Såg just filmen The Invention of Lying – skriven och regisserad av Ricky Gervais. Det var en väldigt intressant film med väldigt många poänger. Bland annat får religion en ordentlig känga och man får lära sig att kanske inte tro på allt man hör. Allt paketerat i en lagom dos humor.

Många använder lögnen för att skaffa sig fördelar, såväl materiella som sociala. Vissa lyckas, andra inte. En del människor vill tro på lögner eftersom verkligheten är för tung att bära. Religion är ett bra exempel på det.

Andra skapar sina egna lögner av samma anledning. Verkligheten sticker i ögonen på dem. De kan ljuga sig själv större än de är. De kan skapa listor om sin egen verklighet där de helt ogenerat slickar sina tungor bruna på människor de ser upp till. Någon egen uppfattning vågar man inte ha och man väljer naturligtvis inte bara att slicka uppåt utan också att välja ut enskilda indivder att sparka på. För att skoja till det lite för man till och med en lista över de man har hånat mest. Man graderar hånet med poäng och den som får mest får stå överst på listan. Det sjuka är att det ändå inte är det smutsigaste man ägnar sig åt. Det avslöjandet kommer jag att hålla på tills nästa vecka.

Andra hittar på lögner om människor de försöker lägga skulden för sitt eget misslyckande på. Är man en förlorande pokerspelare är det lätt att skylla på omgivningen, kanske till och med på människor som sticker ut i pokerankdammen. Fifflar man så skyller man på att man blir påkommen. Att stå för det man gjort finns inte på kartan. Det är aldrig ens eget fel.

Jag då? Jag försöker stå med båda fötterna på jorden. Jag försöker se igenom lögnerna. Religionen som folk i Sverige år 2010 fortfarande underkastar sig är för mig ett stort mysterium och nu pratar jag inte om islam. Kristendomen är fortfarande så stark i det  här landet att man berövar sina barn religionsfriheten genom att döpa dem.

Vissa bloggare har släppt igenom kommentarer från en person som påstår sig ha hört inte bara mig utan också Micke Norinder och Joakim Geigert, bakom ”lyckta dörrar”, säga att vi röstar på SverigeDemokraterna. Det presenteras som fakta. Det släpps igenom. Det ryggdunkas.
Jag har aldrig varit bakom lyckta dörrar med vare sig Norinder eller Geigert. Jag känner inte heller någon av dem så väl att jag tvärsäkert skulle uttala mig om deras röstningsvanor men jag har faktiskt svårt att tänka mig att de skulle rösta på SD.

Detta är alltså verkligheten. Folk tror på vad som helst så länge det står svart på vitt i skrift.

Såg att Unibet inte låter dubbla SM-mästaren Ferit Gabriellson spela under annan flagg på tre månader. Tråkigt för nya sponsorn NordicBet. Jag kunde dock inte hålla mig för skratt när jag såg Jens citat i artikeln.

– Det vore väldigt synd om regerande mästaren inte kan ställa upp i SM, därför har jag ordnat privat sponsring åt Ferit, säger Jens Jadbäck på Nordicbet.

Va?

Ferit är en av våra mest framgångsrika turneringsspelare de senaste åren. Borde han inte ha råd att köpa in sig till en 10k-turre själv som alla vi andra icke sponsrade pokerknegare?

Själv befinner jag mig nu i vackra Barcelona för att spela European Masters of Poker. En turre i samma prisklass som SM. Och tänka sig, jag kan ställa upp utan sponsor. Om det går ok här och jag har orken drar jag direkt från Barcelona för spel i SM på Malta nästa vecka. Och tänka sig. Jag kommer köpa in mig själv. Trots att jag inte har vunnit ett enda SM.

Låter jag avundsjuk på sponsrade spelare? Klart jag är det. Men man KAN faktiskt spela poker i sina egna kläder.

Mitt jobb handlar i mångt och mycket om att synas. Jag gillar att skriva och då är bloggande perfekt. Det finns många anledningar till att det är bra att synas; man gör reklam för ett varumärke, man kommer i kontakt med fler människor och framförallt flera olika sorters människor. Oftast är det inget annat än roligt då jag anser att den stora behållningen med poker är just att man får samlas kring ett gemensamt intresse med alla möjliga tomtar och troll.

Det finns dock en baksida. Det finns galningar lite varstans i den här världen och de vill oftast inget annat än att jävlas. När man inte nappar på deras inviter till bloggkrig och annat så börjar de helt enkelt ljuga. De vet naturligtvis själva om att de ljuger men det är oväsentligt. De vill bara ha en reaktion och de tar till vilka medel som helst. Man slänger gärna in lite ”anonyma” kommentarer också som antyder både det ena och det andra.

Jag har hört mycket snack om folk i braschen. Vissa saker är kanske sant, andra saker är det definitivt inte. Jag lägger ingen vikt vid något av det eftersom vad det än är så är det förmodligen 1. inte sant och om det är det så 2. väldigt överdrivet.
Men det finns alltså människor som ägnar tiotals (snart hundratals) blogginlägg åt smutskastning av enskilda individer. Visst, har man en beef är ett litet bloggkrig aldrig fel om man vill boosta besökssiffrorna, men någonstans går väl gränsen? När räknas man som besatt?

Nu går fan på torra land, Ola har skaffat en ”modern telefon” och ska börja Twittra från SM på Malta nästa vecka. Alltså, att jag skulle leka med modern teknik är lika sensationellt som att exempelvis Norinder skulle gå på knypplingskurs eller Jens börjar banta.

Anyway, twittern heter PokerSM2010 och kommer vara lite allmän rapportering från SM. Jag har inte planer på att konkurrera ut de vanliga rapporteringarna, men jag kommer ge chipcounts från de bord jag själv spelar vid, och skvaller kring vänner och bekanta i tävlingen. Förhoppningsvis får jag upp twittern här i högerkanten, om nu någon skulle tycka att det är intressant om någon polare hamnar vid samma bord som jag.

Ja, ni kanske undrar var det där ska föreställa? Är det ett flummigt konstverk? En natthimmel? En trasig kamera? Näe, ibland är det så enkelt som det ser ut. Det är färgen svart. Svart som den här dagen. Svenska befolkningen har bevisat att vi består av minst sex procent idioter. Någon annan som fick Gollum i tankarna när Jimmie Åkesson drog sitt segertal och visade ett kletigt vinnarsmile?

Helgen som annars började så bra med Pokerakademien 2010 i Göteborg där trevliga Peter Bertelsen röstades fram till årets pokerpersonlighet. Och där jag fick äran att växla några ord med fantastiska anekdotmaskinen Dan Glimne och även mottaga ett litet pris ur hans fasta hand för Sverigerankingen 2009. Dan hade kvällen till ära pokerfluga, pokerhängslen och pokermanschettknappar. Jag ville gärna byta till mig flugan mot min nya slips, men eftersom Dan är stor samlare av pokerartiklar blev det aldrig aktuellt.

För övrigt verkar det som om Jens har kontrakterat ”det bästa namnet som finns att sponsra till SM”. Konstigt att han inte hör av sig till mig och frågar om JAG verkligen vill/har tid att spela SM innan han går ut med sådan information?

Ikväll ska jag trösta mig med en 500kr rebuy på Cosmopol i Göteborg. Väl mött!

Nu är det mycket stress i mitt liv. Och alltid, alltid när jag tänker skriva ett nytt blogginlägg så har någon av mina kollegor preciiiis gjort det. Jag får skita i det och elt enkelt skriva när andan faller på, annars blir det inte så bra.

Ola tänker sluta med cola skriver han. Pfft. Piece of kaka säger jag. Själv har jag varit snusfri i exakt 20 dagar – och det under en stressig arbetsperiod. SM står för dörren, PokerAllsvenskan pågår för fullt och jag försöker komma ikapp med pappersarbetet från sommaren. Utan snus. Men det funkar.
Nyckeln är att jag bestämde mig själv. En dag fick det helt enkelt vara nog. Jag tror inte att det funkar att sätta ett datum längre fram och säga ”DÅ ska jag sluta”. Man måste få insikt och när man får den så lägger man helt enkelt av eller trappar åtminstone ned.

Jag är fortfarande i valet och kvalet om man ska spela SM. Problemet är att det antagligen kommer att vara ett riktigt starkt startfält. Hade det varit lite fler kvalare så hade det varit ett alternativ att köpa in. Jag får ta en titt på startlistorna på plats och bestämma mig då helt enkelt.
I år har jag faktiskt drivit igenom en sponsring till SM. Det är ovanligt att jag gör det, militant sponsringsmotståndare som jag är, men den här gången är det verkligen befogat. Jag ska inte avslöja vem det är men förmodligen är det det bästa namnet som finns att sponsra till just SM.

Vem det är kommer att kungöras på förstasidan vilken dag som helst…

Alla har vi våra laster, min är Coca Cola, som jag dricker alldeles för mycket av. Då och då får jag för mig att sluta med denna sockerdricka. Efter en halv dag blir jag sur och får ont i huvudet, efter en dag eller så har jag stora besvär. Men när jag håller upp i en månad så tappar jag vikt. Nu är det i alla fall dags igen, ingen läskeblask förrän den första november!

Pokerspelare är ju sugna på propbets, och för att tvinga mig hålla mitt löfte så slår jag vad med mig själv. 1000 kronor till barncancerfonden för varje Coca Cola-dag under den här tidsperioden.

Någon mer som vill slå vad? Det blir jobbigt under SM på Malta nästa vecka, jag brukar dricka mycket läsk när jag spelar poker

Motriggad. Utdragen. Kortdöd. Donktomte. Tur som en tokig.

Turen är kanske inte mer närvarande för oss som håller på med poker än för andra, men den är definitivt mer påtaglig, inte minst i våra medvetanden. Handen på hjärtat, är du en whiner eller en som fångar tillfället i flykten? Det kan absolut påverka din tillvaro, och din med- eller motgång i det du sysslar med inte minst vid pokerborden.

Den brittiske författaren och illussionisten Richard Wiseman bestämde sig för att undersöka begreppet tur ur en vetenskaplig synvinkel. Genom kvantitativa studier, djupintervjuer och gruppdiskussioner jämförde han människor som upplevde sig ha mer otur än andra med människor som ansåg sig ha mer tur.

Resultatet blev boken ”The Luck Factor”, i vilken Wiseman presenterar vad han kallar fyra vetenskapliga principer för tur. Dessa är de fyra principerna:

I) Maximera dina tillfällen och möjligheter
II) Lyssna till dina instinkter och magkänsla
III) Förvänta dig tur och framgång
IV) Vänd otur till tur

Det kan låta som en hel del mumbo jumbo, men jag tycker att Wiseman bryter ner dessa principer på ett pragmatiskt sätt, och påpekar hur denna inställning påverkar ens utfall i livet. Människor som anser att de har tur har helt enkelt en inställning till tillvaron som gör att de ökar sina möjligheter till fördelar i livet.

Tur föder tur är något förenklat Wisemans tes, och att få detta levererat i text utan att det blir något new age-tjafs a la The Secret känns uppfriskande.

Det här är inte på något sätt en recension, men jag jag skulle vilja slå ett slag för denna bok, i synnerhet till folk som sysslar med spel i allmänhet och poker i synnerhet.The Luck Factor kommer inte att få dig att kunna påverka slumpgeneratorerna, men förhoppningsvis kan det ge dig några tankeställare och kanske en mental dunk i ryggen.

En gång i tiden drev jag en pokerklubb i Lund. Det var låga inköp på mellan 100 och 300 kronor och det var en väldans gemytlig stämning. När någon åkte ut applåderade alltid bordet spelaren suttit vid. Som en liten gest, som att de ville säga ”bra spelat, trevligt att råkas” ungefär.

Det spelade ingen roll vem det var som åkte ut. Fisk eller haj, gammal eller ung, kvinna eller man – man fick alltid den där applåden. Det kändes bra oavsett om man gjort ett dåligt spel eller om man blivit utdragen. Någon sorts tröst i alla fall. ”Kul att spela med dig” tycktes applåden säga och man påmindes om att det var därför man var där. För att ha kul.
Detsamma gällde på kringliggande klubbar i Malmö, Helsingborg osv. Applåderna var kutym så att säga.

Idag är det aldrig någon som applåderar känns det som. Om det inte sker på ett finalbord med publik i någon turnering med jättehögt inköp. Tråkigt. Jag tycker nog att såväl fisk som haj förtjänar en applåd under vilket inköp som helst. ”Tack för att du kom hit och ville dela upplevelsen med mig” skulle min applåd betyda. Vad betyder din?

Som ett komplement till Dybbans tidigare blogg: Varför är det så väldigt många elitidrottsmän som får problem med alkoholmissbruk efter (eller under) sin aktiva karriär? Det är betydligt fler fotbollsspelare och brottare som får alkoholproblem så fort de lägger gympadojorna på hyllan, än medelsvenssons i samma ålder. Någon som kan komma med en förklaring?

Jag gissar att det beror på att när elitidrottsmannen slutar av sin aktiva karriär i 30-35 årsåldern så har han helt plötsligt inga större krav på sig att prestera dagen efter. Detta i kombination med att många vill bjuda honom eller henne på en öl på krogen, och att han eller hon kanske dessutom sitter på en större påse pengar för tillfället gör att det är enkelt att glida in i ett missbruk.

Stämmer mina misstankar så är parallellen till unga framgångsrika pokerspelare trivial, och det är ingen större hemlighet att det dricks för mycket för att vara nyttigt i vissa kretsar.

Skål på er!