Det är ingen hemlighet att det har varit lite kyligt mellan New York Yankees stjärna Derek Jeter och lagkamraten Alex Rodriguez.
I en ny bok ska hela sanningen komma fram.
Kanske. 

Boken, ”The Captain” skriven av Ian O’Connor, är en biografi om Derek Jeter och ska beskriva hur Jeter och A-Rod gick från BFF:s på 1990-talet till fiender på 2000-talet.
Boken beskriver hur Jeters och A-Rods en gång djupa vänskap sprack när A-Rod i början av 2000-talet sa några mindre genomtänkta saker om sin kompis. Då spelade Rodriguez i Texas Rangers. A-Rod har själv tidigare berättat att de inte står varandra nära längre.

Men relationen ska ha varit rejält mycket frostigare än vad som tidigare har rapporterats. I boken påstår författaren Ian O’Connor bland annat att dåvarande hittingcoachen Don Mattingly, numera manager i Los Angeles Dodgers, sa till Jeter att han skulle fejka vänskap med A-Rod när de två blev lagkamrater 2004.
Boken sätter också ljus på några mindre positiva sidor av Jeters person. Jeter har ju annars ansetts som oantastlig, det finns ingen som visste att han hade annat än goda sidor.

Derek Jeter själv har inte haft någon större lust att kommentera boken men valde i alla fall att ta avstånd från O’Connors verk. Så vad som är sant och inte sant lär vi väl aldrig få veta ändå.
– Se till att alla vet att det inte är min. Jag hade ingenting med den där boken att göra, säger Jeter till New York Post.

/Wikdahl

Manny har flera gånger klättrat in i The Green Monster på Fenway. Vid ett tillfälle sågs han prata i mobiltelefonen därinne, samtidigt som ett pitcherbyte skedde på planen.

Förlåt, den där rubriken var missvisande. Manny kommer självklart fortsätta att vara Manny.
Bara inte i en MLB-dräkt.
Manny Ramirez pensionerar sig.

Nu var jag missvisande igen. Kanske kommer Manny fortsätta att vara Manny i en MLB-dräkt. Men det blir i så fall privat, kanske när han står på gården och grillar eller när han målar om väggarna i garaget. Hans yrkesliv som basebollspelare är däremot över.
Enligt källor (inte källor till USA-bloggen, alltså. Såna tentakler in i basebollvärlden har vi inte. Än.) så testade Manny Ramirez positiv för otillåtna substanser under Spring Training och istället för att ta straffet, 100 matchers avstängning, så väljer Manny helt enkelt att packa trunken och lämna The Show.
– Jag är lugn. Gud vet vad som är bäst för mig. Jag är nu officiellt en pensionerad basebollspelare. Jag ska åka till Spanien med min pappa, säger Manny Ramirez till ESPN.

Manny Ramirez är en av historiens bästa offensiva spelare.
Han har slagit 555 homeruns och är därmed en av blott 25 spelare som lyckats med den bedriften. Han var en all star tolv gånger, hans 21 grand slams är näst flest genom tiderna, hans 28 homeruns i slutspelet är flest i MLB:s historia. Manny vann World Series två gånger, med Boston Red Sox 2004 och 2007.
Den här säsongen tillhörde han Tampa Bay Rays.

Han har kallats för en ”hitting savant” och herr Ramirez sägs vara en ganska knepig person. Det finns ett gäng historier om märkliga saker som han har gjort. Det är såna episoder som fött uttrycket ”Manny being Manny”.
Originalet, första gången det användes, ska ha varit när han glömde sin lönecheck i en sko i gästernas omklädningsrum efter en bortamatch. En personlig favorit är den som nämns i bildtexten ovan och som du ser på bild till höger, när Manny mitt under en match mot Minnesota Twins kliver in i The Green Monster och ringer ett samtal.
Det gör han inte om. 

Det är fler som pensionerar sig. Den store Adam Foote, Foppas polare från Colorado Avalanche, säger tack och hej och lämnar hockeyn. Han spelar sin sista match på söndag och beräknas ta sig av isen någon gång under måndagen.
Adam Foote har spelat 19 säsonger i NHL (lika många som Manny Ramirez i MLB), vunnit två Stanley Cup (1996 och 2001 med Avalanche) och OS-guld (2002 med Kanada).
Foote är den sista före detta Quebec Nordiques-spelaren att sluta.

/Wikdahl

Det är Opening Day.
För baseboll och för Derek Jeters jakt på en milstolpe.
3 000 är en jäkla massa hits.

När säsongen 2010 tog slut för New York Yankees så stod Derek Jeter på 2 926 hits. 74 enkla träffar till och Yankee Stadium kommer att explodera. Alltså på riktigt explodera. Det här går inte jämföra med när Alex Rodriguez slog homerun 600. Den milstolpen är nedsmutsad. Kaboom! Arenan kommer inte att stå kvar längre.
På Deadspin skrev supportern Barry Petschke angående A-Rod att 600 är en arbiträr siffra och det är bara för att det är runt och vi räknar i tiotal som den betyder något, ”men kom tillbaka när Jeter närmar sig 3 000 och jag kommer att visa mig vara en stor hycklare.”

När Jeter slog ett par av legenden Lou Gehrigs rekord 2008 och 2009 var han avståndstagande till hela grejen. Det är hans natur.
– Förut har jag försökt blockera ut det och inte bry mig. Men jag kommer att uppskatta den här resan och ha roligt med den, säger Jeter. 
Gehrigrekorden han slog var flest i hits i gamla Yankee Stadium och flest hits i Yankeesuniformen.
– Jag ville bara att det skulle vara över för jag ville inte att fokus skulle vara på mig, säger Jeter.

Det som talar för att den här jakten blir ganska kort är att Derek Jeter har jobbat hårt med en hitting-coach i vår. Resultatet: en slagprocent på 30 under Spring Training och färre svaga markbollar. Det är ett bra tecken efter en, för honom, svagare fjolårssäsong.
– Jag tror han kommer att göra vad han alltid ha gör. Han kommer att ha ett Derek Jeter-år, ha över 200 hits och vara väldigt produktiv, säger A-Rod.

Wall Street Journal gjorde en matematisk uträkning för att se exakt när detta Kaboom! kommer att ske. Tyvärr gjorde man det i september i fjol, innan förra säsongen var slut, och förutsättningarna förändras ju med varje hit, men deras datum var 6 juni 2011. Intressant är att han tog sin 74:e hit under fjolårets säsong… 6 juni.
En snabb titt i schemat visar att Yankees inte har match 6 juni. Däremot inleds en serie mot ärkefienden Boston Red Sox den 7 juni. Det skulle vara stort för Yankeefansen om han fick nummer 3 000 den veckan.

New Yankees-Detroit Tigers, Opening Day, sänds på ESPN America i dag. Start 19.05. Enda godtagbara ursäkten att missa det är att semifinalen mellan Skellefteå och Luleå går samma tid.
Jag skulle förresten ha varit på plats i dag och sett starten på Derek Jeters 3 000-jakt men livet kom emellan. Så jag stannar i mitt temporära hem i West Village och slår på teven istället.

/Wikdahl

Tro det eller ej, men vi har minst en plats kvar i USA-bloggens fantasyliga i baseboll. Och vis av erfarenhet så vet jag att vi behöver reserver också.
Chansen är din, ta den. Skriv en kommentar till det här inlägget – glöm inte emailadressen! – så har du läge att ta dig in i detta illustra sällskap.

Ni som är inbjudna men inte har joinat än, gör det så fort ni kan. Annars blir ni petade några timmar innan draften. Ska vi säga att ni bör ha joinat senast 15.00 i morgon?

/Wikdahl

Vänner, det är dags igen.
Nu har ni ytterligare en chans att spöa USA-bloggen i fantasisport. Den här gången: baseboll.
Opening day är på torsdag och vi draftar på onsdag. Som tidigare så har vi maxat antalet lag, 20 stycken ryms i ligan. 

Några korta punkter om ligan:
• Vi hör Head 2 Head i tio kategorier (fem pitchingkategorier). Du möter en motståndare per vecka och vinner eller förlorar matchen med, till exempel, 6-4.
• Åtta lag går till slutspel. Vinnarna av de fyra divisionerna samt de fyra bästa lagen i övrigt.
• Stora rosters. 25 spelare plus att vi har tre DL-platser så du inte behöver släppa spelare som drabbas av skador som kräver längre läktid.
• Draften är på onsdag, 21.30. Vet du att du inte kan vara med då, gå inte med i ligan. Det är av yttersta vikt att du kan vara med och drafta. Annars riskerar allt att fakkas upp. 

Sugen?
Allt du behöver göra är att vara först till kvarn i kommentarsfältet. Och berätta gärna vilket som är ditt favoritlag och vem som är din favoritspelare samtidigt som du anmäler ditt intresse.
Viktigt: glöm inte att skriva din mailadress i fältet avsett för detta (kommer inte synas på bloggen) när du kommenterar. Utan den kan vi inte skicka en inbjudan.

Från hudkrämsincidenter till strykjärnsolyckor.
Idrottsstjärnor har en tendens att skada sig på de mest osannolika vis.
Jag brukar alltid tänka på en gammal chef jag hade, som var av åsikten att all aktivitet utanför arenorna var av ondo:

– Idrottsmän ska fan inte göra nåt annat än att hålla på med sin sport. Det går ju alltid åt helvete. De kan inget annat!

Den här gången är det Zack Greinke som ställt till det för sig.
Den forna CY Young-vinnaren är bara några veckor bort från debuten i nya klubben Milwaukee Brewers. Då tyckte Greinke att det var en god idé att – gå ut och spela basket.
Resultatet: Ett brutet revben och minst tre missade starter i början av säsongen.
– Jag har spelat basket de senaste åren. Folk har alltid sagt att ”du kommer skada dig”. Nu fick jag betala priset…det var inte värt det, säger 27-åringen.

Inspirerad av Zachs missöde grävde jag igenom det mentala och digitala arkivet. Här är ett gäng dråpliga, ökända idrottsskador – och inte en enda skedde på planen: 

• John Smoltz var stjärnpitcher i Atlanta Braves under två årtionden. Ett av hans mindre stola ögonblick: Han brände sig allvarligt sig när han strykte en skjorta – samtidigt som han hade den på sig. Smoltz har dock senare hävdat att händelsen bara är en myt.

• Sommar eller vinter, sol eller regn, inne eller ute. Har du nån gång undrat varför Miami Dolphins-coachen Tony Sparano så gott som alltid bär mörka solglasögon under matcherna?
Som 17-åring jobbade han på en restaurang när en fritös exploderade – och skadade hans ögon så allvarligt att han tappade synen i flera veckor. Sparano, 49, är än idag extremt ljuskänslig och får lätt vattniga ögon. Därför skyddar han sig alltid mot de starka ljusen i NFL-arenorna.

• Allas favorit Charles Barkley hade även han ett ödesdigert ögonblick. Han befann sig på en Eric Clapton-konsert (vilket kanske var det verkliga brottet) när han gnuggade sig i ögonen – och fick hudkräm i dem. Chuck brände hornhinnan och missade premiärmatchen med Phoenix Suns hösten 1994.

• Latrell Sprewell är mest känd för att ha försökt strypa sin coach. Och varit en bra NBA-spelare. Och försökt strypa sin coach.
Anyways, en av hans skönaste historier är när han lackade ur på en kille som spydde på Sprees nya lyxyacht under en fest. NY Knicks-stjärnan svingade med högerarmen – men missade kräksmannen, träffade väggen och bröt handen. Det kostade honom flera veckors träning – och 250 000 dollar i böter, eftersom att han först försökte dölja skadan för klubben.
– If somebody just deserves a spanking, don’t bring that whip down on them. That’s just petty, sa en upprörd Spree.

• Joe Sakic bröt tre fingrar vintern 2008 efter att ha tampats med – en snöslunga. Colorado Avalanche-kaptenen la av efter säsongen.

• Året är 2005. Succérookien Clint Barmes, shortstop i Colorado Rockies, har fått lite hjortkött av lagkamraten och jägaren Todd Helton. På väg upp till sin lägenhet, med paketet i famnen, halkar Barmes och bryter nyckelbenet. Han lyckas aldrig hitta tillbaka till det lovande spelet från sin rookiesäsong – ett par år senare tappar han starterjobbet till en viss Troy Tulowitzki. Huruvida Barmes någonsin åt det där köttet förtäljer inte historien.

• Steve Smith, wide receiver i Carolina Panthers, har en del på sitt samvete – både egna och andras onödiga skador…
…2002 slog han lagkamraten Anthony Bright på käften så att Bright bröt näsan och Smith själv blev avstängd. 
…2008 slog han lagkamraten Ken Lucas på käften så att Lucas bröt näsan och Smith själv blev avstängd.
…2006 fick han delar av försäsongen förstörd av nageltrång.
…2009 bröt han armen när han spelade flagg-football. Att det var dåligt omdöme att springa runt och lattja två veckor innan training camp tycktes inte slå honom:
– Jag önskar att jag kunde få det ogjort, men jag är en vanlig kille utanför fotbollen. Jag klipper gräset (men inte tånaglarna, uppenbarligen). Jag kan få fingret avklippt när jag fixar min gräsklippare. Jag skulle kunna stuka foten när jag leker jaga med mina barn.
Eller så är det bara så att du verkligen, verkligen hatar training camp, Steve.

• Samuel Peralta Sosa. Vilken gigant. 609 home runs, 7 allstar-uttagningar, en NL MVP – och två historiskt kraftfulla nysningar. Sammy spelade för Chicago Cubs när han nyste så illa att han fick ryggkramper och missade flera matcher. Resten av 2004-säsongen blev en tämligen medioker historia för Sosa.

• Självklart kan vi inte avsluta en sån här lista utan att ha med en tv-spelsskada. Den firade collegestjärnan Lionel Simmons missade två matcher sin rookiesäsong i Sacramento Kings – det ihärdiga Game Boy-spelandet hade pajat hans handled.

/Petter.

I år är det ingen som sover på den här snubbens sving. Foto: AP

MLB-premiären är fyra veckor bort (tiden går fort, eller hur? Det känns som alldeles nyss vi följde Lil Ron Washingtons äventyr i World Series).
Nu erbjuder spelbolaget Pinnacle odds på vem som slår flest home runs den här säsongen:

Ryan Howard, Philadelphia Phillies – 7,40
Albert Pujols, St Louis Cardinals – 8,90
Jose Bautista, Toronto Blue Jays – 9,79
Adam Dunn, Chicago White Sox – 8,29
Prince Fielder, Milwaukee Brewers – 9,48
Adrian Gonzalez, Boston Red Sox – 11,95
Mark Reynolds, Baltimore Orioles – 17,86
Ryan Braun, Milwaukee Brewers – 22,12
Mike Stanton, Florida Marlins – 24,26
Miguel Cabrera, Detroit Tigers – 24,53
Carlos Pena, Chicago Cubs – 25,64
Mark Teixeira, New York Yankees – 25,79
Joey Votto, Cincinnati Reds – 26,28
Paul Konerko, Chicago White Sox – 26,75
Alex Rodriguez, New York Yankees – 28,15
Carlos Gonzalez, Colorado Rockies – 41,44
Josh Hamilton, Texas Rangers – 45,31
Dan Uggla, Atlanta Braves – 52,40
Nelson Cruz, Texas Rangers – 56,88
The field (samtliga övriga spelare) – 4,47

Det är alltså the usual suspects som får bära favoritskapet.
Ryan Howard vann home run-ligan både 2006 och 2008, och slutade topp fem 2007 och 2009. Att han ”bara” slog 31 home runs förra säsongen – efter att ha skrivit på sin nya monsterdeal med Phillies – kanske kan avskräcka litegrann. Han fyllde 31 år i november och hade en del skadeproblem ifjol. Nej, för min del blir det avslag på Howard. Även om jag förstår varför han toppar listan.

Andra väntade lågoddsare är tunga sluggers som Adam Dunn, Prince Fielder och det blivande free agent-villebrådet (?) Albert Pujols.

Sedan har vi Jose Bautista.
Säkerligen hade du nån störig polare som hade tokflytet att plocka upp Bautista från free agent-poolen i din fantasyliga förra säsongen. (I Sportbladets liga var den störiga polaren, förstås, Mattias Wikdahl).
Bautista var en 30-årig journeyman som aldrig hade slagit fler än 16 home runs på en säsong. Sedan gjorde han några förändringar i sin sving. Sedan slog han 54 fucking home runs säsongen 2010. Flest i MLB, givetvis. (Och Wikdahl vann Sportbladets fantasyliga).
Om du tror att det här miraklet (Bautista, inte Wikdahl) upprepas ger det 9,79 gånger pengarna.

Mitt val?
Tja, varför inte Miguel Cabrera.
Halvalkis eller inte – Miggy levererar år efter år. Ifjol spelade han på MVP-nivå. Han har visserligen aldrig haft över 40 home runs på en säsong, men till det oddset är jag villig att chansa.
En spelare som kan explodera är ju annars Mike Stanton. Han slog bolluschlingen ur parken 22 gånger på 100 matcher ifjol – som rookie.

Vem lirar ni på?

/Petter.

Publikfavoriten är tillbaka – fyra frågor, tre USA-bloggare och ett oändligt utrymme i kommentarsspåret.
Trevlig helg.

MLB: Vad är du mest förvånad över – att Albert Pujols nobbade St Louis Cardinals kontraktsförslag, och kan bli free agent efter säsongen…eller att Detroit Tigers Miguel Cabrera gått på flaskan igen, och torskat för rattfylla?

Persson: Lagkamraten Alex Avila sa angående Cabrera-händelsen att ”it was obviously a shock to everybody”. Men nej, det var det ju knappast inte. Cabrera (klädsamt tok-smajlande på sitt mugshot här till höger) har ju uppenbarligen talang – både för baseboll och skandaler. Alltså är det inte sista gången Tigers kommer att skakas – som det heter – av den här typen av nyheter.
Pujols? Inte så förvånad där heller. Inte om det stämmer att parterna är så långt ifrån varandra. Jag tror dock att parterna kommer att komma överens, även om det dröjer till efter säsongen.

Wikdahl: ”I want to be a Cardinal forever.” Det är sant jag vill det, det verkar roligt att vara pro i MLB. Men också Albert Pujols vill vara en Cardinal för evigt och han sa exakt så. Men för rätt pris, förstås. Så, nej, jag är inte förvånad över att AP nobbar ett bud som enligt uppgifter ligger åtminstone 60 miljoner dollar under det historiska fetkontrakt han söker – 300 miljoner dollar över tio år. Alltså är jag mest förvånad över Cabrera, vilket jag inte är speciellt förvånad över. Jag är däremot chockad över att Miggy har basebollarna, så att säga, att ta en klunk från scotchflaskan inför polisen.

Westin: Nog för att jag trodde att Miggy ordnat upp sina alkoholproblem, men särskilt förvånad är man väl aldrig när en idrottsstjärna är ute på dåligheter.
Då var det mer överraskande att Albert inte skrev på – eller rättare sagt, att Cardinals inte gjorde mer för att få honom att skriva på. Klubbens kommentarer känns nästan likgiltiga; man verkar komfortabla med att vänta tills han blir free agent och sedan låta marknaden bestämma hans pris. Det är ett högt spel som kan straffa sig.
Å andra sidan är det inte alldeles säkert att en superduperstjärna för 35 miljoner dollar om året är en sundare investering än tre riktigt bra spelare för samma penning.

***

NHL: Peter Forsbergs retirement-besked slog ut allt annat i svenska sportmedier – det blev stora svarta rubriker, tårdrypande hyllningar och minnesbilagor. Men i Nordamerika fick nyheten inte ens större utrymme än en Kris Versteeg-trade. Det känns skamligt att vi ens vågar ställa den här frågan, men…har vi överskattat Foppas storhet!?!?

Persson: Nej, meriterna talar ju för sig själva. Det vi överskattar är nordamerikanernas syn på Foppas storhet. Där är det ingen som bryr sig om de två VM-gulden. Två OS-guld? Gäääsp. Sen är det ju faktiskt så att han fått en hel del skit för de eviga comebackförsöken även i nordamerikansk media. Det är många som har jämfört Foppa med en viss gråskäggig quarterback.

Wikdahl: Hur vågar du antyda något liknande? Foppas storhet överskattad? Må du brinna. Låt oss ta en titt på rena fakta: två OS-guld, två VM-guld, två Stanley Cup-guld, etta i poängligan i slutspelet 1999 och 2002, Calder Trophy, Art Ross Trophy, Hart Trophy, tre gånger i NHL:s First All-Star-team. Han är topp tio i poäng per match i NHL-historien, han har bara tre spelare (Gretzky, Lemieux och Orr) före sig i assist per match. Så, berätta, är hans storhet överskattad?

Westin: Nejnejnej. Men det är ju för fasen 2010. Jänkarna och kanadickerna har släppt Foppa för längesen. Känns som hans sista comeback-försök var ganska irrelevant för alla NHL-intresserade som inte är bosatta i Sverige eller Denver.

***

NBA: All-Star-match i helgen. Hur intresserad är du?

Persson: Inte lika taggad som förra året, då USA-bloggen var på plats i Dallas för att följa Jonas Jerebkos äventyr. Men visst, känslan är att det kan bli en riktigt, riktigt bra match det här året.

Wikdahl: Eftersom jag tänker liveblogga så är jag ganska tänd faktiskt. Vissa har ju redan hävdat att det här kan, på papperet, vara en av de mest talangfyllda All-Star-matcherna genom tiderna.

Westin: Kommer kanske titta på highlights från dunktävlingen, men mer än så blir det knappast. Då är jag mer intresserad av vad som händer bakom kulisserna. Blir det nån fart på trade-marknaden snart eller är det bara snack?

***

NCAA-football: Här kunde vi haft en pretentiös fråga om lockout-hotet i NFL. Men f**k that. Veckans största snackis är det som hände på Toomer’s Corner. Nån fräck jävel som (uppenbarligen) inte gillar Auburn, har förgiftat de ikoniska ekträden där Tigers-fansen brukar samlas för att fira framgångar och vira in träden i toapapper. Träden riskerar att dö, en 62-årig Alabama-supporter är gripen misstänkt för brottet, och hela USA rasar. Från din sittplats på behörigt avstånd i norra Europa: är det verkligen så jävla illa?

Persson: Precis så illa är det. Vafan, att måla om ett hus eller dumpa hästskit i någons trädgård är ju en sak. Att förgifta just de här träden är att gå för långt. Throw away the key, goddammit.

Wikdahl: Självklart är det illa. Här har samhället misslyckats. En 62-åring ska inte behöva döda träd för att synas. Som en Monty Python-sketch en gång gick:
– It’s a fair cop, but society is to blame.
– Right. We’ll arrest them instead.
För övrigt så heter Lee Countys åklagare Robert Treese III och domaren Russell Bush. Förövaren, Harvey Almorn Updyke, lär inte få nån löv i rätten.

Westin: På reaktionerna låter det ju som om Mike Vick skulle ha haft ihjäl UGA IX, typ. Lite överilat när folk vill ge den här snubben flera års fängelse. Men de där hundra år gamla träden bär ett jäkla symbolvärde för Auburn-fansen. Traditioner och stolthet är ju det som bär collegefotbollen, så jag förstår chocken och sorgen.

JJ Hickson leker tittut.

När Cleveland Cavaliers ägare Dan Gilbert fick frispel i somras efter LeBron James beslut i Connecticut i juni så var en av de många dumma saker han skrev det här, i versaler:
”I PERSONALLY GUARANTEE THAT THE CLEVELAND CAVALIERS WILL WIN AN NBA CHAMPIONSHIP BEFORE THE SELF-TITLED FORMER ’KING’ WINS ONE.”
Och i meningen efter, i gemener:
”You can take it to the bank.”
Jag vet inte vilken bank du har, men min verkar inte alls intresserad av att ta emot det löftet när jag nu försöker minska mitt bostadslån. 

Så vad hände, Mr Gilbert?
Skrällen mot Boston Celtics i premiären, den respektabla 7-9-starten… Det började ju okej.
Men när Cavs förlorade i Dallas i måndags satte man nytt NBA-rekord med sina 25 raka förluster. Tjugofem. Cavs har förlorat 35 av de 36 senaste matcherna. Trettiofem. Det är knappast en tröst att laget man passerade för att bli nummer ett, så att säga, är sitt eget. Två gånger tidigare har Cleveland Cavaliers förlorat 24 raka matcher, säsongen 1981-1982 och 1982-1983.

Kan det bli värre? 
Det vet du att det alltid kan. 

Dagens Cleveland Cavaliers har redan den värsta förlustraden någonsin i NBA men Tampa Bay Buccaneers har den värsta förlustraden i amerikansk proffsidrotts historia.
1976 var Buccaneers nya i NFL tillsammans med Seattle Seahawks. Buccaneers förlorade alla 14 matcher. Följande säsong flyttades man från AFC West till NFC Central men resultaten förändrades inte nämnvärt. Det tog ända till vecka 13 säsong två innan man lyckades vinna en match.
Alltså 26 raka förluster. 
En Cavs-förlust mot Detroit Pistons i natt och laget tangerar det trista rekord. Ytterligare en förlust mot Los Angeles Clippers hemma natten mot lördag och Cavs står på oöverträffade 27 raka förluster.

Sämsta NHL-laget genom alla tider är Washington Capitals 1974-1975 och San José Sharks 1992-1993. Båda lagen förlorade 17 raka matcher och det de här två har gemensamt med Buccaneers är att förlusterna kom i början av lagens existens. Capitals gjorde sin första säsong i NHL 1974-1975 och Sharks gjorde sin andra säsong i ligan 1992-1993.
I baseball förlorade Philadelphia Phillies anno 1960 23 raka matcher. Ett lag har faktiskt varit sämre, men det har lite speciella omständigheter. 1899 förlorade Cleveland (!) Spiders 24 raka matcher i National League. Men då spelade man 112 matcher av 154 på bortaplan.
Anledningen var att andra lag till slut vägrade åka till Cleveland och spela för det var så lite folk på matcherna att gästande lags del av intäkterna inte täckte resa och hotell. 

Vi avslutar med att minnas hur Dan Gilbert avslutade det där olyckliga brevet, i både gemener och versaler:
”Sleep well, Cleveland.
Tomorrow is a new and much brighter day….
I PROMISE you that our energy, focus, capital, knowledge and experience will be directed at one thing and one thing only:
DELIVERING YOU the championship you have long deserved and is long overdue….”

Vad säger ni, Swedbank? Ska vi göra så att ni tar emot de orden och jag får sänkta lånekostnader?

/Wikdahl

Vilken dag delar USA-bloggen ut sina julklappar?
Christmas Day, förstås.
I år blir det mest hårda paket:

LeBron James får en snuttefilt. Nånting att hålla i när hela världen vänder sig mot honom.

Brett Favre får smärtstillande medel, en käpp, en rutig keps och en inskrivning på Laguna Woods Retirement Community.

NFC East-lagen får ett Madden 11 till Xbox. Så att dom får en ärlig chans att stoppa Mike Vick.

Cliff Lees hustru får en egen, avskärmad suite nästa gång hon besöker Yankee Stadium.

Dirk Nowitzki får ett årskort på Örjans Vall.

Matt Dodge får en handduk för att torka bort Tom Coughlins saliv från ansiktet.

Miguel Cabrera och Josh Hamilton får varsin öl och shot. Det är ni värda, grabbar. Men bara en…

Tyreke Evans, Gilbert Arenas och Brandon Jennings får privatlektioner med Magister Reggie Miller. På schemat: hoppskott; val och utförande av.

Chad Ochocinco får en egen iphone-app, en egen talkshow, en egen dejtingsåpa… Eh. Vänta nu. Vad ger man till nån som redan har allt? Hmm. En ny quarterback, får det bli.

Armando Galarraga får sin perfekta match av MLB-statistikerna. Jim Joyce får nya kontaktlinser, och slipper döma i Detroit igen. Alla vinner.

Joakim Noah får ett svenskt pass och en kallelse till nästa läger på Bosön.

Tampa Bay Lightnings Mattias Öhlund får Aretha Franklins ”Greatest Hits” (långsökt? Äh, ni får tänka lite).

Publiken i Air Canada Center får en cistern med hjortronsylt att ha till våfflorna.

USA-bloggens Stefan Persson får en ackreditering till Super Bowl.

Rex Ryan får ett par öronproppar, så att han slipper höra skämt som: ”Det är klart att han har en fetisch för fötter. Han kan ju inte se sina egna”.

Bruce Boudreau får en fucking great christmas med mamma och resten av familjen.

God Jul!
/Mattias, Petter & Stefan.