I veckan så har de franska spelarna blivit utsparkade från de flesta pokernätverken – ny fransk lagstiftning har gjort att pokeroperatörer kan söka fransk licens, och erbjuda spel mot fransmän på ett ”låst nät” (inte helt sant, andra EU-medborgare kan spela där till högre rake och massa pappersexercis). Spelarna får betala en extra skatt på 2% på varje pott (även om potten avslutas preflop).

Tidigare gjorde Italien nästan samma sak, låste in sina medboragre på sajter bara för Italienare.

Norge har förbjudit transaktioner till spelsajter, Nederländerna verkar göra samma sak.

Var rädd, var väldigt rädd… Det finns två direkta hot mot nätpokern i Sverige, dels att Sverige gör något liknande Norges förbud mot spel på andra sajter än Svenska Spel, genom att antingen förbjuda transaktioner eller gå den Italienska vägen. Spelutredningen kom med dessa förslag, och även om det är en ”het potatis” så är risken överhängande att vi får se en sådan reglering i Sverige.

Den andra risken är att fler och fler länder gör som Frankrike och Italien – vad tror ni händer med de Europeiska näten om stora pokerländer som exempelvis Tyskland och Storbrittanien bestämmer sig för att låsa sina virituella gränser, då blir det inte många spelare kvar att spela mot, även om Sverige skulle ha kvar nätfriheten… Och vad tror ni händer med likviditeten på Stars och Tilt om USA legaliserar pokern där i kontrollerade former?

Jag förstår att staterna vill ha sin del av kakan, men detta måste kunna gå att lösa på andra sätt än att göra smulpaj av det hela. Exempelvis att beskatta insättningarna på sajterna…  

Ikväll var vi och tittade på Le Réve på Wynn, en helt fantastisk show! Det här är mitt sjunde besök i Vegas men det har ändå inte blivit något besök på någon Cirque du Soleil. Känns verkligen som att man har missat en hel del.

Jag citerar Lisa; ”Det här kan vara det bästa jag någonsin har lagt pengar på”. Direkt efteråt undrade hon vad det bästa jag har lagt pengar på är. Jag gjorde rookiemisstaget och svarade ”dig”. Jag behöver kanske inte skriva att det kom sura blickar och att jag ägnade de närmaste tio minuterna åt att desperat förklara mig.

Imorgon är sista dagen. Det blir några timmar på Qua Spa på Caesar’s Palace, lite poolhäng och sedan blir det middag med mannen, myten, legenden… Doyle Brunson! Om inget oförutsett händer det vill säga.

Las Vegas är precis så sjukt, så galet, så härligt, så underbart och perfekt som man vill att det ska vara. Man får vara lite galen här. Man får spela dålig poker och komma undan med det. Man får spela taskiga casinospel och tycka att det är skoj. Framförallt behöver man inte komma med fickan full av pengar för att få hänga med de andra turisterna, ta en drink och ha skoj. Det är den känslan jag saknar på Casino Monopol. Där finns bara stenansikten, gravallvar och någon sorts skam hängande över hela etablissemanget. Med all rätt kanske. Det är vidrigt att man inte ens kan gå innanför dörren med bara en femhundring (eller varför inte en hundralapp) och kunna få valuta för pengarna.

En annan kul grej är att Paul Christoffersson leder Main Event! Helt sjukt! Eller nej, det är det inte, han är en förbannat duktig lirare. Kanske har han tappat chipleaden men sist jag hörde något (för en timme sedan) så var han i topp.
Jag har följt Paul ända sedan rookietiden i Lund. Vi har rest mycket och hållt kontakten sedan dess. Jag hoppas verkligen att det blir finalbord för honom, han förtjänar det verkligen.

Lycka till Paul! Vi håller alla tummar behårt!

Nu är det bara ett par dagar kvar i Vegas innan det är dags för semester. Eftersom vi är seriösa pokerspelare så har vi inte ägnat oss alltför mycket åt casinospel men igår skulle vi köra en ordentlig casinokväll ála James Bond.
Vi började med middag på Bradley Ogden, en restaurang med outstanding service. Inte riktigt lika god mat som hos Joël Robuchon men helheten var mycket bättre.

Vi klädde upp oss och begav oss ut mot casinoborden efter middagen. Jag och Erik Rosenberg inledde med trekortspoker. Dealer var Bob Malm, en svenskättling som sket fulla fan i att vi var svenskar. Han delade ut korten väldigt halvhjärtat och såg förbannat butter ut precis hela tiden. Vi plockade hans bord på ett par hundra och drog vidare till crapsen. Där var det kallt trots att både jag och Lisa hade bra rull på kuberna.

Nästa anhalt blev rouletten. Som att komma till nordpolen. Det hela börjar med att vi tappar en $5 marker på golvet och vi hittar den inte igen. Det bådade inte gott och 20 min senare hade vi tappat det fina plusset.

Vi ger upp rouletten och går på ett nytt bord med craps. Bara två gamla gubbar stod och rullade. Vi kom på att jag hade glömt mitt turarmband så det åkte på och då jävlar small det! Fick in pengar på hårda åttor, tior och fyror och gubben rullade rätt varje gång. Han var dock rätt sur eftersom jag bestämde betten preciiis när han skulle till att slå varje gång. Lite gulligt att en man i 60-årsåldern (som såg rätt välbärgad ut) trodde att han kunde påverka oddsen med rätt knyck på handleden. Den siste idioten är inte född… Men jag klagar inte, han gav mig $600 med sina mycket välkalkylerade slag.

Väl tillbaka på rummet firade vi vinsten med att kolla på filmen Kick-Ass. Jag vet inte om den har kommit till Sverige än men det kan ha varit en av de konstigaste filmerna jag har sett. Som en mix mellan Kill Bill, Nacho Libre och León. Känns som att den kunde ha gjorts mycket bättre, särskilt med namn som Nicolas Cage i rollistan, men den får godkänt och jag kan rekommendera den.

Vissa flyr, andra stoppar huvudet i sanden, några slåss och en del vill prata om det. Vi har alla olika sätt att tackla problem och sorger i livet. Själv spelar jag livepoker. När jag mår dåligt trivs jag med att sätta mig med ett gäng okända människor på ett kasino och spela.

Är det bara en sorts verklighetsflykt eller kan poker faktiskt fungera bättre än terapi och ångestdämpande mediciner? Det finns så klart inget givet svar på den frågan. Vi är alla olika. Men att göra saker man trivs med kan sällan vara dåligt, vare sig det är poker, yoga eller fallskärmshoppning.

Jag går för tillfället igenom en förvirrad och jobbig tid. Vissa tycker kanske att man ska sluta spela poker när man inte riktigt har alla mentala hästar i stallet. Men att komma ut och träffa glada, trevliga människor som inte vet något om ens fel, brister och problem tycker jag är befriande. Verklighetsflykt eller ej, jag mår bra av det.

Nätpoker har jag dock inget sug på. Ensamheten vid datorn känns kall, och tålamodet är som bortblåst. Det är alltså kombinationen poker och människor som är nyckeln. Även om jag har otroligt många goda vänner som ställer upp för mig kan det ibland vara skönt att dra iväg till valfritt pokerbord och bli en anonym tomte. Prata om inget. Prata om allt. Skratta. Visa stenansikte. Och få vara med människor som man inte har något mer gemensamt med än en kortlek.

Även om jag skulle backa en slant så lär det inte vara lika dyrt som att gå till en legitimerad hjärnskrynklare. Om jag håller mig till 20/20 kr på Cosmopol alltså.

Herregud, är jag galen eller finns det fler människor som känner likadant?

Har ni någon undrat hur turkisk peppar och kanelbulle smakar om man kombinerar det kan komma till mediarummet och fråga Pokerstarsbloggarna var de köper sina ”Fireballs”.

Jag inledde dagen med att ta en promenad bort till Bellagio, för att kolla hur deras pokerrum såg ut. Jag fick också chansen genom en mycket tillmötesgående floor manager att ta en titt inne i det mytomspunna Bobby’s Room,  där några av världens högsta livecashgames spelas. Många har nog intrycket att det är ett slutet sällskap som träffas där inne, men har man $20 000 över kan man faktiskt skriva in sig på väntelistan. Det är nämligen minimiinköpet för att få spela. Bobby’s  är precist som alla andra kortrum på Vegas kasinon publikt.

Man går konstant omkring lite småsnorig på grund av temperaturskiftningarna mellan de luftkonditionerade lokalerna och den kvalmiga värmen här i Vegas.

En av de mest tilltalande sakerna med World Series of Poker ur ett turistperspektiv är att spelare, personal, kringnissar (det är jag bland annat) och railare använder samma utrymmen. När det är paus får spelarna – undantaget några lounger och liknande – trängas med oss andra i matköer och på toaletter. Den ende som jag sett smita ut bakvägen när spelet är avslutat är faktiskt Phil Ivey, och jag förstår honom faktiskt. Det häcklas i Sverige om att ingen känner till pokerspelare utom spelarna själva, men en del av de som är på plats i LAs Vegas är superstjärnor. Phil Hellmuth, Phil Ivey, Doyle Brunson och Tom ”durrrr” Dwan skapar alla ett enormt publiktryck här.

De största namnen på plats är emellertid inte några pokerspelare, utan andra celebriteter. Ray Romano från alla älskar Raymond spelade första dagen men åkte ut. Bruce Buffer, kommentator från UFC är också en stor stjärna, liksom skådespelerskan Shannon Elisabeth. Jason Alexander, som för de flesta är George Costanza i Seinfeld, är i spel nu under dag 2B. Jason håller en mycket god ton både vid och bredvid borden, och tar sig tålmodigt tid för att prata med både fans och medspelare, trots att VÄLDIGT många vill växla några ord med honom.

I morgon har vi den enda spelfria dagen under WSOP main event. Jag har inte spikat aktiviteterna för dagen, men ni lär få höra vad det blev av den.

Igår var det tvättdag. Vi begav oss iväg mot en laundromat precis som många andra amerikaner gör när de ska tvätta. Det var rätt mysigt faktiskt. Man köper tvättmedel i engångsförpackningar och sedan sätter man sig och väntar medan maskinerna rullar. Man får även (oväntat) gott kaffe och en doughnut.
Vi hann dessutom med lunch på ett lokalt japanskt ställe medan vittvätten vaskades. Det var ett sådant ställe där bara asiater gick och lunchade annars. Kanongott!

Tillbaka på hotellet var det dags för ytterligare en turre. Iskall. Fick bra händer men floppade skit. Ja, jag vet, man spelar spelaren – inte korten, men i en turboturnering måste man få in degen rätt fort och jag hittade inget läge. Det blev cashgame istället och där var jag om möjligt ännu kallare. Spelade fem händer på 3,5 timmar. I två av de fick jag in pengarna med AK på hand och top tvåpar på floppen. Båda gångerna hade motståndaren floppat bottenset.

Vi provade istället lyckan vid crapsbordet och där stod ingen mindre än Alexander Lukas. Killen som slog kunde verkligen rulla tärning! Han undvek sjuan galant i säkert 20 minuter. Under tiden trillade det in pengar till oss fiskar som inte hade särskilt stor aning om vad vi höll på med. Det täckte cashgameförlusten för min del och sammanlagt för oss tre som spelade blev det över $2000 plus. Då kunde man i alla fall somna gott trots kylan vid pokerborden…

Dricks är en naturlig del av vardagen här. En dollar där, en dollar här. Det blir faktiskt ganska mycket pengar på en dag. Ska man ut på populära ställen blir dricksandet än värre.

Igår var vi ute på en riktig heldag. Gocart, femrätters på Joël Robuchon, NY, NY och så avslutade vi på nattklubben LAX. Kön var gigantisk då Ja Rule skulle uppträda. Det hade vi ingen aning om men det var ju kul. Problemet var bara att komma in. Jag försökte muta vakten med $100 men han sa att vi var tvungna att köpa bord eftersom vi var ett tiotal personer i sällskapet. Det skulle kosta $3750 påstod han. Tack men nej tack, vi gick tillbaka till kön. Efter två minuter ändrade sig vakten och vi fick gå före i kön. Givetvis tog han $100 för besväret.

Väl inne på klubben var det packat med folk på dansgolvet. Dock kunde man ju alltid prova med fler mutor. Några sedlar i näven på en biffig vakt för att ta sig in i VIP området och sedan ytterligare några sedlar till en nattklubbsvärd så satt vi helt plötsligt på en balkong med grym utsikt över scenen. Visst, det var inte gratis med drinkar och annat men det landade inte ens på en tredjedel av det första prisförslaget.

JA Rule in action

Det blev en mycket lyckad kväll. Till på köpet hade vi en egen vakt på 2×2 meter som höll vår privata ingång säker.

Idag blir det jobb, tvätt och eventuellt en liten pokersession framåt kvällskvisten. Kändistätt just nu, både Barack Obama och Shaquille O’Neill bor på hotellet, vi har dock inte sett till presidenten än, bara en massa limos.
Vi sprang dessutom på Kathy Griffin i hissen nyss. Den stackars människan såg inte ut att må bra tyvärr. Ordentligt sliten och dessutom ett uppförande som tydde på att hon använt någon form av kemisk substans. Verkligen tråkigt att se…

Man kan ge Harrahs (ägarna till Poker-VM och Rio, casinot där WSOP spelas), kritik för mycket. Men de har tydligen lite integritet i alla fall… Längs med väggarna hänger det stora skynken med bilder på gamla tiders pokervärldsmästare. Wall of Fame, helt enkelt. Men i år har man satt ett stort svart skynke över 1994 års världsmästare Russ Hamilton (mannen som fuskade till sig en uppskattningsvis 150 mijoner svenska kronor på Ultimatebet genom superuserkonto som kunde se motståndarens kort).

Bra spelat Harrahs! Tidigare om åren hade man satt Russ skylt ”dåligt placerat” bakom en rulltrappa (2008) och ovanför mediarummet (2009), men det här är ännu bättre – dels låter man honom vara kvar som den del av VM-historien han faktiskt är, dels visar man att ett svin som Russ ska finnas på Wall of Shame.

Igår blev det jobb, poolhäng, Rio och turre. I den ordningen. Våra spelare ligger inte särskilt bra till men en vidare till dag 2 i alla fall. Idag ska jag muntra upp gossarna med lite gocart och sedan kör vi en repris på sjurättersmiddagen på L’Atelier. Jag vet, man ska prova nya saker men den middagen var bara så jävla (ursäkta) fantastisk att det måste upplevas igen dagnammit.

Vi har haft stor problem med att hitta vettig frukost här i krokarna. Buffé känns inte lönt när man bara dricker en kopp kaffe till frukost. Usch vad kaffesugen jag blev nu, men skitsamma. Vi knatade över till Bellagio imorse för att fixa biljetter till Cirque du Soleil showen ”O”. Dessvärre slutsålt tills ikväll och imorgon fanns det inga bra platser. Ska försöka med KÁ på MGM istället, en show jag faktiskt hellre vill se.

Vi intog istället buffén på Bellagio som mirakulöst nog var helt fri från kö. Den får helt klart godkänt men Planet Hollywoods Spice Market håller fortfarande förstaplatsen.

Bellagio by night

Igår var vi fem svenskar som ställde upp i Caesar’s Palace $150 turre. Det var iskallt för allihop och efter fyra timmar åkte alla ut med mindre än fem minuters mellanrum. Alla utom jag såklart. Jag var också iskall men fick (som vanligt) dra ut och dessutom trippla i en pot.
Ytterligare tre timmar senare gör jag ett dåligt spel med min genomsnittsstak och blir tvungen att ställa in med A-9 en kvart senare. Blir synad av AQ och så var den resan över.

Jag slutade på 30:e plats av ca 200. Jag prenumererar på 30:e-platserna på Caesar’s. Av fyra spelade turrar har jag kommit mellan 28:a och 33:a i tre och åkt ut tidigt i en. Vanligtvis är det 18 prisplatser men snart är det dags. ”Soon my pretties, soon”.
Lyckligtvis är jag ett par hundra plus på cashgamet efter min vidirga utdragning i förrgår. Dessutom hade jag ju lite procent i Lisa när hon klonkade så jag frirullar fortfarande kvalklonken vilket jag troligen borde vara nöjd med.

Här kommer förresten en unik bild på Bobby’s Room från Bellagio.  Det är där de riktiga highstakes proffsen sitter och lirar. När vi var där var det bara ett fattigt $500-$1000 No Limit game igång. Besvikelse. Rummet ligger precis nedanför tvapparaten i den här bilden.

Nu dags för gocart!

Dagens Las Vegas-citat: ”What kind of language do thay speak in London” (Vilket språk pratar de i London) – sagt av en ”stolt fjärde generationens invandrare” från Irland, boende i Kalifonien. Han visste varifrån hans släkt kom, men så mycket mer kring kunskaperna om rötterna fanns det alltså inte.

Tidigare har vi fått hålla tillgodo med Hendon Mobs databas över turneringsvinster, för att se hur det gått för folk i tävlingarna. Nu har Sharkscope.com även börjat tracka liveresultat, man kan söka på spelare under WSOP2010-sökningen. Skillnaden är att här trackas både vinster och förluster. En del av mig ropar ”Äntligen”, en annan del skriker ”Nej, ta bort, inte bra!”.

Bilden ovan visar Tom ”durrrr” Dwans resultat under detta WSOP, fram till och med idag. Intressant att han spelat 50 av totalt 56 event (Main är inte med ovan, ej heller Senior-, Ladies- eller Casinoanställda-eventen). Vilka tre event till missade han att spela?

Vad tycker ni om att pokerspelarnas liveresultat i tävlingar snart är var mans egendom?