Atlantis som vi bor på är ett lyxigt hotell av högsta klass där nyrika ryssar blandas med araber, skandinaver, cougars och.. ja, alla möjliga. Du kan uppleva allt- jag menar allt. Alla former av träning, party, matupplevelser, vattenland, hälsoalternativ, spa, behandlingar, fet snabbmat och rysk kaviar. Du kan alltså missbruka eller vara på hälsoresa. Det är kul att uppleva. Servicen är av högsta klass. Jag har bott på liknande ställen förut, och jag kan ofta njuta av lyxen.

Men det som slår mig här är att det är som om vi alla går runt och spelar teater. Läser man om Dubai så tar det inte lång tid innan man blir lite illamående då det är så att att detta paradis som är en blandning av strand och skyskrapor är byggt av afrikanska slavar som jobbat för skitlöner.

Nu vet jag ju givetvis inget om personalen på hotellet, men de hukande individerna som på de proffsigaste och mest uppmärksammande sätt som jag upplevt är så enormt tillmötesgående och det hela är uppbyggt på: Vi gäster har högre status, de har lägre. Så är det ju naturligtvis inte, men det är ett skådespel som vi på något sätt skrivit under på när vi checkade in.

Önskar att jag fick dekorera hela mitt hem så här. Några ställen i hemmet har jag fått härja fritt på i min kärlek till orienten, det får finnas gränser, enligt resten av familjen. Älskar sådana här prylar!

Vi ska vältra oss i lyxen och må bättre av allt hotellet har att erbjuda samt av att känna oss som en högre kast. Det är som att varje gång jag möter ett par mörka, vänliga ögon av någon som tilltalar mig Madame, så leker vi. Vi leker drottning och betjänt och jag känner lite olust över det. Jag känner mig inte som en bättre person för att jag har råd att bli betjänad av någon som jobbar för peanuts. Det är därför jag inte har städerska hemma- och vi bor stort! Det är någon grej med mig, det bara går inte.

Arabiska natt- jag älskar dig och önskar att vi kunde filosofera tillsammans jämt!

Men min skapare vad jag älskar havet, VÄDRET, solen och maten.