En del av pokerbranschen präglas av den motbjudande kombinationen bekvämlighet och undermålighet.

Som en efterdyning av pokerboomen kommer de populärkulturella inslagen som ett brev på posten. Det ska göras spel, tv-spel, sånger, tv-serier, filmer och fan och hans oäkta moster. Så länge skiten har någon kvalitet i sig är det väl inget större problem, men problemet är att skiten – oftast, inte alltid – just är skit. Precis som många lockas till spelet poker i hopp om att göra snabba pengar utan hemläxa (”Hur svårt kan det va’?”), tror någon entreprenör att man packa ner vad som helst som har anknytning till poker och sälja. Ska du spela poker, gör någon sorts försök att lära dig spelet. OCh då menar jag inte att lära sig reglerna genom att spela med låtsaspengar, och sen tro att du är hajjrollah’. Lär dig grundläggande strategi. Om du sen, likt mig, upptäcker att du är en sopa så fine, då har du i alla fall gjort ett försök. Samma sak när det gäller att producera produkter med pokeranknytning: Snäääääälla, försök göra något som i alla fall har någon form av kvalitet.

Jag såg Eric Bana-filmen Lucky You för några månader sedan. Storyn är i korthet att gammal världsmästare och son till gammal världsmästare ska göra upp sina relationer, och parallellt med det spela WSOP. De får förståelse för varandra, hinner spela några partier totalt orealistisk poker, och visa några schyssta vyer över Las Vegas. Skämskudde fram.

Förra veckan tittade jag på pokerkomedin The Grand, med Woody Harrelson. Långt ifrån något mästerverk, men har fanns i alla fall en del underhållande scener. De kommer så klart undan med att det är en komedi också. Har man viss insyn i svensk poker känner man igen mycket, och flera av karatärerna går nästan direkt att överföra till svenska pokerprofiler. En del så exakt att jag skrattade högt när de dök upp.

Och så musiken då. Här är väl mest problemet att folk inte bemödar sig om att gräva djupare än rakt framför näsan. Ska det tas fram en pokerlåt är det alltid antingen Don Schlitz The Gambler (Nej, det är inte Kenny Rogers låt!) eller Motörheads Ace of Spades. Det finns andra låter med pokertema som är både bättre och framför allt mindre uttjatade. Två jag vill slå ett slag för är The Clash The Card Cheat och möjligen än mer Townes Van Zandts Mr Mudd and Mr Gold, om ett parti poker som plötsligt kommer till liv.

Orka förkovra dig, oavsett om det handlar om att utforska ny musik eller att lära dig spela kort på riktigt. Orka satsa på att göra en film ordentligt istället för snabbt.

Det finns paralleller mellan denna fantasilöshet och viljan att göra snabba cash på poker. Folk orkar inte med att göra något ambitiöst. Eller saknar de bara tålamod? Gemensamt för de spelare som lyckats över tid (alltså inte donkklonkat en turre eller två) och de entreprenörer som skapat något som rönt framgång, är att de gjort jobbet ordentligt. Från idé till genomförande. Och när genomförandet är förbi, tillkommer förvaltandet. En bra spelare följer med utvecklingen, precis som en bra entreprenör skapar något som håller över tid, eller som går att anpassa efter tidens tempo.

Vad jag efterfrågar är lite mer kreativitet, lite mer fantasi, och framför allt lite mer ambition. Både från entreprenörer och nya lycksökare. Det är mycket möjligt att du är din egen lyckas smed, men då får du se till att du gör arbetet ordentligt från början.

Dessvärre vräkte regnet ner när vi landade på Malta i morse. Det är dags för konferens och idag är den enda lediga dagen vi har. Sjukt tråkigt att det ska behöva regna då… Det blir jobb på hotellrummet istället.

Apropå hotell, ja. Det är väldigt varierande klass på hotellen här på Malta. Vi tog taxi till Sliema Hotel som visade sig vara ett riktigt råttbo. Tre stjärnor på väggen men fan vet om de skulle fått ens en halv.
Efter lite övervägande bestämde vi oss för att boka in oss på Le Meridien med egna pengar. Riktigt nice! Vi är visserligen tre kollegor som delar rum men det är ett mastodontrum så vi ska nog klara oss fint!

Utsikt från rummet på Sliema Hotel

Pokern här nere är det lite si och så med. Ordentligt fiskigt men med Europas högsta rake är det lite svårt att motivera sig till spel. Har hört att cappen (dvs maxraken) på vissa casino är €100. Det är helt sjukt. Får rikta in oss på en turnering istället om det ska bli något.
Finns också viss risk för att vi somnar innan vi ger oss av, vi var trots allt uppe kl 05 imorse…

Utsikt från rummet på Le Meridien med tillfälligt uppehåll

Det blir ett kortare inlägg nu, utförligare rapport kommer i veckan. Nu är det dags för jobb, sedan lite shut eye!

Tydligen är det två svenskar på finalbordet i EMOP. Heja Mats och Kalle!

Själv spelade jag en Sit& Go med bland annat Dregen från Back Street Boys, eller vad nu hans pojkband heter. Bara att erkänna att man är i fel branch, Dregen hade fullt med railbirds som tindrade med ögonen. Ett exemplar råkade komma med i bakgrunden när jag fotograferade fyrfaldige SM-mästaren Lars Kjestrup.

Lars hälsar att nästa gång vi ses så blir det på pokerförbundets SM på Malta. Pafs satelliter drar igång om drygt en vecka, vi tänkte skicka mellan 15 till 20 spelare i år. Det kommer nog bli en väldigt rolig resa!

Innan dess så ska jag som sagt till Las Vegas, men även en tur till Spanish Poker Tour i Augusti, då jag dels ska spela själv, dels ta hand om våra kvalspelare. Spanien i sommar låter varmt och soligt, ska bli kul det med!

Jag är nere i Campione och spelar (eller rättare sagt spelade) European Masters, åkte ut väldigt sent igår (första dagen) då jag turnade nötterna, motståndaren rivrade ännu mer nötter och jag överspelade handen. Så kan det gå…

Men jag hann med att sätta två rekord i går, tror jag. Det första var när jag hämtade ut hyrbilen, för att köra från flygplatsen till Luganosjön. Det tog inte mer än två minuter, så var jag helt vilse. Jag brukar tappa bort mig, men inte så snabbt… Hittade inte ens motorvägsavfarten! Sjumilasträckan tog tre timmar – men jag njöt av varje minut! Det är inte klokt vad vackert det är här. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Jag är tacksam som fanken för pokern som taigt mig världen runt.

Rekord två var att jag slog ut en gubbe i första handen i tävlingen, det har jag aldrig gjort förut. Preflop hade jag dam-knekt och fick betala 100 extra i big blind för att se en flopp (startstackar 20.000 och entimmesnivåer). Floppen var trehändat och blev Kung-nio-tre. Nu kostade det 250 tävlingsmarker att köpa hålstegen… Tia på turn och jag överbetade 1500 in i 1100-potten. Fienden gick i fällan, men på vilket sätt sedan! All-in skrek Italienaren, stoppade in 20.000 och fick resa på sig. Tre personer hade inte ens hunnit sätta sig ner vid bordet när dealern försiktigt fick ropa ”Player Out” – tävlingsledaren var inte ens klar med sitt invigningstal!

Idag var jag ute och körde bil i Alperna. Ta mig tusan vilken fantastisk miljö. Går inte att beskriva med ord, ni får se på bilden.   

När jag hade lunch igår passade jag på att åka och handla. Jag reser ner till Malta för konferens på söndag så jag behövde snus och lite andra förnödenheter.
I första kassan sitter det en lapp på kortläsaren. Jag kan inte missa den när jag slår koden och den påminner mig vänligt på följande vis: ”Hm.. Har du inte glömt något?” Jag glömmer saker hela tiden så det har jag säkert gjort. Börjar fundera på vilka som skulle med till Vegas. Den listan har jag koll på. Har jag missat rakeback till någon? Nej, allt är fixat. Min blick fortsätter till nederkanten av lappen. Självklart är det monopolet som vill sälja lotter till mig. De tar i alla fall ansvar för att jag inte ska glömma det.

Jag funderade lite på det hela. Med tanke på mitt förra inlägg så kom jag på att det vore kul att kolla hur monopolets marknadsföring ser ut i verkligheten. Jag slet upp mobilen och fotograferade lappen. Sedan gick jag vidare till nästa ställe. Där fanns det reklam för en jäkla massa spel. Monopolet försökte till och med utnyttja Mors dag för att få oss att köpa lite vinstchanser till kära mamma. Jag fotograferade. Man proklamerade att man kunde bli rik på hästar. Eller nej, inte ens det, det var faktiskt en uppmaning: ”Bli rik på hästar”. Det roliga är att alla andra bolag hade kunnat köra en snarlik slogan: ”Bli rikare på hästar”.

Jag dokumenterade all reklam jag hittade med kameran. Inte någonstans hittade jag någon information om vart jag vänder mig ifall jag får problem med spelandet. Ingenstans fanns något skyddande av folkhälsan.
Till slut fick personalen nog. De skyndade fram och informerade om att jag inte fick fotografera. ”Varför inte?” undrade jag. ”Det bara är så” blev svaret.
Javisst, jag vet ju givetvis att det är butiksbestämmelser som är anledningen men det visste inte personalen. Men de är tydligen kompetenta nog att skydda folkhälsan.

Missförstå mig inte, jag är helt för att monopolet ska få marknadsföra sig på det sätt de gör nu förutsatt att de släpper konkurrensen under licenssystem.

Eftersom jag blev lite kär i citat så citerar jag nu barndomsidolerna Entombed: ”Who examines the doctors?”

Spelbranschen är i behov av nya kunder, och företagen slår nästan knut på sig själva i sin iver att komma på något kreativt. Man kan få skjuta med kulspruta på amerikanska ranscher, klättra i berg, rida myskoxar och dricka jakmjölk vid Titicacasjön eller åka på älgsafari i Ludvika.  Det ena ska vara mer udda än det andra. Det påminner mig om en gammal Hipp Hipp-sketch med de två äventyrarna som sitter utanför tältet och tävlar vem som gjort det ogjorda. Till slut är det värsta de kan komma på något i stil med att krypa en mil till snabbköpet och handla. Vi är på väg ditåt.

Uppepå denna köckenmödding av promotions lägger man sedan poängsystem som är så svåra att förstå för kunderna att man ska ha dubbla examina i matematik och kombinatorik för att ens greppa var man ska börja någonstans.

Det är bonusar där du får två poäng om du spelar på en båt klockan 14-17, men bara hälften om du har trådlös mus, och så får du en kickback om du finns med på Hendonmob-listan. Allt multipliceras med fyra, och körs upp på en progressiv leaderboard. Varje natt när vargen tjuter halveras alla poäng för de som inte signat upp via Bosses rejkback.

Jag är tvåbarnspappa och har följaktligen två gånger i mitt liv försökt ta mig igenom Försäkringskassans regler för föräldrapengar. Det är idag det mest avancerade en svensk medborgare kan försöka bemästra alla kategorier. Som god tvåa kommer bonussystem på nätpokersajterna. Allt annat är bit av en kaka.

Här kommer ett snabbt tips till er som sitter på pokersajterna. Keep it simple, keep it straight. De flesta spelare, låg som hög, vill ha ett system som är lätt att förstå, och som direkt gynnar dem.

Två fjärdedelar av skribenterna i denna blogg är lite för fina i kanten för att skriva om detta ämne. Ni får själva gissa vilka. Själv älskar jag klassisk vadslagning där människor överträffar sig själva för att att vinna.

Det är svårt att komma på bra vad. Jag brukar mest säga till folk att stoppa äckliga saker i munnen. I helgen lyckades jag få min kompis Dylan att dricka upp en hel burk kebabsås där han satt proppmät och illamående efter att ha käkat upp en bearnaisesås-pizza. Priset blev 500 spänn. Vissa tyckte det var för mycket, andra för lite. Ibland är det svårt att sätta ett rättvist pris. Min ÖIS-broder ”Vigge” hämtade hem en död duva, stekte den och käkade upp den för en snusdosa. Det tyckte jag var lite billigt.

Hur som helst hade dessa lirare kunnat göra mer pengar på att slå vad med höjdarna i pokersvängen. Det har gjorts ett par riktigt sjuka vadslagningar i den världen genom åren. Här är tre av mina favoriter:

 3. Erick Lindgren spelar golf

 Vi börjar med ett riktigt smakfullt vad genom lite moderatbandy. Efter att Lindgren 2007 hade åkt ur $50,000 H.O.R.S.E. i WSOP satt han på kvällen och drack drinkar med bland annat Gavin Smith. Lindgren förklarade för sin pokerkollega att han skulle spendera hela nästa dag på golfbanan. Plötsligt stod ett vad klart. Lindgren skulle:

– Under en dag gå fyra hela rundor på en av Vegas tuffaste golfbanor i stekande värme.

– Han var tvungen att bära sina golfklubbar hela vägen.

– Han skulle gå under 100 slag varje runda och slå ut från proffsens tee.

 Till slut stod $340,000 på spel. Alla som någon gång spelat golf vet att detta inte är någon lek. Jag hade själv en flickvän för många år sedan som tävlade i sporten och som jag en gång skulle gå caddie åt. Efter 18 hål var jag tvungen att ligga ner i flera timmar med solstng och vätskebrist. Och då hade jag en vagn att dra klubborna med. Erick skulle gå fyra såna rundor i betydligt varmare väder. Han klarade vadet, och gick på köpet ner åtskilliga kilo.

 2. Joe Sebok tatuerar in sina vänners ansikten

Pokerproffsen Joe Sebok, Gavin Smith och Jeff Madsen gjorde ett livsförändrande vad inför WPT LA Poker Classic. Den som åkte ut först skulle få tatuera in sina två vänners ansikten. Joe Sebok förlorade och försökte först köpa sig fri, men Smith och Madsen vägrade. Så det var bara att slutföra uppdraget.

Jag kan verkligen tänka mig in i panikkänslan av att förlora. Att ha med sig Gavin Smith i duschen varje dag kan inte var någon höjdare. Däremot vore det läckert att vinna och veta att en polare alltid har med sig ett litet minne av mig. Det vore ännu roligare om man inte var så bra kompisar. Typ om Erik fick tatuera in Micke Norinders vackra nuna, eller tvärt om.

 1. Brian Zembic får bröst

Det sjukaste vadet genom tiderna måste vara detta. Brian Zembic, storspelare och känd för att slå vad om allt, gick med på att skaffa bröstimplantat och behålla dem under ett år för $100,000. Sagt och gjort opererade han in ett par tuttar i storlek 38C. Han klarade vadet, men blev under året så fäst vid sina nya kompisar att han valde att behålla dem. Pengarna fick han så klart ändå. Ett annat roligt vad från Zembic sida var när han bodde på en toalett i en månad för $15,000. Vissa människor får en att känna sig riktigt normal.

Vilka är dina (personliga eller kända) favoriter när det gäller vadslagning? Eller håller du kanske med mina förnäma ”bloggkollegor” om att detta är ett smaklöst tidsfördriv bland förtappade gamblers?

”Many forms of Government have been tried, and will be tried in this world of sin and woe. No one pretends that democracy is perfect or all-wise. Indeed, it has been said that democracy is the worst form of Government except all those others that have been tried from time to time.” /Winston Churchill

Han var klok gamle Winston. Frihetsälskare var han också, precis som jag själv. Men vi får inte glömma att vi faktiskt lever i en demokrati. Majoriteten av människorna som har rösträtt i Sverige vill inte att vi ska kunna spela poker på något annat ställe än Casino Monopol. Så är det.

Vi måste komma ihåg att ett monopol inte alltid är av ondo. Systembolagets monopol på spritförsäljningen har varit lyckat om syftet är att värna folkhälsan. Sverige har faktiskt väsentligt lägre andel alkoholmissbrukare än andra europeiska länder. Visste ni att samhällskostnaden för alkoholrelaterade skador uppgår till över 40 miljarder kr per år? Det är mer än vad hela försvarsmakten kostar. Vi får på empiriska grunder anta att notan hade varit väsentligt större med en fri marknad för alkoholförsäljning, liksom lidandet för flera enskilda.

Spelmonopolet är en annan femma. Skälet till att det finns sägs vara folkhälsan. Staten har i det avseendet misslyckats kapitalt. Svenskarna spelar inte mindre än andra europeér, snarare tvärtom! Vi spelar näst mest i hela Europa, bara italienarna är värre. Varför är det så? I övrigt jämförbara länder uppvisar inte samma beteende när det kommer till spel. Det beror på en enda sak: staten använder inte sitt monopol till att skydda folkhälsan, staten gör raka motsatsen. Man utnyttjar monopolet för att få folk att spela mer.

Svenska Spel är det bolag som enskilt lägger mest pengar på marknadsföring i Sverige. Läs den meningen igen. Förstå vad det betyder.
Svenska Spels flaggskepp Jack Vegas skapar fler spelmissbrukare än något annat spel i Sverige. Jack Vegasmaskinerna står utställda i områden där utsatta grupper bor. De marknadsförs direkt mot de som löper störst risk att hamna i ett missbruk. Gör staten så här medvetet? Ja , självklart. Svenska Spel är ett vinstdrivande företag. Om de hävdar att det är slumpen som avgjort var maskinerna hamnar så har de inte gjort sitt jobb. Det är till och med grovt tjänstefel. Återigen, allt detta förutsatt att monopolet vill värna folkhälsan.

Svenska Spel har så kallade ”spelgränser” där man själv kan (eller måste) sätta upp hur mycket man får spela för under en viss tidsperiod. Det hade ju kanske varit en bra grej om det inte hade varit så fruktansvärt godtyckligt. Man kan sätta vilken gräns man vill. Själv får jag spela för en miljon om dagen sju dagar i veckan – året om. Det är med andra ord ett jävla hyckleri!

Anders Borg sade öppet i höstas att monopolet inte skulle släppas med hänsyn till statsfinanserna. Okej, det köper jag. Det är faktiskt ett legitimt argument så länge de är öppna med det; statskassan behöver intäkterna för att finansiera landet. Problemet är att Svenska Spel gömmer sig bakom folkhälsan. Svenska Spel skulle svårligen kunna konkurrera ens nationellt med bibehållna intäkter. Deras pokerdel är absolut konkurrenskraftig men övriga spel är skrattretande. Återbetalningsprocenten till spelarna (dvs den summa av intäkterna som går tillbaka som vinster) är rekordlåg i jämförelse med utländska bolag. Oddsen är skandalöst dåliga och om man spelar något annat än poker på Svenska Spel så förlorar man pengar även om man vinner då man hade vunnit mer på samma spel  hos i princip vilket annat bolag som helst. Jämför till exempel travodds hos ATG med de travodds som finns på nätet.

Jag avslutar med ett annat citat.

”Ignorance is like a shadow. It has no real substance of its own, it is simply a lack of light. You cannot cause a shadow to disappear by trying to fight it, stamp on it, by railing against it, or any other form of emotional or physical resistance. In order to cause a shadow to disappear, you must shine light on it.” /Shakti Gawain

Vi måste alltså berätta om hyckleriet, få folk att förstå. Det finns dock risk för att det kommer att ta väldigt lång tid men man måste ju börja någonstans.

Idag inleds pokervärldens största fest då World Series Of Poker sparkar igång i Las Vegas, Nevada, US of A. Tiotusentals pokerspelare kommer under nästan två månader att göra upp i 57 event, med inköp från  1 000 dollar upp till 50 000 dollar för insatsen i Poker Players Championchip som är event nummer två. Ändå är det mesta en lång uppvärmning inför den riktiga höjdpunkten, WSOP main event. Med 10 000 dollar i inköp, och någonstans mellan 6 000 och 8 000 spelare är detta pokerns ojämförbart största happening. Turneringen har status som världsmästerskap i Texas Hold’em, förstapriset är outstanding, och vinnaren skriver för alltid in sig i pokerns historieböcker.

Okej okej, ni fattar. Nog med superlativ. Jag är pokerälskare och kalenderbitare, och det här är ett veritabelt smörgåsbord för mig, som bara väntar på att få tänderna satta i. I år har jag förmånen att få vara på plats i Las Vegas och liverapportera från main event för poker.se. Det känns fantastiskt häftigt, och gör att WSOP än mer känns grymt stort. Därför tänkte jag nu lista mina fem främsta förhoppningar inför denna fest,  i stigande ordning:

5. En starplayer på finalbordet i main event

Förra året tog sig världens bäste pokerspelare – jo, jag vågar påstå att han är det – Phil Ivey till finalbordet i WSOP main event. För mig gjorde det hela skillnaden mellan intresse och ointresse för finalen, att ha en riktig stjärna bland de nio som skulle göra upp om världsmästartiteln. Det har pratats länge om att det är bra för pokern att okända kvalspelare slår igenom och vinner turneringar, för att locka till sig intresse. Bra för pokern är en söndertrasad klsycha som inte betyder något utan att förtydligas – bra för vems poker?. Nu tror jag att det är bättre för allmänintresset för poker om kända spelare vinner, för att visa att skicklighet lönar sig. Alla spel och sporter gynnas av etablerade förebilder.

4. The Next Generation

Visst, visst, fjantigt måhända, men jag tycker namnet är passande. Jag har stora förväntningar på den nya generationen spelare som senaste året tagit klivet från nätturneringarna till liveborden. Jag tror att namn som Jakob Carlsson, Jimmy Östensson, Per Linde, Kristoffer Thorsson, Anton Wigg, Adam Grünwald, Kent Lundmark och Adrian Bussman har goda förutsättningar att lyckas riktigt bra i Las Vegas i år, och flera av dessa är jag övertygad om att vi kommer att få se djupt i resultatlistorna.

3. Chris Björin

Christer Björin är svensk pokers grand old man, och vår enda riktiga världsstjärna i liveturneringar. Om Björin är i sitt vanliga slag finns förutsättningar för stordåd. Han spelar många av turneringarna, och har en förmåga att gå djupt i dem. Idag har han två armband och 50 pengaplaceringar i WSOP. Som en jämförelse över hur mycket det är, är det tio spelare i historien som har 50 placeringar eller fler.

Jag har stora förväntningar på Chris Björin i år, och ett gäng djupa placeringar – gärna finalbord – vore fantastiskt.

2. Ett svenskt armband

Att en svensk skulle ta hem ett av de 56 vinnararmbanden från turneringarna (nu räknar jag inte main event) skulle vara en grym prestation, och verkligen guldkanta årets WSOP för en railbird som mig. Bara fyra svenskar har tidigare vunnit ett WSOP-armband: Chris Björin (1997 och 2000), Mats Rahmn (2006), Anders Henriksson (2006) och Tomas Alenius (2009).

Skulle det komma i någon av de mer prestigefulla turneringarna, som $10 000-mästerskapen, $25 000 NLH sexmannabord eller till och med i $50 000 Poker Players Championchip vore det en av de tyngsta svenska segrarna någonsin.

1. En svensk jätteklonk i main event

Drömmen vore självklart en svensk världsmästare, en av våra inhemska stjärnor som slutsegrare i main event.  Chansen är försvinnande liten, och en finalbordsplacering vore i sig en fantastisk händelse. Att se en namnkunnig svensk pokerspelare som en av The November Nine, de nio finalbordsspelare som gör upp om titeln när den fördröjda finalen avgörs i november.

Vi får se om några av mina önskningar och förväntningar slår in. Jag är hoppfull, och dessutom är det alltid så att det dyker upp nya händelser man exalteras över där man minst anar det.

Rubriken till den här bloggen är Pokerproffsen, vilket är en sanning med en hel del modifikation. Välkommen till kvällstidningsjournalistiken typ, där allt är ”nakenchock” och ”kungahuset rasar”. Alla vi fyra lämnade en mild reservation till namnet, men i viss mån stämmer det – vi gillar alla att dra en spader och vi jobbar inom pokerbranchen.

Bloggen skulle dock lika gärna kunnat heta lottoproffsen eller bingoproffsen, som en passning till gällande lagstiftning, då poker anses vara ett turspel. Inget kan väl vara mer fel, det ser inte minst jag som jobbar inom branchen och därmed har tillgång till pokerbackoffice på Paf.com. Månad efter månad vinner samma klick spelare. Det är ingen slump direkt.

Poker är inget renodlat turspel som bingo. Poker är heller inget renodlat skicklighetsspel som schack. Jämförelsen med exempelvis Back Gammon är däremot rimlig – båda har turmomentet blanda kortlek/skaka tärning, och båda har skicklighetsmomentet satsa rätt belopp/flytta pjäserna bäst.  

Kalla poker för ett turbaserat skicklighetsspel eller ett skicklighetsbaserat turspel, det gör mig inget, men bunta inte ihop mig med rakt av med bingotanterna, tack!