Det är normalt att tänka på sitt utseende…

Visst får det inte gå till överdrift, men att ha i baktanke hur man uppfattas är högst naturligt, helt normalt och alla gör det. Även de som (säger sig) anstränger sig för att inte göra det!

Jag kan inte säga att jag lärde mig att meditera under kursen jag tog i våras, trots att jag var enormt sugen på det. I stället gjorde jag ”klassikern”- satt och tänkte på  var vi skulle äta lunch efteråt, hur jag skulle hinna mellan mötet och jobbet i morgon, och framför allt- hur jag såg ut bakifrån.

Jag satt längst fram och kunde inte släppa tanken på hur de där bakom mig uppfattade min ryggtavla. Satt koftan snett? Hade det uppstått en glipa mellan koftan och byxan? Hade håret torkat? Vällde det över en valk över byxlinningen? Ser de att jag inte kan djupandas?

Jag jagade upp mig såpass att jag började tro att de faktiskt kunde se vad jag tänkte. Alltså började tvångstankarna: Sex! Bada i choklad! Skälla ut någon besinningslöst! Vingla runt på LSD! Bara gå fram och knocka hon som leder kursen! Skrika ”BALLE” rakt ut!!

Ja, det var den kursen det… Numera använder jag mig av guidad meditation här hemma och det funkar fint. Att bara få sitta för sig själv, ensam i ett litet rum. Jag koncentrerar mig på att släppa mitt ego och det är en enormt befriande känsla när det funkar.

Nedan min älskade lilla brorsdotter Vega som visade mig sina yogakunskaper! Tycker det är så bra att det finns möjlighet för barn att lära sig yoga!