Bloggen Retromania har flyttat till www,retromania.se, häng med dit vetja!

För en tid sedan intervjuade jag Pontus Silfverstolpe, ja antikproffset ni vet, om vilka loppisprylar som kan vara smarta att köpa om man vill sälja dem vidare och tjäna en slant. Hans svar ser ni i artikeln HÄR på Aftonbladets inredningssajt My home.

Men ett av svaren kan jag avslöja även här. Ni vet de där små, anspråkslösa plastsmurfarna som var och varannan unge samlade på på 80-talet – de är värda massor idag! Fan att jag gav bort min samling till Nettan …

Bild: Bukowskis

Bloggen Retromania har flyttat till www.retromania.se, häng med dit vetja!

Jag har nästan alltid bara köpt begagnade kläder både till mig själv och mina barn. För mig har det aldrig varit något konstigt med det, snarare tvärtom. Men det händer ibland att jag får frågan varför. Då brukar jag svara ”varför inte”? För jag ser faktiskt bara fördelar med det. Men visst kan jag vara mer konkret än så.
Här är de främsta anledningarna till varför jag tycker att man ska handla begagnat till sina barn:
1. Det är billigare. Nog finns det roligare saker att göra för pengarna är att köpa kläder. Det tycker jag i alla fall. Ett par tröjor och byxor i månaden blir lätt några hundralappar, som på ett år blir till några tusenlappar och vips så hade du visst bränt pengar som istället kunde ha använts till en extra semestervecka eller mysig upplevelse tillsammans.
2. Du slipper kemikalier. Den absolut främsta orsaken till att jag köper begagnat är för att jag vill slippa kemikalierna. Ju fler gånger ett plagg tvättats och ju längre det fått vädrats desto mindre kemikalier finns det kvar i det. Det om något borde övertyga varenda föräldrar att köpa begagnat.
3. Du får rätt storlek på en gång. Många kläder krymper några procent vid första tvätten och torktumlingen, men köper du begagnat betyder det att krympningen redan är avklarad. What you se is what you get liksom.
4. Du spar på vår jord. Om du köper begagnat spar du på råvaror, energi och resurser som annars skulle gått åt för att tillverka något nytt år dig.
5. Du får en unik stil. En annan mycket viktig aspekt är att du lär ditt barn att värna om sin unicitet. Med begagnade kläder slipper du vara slav under trender. Du har mycket enklare att vara kreativ och skapa din egen stil, och med det växer din självkänsla.
6. Du ökar statusen. Genom att välja begagnat före nytt hjälps vi åt att öka acceptansen och statusen för att handla i andra hand. Det betyder att fler kommer våga välja det och med tiden kommer efterfrågan på nya kläder att minska.
7. Du kan välja kläder med längre livslängd. Med begagnatpriser har du råd att välja de kläder som håller riktigt bra kvalitet. Det gör att plagget kan gå vidare till någon annan även sedan du är klar med det. Det är bra både för din plånbok och Moder jord.

Bloggen Retromania har flyttat till www.retromania.se, häng med dit vetja!

Våren är här, denna ljuva tid som man nästan inte hinner njuta av för att det alltid är så hysteriskt mycket med allt annat. Samtidigt som jobben alltid hopar sig i maj och juni är det sommaravslutningar på barnens skola, förskola och alla aktiviteter var och varannan kväll och det ska fixas picknickmat och sommarpresenter till höger och vänster.

Just sommarpresenter till fröknar och magistrar är ett evigt problem. Med fyra barn kan jag lova att mejlen går varm av konversationer hemma hos oss kring vad som ska köpas och vad det får kosta. I mina barns klasser har det några år på rad slutat med en korg som vi gemensamt fyller med delikatesser av alla de slag. Varje familj köper en egen gåva att lägga i och det brukar bli en härlig hög av teer, syltburkar, marmelader, chokladaskar och annat gott. Men ibland även pocketböcker och biobiljetter. Den här idén är bra eftersom alla kan hitta något som passar den egna plånboken och smaken.

I en annan klass brukar vi satsa på en upplevelsepresent. Det har blivit teaterbiljetter och årskort på Fotografiska. I år blir det presentkort till Folkoperan. Vi brukar lägga trettio kronor per familj (eller mindre om man inte kan eller vill), det känns som en rimlig summa och de pengarna brukar räcka långt. Det här är också en bra present för en fröken som har tid, lust och ork att nyttja den, tycker jag.

Det värsta jag vet är panikinköpta presenter som är illa genomtänkta och som antagligen bara kommer hamna i en låda eller ett skåp hemma hos vederbörande. Då är det banne mig bättre att komma utan!
Något som jag däremot tycker är väldigt charmig är loppisfyndade presenter. Men här vet jag att åsikterna går vitt isär. Bland annat har jag fått en sådan fråga om en loppisfyndad doppresent i min frågespalt i Aftonbladet. Den kan ni hitta HÄR.

Själv tänker jag så här kring loppisfyndad sommarpresent till fröknar: Kanske har hen redan en påbörjad samling av någon porslins- eller glasserie som går att komplettera. Då är det ju garanterat väldigt uppskattat att få ytterligare en del av den. Annars kanske det går att påbörja en samling (man bör då förstås kolla med en respektiva eller fröken själv före inköp så att det blir något som hen verkligen vill ha). Då har man ju presenten kirrad för många jul- och sommarlovsavslutningar framöver! För sådana som oss, som har barnen i waldorfskola där man har samma fröken eller magister från sexårs ända upp till högstadiet blir det ju en komplett servis till slut. Tänk vilket fantastiskt minne från en klass!
Men det finns ju även annat än porslin att fynda på loppis eller auktion. Kanske ett smycke eller vacker inbunden bok? Tänk dig den HÄR fina boken till den dramaintresserade engelskläraren till exempel!
Vitsen är förstås att hitta något unikt föremål som känns personligt utvalt samtidigt som det är ett ställningstagande man gör att köpa begagnat för att inte tynga vår planet genom att köpa nytt. Men jag vet som sagt att inte alla har samma tankar som jag vad gäller begagnade presenter. Vissa upplever att det känns sunkigt, ohygieniskt och snålt att ge loppispresenter. Berätta gärna vad du tycker!

Bild: Bukowskis Present till fröken? Detta set med tio delar Berså kostade 1600 kronor på Bukowsksi i maj. Det blir 160 kronor per del och tio presenter till fröken.

Bloggen Retromania har flyttat till www.retromania.se, häng med dit vetja!

För länge sedan köpte jag min första stringhylla på loppis. Den var gammal och i ett fruktansvärt skick. Och därför nästan gratis. Den hyllan blev början på en dröm, att få ihop ett komplett stringsystem, med en massa hyllplan, skåp och ett skrivbord.

På våren samma år hittade en kompis till mig ett gäng gamla gavlar och hyllplan i sitt soprum som hon gav till mig. Med dem växte min samling rejält och jag kom ett steg närmre min dröm.

Under sommaren hade vi renoveringsfabrik på landet. Vi slipade och målade hela dagarna och överallt låg hyllplan och gavlar på tork. Vissa hyllplan gick inte att rädda hur gärna vi än ville så då tillverkade vi nya av MDF-skivor som vi satte de gamla hängkrokarna på. På hösten byggde vi ihop systemet och det var så fint! Men det saknades ett par skåp för att det skulle kännas komplett.

Sedan dess har jag letat, och missat alla auktioner och annonser som jag ramlat på. Tills i förra veckan, då antikaffären Tid & rum i Årsta la ut en annons på Instagram om tre skåp som var till salu för 350 kronor styck därför att någon förstört dem genom att tapetserat på luckorna. Perfekta renoveringsprojekt för oss alltså! Så vi köpte dem och satte genast i gång att slipa och måla och lagom till helgen fick vi upp dem. Och nu är ÄNTLIGEN är mitt efterlängtade stringsystem komplett!

Totalt har det kostat mig runt 1 500 kronor, lite målarfärg och några timmars jobb. Men det bästa av allt är att jag fått drömma, längta och kämpa för att till slut få se min dröm bli verklighet. Så mycket bättre än att gå till affären och köpa nytt.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Medan andra familjer susar nerför slalombackarna eller övar piruetter på skridskobanan så här i sportlovstider bestämde vi oss för att ta en sväng till New York. Vi har länge längtat efter att få uppleva The Big Apple och även om det var lite märkligt att byta ett vårigt Sverige mot minusgrader, snålblåst och snö så var det underbart att få komma till denna mäktiga stad.

Självklart har vi alla ”måsten” som The Empirie State Building, frihetsgudinnan och Ground Zero på vår Att-göra-lista, men loppisnörd som jag är har jag naturligtvis också sett till att det finns lite tid avsatt för fleamarkets.

Här är några guldkorn vi besökt:

Hells Kitchen Flea Market är en liten men naggande god utomhusloppis mitt i smeten, med framför allt massor av riktigt coola gamla kläder. Här kärade jag ner mig i en gammal Cheerleaderjacka från 80-talet medan sonen hittade en supersnygg amerikansk navyskjorta. Äldsta dottern köpte några coola gamla scoutdekaler från 70-talet att sy på sin vandringsryggsäck och maken slog till på ett par schyssta retro-Ray Ban. Priserna på marknaden är relativt höga men det finns ändå ganska bra med utrymme att pruta. 

Greenfleamarket är större än Hells Kitchen Flea market och har mer inredningsprylar och möbler. Härifrån gick vi tomhänta eftersom det skulle bli alltför dyrt och omständigt att få hem det vi gillade.

Eye Candy Store är en fantastisk liten vintagebutik till bredden fylld med läckra kläder och accessoarer från 50-80-talet. Jag hade kunnat köpa hela butiken om reskassan tillät det, men nöjde mig med ett par galna illgröna solbrillor från 60-talet. Den som inte har någon tripp till New York inbokad kan jag glädja med att butiken även finns på nätet, men de riktiga guldkornen saknas där tyvärr.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Letar du fynd i svärmors köksskåp eller prutar du på bananerna på Ica? Här är tio säkra varningstecknen på att du gått på för många loppisar i dina dagar.

1. Din puls går automatiskt upp när du ser en flyttkartong.

2. Du går runt i mataffären minst tre varv för att vara säker på att du inte missat något. 

3. Det första du gör när du blir bjuden på mat är att vända upp och ner på tallriken för att kolla stämplarna.

4. När du ska köpa en servis på Cervera frågar du förvånat expediten om det finns lika många koppar som fat.

5. Du provar skor i en skoaffär och blir chockad när expediten erbjuder dig ett par i din storlek!

6. Du armbågar dig förbi kön på föräldrafikat på dagis.

7. När du står i provrummet på H&M undrar du förvånat varför det inte dammar om kläderna.

8. Du försöker pruta på barnens pianolektioner.

9. Du gräver i banankartongerna på Ica för att se om det finns något fint i botten.

10. När svärmor ber dig ta ner Berså-kopparna ur köksskåpet känner du: Yeeees, jag hann först!

Bild: Tio-gruppen, Thinkstock, Gustavsberg

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

När jag går på loppis är träleksaker från BRIO något av det jag försöker hålla ögonen öppna efter. Det har blivit en nätt liten samling vid det här laget till Fyrans stora glädje. Men det är inte bara han som gillar de här gedigna grejerna. Jag tycker att många av dem är så fina att det är en fröjd att bara titta på dem när de ligger kringströdda på golvet. Dessutom är det skönt att veta att lillkillen slipper få i sig mjukgörare och annat skräp som kan finnas i plastleksaker.

För den som är nyfiken på Brios historia kommer här en artikel som tidigare publicerats i Aftonbladet Härligt hemma:

Redan 1884 startar leksaksföretaget BRIOs historia. Vid den tiden hette företaget Ivar Bengtssons korgfabrik och här tillverkades populära spånkorgar till Sverige och Danmark.

Med åren utökades korgfabrikens sortiment med andra köks- och slöjdartiklar och 1907, då grundaren Ivar Bengtsson flyttat med sin familj till Osby, kompletterades sortimentet ytterligare med en liten, lokalt producerad leksakshäst. Den så kallade Osby-hästen blir företagets första leksaksprodukt och lägger grunden till det BRIO vi känner idag.

1908 skriver Ivar över sitt företag på sönerna Victor, Anton och Emil Ivarsson, som beslutar sig för att byta namn på företaget till BRIO efter Bröderna Ivarsson Osby. BRIO börjar importera barnvagnar från Tyskland och leksaker får en allt större del av företagets sortiment.

Efter andra världskriget bestämmer sig bröderna för att ta hjälp av pedagoger för att utveckla sina produkter. De vill ha leksaker som ska främja barns motorik och lärande, en affärsfilosofi som visar sig vara briljant och gör att intresset för BRIOs leksaker sprider sig långt utanför landets gränser.

Den första massproducerade leksaken på BRIO blir hunden Sampo som börjar tillverkas redan 1945. Efter det har ett oändligt antal figurer kommit till i den produktiva fabriken, däribland taxen Dachsie och den charmiga stapelclownen som många förknippar med BRIO.

Under 2000-talet har tillverkningen av BRIOs produkter successivt flyttat utomlands. Kvar i Osby finns idag företagets centrallager och ett Lekoseum. Brios Lekoseum öppnades inför företagets 100-årsjubileum och är ett museum där besökarna förutom att se gedigna leksakssamlingar och ta del av den långa företagshistorian även kan leka med nya BRIO-leksaker.

I dag är BRIOs leksaker inte bara populära bland barn, utan även bland retronördar och samlare. Särskilt eftertraktade objekt är Disneyfigurerna som kom på 50-talet och den sällsynta Volvo PV:n.

Hittar du en BRIO-leksak på loppis kan du titta på detaljer som hjul och öron för att få en hint om leksakens ålder och värde. Exempelvis började hjulen att göras i gummi på 60-talet, för att leksaken skulle rulla tystare. Samtidigt fick djuren av säkerhetsskäl öron av plats istället för trä.

Många av de gamla träleksakerna går att fynda för under hundralappen, men riktigt gamla och ovanliga, i mint condition och med etikett kan vara värda en rejäl slant, ibland flera tusen kronor.

Bild: Brio

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Förutom att blogga här på Retromania skriver jag också krönikor varannan vecka i Aftonbladet Härligt hemma. Här ska ni få läsa om hur det gick till när jag shoppade upp alla julklappspengar på loppis, men inte fick en enda ny grej.

Det är julmarknad på barnens skola nästa helg och min ”att-göra-lista” är oroväckande lång. Det ska bakas bröd, bindas dörrkransar, göras julgodis och förberedas pepparkaksdeg. En av punkterna är också att ta med gamla böcker till antikvariatet som ska vara i ett av klassrummen. Jag vet att vi har en låda med utrensade böcker i förrådet och bestämmer mig för att börja med att hämta fram den.

I förrådet finns många lådor. En del har hängt med i flera flyttar och det kan vara lite knepigt att tyda märkningen. På en har ”köksgrejer” blivit ändrat till ”kontorsgrejer” som blivit struket och uppdaterat till ”fotografier”. På en annan har uppdateringen uteblivit och det står ”mammakläder” på den, fast jag vet att den innehåller böcker. Tur att jag har sådan koll, tänker jag men kikar för säkerhets skull ner i lådan för att få det bekräftat.

Plötsligt får jag en obehaglig flashback till en annan gång då jag letade lådor, men hade sämre koll. Det var för länge sedan när min äldsta dotter var liten och skulle ha julmarknad och kombinerad loppis på dagis (Ja, det är så länge sedan att det faktiskt hette dagis då). Personalen hade bett alla föräldrar att rensa hemmet på loppisprylar. Vi hade precis flyttat och jag hade redan sållat ut sådant som vi inte längre behövde och fyllt en hel flyttkartong som jag ställt i källaren. Den kartongen hämtade jag upp och tog med till dagis.

När julmarknads- och loppisdagen var kommen var hela dagisgården full av uppdukade marknadsstånd med julpyssel och hembakade kakor. Barnen hade tomteluvor, det hängde glitter i träden och allt var så stämningsfullt. Jag såg loppisståndet på långt håll. Det såg färgglatt och fint ut, med mycket retroplast, sådant som jag gillar. Med snabba steg skyndade jag dit. Längst fram stod några fina, färgglada skålar på rad. Det var inte vilka skålar som helst heller, utan designprinsen Bernadottes Margrethe-skålar. Precis sådana som vi har hemma, och i samma färger dessutom. Det var väl lustigt, tänkte jag.

Och eftersom min uppfattning alltid varit att man inte kan få för många Margrethe-skålar så bestämde jag mig snabbt för att slå till och köpa dem allihop. Sedan kastade jag en ny blick över bordet. Se där, där låg en Röda Clara, konservöppnare. Den kan jag ju inte missa, tänkte jag och tog den med. Visserligen hade jag en likadan hemma, men den här kunde jag ju ha på landet. Det var ju ganska sällsynt att man hittade dem i så fint skick och med fäste och allt.

Det var inte förrän jag såg att det på bordet också fanns likadana storblommiga, emaljerade spisplattsskydd som vi hade hemma, som polletten sakta men säkert började åka ner. Visst var det ganska konstigt att det fanns så många saker som var likadana som våra här. Ganska, väldigt konstigt till och med. Tänk om det var så att grejerna inte var LIKADANA som våra. Tänk om de faktiskt VAR våra! Tänk om märkningen på lådorna i källaren varit lite för snurrig och jag hade tagit en kartong med kökssaker som vi inte hunnit packa upp, i stället för den låda med saker jag rensat ut. Ju mer jag funderade på det, och ju fler grejer jag kände igen på loppisbordet desto säkrare blev jag på att det faktiskt var så.

Rädd för att framstå som en jubelidiot om jag avslöjade mitt misstag så höll jag tyst och köpte i stället tillbaka en efter en av mina egna saker, tills jag fått en hel flyttlåda full. Dagisfröknarna var överlyckliga över de strålande affärerna. Nu skulle de ha råd att både renovera leksaksförrådet OCH köpa nya sparkcyklar till barnen! Och det var ju alltid en liten tröst för mig, vars julklappspengar plötsligt tagit slut, innan jag köpt en enda julklapp, att min dotter i alla fall skulle få en ny, fin sparkcykel till jul – av dagis.

Man kan aldrig få för många Margretheskålar. Särskilt inte om man köper samma om och om igen.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Jag har lagt ut den här låten på bloggen förut, men då uteblev reaktionerna. Kanske förstod ni inte vilken sjukt bra låt vi har här? Nåväl, nu får ni en chans till att upptäcka den här megahiten, en riktig superduperloppislåt. Sätt på den och låt den penetrera din hjärnhinna, lägga sig djupt inne i corpus mamillare och för alltid gå på repeat … Montgomery fleamarket, Montgomery fleamarket, Montgomery fleamarket … Fortsatt fin onsdag, retromanians!

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Det är något speciellt med barntyger från 70-talet, tycker ni inte det? Jag fylls alltid av en välbekant och hemtrevlig Fem-myror-är-fler-än-fyra-elefanter-känsla som gör att jag vill krypa upp i soffhörnet och nynna ”ninaninaninana” när jag ser mönster formgivna av till exempel Anna-Lena Emdén eller Ann-Marie Netterdag.

I helgen hittade jag fyra (!) meter av Suzanne Engels Bongo- bongo från -78 på loppis för 30 kronor, vilken lycka! En del av tyget ska jag sy en ”kappa” att sätta över fågelburen på natten. Det kan nog kännas lite hemtrevligt för pippin med djungeltyget och vi får förhoppningsvis lite tystare och lugnare på morgnarna.  Men vad ska jag göra av resten av tyget, tycker ni?