenhet. Den tid Ulla Löfven stått i bostadskö kommer ge paret en lägenhet i Tensta, spekulerar S-ledaren.

Detta har fått Moderaternas lokalförening i Tensta att bjuda in Löfven till den väststockholmska förorten:
”Vi hoppas att du kommer att se att Tensta har blivit ett område som människor vill flytta till, i stället för att flytta ifrån. Tveka inte om Tensta, Stefan! Välkommen!”, skriver Tenstamoderaterna i ett öppet brev.

Det är ett roligt grepp, men kanske borde Moderaterna i Tensta passa på att bjuda in sina egna toppföreträdare? Aktuellt i Politiken, AiP, berättar att högerpartiet historiskt haft en hel del problem med stadsdelen i Västerort. Bland annat vägrade Filippa Reinfeldt (M) att åka till Tensta och diskutera vårdvalet med Nalin Pekgul (S) i valrörelsen 2010.

Men det finns mer. Mycket mer. Så läs AiP. Det är kul.

Daniel Swedin

Stockholms starke man, moderatpampen Sten Nordin, är sur på Stefan Löfven. Sosseledaren har i en intervju med Dagens Nyheter sagt att Stockholm känns lite kallt ibland. Det gillar inte Nordin.

Nordin har förresten just backat från sitt vallöfte om 4 000 nya studentlägenheter i Stockholm innan år 2015.

Utanför stadens universitet tältar just nu bostadslösa studenter.

Men våga inte säga att Stockholm känns kallt!

Daniel Swedin

Läs också:
Sten Nordin tar tillbaka vallöften om studentbostäder (Alliansfritt Sverige), Alliansen lovade 4 400 nya lägenheter – bara 86 är klara (Dagens Arena), Vad är ett vallöfte värt? (Jonas Nygren), Har vi råd att behandla våra studenter så här? (Veronica Palm)

Ah, äntligen någon som tar upp Reinfeldts kastade rymdhandske från i fjol. När Stefan Löfven gör Almedalsdebut så pratar han om Higgs partikel, el och uppodlade kontinenter. Ja, nog känns det lite som om astrosossen landet i Visby.

Fast huvudsakligen är den forne metallmannen mycket jordnära. Konkret, framåtblickande och klart rotad i traditionella socialdemokratiska värderingar. ”En gemensam välfärd är framtidens verktyg för att människor ska kunna jobba, men också för att säkra den sociala hållbarheten, jämlikheten och friheten”, sa han bland annat.

Med Löfven har avståndet mellan retorik och praktisk politik minskat. När han pratar om barnfattigdom, ungdomsarbetslöshet, ekologisk hållbarhet, näringspolitik så presenterar han – ofta – politiska lösningar. Talet ger stukade socialdemokrater en liten förhoppning om att partiet är på väg att återfå sin känsla för samtiden och återigen börja leverera trovärdig och sammanhållen politik.

Löfven drar sina politiska förslag, med pondus och styrka.Han talar om ”hållbar frihet”, ett  kontrakt där medborgarna utbildar sig, arbetar och betalar skatt. Politiken då skapa ett ett samhälle som är ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart.

Om Annie Lööf har visioner för Alliansen så har Stefan Löfven visioner för Sverige. Eller, för att citera Miljöpartiets kanslisekreterare i riksdagen, Axel Sandin: ”Socialdemokratisk knock out. På scenen i Almedalen står Sveriges nästa statsminister och alla känner det”.

Tema: Jag är Sveriges näste statsminister.
Retoriskt knep: Jag är Sveriges nästa statsminister.
Vad han vill att du ska tänka: Han är Sveriges näste statsminister.
Vad han inte vill att du ska tänka: Han borde prata mer om kärnkraft.

Daniel Swedin