Du har hamnat på ett gammalt inlägg. Bloggen Retromania har flyttat till www.retromania.se, häng med dit vetja!

Tänk så glatt överraskad jag blev idag när det plötsligt ringde på dörren och det utanför stod en budkille med en sommarpresent till mig från en av mina uppdragsgivare. Och det var verkligen inte vilken sommarpresent som helst utan en Mon Amie-kanna av Marianne Westman för Rörstrand!
Det jag blev mest glad över var nog faktiskt inte kannan i sig (även om den är fantastiskt fin och jag dessutom behövde en sådan) utan att de verkligen ansträngt sig för att hitta något som passade just mig. Kärlek!
Nu längtar jag bara efter att få servera saft och iste ur min nya dyrgrip. Fast i midsommar tror jag faktiskt att den ska få tjäna som vas istället för kanna. Kan ni se framför er hur vackert det kommer bli?
För den som är nyfiken på Mon Amie-serien och formgivaren Marianne Westman berättar jag mer här nedanför:

Hon har kallats Sveriges porslinsmamma. Med dekorer som Mon Amie, Arom och Picknick har Marianne Westman för alltid satt sitt namn i den svenska designhistorien.
Marianne Westman utexaminerades från Konstfacks keramiklinje år 1950 och handplockades direkt till Rörstrands porslinsfabrik, där hon blev kvar i över tjugo år och utvecklades till en av våra främsta kvinnliga formgivare av hushållsporslin.
Det var också för Rörstrand som Marianne Westman kom att skapa flera av sina mest älskade porslinsserier; Mon Amie, som hon sägs ha ritat en regnig midsommarafton redan under tiden hon gick på Konstfack och som producerades av fabriken mellan 1952 och 1987 och Picknick som ritades till H55 och producerades mellan 1956 och 1969. Det sägs också att det var på Marianne Westmans initiativ som Rörstrand började sälja sina porslinsdelar separat, och inte som tidigare bara i hela serier.
Under 50- och 60-talet blomstrade Rörstrands porslinsfabrik, men i början av 70-talet blev tiderna tuffare och 200 anställda blev uppsagda, däribland alla fabrikens formgivare, så även Marianne Westman, trots att hon vid den tidpunkten stod för nästan hälften av fabrikens produktion.
Hon fortsatte dock sin framgångsrika karriär utanför Rörstrand med uppdrag för både Skrufs glasbruk i Småland samt de tyska porslinsfabrikerna Hutschenreuther, Arzberg och Kahla. Förutom glas och porslin har Marianne Westman även formgivit textilier för Westmans textilateljé, ett företag som hon startade redan år 1952 tillsammans med systern Inga-Lill och som fortfarande finns kvar i Falun där systrarna växte upp.
År 2008, när Marianne Westman fyllde 80 år, nylanserade Rörstrand hennes Mon Amie-dekor, i en modern kollektion skålar, tallrikar och koppar. Även Picknick-mönstret har nylanserats, dock inte som porslin, utan som textilier, genom ett samarbete med Almedahls, 2009.
Idag är Marianne Westmans produkter oerhört populära och även om det finns gott om dem har intresset resulterat i höga priser på andrahandsmarknaden. Cirka 300 kronor får du betala för en Mon Amie-kopp med fat. Den som nöjer sig med att bara titta på Marianne Westmans porslin kan göra det på Rörstrands museum i Lidköping, där det mesta av hennes arbete finns representerat.

Bild: Rörstrand

Bloggen Retromania har flyttat till www.retromania.se, häng med dit vetja!

Ni känner till Zebrakoppen va? Ja, ni vet den där fantastiska, åtråvärda, randiga koppen som Eugen Trost formgav på 50-talet som ALLA retronördar vill ha. Jag fick ett mejl från en läsare som som även hon kärat ner sig totalt i den, men insett att hon inte hade de mellan 500-800 kronor per kopp som de kostar på andrahandmarknaden och därför undrade om jag hade några förslag på reprokoppar som skulle kunna funka som substitut.

Jag måste ju vara ärlig och säga att egentligen finns det inte det. Min mening är att en repro är en repro, och en retro en retro och det går aldrig att ersätta den ena med den andra och tro att man ska få samma känsla. Men har man inte pengarna så har man inte, och då får det helt enkelt duga med nyproduktion.

Så jag har plockat fram fem koppar med lite samma retrokänsla som zebran har. Söta var och en på sitt sätt. Och det kommer man inte ifrån att prislappen är en helt annan!

Den här koppen heter samma som originalet och finns på Mio för 79 kronor. Jag tycker fatet, som också finns som skål och mattallrik, är väldigt söt, men lite tråkigt är det ju att inte muggen fick ha samma mönster.

Den här muggen är till mönstret egentligen lite mer lik Kryss av Hemler Ringström för Upsala Ekeby, men den är i alla fall svart/vit och formen är ju lite lik zebrans. Jag tycker att den ser god ut att dricka kaffe ur, den här Gems för 49 kronor på Lagerhaus.

Koppen Matsedel från Ikea kostar 39 kronor och har verkligen den rätt retrokänslan även om taggarna är för korta för att den helt och hållet ska påminna om zebran.

Koppen Tom från Åhléns kostar 59 kronor och påminner i mönstret lite om Stig Lindbergs Fallande löv (särskilt den färgglada varianten av Tom).

Sist men inte minst har danska Superliving gjort en kopp som är väldigt lik originalet. Denna heter dock Amanda och kostar 125 kronor.
Trevlig fikastund vilken kopp ni än väljer!
Kram Helén

Bloggen Retromania har flyttat tilll www.retromania.se, häng med dit vetja!

… att du ramlar in på en loppis som du inte tror så mycket på. Och så står det bara där, drömfyndet!

I det här fallet ett par Blå Husar-koppar som Stig Lindberg gjorde för Gustavsberg och som producerades mellan åren 1968-1973. Jag har alltid tyckt att den här dekoren är otroligt häftig. Den ser nästan misslyckad ut med ditt smetiga intryck.

En snabb titt på nätet visar att de kostar mellan 250 och 300 kronor styck på andrahandsmarknaden så jag gjorde en hyfsat bra affär som betalade en hundring. Dessutom tror jag att de kommer bli min absoluta morgonkaffefavorit. Och det är ju värt hur mycket som helst!

Hur ser era morgonkaffefavoriter ut? Visa!

Bloggen Retromania har flyttat till www.retromania.se, häng med dit vetja!

Är det bara jag som har barnmuggar och barntallrikar i mitt köksskåp som inget barn någonsin får röra? Ja, jag vet att det är lite knasigt men det går ju inte att sätta en sådan här skönhet i händerna på Fyran, den skulle ju inte hålla en sekund!

Den här muggen hittade jag på loppis för några år sedan och betalade typ fem-tio spänn för. Då hade jag ingen aning om vad det var utan köpte den för att sonen behövde en mugg till skolan. I en termin var den också med honom i skolan innan jag fattade vilken dyrgrip jag skickat med honom. Tack och lov kom den hel hem igen!

Vad jag förstått är den här muggen formgiven av Stig Lindberg för Gustavsberg. Serien heter Baby och förutom mugg har jag sett flat och djup tallrik med andra djurmotiv. Men alla andra muggarna jag sett har haft två öron, såsom barnmuggar brukar ha. Hur ovanligt det är med en sådan här enörad variant har jag ingen aning om. Någon annan som vet?

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I veckans design ska vi ta en titt på härliga Margareta Hennix och hennes gladporslin. Artikeln har tidigare varit publicerad i Aftonbladet Härligt hemma.

Alla kanske inte känner igen hennes namn, men desto fler känner nog igen hennes populära 60-och 70-talsdekorer. Får vi lov att presentera Margareta Hennix, mamma till Heja Sverige och härliga Änglafia!

Margareta Hennix karriär tog fart i mitten av 60-talet då hon efter avslutade studier vid Konstfack i Stockholm, med bland andra Stig Lindberg som lärare, började sin anställning vid Johansfors glasbruk och gjorde sina första glasserier där. Efter bara några år bytte hon glaset mot porslin och började istället arbeta som dekormålare på Gustavsbergs porslinsfabrik. På Gustavsberg kom Hennix verkligen till sin rätt. Samma år som hon började sin anställning formgav hon sin ystra porslinsserie Galejan och den busiga Heja Sverige-serien, som båda två kom att bli stora succéer.

Margareta Hennrix blev kvar på Gustavsberg i över tjugo år och producerade där en mängd omtyckta porslinsserier, såsom Tussilago, Lovestory, Krokus, Änglafia och Aramis, men också populära vaser och krukor i stengods och plast. 1989 lämnade Hennix Gustavsberg för att åter få arbeta med glas, först på Pukebergs glasbruk och sedan på Reijmyre.

Förutom sina uppdrag för de olika glasbruken och Gustavsbergs porslinsfabrik har Hennix även formgivit gravstenar för Fonus och skapat produkter för Guldkroken i Hjo och Design House Stockholm. Även om hennes designuppdrag varierat kraftigt genom åren har de rena formerna, lekfullheten och de starka färgerna gått som en röd tråd genom hennes arbete.

Hennix har blivit flerfaldigt prisbelönt för sina alster, bland annat med utmärkelsen Svensk Form för glasserien Basic för Reijmyre 1994 och Formex designpris 2003 för stengodsserien Format för Gustavsberg. Hon har också gjort offentliga utsmyckningar på flera håll i landet och finns representerad på bland annat Nationalmuseum i Stockholm, Röhsska museet i Göteborg, H.M. Gustav VI Adolfs konstsamlingar, Victoria & Albert Museum i London, Stedelijk Museum i Amsterdam, Holland, Belgrads museum i Serbien och Tel Avis museum i Israel.

Under senare år har framför allt Hennixs porslin upptäckts av allt fler, och många bortglömda serviser har fått flytta ut ur köksskåpens skugga till de stekheta samlarhyllorna hos landets retrofantaster. Mest eftertraktade är hennes Heja Sverige-serie och det lekfulla porslinet Änglafia, som du kan få betala flera hundra kronor per kopp för.

Margareta Hennix

Porslinsserien Aramis

Populära Heja Sverige-serien.

Koppen Änglafia.

Bild: Nationalmuseum, Bukowskis, Metropol, samt Karolina Tegelaar.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

I Veckans design den här veckan tänkte jag att vi skulle ta en titt på Wilhelm Kåges populära vardagsporslin Pyro. Texten har tidigare varit puplicerat i Aftonbladet, Härligt hemma.

Antagligen har du sett det i många kök genom åren, det krämfärgade porslinet dekorerat med en enkel blomma och en vågig bård i grönt, blått eller brunt. Pyro, efter grekiskans pyr för eld, var Gustavsbergs porslinsfabriks första ugnssäkra vardagsporslin. Att ha ett funktionellt porslin som både tålde ugnstemperaturer, var fint nog att servera i och dessutom gick att förvara maten i efteråt, var en stor nyhet när Pyro presenterades på Stockholmsutställningen 1930. Att servisen dessutom hade en prislapp som gjorde den överkomlig för många familjer gjorde den snabbt väldigt populär.

Servisen ritades av Wilhelm Kåge och producerades mellan åren 1929 och 1955, i över 200 delar. Till en början i eldfast, engelsk lera, men senare i ugnssäkert gods och flintgods.

Wilhelm Kåge föddes 1889 i Stockholm som Algot Wilhelm Nilsson. Han studerade teckning och grafik och började sin karriär som reklam – och affischkonstnär. Efter en uppmärksammad utställning på Liljevalchs konsthall 1917 blev han anlitad av Gustavsbergs porslinsfabrik att ge nya, moderna bruksföremål en konstnärlig touch. Han hade då ingen erfarenhet av keramik men hans känsla och brinnande engagemang gjorde att han blev kvar på fabriken ända fram till sin död 1960, först som formgivare, senare som konstnärlig ledare, och från 1949 som formgivare igen. Under sin långa karriär hann han bland annat vara läromästare åt Stig Lindberg, bilda Gustavsbergs Studio och ta upp den gamla fajanskonsten.

Kåge var nyskapande och hade en stil som är lätt att känna igen. Han var produktiv och formgav både konstföremål och ett 30-tal serviser och ritade över 200 dekorer för Gustavsberg. Den mest kända servisen är Pyro, men väl värda att nämna är även Arbetarservisen, Guldstjärna, Tussilago och Praktika.

Bild: Bukowskis

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Retrokopparna är hetare än någonsin! Plötsligt vill alla bjuda på sju sorters kakor och en skvätt java ur en klassiker. Men det finns några koppar som är populärare än andra. Retromania har listat de fem mest eftertraktade retrokopparna på andrahandsmarknaden just nu.

Zebra av Eugen Trost för Gefle år 1955-1967. Bild: Bukowskis.

Tahiti av Stig Lindberg för Gustavsberg år 1971. Bild: Bukowskis.

Bellis av Eva Bladh för Karlskrona år 1959-1968. Bild:Lauritz.com

Riviera av Stig Lindberg för Gustavsberg, 60-tal. Bild: Bukowskis.

Adam av Stig Lindberg för Gustavsberg år 1959-1974. Bild: Bukowskis.

(Urvalet är gjort efter priset och mängden bud på några av landets populäraste nätauktioner).

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Många gillar retrostil, men undanber sig dammiga loppisar och att armbåga sig fram till fynden. För dem finns det idag gott om nyproducerat porslin med retrokänsla. Och många av serierna är också väldigt lika de gamla godingarna. Retromania har hittat sju kopior … förlåt, jag menar sju nyheter som inspirerats av några av våra mest populära gamla porslinsklassiker. Vad väljer du, nytt eller gammalt?

Lika som blad
Det är knappast någon tvekan om att danska Superliving inspirerats av Arne Clausens gamla Lotusdekor (nedan) när de tagit fram sin Oliviaservis (ovan). Foto: Superliving och Lucie Kaas

Lika löv leka bäst

Muggen Tom från Åhléns (ovan) har tydliga influenser av Stig Lindbergs Spektralöv (nedan). Foto: Åhléns och Anna Hammarström

Diskreta dubbletter

Visst känns den här nyproducerade Jotexservisen (ovan) snarlik Gustavsbergkoppen med Prickdekor (nedan). Foto: Jotex och Porslinsbloggen.

Gröna grannar

Vänd på dekoren så ser du att Sagaforms porslin Retro (ovan) och dekoren Safari i grönt (nedan) inte är helt olika varandra. Foto: Sagaform och Porslinsbloggen.

Fina fiskar följer strömmen

Några dillkvistar (och en och annan krona) skiljer Åhléns fiskporslin (ovan) från Marianne Westmans dekor My garden (nedan). Foto:Åhléns och Göteborgs auktionshus

Svart/vit favoris i repris

Ta bort prickarna och vänd på ränderna på Superlivings Amanda (ovan)och vióla så har ni superpopulära Zebraporslinet (nedan) Foto:Superliving och Bukowskis.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Jag måste få tipsa om en härlig, nyutkommen bok som ligger på mitt nattduksbord just nu, nämligen Svenska kaffeserviser 1920-1980 av Michél Carlsson och Urban Orzolek (Ica bokförlag), som tidigare också gett ut boken Svenska serviser 1950-1975.

Svenska kaffeserviser är en trevlig, lättläst bok som presenterar alla de sköna kaffeserviser vi minns (och de vi hade glömt) från förr med kort fakta, prisguide och fina bilder. Det är inget heltäckande lexikon (och den innehåller visst också ett och annat litet slarvfel, säger de som kan det här med serviser) men för mig och andra amatörsamlare av min sort duger den gott, tycker jag. Om inte annat så i alla fall som ljuv nostalgikick.

Vinn boken!

Nu tävlar vi ut ett ex av boken Svenska kaffeserviser 1920-1980. För att vara med, svara på frågan:

Vem är formgivaren bakom klassiska servisen Berså?

1. Stig Lindberg

x. Marianne Westman

2. Wilhelm Kåge

Skicka in ditt svar till helen.bjurberg@live.se senast 25/5. Märk mejlet tävling och glöm inte att skriva ditt namn och din adress. Vinnaren publiceras här på bloggen den 2/6.

Sedan det här inlägget skrevs har Retromania flyttat till www.retromania.se. Klicka på länken och häng med dit du också, vetja!

Har du hittat fint retroporslin på loppis, men har svårt att få bort de gamla te- och kaffefläckarna? Lösningen på problemet heter bakpulver! Gör en pasta av bakpulver och lite vatten, lägg den på en svamp och gnugga försiktigt på fläckarna. Men passa dig, bakpulvret kan ha en slipande effekt. Alternativet om man vill slippa repa sitt porslin är att lägga bakpulver i koppen, hälla på varmt vatten och låta det stå tills det svalnat och sedan diska ur ordentligt. Har du inte något bakpulver hemma går det att använda salt på samma sätt. Knepet kan också fungera mot bestickrepor.

Lycka till!

Foto: Angelica Söderberg