Så var monopoldebatten tillbaka. Vissa verkar tycka att Jens är omständigt malande när han tänder liv i debatten. Men det går inte att komma i från att bloggen får dubbelt så många besökare så fort den tas upp igen. Så den väcker onekligen ett stort intresse bland oss pokerspelare.

Jag hamnar ofta som ”försvarare” av monopolet i den här bloggen. Jag förstår varför det blir så då jag inte enbart ser det dåliga med monopolet och ofta nyttjar CC:s fasciliteter, till och med skriver krönikor på Svenska Spels hemsida.

Jag är dock inte Svenska Spel, inte monopolet. Lika lite som Jens är Nordicbet eller en privat spelaktör. Vi har våra egna åsikter på gott och ont.

Det jag inte kan förstå är dock hur vissa verkar bli genuint upprörda över mina åsikter när jag inte bara ser det som givet att ”Krossa monopolet!” löser alla problem. Det här är politk. Man tycker olika. Tänk om alla ens polare röstade på samma parti? Det vore inte normalt, inte nyttigt då de politiska diskussionera skulle bli någon sorts inavlad ryggdunkningskavalkad som inte leder till några nya insikter what so ever.

Om jag så vore kristdemokrat skulle jag inte ha några problem att ha en polare som var vänsterpartist. Jag skulle aldrig kunna bli arg eller besviken på någon för att de har politiska åsikter som inte stämmer med mina. (Så länge de håller sig inom allas människors lika värde och grundläggande humanistiska värderingar så klart.)

Vad gäller LI skrev jag ett svar i föregående kommentarsfält som lät så här:

”Det jag undrar är bara varför Jens väljer att gå på budbäraren och inte de som faktiskt bestämmer? Att klaga på LI är samma sak som att klaga på en myndighet som sköter sina uppgifter på uppdrag från staten. Det är inte myndigheten själv som sätter sina egna lagar. Myndighetens uppgift är bara att följa de lagar vårt rike har printat ner och gör dem inte det begår de ett misstag vad vi än tycker om lagarna.

Om detta system systematiskt skulle kringgås är vi illa ute, det tror jag vi är överrens om?

Men det är tacksam att gå på LI. Som att bli arg på en p-vakt när hon lappar bilen på uppdrag av någon annan. Visst gör hon en irriterande handling. Men är det hennes fel?

I själva verket är det ministrarna på finansdepartementet och deras sakkunniga som kan göra någon skillnad. Varför nämner Jens aldrig dem? På tal om billiga poänger. Att gå på LI är en billig poäng. Lika billig som att skrika på en P-lisa eller bli arg på en ordningsvakt på krogen för att han inte släpper in dig innan du fyller 18.

Varför inte vända sig till dem som faktiskt bestämmer? Varför inte förklara för läsarna vilka riksdagspartier som är närmast den spelpolitik Jens vill ha? Det skulle faktiskt kunna göra någon skillnad. På riktigt.”

Till sist så framkommer det nu att det är en privatperson som bor i samma hus som spelklubben gått till CC och gjort anmälan. Vad förväntar sig Jens att CC ska göra då? Låtsas som att regnar?

Jag är näst intill säker på att CC visste om denna klubb långt innan denna privatperson gjorde sin anmälan. Jag var på CC i Sundsvall för över ett halvår sedan och fick då själv erbjudande av medspelare att hänga med till klubben och spela i stället. Jag avböjde, men jag kan garantera att alla med någon som helst insyn i Sundsvalls pokervärld kände till klubben, CC inkluderat. CC anmälde först när en privatperson anmälde det till dem. Och skickade sedan mer uppgifter till LI först efter att LI krävt dem. Citat från LI:

”I det aktuella ärende som du hänvisar till inkom det på begäran från Lotteriinspektionen information från Casino Cosmopol som gjorde att vi efter vidare kontakter med andra uppgiftslämnare kunde misstänka brott mot lotterilagen alternativ dobbleri.”

I övrigt hävdar Jens att ett problem är att LI hanterar anmälningar olika. Att de låter anmälningar från CC och SvS gå före anmälningar från privatpersoner. LI skriver dock i kommentarsfältet på Linas blogg:

”Lotteriinspektionen behandlar alla inkomna ärenden på samma sätt, det finns ingen särbehandling av några speciella personer eller företag vare sig de är statliga eller privata.”

Jens vill att man ska sluta spekulera och fara med gissningar. Men när han gör det själv är det helt ok Jag börjar hata ordet dubbelmoral. Men vad passar bättre in här?

Och om en privatperson nu vänder sig till CC eftersom den tycker det är en enklare väg att gå än att vända sig direkt till LI så är det väl snarare en anmälan från en privatperson än från CC, även om CC kanske blir det officiellt.

Jens nämner flera gånger att LI har skött hela den här händelsen ”by the book”, precis som man förväntas göra med tanke på det uppdrag de har. Jens vill att en myndighet ska se genom fingrarna, blunda lite när det passar och gå emot de lagar som finns. Om alla myndigheter gjorde på samma sätt skulle det här landet inte vara vad det är i dag. Om myndigheterna inte sköter de uppdrag de fått från regeringen ”by the book”, var har demokratin tagit vägen då?   

Är det någon som tycker det är bra om myndigheterna sätter sig över våra folkvalda?

Inte? Sluta då skjuta budbäraren…

Det är en röra. Det är mycket politik. Men intressanta debatter blir aldrig av om alla tycker samma sak. Inavel och ryggdunkningar har aldrig lett till några framsteg…

Handlingar gällande tillslaget mot klubben i Sundsvall har begärts ut och vi ser nu tydligt hur det har gått till. (Lina skriver om det här.)

Det är alltså Svenska Spels dotterbolag Casino Cosmopol som är anmälare vilket kvällstidningarna redan rapporterat. Ingenting nämns om någon alkoholförsäljning. När Casino Cosmopol inte får respons på sin anmälan trycker de på för att få till en åtgärd.
Polisen som kontaktas av Lotteriinspektionen i ärendet verkar ha mycket dålig kunskap om lagstiftningen och begär assistans från LI. Innan tillslaget är även Casino Cosmopol inblandade i planeringen.

Fullständiga handlingar finns men väntar med att lägga upp dem innan vi har det juridiska läget klart för oss.

Varglyan

Detta innebär att vi har svart på vitt att Casino Cosmopol använder polisen för att skydda sig mot konkurrensen. De har naturligtvis laglig rätt att göra en anmälan precis som vilken oroad medborgare som helst men vem som helst förstår ju att det här ger en väldigt dålig eftersmak.

Vi har alltså ett statligt bolag som med hjälp av polis kväser konkurrensen med våld, en tillsynsmyndighet som för att bibehålla eller utveckla sin kompetens finner det nödvändigt att spendera belopp i miljonklassen i Las Vegas och en ordningsmakt som inte har den blekaste aning om vad de sysslar med utan dansar helt efter Lotteriinspektionens och Casino Cosmopols pipa.

Konstigt nog är det förbundet som oftare är under lupp… Vad säger Dybban?

jens.jadback@nordicbet.com

Jag betalade 19 spänn för att se finalbordet på WSOP. Det var det värt. 

Och jag vet inte varför, men jag höll på Greg Merson från start. Ödmjukheten fanns där. Den kyliga uppsynen och extremt höga emotionella intelligensen. 

Om man jämför med Salaburu som när bubblan till finalbordet skulle spricka nästan satt och hånade Elisabeth Hille och Gaelle Baumann när de var all in för sitt liv genom att tokheja på motståndarna så är skillnaden total. Hur mycket som än står på spel så behåller man sin värdighet vid bordet. Den är aldrig värd att gambla med. 

Sen var det ju tråkigt för Phil Hellmuth att Merson nu gick om honom i Player of the year. Andra tyckte inte det var lika tråkigt…Merson brydde sig dock nämnvärt om just den utmärkelsen. 

När det stod klart att han hade vunnit brast stenansiktet i tårar när han kramade om sin föräldrar. Det berodde säkerligen på något annat än pengarna, äran och berömmelsen. 

Greg Merson hade precis skrivit slutscenen på sitt eget film-manus. 

I de intervjuer jag sett med honom så känns han som en perfekt representant för världens poker, både on-line och live, under det kommande året. Det gör mig glad. 

En längre krönika om det där film-manuset hittar du här.

Nu var det ett tag sedan jag bloggade. Jag har tappat mycket av motivationen på grund av att det ständigt ska gnällas. Det finns ingen hejd på det. Men jag ska inte gnälla om att det gnälls, jag har precis läst ikapp en del av det som hänt i pokerbloggosfären och tänkte helt enkelt skjuta spridda skurar.

Angående att Svenska Spel inte kontaktades i samband med upphandling för online-SM:
Jag var själv inte delaktig i upphandlingen eftersom jag är anställd av ett annat bolag men jag tänkte ändå bemöta det hela i generella ordalag. Detta är alltså min personliga åsikt.

På årsmötet lyftes frågan om man skulle närma sig Svenska Spel eller ej. Jag själv fick två direkta frågor riktade mot mig, bland annat av en av Svenska Spels anställda. Jag svarade klart och tydligt att jag ser Svenska Spel som ett bolag i mängden och att jag inte anser att monopolfrågan är någonting förbundet bör jobba med i dåvarande dagsläget då vi knappast har någon medlemsbas (eller annan tyngd) att tala om.
När det kommer till frågan om SM så anser åtminstone jag personligen att Svenska Spel fräckt nog stulit varumärket och kört över svenska pokerspelare. Varför i hela friden skulle de vara intresserade av en diskussion gällande SM med Svenska Pokerförbundet? De gör ju uppenbarligen som de vill ändå. Behöver vi verkligen påminna om att detta varit en rättssak som kostat förbundet större delen av sin kassa? För protokollets skull vill jag påpeka att jag anser att Svepof aldrig skulle gett sig in i den bataljen men det är en annan sak.
Dessutom, hade man haft ett verkligt intresse av att samarbeta med Svepof gällande ett SM så hade man ju faktiskt kunnat kontakta oss istället för att i efterhand leka martyrer. Det är skrattretande att ett av världens största spelbolag med över 70% av marknaden, monopol och möjlighet att kväsa konkurrensen med våld nu lipar över att de inte blev tillfrågade om att samarbeta med ett förbund som de gör allt i sin makt för att sätta dit. Lägg av för f-n…

Vidare så höjer jag på ögonbrynen över att man ifrågasätter varför inte Svenska Spel behandlas som andra bolag. Jag trodde i min enfald att problemet var att Svenska Spel inte behandlade andra bolag likvärdigt.
Och snälla, kom inte dragandes med att de ”bara gör sitt jobb” och att LI minsann är till för att skydda spelarna och annat trams. Tillslaget mot Sundsvallsklubben talar sitt tydliga språk. Det kom när personalen på närliggande Casino Monopol insåg att kunderna började försvinna. De fick med andra ord konkurrens och sådant tolererar man inte om man är statlig. Lösningen blir att skicka beväpnad personal för att hota tillbaka sina gamla kunder. Customer Service 101.

Då går vi vidare till att förbundet skulle ”mörkat” att Ken Lennáard ville sälja in live SM på ett casino i Grekland. Say what? Vad andra skriver om mötet som Ken höll kan jag inte ta ansvar för men såvitt jag minns det skrev jag precis vad det handlade om i den här bloggen.
På mötet var Ken helt öppen med sitt förslag och just därför hade jag heller inga problem med det. Varför skulle man inte kolla alla alternativ? Javisst, Mauritz och Rickard åkte ner utan att det kostade förbundet ett öre. Jag ser inte problematiken. Jag ser inte heller hur det skulle ha mörkats.

Och visst hade det blivit ett jävla liv om SM hade förlagts där men det hade det också blivit om det hade landat i Barcelona, Dublin eller på CC. Det är det här eviga jävla gnället jag är så trött på. Och det kommer bli gnäll på Malta också, var så säkra…

Är du osäker på vad som hänt? Känns något konstigt? Undrar du vad saker och ting kostar? Tror du att vi mörkat något? Fråga! Mailen är info@svenskapokerförbundet.se
Min mailadress finns här nedan och jag svarar gladeligen om du undrar något eller så skickar jag vidare till rätt person.

Det måste bli slut på det här idiotiska gnället och korkade spekulationerna. Vi är tillgängliga. Jag säger inte att man inte ska ifrågasätta, det ska man absolut göra, men jag förstår inte varför det ska spekuleras så hejdlöst när raka svar finns på armlängds avstånd. Om du är missnöjd med svaret så kör hårt – låt piskan vina. Men gör i alla fall ett ärligt försök att ta reda på om det du tror faktiskt överensstämmer med verkligheten eller inte.

Och slutligen, kom till nästa årsmöte och gör skillnad! De värsta gnällspikarna har erbjudits delaktighet men tackat nej. Undrar just varför. Borde jag fråga eller ska jag spekulera hejvilt?

jens.jadback@nordicbet.com

Jag anar ugglor i mossen när han sonika visar intresse i potten. Hade han haft någon del av floppen hade han med största sannolikhet lett ut. Någon dam, par, triss eller överpar ger jag honom ingen kredd för. Den enda egentligen sannolika hand är någon form av färgdrag alternativt ett pocketandrapar såsom 99-JJ som han vill checka floppen på för pottkontroll. Men med en saftig turnhöjning bör han inse att loppet är kört och ge vika för bättre vetande händer. De enda riktiga riskhänderna är QQ eller 88 för floppat stål. Men av hans spelhistoria att döma så slöspelar han aldrig denna typ av händer.

Jag svarar med att slå om hans fjöntiga £31 till £86. Baserat på min read ser jag inte att han kan syna med särskilt mycket. Och skulle han mot förmodan syna så kommer jag att skicka en riverkula oavsett. Men, efter en minuts överläggande eller så beslutar han sig för att inte ge min höjning någon kredd och synar. Bastard…

River kommer en röd sjua och jag missar mitt färgdrag och semibluffen förvandlas till en ren bluff. Han checkar till mig och jag har redan bestämt mig för att fullfölja min read och linje. I lugn och ro börjar jag organisera mina marker för att komma fram till en optimal riversatsning. Den får inte vara för stor, för då kommer han att ana ugglor. Inte heller får den vara för klen. Balansen är A och O. Den måste vara stor nog för att skrämmas men också liten nog för att se ut som om den tigger syn. Jag kommer fram till att £136 (potten innehåller £210) är en utmärkt satsning och skickar ut en hög med marker.

Han tänker och tänker och tänker och ordnar prydligt upp en hög innehållandes just £136. Efter mycket dividerande skickar han dem i potten och vänder upp T9! Han tyckte onekligen att hans hand var så stark att han på turn synar en höjning med en dubbel bellybuster när brädan är parad och ett färgdrag ligger ute. Han synar för sex outs som han, om de träffar, inte ens vet om han kommer vinna potten. Kraken kan dra heldött.

Hade en nia eller tia träffat river hade han under inga som helst omständigheter kunnat syna.

GG WP, fisk.

Som vanligt följer du mig slaviskt och dagligen i min blogg (inga ursäkter godtas).

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Då ska vi se vad Kinas Internet och hotellets nät här borta i Qianjiang (en förstad till Chongqing) tål… ingendera verkar tolerera motorvägsfarter. Får väl lägga upp det i omgångar i värsta fall… Hur som helst är här det svenska laget på plats i VM i mahjong, Emelie Östman från Uppsala och så undertecknad:

Hotellet Rose Plaza är stadens pampigaste, och för detta evenemang har man låtit montera upp en uppblåsbar ”port” utanför entrén:

Och här är lobbyn, där man inte sparat på betongen:

För själva invigningen bussades dock vi 188 deltagare från 13 länder till en annan stad, Zhuoshiu, där man dekorerat hela torget framför rådhuset för att välkomna oss:

Så där 5-600 nyfikna stadsbor hade gått man ur huse för att titta på spektaklet, som dock – det ska utan omsvep erkännas – var välorganiserat av våra kinesiska värdar:

Så, till tonerna av temat ur Star Wars-filmerna, var det dags för flaggparad… notera den gula och den blå till vänster…

… och huvudtalare vid invigningen var ingen mindre än chefen för provinsregeringen:

För att återvända till själva VM, där dag 1 spelats klart när dessa rader skrivs, ser salen inne på hotellet ut så här:

Notera att vi spelar vid automatiska mahjongbord, downtime mellan spelomgångarna cirka 5 sekunder… som brukligt är i mahjong har man ett standar för att markera på vilken sida om borden den som sitter Östan ska spela:

Här är Emelie under sin andra spelrond:

Och jag under min andra spelrond:

I min tredje rond mötte jag ingen mindre än regerande världsmästarinnan, kinesiska Jiao Linghua. Det vara bara att ta emot smisket samt privatlektionerna, från en som var en överdängare på spelet…

Varje spelrond (som är på 130 minuter) inleds och avslutas med att tävlingsledningen slår i en gonggong:

En av givarna vann jag med en vacker hand, half flush plus pong i Nordan och single wait och lite annat poänggivande…

Före VM hann Emelie och jag med lite sightseeing i Qianjiang, och de är avgjort inte vana vid västerlänningar här i centrala Kina! Massor av människor ville hälsa på oss, fotografera oss och fotografera sig själva ihop med oss:

Vi sprang också på ett streetgame på ett ställe:

… där vi givetvis slog oss ned. I Qianjiang spelar man lokalt bara med 108 brickor, inga vindar, drakar, årstider och blommor! Emelie vann en giv…

… och jag en annan. Vi fick rejält med publik!

Som vanligt är kinesiska skyltar, där man försöker sig på engelska, en fröjd att läsa. Den här – jag antar att det egentligen avsågs ”falling objects” – fick oavsiktligt en viss livsfilosofisk framtoning:

Och min favoritbild för stunden, som bör få Lotteriinspektionens generaldirektör Håkan Hallstedt att gå i spinn, är den här:

Den visar en – rökande!! – gatuförsäljare som låter barnen ”köpa” leksaker via en slags lotterisnurra: betala slanten, så bestämmer pilen om du ska få en levande minisköldpadda eller en plastballong eller något annat för dina pengar. Hur många svenska lagar och bestämmelser den här bilden bryter mot samtidigt vågar jag inte ens tänka på… och hur vi svenskar ligger till här i mahjong-VM inför dag 2? Typ understa femtedelen, don’t even ask…

Ibland är det som med stjärnorna. Man ser dem där uppe, men förstår inte riktigt. En stjärnhimmel kan vara lika svår att ta in som att några av Sveriges bästa pokerspelare bor i en liten stad som heter Ludvika. 

Ludvika ligger långt bort från allt som stör. Kanske är det just därför som de tre herrarna från samma trappuppgång lyckas hålla fokus? 

Och jag kan inte låta bli att älska det där med att man inte lämnar allt bakom sig. Inte flyttar i väg för sakens skull. Att man stannar kvar där man trivs. Och bara blir bättre och bättre på poker. 

Det är det som är så fascinerande med spelet. Det är ingen materialsport. Visst är det enklare om man börjar med pappas rulle. Men en mångmiljonär till farsa kan inte göra dig till en bra pokerspelare. Det är troligare att det stjälper dig. 

Inför pokern är vi alla lika. Vi har lika stora chanser att bli bra vare sig vi sitter framför datorn i Stockholm, Göteborg eller Ludvika. En dator och uppkoppling mot världen är allt som behövs. Som fotbollsskor och benskydd. 

Nyligen var jag och besökte en av landets största pokersnillen – Adrian Bussman. En av medlemmarna i Team 3000. 

När han visade mig sin gamla dator på skrivbordet i hallen var det rätt sjukt att tänka att en av landets mest framgångsrika spelare satt just där när han spelade poker. Inga lyxiga skärmar, inga konstigheter. Bara ett exeptionellt pokertänk. 

Bara Ludvika mot världen. 

De som vill slippa spela 25/50 euro cashgame för att möta Adrian vid pokerbordet kan göra det på söndag i Svenska Spels Superkval som början 20.00. Där ställer han upp tillsammans med en massa sportkändisar som Calle Järnkrok, Tobias Hysén, Challe Berglund, Johan Arneng och Andreas Jämtin. Så har man chansen att kvala in till SM Main Event för en tvåhunka också. 

Kändisar kan man tycka mycket om. Men när det gäller pokerspelande kändisar tror jag enbart det är av godo. Ju fler kändisar som spelar poker, ju fler människor kommer att spela poker. Så enkelt är det. 

Edit: För de som är intresserade så skriver jag en ny pokerkrönika varje torsdag. Den senaste handlar om veckans besök i Rom, påvens mössa och livets pokerspel. Här hittar ni den. 

Jag bryter tystnaden med en handanalys. Som spoiler-alert kan meddelas att handen är snirkligt och elakt kreativt beskriven i dagens ComeOn!-blogginlägg där också handens utgång berättas. Så om du vill klura på och skriva ner en egen analys, ofläckad från ”facit” så rekommenderar jag dig att inte läsa dagens inlägg.

En störig spanjorsungvalp men okej spelare under låglimits livesammanhang, men katastrof i enligthet med internets oförlåtande tekniska trender, höjer till £12 på vårt £1-2-bord efter att två spelare har limpat. Han börjar handen med knappa £300. Jag sitter direkt efter honom i cut-off med £500 och väljer att ta syn med A5 i klöver eftersom våra stackar är tillräckligt djupa, jag har position och jag förväntar mig att minst en av de två limparna kommer att syna vilket ger extra värde till min spekulativa hand. Givetvis är det inte esset jag suktar efter utan en vacker färg, en svårläst wheel-stege, två femmor på brädan, par plus färgdrag eller varför inte ett floppat eller turnat tvåpar? Möjligheterna är många och förhoppningarna stora.

En av limparna synar och floppen kommer 6-8-Q, regnbåge fast med ett klöver. Limparen checkar, spanjoren likaså och jag checkar bakom.

Turn kommer klöver 6. Limparen checkar, spanjoren leder ut för £31. Vad ska jag göra och varför?

Som vanligt följer du mig slaviskt och dagligen i min blogg (inga ursäkter godtas).

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

När jag skriver de här raderna är det bara timmar kvar tills jag ska flyga iväg för att spela i årets andra VM för min del:

Nej, poker är det inte frågan om den här gången – i stället ska jag till Chongqing i Kina för att ställa upp i VM i mahjong! Jag ska försöka rapportera därifrån, både här i Superbloggen och i mina krönikor på Unibet, men vågar inte utlova något om hur ofta det kan bli eller huruvida det fungerar att inkludera bilder; vi får helt enkelt se om och hur det ordnar sig med den saken, och med nätuppkopplingen.

För den riktigt mahjongintresserade kan jag passa på att nämna att i höst spelas för första gången någonsin WCOOM (World Championship of Online Mahjong), alltså online-VM i spelet:

Datum för den turneringsserien är 19 november – 9 december. Precis som i onlinepoker får man skaffa sig ett konto på en sajt, förslagsvis www.emahjong.net, och där ladda ned klienten, sätta in pengar och så ställa upp. (Naturligtvis finns både cashgames och olika former av turneringar även i mahjong, utöver VM.)

Och om du undrar över mahjong, så kan det vara intressant att veta att detta klassiska brickspel med sina rötter i Kina är mer än tio gånger så stort som poker; man räknar med att sammanlagt cirka 50 miljoner människor spelar poker världen över, mot 700 miljoner som spelar mahjong! Som sagt, rapporter kommer… om mahjonggudarna och Internet är på gott humör…

Nu när bloggverktygen verkar fungera igen, är det dags att komma med mitt utlovade bildsvep över pokerutställningen i en avdelning inne på belgiska nationalmuseet för spelkort, i staden Turnhout som jag rapporterat från tidigare här i Superbloggen! Dessa affischer för pokerutställningen fanns lite varstans i Turnhout:

Och entrén till museet ser ut så här:

Ingången till pokerutställningen är denna, där man lite halvhjärtat försökt associera till Vilda Västern och pokerspelandets rötter:

En närbild av bordet (allting är fastlimmat för säkerhets skull):

Och en av samlingen DVD-filmer i hyllan på väggen:

Om man sedan kliver in i nästa rum och vänder sig om, ser man ”saloondörrarna” man just passerade igenom samt några utställningsmontrar:

… medan man rakt fram möts av denna fotografiska saloonmiljö – och lägg märke till revolvern i den lilla glasmontern:

Detta det andra rummet är i anmärkningsvärt hög grad ägnat åt fusk i poker och andra kortspel. Ett fotografi på väggen (ber om ursäkt för reflexerna i glaset, svåra att undvika) där ”fotarbetet” märks:

… och man har också ett foto på en klassisk s.k. holdout-utrustning, en fjädrande anordning med vars hjälp kort blixtsnabbt kunde ”försvinna” upp i rockärmen för att sedan trollas fram igen vid behov:

Här en fransk ”handbok” från anno dazumal i hur man fuskar i kortspel:

… men även diverse klassiska ögonvittnesskildringar från Vilda Västern visas upp: den här boken saknar jag ännu så länge i mitt bibliotek…

När man går in till det tredje rummet passerar man en uppsättning ”pokernyheter” saxade ur verkligheten och pokerspelets rika historia:

… varav inte minst ännu en av dessa tidningsnotiser (ursprungligen) om en idiotisk karl som satsar hustrun på poker…

Det tredje rummet i pokerutställningen ser ut så här, där man försöker skildra det moderna turneringsspelet:

Och på väggen till höger är ett stort arrangemang av foton som instruerar om vikten av att lägga märke till motståndarnas kroppsspråk:

I en monter ligger en gammal katalog från ett företag som tillverkat spelmarker:

… och i en annan monter hittar man tidstypiska spelkort från andra halvan av 1800-talet:

I en monter fanns den här vackra uppsättningen marker, från Storbritannien och 1920-talet – och lägg märke till att minsta valören på dessa är 3 pence! Hade jag gärna haft i den egna samlingen…

En närbild på ”WSOP-bordet”, med tidigare världsmästaren Joe Cada på väggen till höger:

Så återstår till sist det fjärde rummet, mestadels ägnat instruktionsfilmer om poker och spelfilmer där poker figurerar:

En vacker filmaffisch, för klassiska poker- och västernfilmen ”A Big Hand For The Little Lady”:

… och ännu en affisch, för filmen ”Tennessee’s Partner”. En av skådespelarna är Ronald Reagan, som med tiden skulle bli USA:s president!

Ja, det var den utställningen! Tekniskt rimligt välgjord om än lite mager vad gäller utbudet – men resten av spelkortsmuseet väger upp mer än väl. Och vill du besöka pokerutställningen är det bråttom, den stänger 28 oktober…