Viva Elvis

av Ola Brandborn

En helt ny Cirque Du Solie-show går på det helt nybyggda Aria-casinot i Las Vegas – Viva Elvis! Jag var och såg den igår, och är helt lyrisk.

Cirque Du Solie grundades av Guy Laliberte från Montreal i Canada. Från enkel gatuartist till en av världens rikaste män, snacka om att slå upp sig! Cirque Du Solie kör just nu sex shower på olika hotell i Las Vegas, och på en massa andra ställen runt om i världen.

Vem är Guy – jo honom har ni nog sett på High Stakes Poker när han sitter och ”donerar” pengar till Doyle och grabbarna. Han är den största förloraren genom tiderna hos Full Tilt Poker, och är väl ”ensam ansvarig” att det blivit sådant högt spel på den sajten… men grabben har råd.

Jag höll nästan på att ramla av stolen när jag såg att Guy himself var på scenen i går. Jag kan ha fel såklart, men jag tror det inte, mannen jag tror var Guy staplade stolar på varandra i en akt, och tar slutligen emot applåderna efter föreställningen tillsammans med ”huvudpersonerna”. En titt hur hemsidan beskriver samma scen ger lite stöd för misstankarna också: ”A young guy triumphantly shows off at a party by building a tower of eight chairs and topping it off with a one-arm handstand” – resten av scenerna har lite mer beskrivning än så.

Om jag har rätt så är det jävligt kul att se sådant engagemang, back to the roots så att säga. Och har jag fel så är det en bra story.

Är ni i Vegas så missa inte denna show.

ola_8bit.png

Svenskarna når inte fram?

av Jens Jadbäck

Inga svenskar syns på några nämnvärda placeringar i resultatlistorna från WSOP (Micke Thuritz är givetvis undantaget). Överhuvudtaget är det ont om kända namn på finalborden i år. Vad ska vi dra för slutsatser av det?

Tja, vi kan ju börja med att konstatera att det finns massor av events kvar att spela. Variansen är som bekant hög i turneringspoker. Man kan dock inte alltid skylla på varians, även om jag ofta hellre skyller på den än tar till lipen när jag förlorar en pott.
Vidare ska vi vara glada att nya stjärnor föds. Att fler namn nämns i media är finemang. Det kan kanske bli en liten Moneymaker-effekt av det, dvs det uppsving pokern upplevde när den dittills okände Chris Moneymaker vann WSOP Main Event 2003.

Den största anledningen till att det inte finns några kända namn i toppen ännu är ju för att jag inte åker över förrän på lördag. Nej då, skämt åsido, men det är ju så att de flesta siktar på Main Event och de flesta svenskarna åker således över under den här veckan. Vi får alltså ge oss till tåls en vecka eller två till, sedan kommer resultaten att hagla, det är jag övertygad om.

jens_8bit.png

Varför spela WSOP-events när de suger?

av Simon ”Dybban” Lindell

38 grader i skuggan och jetlag. Jag är fortfarande helt efterbliven i huvudet trots drygt två dagar i Las Vegas. Men jag ska verkligen inte klaga. Jag måste medge att det var kärlek vid första trötta ögonkastet. Jag älskar Vegas. För en pokerspelare är det en drömstad. Man kan spela dygnet runt på alla nivåer, dessutom mot ytterst tveksamt motstånd.

Jag spelade aldrig event #36. Anledningen var att det mest kändes som lotto när startstacken är ynka 3k. Man börjar alltid med tre gången inköpet i marker i WSOP eventen. Kostar det 1,000 dollar får man alltså 3k. 1,500 dollar 4,5k och så  vidare. Eftersom jag håller rätt hårt på mina bankrulle krav är det svårt att rättfärdiga så dyra turrar med så dålig struktur. De flesta spelar de här eventen bara för att det är WSOP, det finns betydligt bättre turneringsalternativ på andra ställen.

Min personliga favorit är the Venetian. De har ett riktigt bra turneringsschema. Varje dag har de en deepstackturre för 350 eller 550 dollar. Jag spelade själv en sådan i går. Deltagarantalet var duktiga 750 spelare. Man behöver alltså inte spela WSOP för att få en fin turneringsupplevelse, och är man ingen highroller så är det bra pengar att vinna om man klonkar  även i en stor 350 dollarsturre.

Värdet på Venetian var helt enormt bra. Medelåldern på pokerspelarna i Vegas är så extremt mycket högre än hemma, Jag har suttit vid bord där jag varit den enda under 60 bast. Det gör ju att spelet blir rätt annorlunda mot vad man är van vid. Och annorlunda behöver inte alltid vara dåligt…

Träffade faktiskt på Ola i samma turre. Verkar som att han också skippar lotto-WSOP och spelar turneringar med bättre struktur. Ola såg väldigt koncentrerad ut, så jag hann bara snabbt fråga hur det gick.”Kallt!” blev svaret. Sen såg jag honom inte mer.

Själv gick det hyfsat spelmässigt. Men åkte efter 12 timmar på en coin med AK mot QQ. Ett ess på floppen fick mig att tro på lite större pengar, men en dam på turn ändrade på det. Slutade 92 av 750 spelare. Surt, då 72 fick pengar. Nu blir det bara cashcame i ett par dagar. Turrarna tar ju sån jädra tid. Jag kommer nog bara att spela ett WSOP-event. Det känns ju löjligt, men har man åkt hit så måste man väl ändå spela ett event. Jag får se det som lotto i sin bästa form.

simon_8bit.png

Guldfeber

av Erik ”Valterego” Rosenberg

Härom dagen hade jag besök. Vi tillbringade kvällen med att spela plump. Ett helt meningslöst kortspel i den aspekten att att den som fått mest poäng vinner. Vinner vadå? Ja, vinner bara. Ingen titel, inga pengar, bara vinner.

Handen på hjärtat: Om jag föreslår att vi ska spela spel, hur stor är chansen att du föreslår att vi ska lägga nåt i potten?

Under artonhundratalets guldgrävarera i Klondyke och Kalifornien pratades det om guldfebern. Om hur lycksökande guldgrävare tappade perspektiv och koncept och prioriterade bort allt annat för drömmen om att hitta guld. Ändamålen helgade medlen, ochde var bokstavligt talat beredda att gå över lik för att hitta och muta in sina domäner.

Det är ett klassiskt missbrukarfenomen. Suget efter drogen, kicken, företeelsen, sysselsättningen eller vad det nu är man är hooked på blir så viktigt att fokuset på det växer oproportionerligt. Missbruket och / eller beroendet får allt större plats i livet. Man börjar leta sysselsättningar som man kan utöva i kombination med missbruket. En alkoholist kommer att allt mer börja välja aktiviteter efter huruvida man kan tippa i sig nåt i samband med det. Tro mig, jag vet vad jag pratar om här.

Jag ser många tendenser i spelvärlden till vilka man kan dra paralleller med den här typen av fokusförflyttning. Det handlar oftast inte så mycket om ett beroende eller spelmissbruk, som om en beteendeförändring. Visst finns det verkligt tragiska exempel på hur liv fullkomligt havererar, men de är ändå en marginell företeelse.

Dybban pratade tidigare i en förträfflig blogg om hur man blir en tidsmissbrukare. Det är ett exempel. Det jag främst tänkte på var dock fokusförflyttningen av pengar som central punkt i umgänget. I stort sett alla vi som ägnar oss åt poker hyggligt regelbundet är överens om att poker måste spelas om inte med pengar, så i alla fall med en faktisk insats från deltagarna.. Det måste kosta att förlora, och det måste kännas att vinna.

Den här filosofin börjar vi snabbt applicera på andra spel och sysselsättningar. utmaningar, matbetalningar, diskussioner om vem som har rätt i en triviafråga, you name it.

I allt fler saker vi gör börjar vi lyfta in möjligheten att gambla. Det här gäller inte alls bara highrollers, utan jag ser det här fenomenet på alla plan, och det är en bieffekt av att vi engagerar oss i ett spel där pengarna i allmänhet är en helt ofrånkomlig faktor.

Nu menar jag inte att suget efter pengarna är likställt med suget efter alkohol eller droger. Jag ser mig inte på något sätt som beroende av poker – och tro mig, jag är en person som känner igen mina beroenden när jag ser dem – även om jag bitvis missbrukar det i någon form. Däremot tycker jag det är lite synd att jag mer eller mindre omedvetet ofta tänker ”Vad ska vi spela om?” När någon föreslår att vi ska spela spel. Känner du igen dig?

Det gick åt helvete med plumpen förresten, men trevligt var det.

erik_8bit.png

 

En dold pärla

av Ola Brandborn

Man behöver inte ha många centiliter bensin i blodet för att gå i taket för bilmuséet vid Imperial Palace i Las Vegas. Med tonvikt på amerikanska 20-60 talsbilar så finns här nästan allt! 250 bilar av olika modeller, färger och former.

En hel del av kärrorna är dessutom till salu, om man skulle behöva sig en veterankärra att fira segern vid pokerborden med.

ola_8bit.png

Massage

av Ola Brandborn

Natten innan jag åkte till Las Vegas så sov jag konstigt på min vänsterarm, och det började göra småont i axelleden, som sedan spred dig nedför överarmsbenet. Femton timmars flygresa gjorde det hela inte bättre, och det blev värre och värre. Igår kunde jag knappt röra mig, slog jag i något med armen så blixtrade det för ögonen, och jag kunde inte lyfta armen för egen kraft.

I köpcentrumen i Las Vegas och utanför pokerarean i WSOP finns det massagestolar med tillhörande massös. Jag letade upp en som inte var där för sitt utseendes skull, en liten asiatisk man som kunde engelska om möjligt sämre än jag. Efter att jag förklarat problemet för honom och han känt på mina låsta muskler så sa han ”I will fix. Say if hurts!” varefter jag snabbt kontrade med ”Ajajajajajaj” i en halvtimme. Ondast gjorde det i axeln när han tryckte mig strax bakom vänster öra(!) – tydligen börjar en muskel eller sena eller nerv där som sedan fortsätter ner på båda sidorna om axeln, känns det som.

Go home go sleap, feel good tomorrow” avslutade han, men inte trodde jag på det, efter massagen kändes det om möjligt ännu värre i armen. Men idag är jag nästan helt återställd! Det smärtar lite fortfarande när jag försöker böja armen bakåt, och jag är svag i musklerna som ömmar lite, men för övrigt har jag inga smärtor. Han kunde verkligen sin sak!

Ni som spelar Internetpoker många timmar om dagen, tänk på att röra er mellan passen. Det är lätt hänt att man får musarm när man sitter på kontor. Men på ett kontor så har man ofta naturliga avbrott från datorjobbet med möten och andra aktiviteter. Sitter man ensam hemma och grindar så är det lätt hänt att man missar att röra på sig, får en snedbelastning i ryggen och får ont någonstans i kroppen.

ola_8bit.png

Mot Vegas med för få kalsonger

av Simon ”Dybban” Lindell

Vad behöver man för elva dagar i Vegas? Den frågan har jag verkligen behövt analysera idag när jag packat. Frugan bestämde sig nämligen för att ta den stora resväskan. Hon skulle ju åka två dagar till Köpenhamn så det var inget snack om att hon behövde den mest. 11 vs. 2? Enkel matematik för en kvinna.

Eftersom vi bara har en ”storing” har jag nu en liten halvmesyr till väska som jag fått knöla ner allt i. Så ni som undrar varför jag ser ut som en skrynklig trasa den närmsta veckan har fått svar på den frågan. Optikern ringde dessutom och krävde att jag skulle ta med en kavaj som upptog halva utrymmet. Jag vet att jag inte kommer att använda den en sekund, ändå packade jag ner den. Han är en jäkel på att vara övertygande.
– Du vet det finns säkert ställen där vi inte kommer in utan kavaj.
Jo visst. Pokerspelare är ju kända för sitt stilsäkra yttre.

Så nu har jag packat ner det nödvändigaste, tandborste, bok, kortlek och dator. Men att handla något där borta för att ta med hem blir omöjligt. Antagligen får jag återvinna ett par kalsonger de sista dagarna med.

Resan går från Göteborg tidigt i morgon bitti. 16 timmar senare är vi framme. Jag fick inte låna frugans fina kamera (inte ens jag själv hade lånat utan den till mig), men jag har i alla fall med en liten digital version. Om tekniken vill mig väl ska jag för ovanlighetens skull försöka lägga upp lite bilder från resan.

Troligtvis spelar jag event #36 den 19 juni. Vi får se om jag hinner/orkar uppdatera innan dess.

På återseende!

simon_8bit.png

Jag är stolt över det jag gör

av Erik ”Valterego” Rosenberg

Förtjänar man sitt uppehälle inom gamblingbranschen får man ständigt vara beredd att försvara sig. Jag har av vissa fått höra att jag springer ärenden åt djävulen, att vår bransch skulle vara extra smutsig och dold.

Jag har själv haft den åsikten, att majoriteten av aktörerna i spelbranschen är fula fiskar, människor helt utan moral som sover, äter och ligger med sina pengar. Som lever helt efter devisen ”två kronor är alltid mer än en människa”. Jag tror inte längre att det är så. Visst, tänker vän av ordning, den där jäveln får ju betalt av branschen, klart han tycker den är okej. Han är ju en av dem!

Ja, det må så vara att jag är “en av dem”, men min bild av branschen hade ändrats långt innan den blev mitt uppehälle. Det är dock inget jag varken kan eller orkar lägga något fokus på att bevisa, det är inte syftet här heller. Jag vill däremot ge min syn på mitt jobb och branschen som jag ser den nu.

Min livsfilosofi är att jag ska kunna se mig själv i spegeln när dagen är slut och sedan sova gott om nätterna. Det har fungerat bra hittills.

Jag har en yrkesstolthet i det jag gör. Mitt mål är att vår sajt ska vara Sveriges bästa nyhetssajt om poker, att vi ska leverera bredd och kvalitet i vårt material. Händer det något av intresse i pokersverige ska det återges med relevans på Poker.se. Jag träffar både konkurrenter och så kallade samarbetsparters i mitt arbete för vilkas arbete jag hyser den största respekt. Det finns gott om kompetent folk i branschen. Sen ska jag inte sticka under stol med att det finns en annan sida av myntet också, även om den biten i mina ögon har minskat.

Pokerbranschen är en ny och väldigt snabbväxande bransch (ja, i Sverige har det blivit tuffare, men det finns stora marknader i världen som växer explosionsartat). I den typen av expansioner kommer det alltid att finnas lycksökare. De flesta av dessa tror jag inte är medvetet oärliga, däremot tror jag inkompetensen frodats, även om det har självsanerats en hel del. Sen är det helt självklart att med de nya möjligheterna och de stora summorna som är i omlopp kommer det alltid att dra till sig smuts som flugor till en ko. Men de är inte i majoritet.

Sen tror jag att det finns stora frågor som branschen måste ta tag i, även bland de etablerade bolagen, för att öka sin trovärdighet. Det handlar bland annat om spelmissbruk och marknadsföring. Jag återkommer till detta i en kommande blogg.

Jag har fått försvara mig mot mediamänniskor som undrar hur jag kan jobba med gambling, när de själva gladeligen saluför tidningar med både sprit- och tobaksreklam. Pokerbranschen har en hel del avarter, men i mina ögon är vi inte fulare än krogbranschen, livsmedelssektorn eller reklambranschen, i vilka jag jag har mycket god, professionell insyn i genom mina tidigare anställningar.

Överallt i miljöer där det går att fuska och skära emellan kommer det att göras, men det innebär inte alls att alla eller ens de flesta gör det.

Hur kan vi som vill uppfattas som seriösa försvara oss mot kritiken då? Hur kan vi argumentera mot våra största belackare? Mitt enkla svar är att det är inte där vi ska lägga krutet.

I mina ögon är det inte våra största kritiker som är fienden. De har fog för en del av det de säger, och en del av dem har drabbats av vår verksamhets avarter och / eller mörka sidor. Det är inte de vi ska bekämpa. Vi är inte betjänta av att de som kritiserar pokerbranschen tystas när det finns individer vars skrupellöshet spiller över på vårt rykte. Fienden är de som är inom vår bransch som försöker göra snabba pengar på bekostnad av sina medmänniskor, genom att frångå moraliska principer och gängse spelregler.

Vi ska ta striden med oss själva, och rannsaka oss, och inom ramarna för vår verksamhet agera så schysst vi kan. Vi som vill ha en renare bransch bör distansera oss från de som inte vill det, och ha modet att säga ifrån när vi ser att oegentligheter försiggår. Det bästa sättet att tysta kritiken är nämligen att sopa framför vår dörr, och inte lämna utrymme för kritik, även om vi – med rätta – kan känna oss orättvist utpekade.

erik_8bit.png

Moral, moral och en kaka

av Jens Jadbäck

Det är lite knivigt att vara pokerspelare ibland. Idag gick jag till växlingskontoret för att ta ut pengar till Vegasresan. Som pokerspelare tar man ut lite mer än en turist som gör en liknande resa. Då börjar det genast ställas frågor. Svaren är inte alltid vad finansinspektionen förväntar sig men borde det spela någon roll? Det är mina egna pengar, skattade och klara, och jag gör väl vad jag vill med dem?

Jens: Hej! Jag vill ta ut X kr i dollar.
Kassörska: Eh… jaha. Då får jag beställa och det tar två bankdagar.
Jens: Ok.
Kassörska: Sen vill jag ha legitimation.
Jens: Varsågod.
Kassörska: Sen vill jag veta var de här pengarna kommer ifrån.
Jens: Mitt bankkonto?
Kassörska: Jag menar hur de har kommit dit.
Jens: Jag har sparat.
Kassörska: Jaha. Vad ska du använda pengarna till?
Jens: Spelar det någon roll vad jag svarar?
Kassörska: De får inte användas till något olagligt.
Jens: Tur att du sa det. Nej, jag ska resa till Las Vegas.
Kassörska: Vad ska du använda de till där?
Jens: Jag ska spela poker.
Kassörska: Är det alla dina besparingar?
Jens: Nej, självklart inte.
Kassörska: Men det är ändå dina besparingar?
Jens: Det är sparade pengar, inte alla mina besparingar. Spelar det någon roll?
Kassörska: Så du ska åka till Las Vegas med dina besparingar och spela poker?
Jens: Neeeej, det är inte ”mina besparingar”, det är en del av dem kan vi väl säga.
Kassörska: Så det är besparingar?
Jens: Men förihelvete… nej. Alltså. Ok. Vi säger att det är det då.
Kassörska: Och vad är syftet med resan?
Jens: Att spela pokerturneringar.
Kassörska: Du ska alltså åka till Las Vegas med dina besparingar och försöka vinna på poker?
Jens: Nej, det är inte min samlade förmögenhet, men fine – JA, det ska jag då.
Kassörska: Är du säker på att du vill det?

Jag kan köpa att de vill se ett kontoutdrag för att faställa 1. att pengarna finns där och 2. något sånär var de kommer ifrån. Resten är ju bara trams. Dessutom vill jag inte stå på ett växlingskontor med en massa andra människor och nämna summorna det gäller. Det är ju helt absurt ur säkerhetssynpunkt. Och OM jag nu var knarkhandlare, skulle jag erkänt det där och då? Man blir så trött… Hon antecknade förresten noggrant mina svar i ett formulär. Storebror ser oss.

jens_8bit.png

Tre snabba om Las Vegas

av Ola Brandborn

1: Det är inte klokt vad jet-laggad man är när man kommer fram. Klockan 22:00 lokal tid så kämpar man att hålla ögonen uppe (det är nio timmars tidsskillnad). Klockan 03:00 vaknar man klarvaken. Klockan 11:00 däckar man igen… inte blir det bättre med åren heller. Jag undrar hur flygvärdinnor egentligen överlever, de måste gå omkring konstant supersega. Flygvärdinna är definitivt ett yrke jag inte skulle klara av – tänk dig själv hur sur, trumpen och förstörd du är efter en långflygning… tänk dig då att du ska gått och tagit hand om dig själv hela resan, gett dig mat och sprit och bett dig fälla upp stolen inför landning. Och nästa dag är det samma sak igen.

2: Pokerlokalen i WSOP är gigantisk. Ni som varit här förut vet ungefär vad jag talar om, Amazonrummet är stort. Men i år spelar man även i det ännu större rummet strax innan Amazonlokalen (vet inte vad det heter). Mäktig känsla att bara gå omkring… var kommer alla pokerbord från 🙂

3: Det går trögt för Las Vegas. Tydligen är det dn staden som ”drabbats värst” av ekonomiska krisen. Många hus som står tomma. När man snackar med taxichaffisarna så säger de att besöksantalet gått ner 15-20% i stan, vilket är illa. Men mer illa är att det är de ”viktiga kunderna” som sviker – pensionärerna är här, och partykidsen, men ingen av dessa grupper spelar särskilt högt. Kidsen festar och dricker sprit och håller barerna igång, och pensionärerna motionerar de enarmade banditerna, men högspelet på casinoborden har drabbats tydligen.

ola_8bit.png

Sida 218 av 223