Mitt bästa tips

Varför anser jag att jag kan inspirera er till att träna? Jag ska berätta varifrån min passion kommer. Att jag har låtit träningen ta plats i mitt liv kommer inte av att jag har varit överviktig. Den kommer inte av någon form av matproblem. Jag har faktiskt alltid gillat min kropp. Visst har jag velat vara smalare ibland, mer musklig ibland, precis som alla andra. Men min passion grundar sig inte i någon skev självbild eller den klassiska tjejfällan- att vara snygg.

En alldeles lagom kropp på alla sätt och vis.

Min passion för att träna kommer från en period för ca sju år sedan, som var… väldigt tung. Ingen depression eller så, men helt klart en livssituation som var tvungen att ändras. Jag behövde få klarhet, behövde känna att min själ var kopplad till min kropp.

Att ta en cigg på balkongen varje gång klumpen i magen började formas funkade inte. Det var ingen som sa till mig, eller tipsade mig om träning- det var min inre röst som sa ”fimpa ciggen och gå och fixa ett SATS kort.” Helt ärligt. Jag läste inte träningsbloggar, var inte sugen på en snyggare kropp, hade ingen förebild- bara en längtan efter välmående. Jag minns så tydligt, kan till och med känna känslan av hur jag fimpade mot balkongens betonggolv, och hur jag på ca 30 sekunder  liksom bytte liv.

Att träna för mig, är att föra ihop kropp och själ. Som när Avatarerna fäster ihop sig med varandra och får superkrafter!

Visst hade jag tränat innan, fjöstränat, utan den mentala kopplingen. Jag började gå morgonpromenader och började springa på bandet. Tio minuter på bandet blev till tjugo, blev till en mil, blev till styrketräning, blev till yoga- som blev ett bättre, lyckligare, klarare, snyggare och friskare liv.

Att träna och känna sig ett med sin kropp är helt ovärderligt. Jag minns hur jag inte vek från träningen ens på julafton (en powerwalk), och de jag skulle fira med det året tyckte att jag ”var galen”. Först blev jag ledsen när jag hörde att de hade sagt det, men genast infann sig en stolthet och en kärlek till mig själv att jag väljer min kropp och välbefinnande på sundast möjliga sätt, för att sedan kunna vara mitt bästa jag med alla andra.

Jag är ingen läkare eller matexpert, jag äter både potatis, pasta och rostisar med smör ibland. Jag väljer inte bort någonting- jag lägger till. Jag lägger till grönt och vitaminer, träning och yoga. Regler och löften tynger mig, jag behöver balansen för att må bra. Men jag tränar, känner mig stark, positiv och självsäker på grund av det.

Något jag tror stenhårt på är att ”kroppen kommer först”. Det vill säga, jag tror inte på att spendera tid på att ta reda på varför man är överviktig, eller att gå i terapi för att försöka bli av med ett beroende. Jag tror att det bästa man kan göra är att bara börja. Sluta fundera och börja göra.

Sedan kan man forska i sig själv om varför man blev överviktig, varför man fick alkoholproblem eller vad det nu är. Men ska man fundera ut det först och ”sen” börja så tror jag att man kan hålla på i evighet och aldrig komma till skott. Kroppen först (dvs. bort med överkonsumtion och in med motion), psyket sedan. 

Vad glad jag är för den dära svåra perioden som gjorde att jag verkligen anammade träning! Det har gjort mitt liv så skönt!

I och med träning och yoga så inspireras jag ständigt, och blir ofta överväldigad av vilka positiva effekter det har. Det vill jag ge vidare.