Dagens tanke (och för mig jobbiga insikt…): Lyckan för mitt barn är detta

Jag märker sådan enorm skillnad på min pojke då han inte är på dagis. Vi bor väldigt mycket mindre här nere i sommarhuset på Österlen än vad vi gör i Stockholm. Och här är vi tillsammans hela tiden, dag till kväll, och är vår pojke inte med oss så är han med mormor och morfar.

Och som han strålar. Frånvaron av dagis och den vardagliga stressen är mig smärtsamt märkbar. Att leva tätt tillsammans utan stress är `the shit´som min kille uttryckte det, för vårt barn. Han strålar av lycka, lugn, harmoni och glädje! Sant. Vi kan räkna på fingrarna de gånger han har varit ledsen. Han sjunger, kvittrar, är medgörlig, mjuk och sann lycka lyser från hans ögon.

Inte sagt att han inte är så i Stockholm, visst är han en solstråle där med! Men efter dagis är han så trött, stressad… Att leva tätt tillsammans på detta sätt, så nära och stressfritt får mig att tänka att det var väl så här det var meningen att vi skulle leva. Från början. Jag vill absolut inte starta någon dagisdebatt, det är helt fel forum och för mig totalt ointressant och jag har ju själv min son på dagis. Detta är bara en reflektion från min sida vad det gäller mental hälsa. Det har fått mig att fundera på livet och stressen och hur det påverkar vår mentala hälsa.  Styr våra materiella mål och visioner vår tillvaro så att det påverkar våra barn? Jag vill inte ha det så. Men vi måste ju arbeta…. Men jag vill inte prioritera hög inkomst och fina prylar framför tid med barnen. För mig känns det mer värt i långa loppet. Lättare sagt än gjort, eller hur?

Gårdagens Wellnessmiddag blev denna underbara lax! Recept från papperstidningen. Hade inga hericots verts så det blev sparris.