AFC
Första seed: Denver Broncos, direktkvalificerade för andra rundan.
Andra seed: New England Patriots, direktkvalificerade för andra rundan.

Lördag 22.35: Indianapolis Colts–Kansas City Chiefs
Colts går in som knappa favoriter. Man vill ju hellre ha hemmalagets quarterback Andrew Luck, än gästernas Alex ”Captain Checkdown” Smith om matchen ska avgöras på en sista drive. Men om KC lyckas få ut ordentlig produktion av Jamaal Charles – Chiefs extraordinäre running back som kan vara MVP-tvåa bakom Peyton Manning – kanske det aldrig behöver komma till det.

Söndag 19.05: Cincinnati Bengals–San Diego Chargers
Här är Bengals klara favoriter. Ingen som såg Chargers nästan fucka upp det mot Chiefs reserver i en ödesmatch kan väl protestera mot det. Dock finns det både rutin och offensiva matchvinnare hos Chargers. Bengals kan aldrig vinna en Super Bowl med Andy Dalton som quarterback. Det var i och för sig precis vad jag sa om Baltimore Ravens och Joe Flacco ifjol…

NFC
Första seed: Seattle Seahawks, direktkvalificerade för andra rundan.
Andra seed: Carolina Panthers, direktkvalificerade för andra rundan.

Lördag 02.10 (natten mot söndag): Philadelphia Eagles–New Orleans Saints
Eagles, 10–6 och divisionsvinnare efter nattens bortaseger mot Dallas Cowboys, är rättmätiga – om än knappa – favoriter här. Saints har dokumenterat svårt utomhus och på bortaplan. Jag ser framför mig en anfallsglad, svängig historia med en och annan turnover. Philadelphia har +12 i den kategorin den här säsongen, Saints +/-0. Opportunistiska försvarsspelare med näsa för bollen kan täcka upp för andra svagheter i ett slutspel.

Söndag 22.40: Green Bay Packers–San Francisco 49ers
Med Aaron Rodgers på planen har Green Bay ALLTID en chans. Det såg vi i den dramatiska vändningen mot Chicago igår kväll. Nu möter man, förstås, ett försvar som är flera klasser bättre.  Packers är knappa underdogs trots hemmaplan. Alla ögon kommer vara på gästernas quarterback Colin Kaepernick, som trasade sönder Green Bay med 263 passing yards, 181 rushing yards och totalt 4 touchdowns i fjolårets slutspel. När lagen möttes i höstas satte han 27/39 passningar för 412 yards och 3 touchdowns. Har Packers försvarscoach Dom Capers ett svar för Kaep den här gången?

Duellerna, stjärnorna, snackisarna.
Sportbladet kopplade greppet på NFL:s sista grundserieomgång i söndagens tidning.
Klicka på bilden för en större, läsbar variant.
Om du vill hitta alla förutsättningar inför slutspelsjakten, kolla in det här inlägget.

Det är ett smutsigt jobb, men nån måste göra det.
Och med ”nån” menar jag NFL:s kommunikationsavdelning.
Här finns ett utmärkt dokument om du vill grotta ner dig i ALLA förutsättningar inför grundseriens sista omgång på söndag. Seedning, tie-breakers, divisioner, wild card-platser och så vidare.

Ändock – USA-bloggen ska göra ett försök att förenkla det hela litegrann, på svenska.
Här är vår guide till det viktigaste.

Inför sista omgången är åtta av tolv slutspelslag klara.

AFC först:
• Denver, New England, Cincinnati och Indianapolis är klara divisionssegrare.
• Kansas City har säkrat en wild card-plats.
• Miami, Baltimore, San Diego och Pittsburgh slåss om den sista biljetten i kväll. Ingen av dem har, bisarrt nog, ödet i sina egna händer. Alla behöver hjälp på något sätt.

Miami har bästa utgångsläget. De går till slutspel om något av följande inträffar…
…seger (mot New York Jets) + förlust för Baltimore ELLER seger för San Diego
…oavgjort (hey, det kan ju hända) + förlust för både Baltimore och San Diego
…oavgjort för både Miami, Baltimore och San Diego

Baltimore går till slutspel om något av följande inträffar…
…seger (mot Cincinnati) + förlust eller oavgjort för San Diego ELLER Miami
…oavgjort + förlust för Miami + förlust eller oavgjort för San Diego
…oavgjort + oavgjort för Miami + förlust för San Diego
…förluster för Miami och San Diego + förlust eller oavgjort för Pittsburgh

San Diego går till slutspel om något av följande inträffar…
…seger mot Kansas City + förlust eller oavgjort för Miami OCH Baltimore
…oavgjort + förlust för Miami OCH Baltimore

Pittsburgh går till slutspel vid…
…seger mot Cleveland samtidigt som Miami, Baltimore och San Diego förlorar.

Puh. Hängde ni med? Bra, då tar vi NFC:
• Seattle, Carolina och San Francisco är klara för slutspel, även om divisionstitlarna ännu inte är utdelade i NFC West och NFC South.
• Vinnarna av Chicago–Green Bay respektive Dallas–Philadelphia kniper varsin slutspelsbiljett i egenskap av divisionssegrare.
• New Orleans har greppet om den sista wild card-platsen, men om laget förlorar mot Tampa Bay samtidigt som Arizona slår San Francisco blir Arizona sista laget till slutspel.

Håll utkik i söndagens Sportbladet, då blir det mer NFL inför den dramatiska sista omgången.

I söndagens Sportbladet hade jag en krönika. Den dök aldrig upp på nätet, så ni får den här istället.

•••

En trasig hälsena – bland det absolut värsta som kan hända ett basketproffs.
Nu mer än någonsin behöver Jeffery Taylor sin omtalade träningsvilja.
Och Sverige måste klara ett EM-kval utan sin bästa, mest spektakulära spelare.

Nej, man kan ju inte beskylla NBA-svenskarna för att ha oförskämt mycket tur.
Båda slog sig fram från en undanskymd draftposition i andra rundan.
Båda har kämpat i bottenlag med intern turbulens och sparkade coacher.
Och värst av allt – båda slet av hälsenan i samband med sin viktiga andra säsong.

Få skador är så förödande. Speciellt i basket där man är så beroende av explosivitet.
För Jonas Jerebko var det en enorm kamp att komma tillbaka från sin olyckskväll i oktober 2010.
Nu tvingas Jeffery Taylor, 24, gå igenom samma sak.
Det är ett förkrossande bakslag.

Norrköpingssonen var mitt i det som skulle bli hans stora genombrottsår. Han snittade 24 minuter per match för ett lag som ligger på slutspelsplats. Och då har hans skytte ändå strejkat hela hösten – så mycket betyder Taylors försvar för Charlotte Bobcats, så uppskattat är hans solida lagspel.

NBA är en skoningslös industri. Det finns inga garantier för att samma roll väntar på honom när han blir frisk.
Men om någon har arbetsmoralen för att komma tillbaka fullt ut efter en allvarlig skada, så är det Jeffery Taylor.
Vi pratar om en kille som inte kunde skjuta trepoängare när han gick på college, låste in sig i hallen under sommaren, och inte kom ut förrän han avlossat sisådär 150 000 skott.
Plötsligt var han en av lagets bästa skyttar.

Träningsvilja, målmedvetenhet och en nästan läskig disciplin.
Det var de egenskaperna som tog Jeffery Taylor till världens bästa liga.
De egenskaperna kommer göra honom till en etablerad NBA-spelare igen – även om den avslitna hälsenan rånar honom på en del av hans naturliga superfysik.

Säsongen 2013/14 är över för den spänstige forwarden.
Jag skulle bli chockad om vi såg honom i EM-kvalet i augusti.
Även om han mot förmodan blir spelklar i tid, så kommer Bobcats aldrig släppa honom. Han är en av de tongivande unga spelarna i klubben. Ägaren Michael Jordan och hans stab lär vilja övervaka svenskens hela rehabperiod och försäsong.

Basketlandslaget tappar sitt vassaste offensiva vapen, sin bästa försvarsspelare – och en häftig publikmagnet. Talanger som Viktor Gaddefors och Ludvig Håkanson måste bli vuxna illa kvickt och producera mer. Efter årets EM i Slovenien vet vi att potentialen, och killer-instinkten, finns där.
Men den största stjärnan blir förstås Jonas Jerebko.
Ukraina 2015 är fortfarande inom räckhåll, så länge Detroit-proffset kommer hem och leder laget lika bra som han gjorde i det förra kvalet.

Känner ni hur det vibrerar, mullrar, slår gnistor?
NFL:s vecka 16, den näst sista omgången i grundserien, är här. Det känns som att sensationell, nervkittlande dramatik ligger i luften igen.

Det är väl just så här högsta hönset Roger Goodell och klubbarnas ägare föreställt sig att slutet av en säsong ska se ut, när de förändrat och förädlat sin produkt.
Inte bara för att slutspelsracet på många håll fortfarande är vidöppet, utan också för sättet spänningen kramats fram de senaste åren.
Quarterbacks, receivers och running backs nosar på rekordnivåer. Defensiva coacher sliter sitt hår för att deras adepter ska vinna kampen. En kamp mot såväl offensiva fysfenomen som en snävare regelbok. Oftast går det inte.

De två senaste omgångarna har det gjorts totalt 1703 poäng i NFL. 859 i vecka 14, och 844 i vecka 15. Det mesta någonsin över en tvåveckorsperiod, och de två högsta enskilda noteringarna i ligans historia.

Och det funkar ju.
Hur högljutt old school-försvarsromantikerna än beklagar sig över flag-football-regler, så älskar den breda publiken hur sporten ser ut idag.
30 av de 31 mest sedda tv-programmen i USA den här hösten är NFL-matcher.

Ligan är en ostoppbar underhållningsmaskin, omöjlig att värja sig mot när man väl står i dess väg.
Och jag kan knappt bärga mig tills fler svenskar upptäcker samma sak.

***

Om du vill grotta ner dig i slutspelsjakten och den exakta betydelsen av varje match, så rekommenderar jag den här behändiga guiden.

Själv missar jag inte de här tre rysarna, som samtliga sänds på TV10 ikväll:

19.00: Carolina Panthers–New Orleans Saints.
Ödesmatch i striden om NFC South. Vem hade trott det i början av oktober, när Panthers förlorade med 6–22 mot Arizona, hade 1–3 i vinst/förlust-kolumnen, och Ron Rivera var så gott som sparkad? Sedan dess har den pånyttfödde gamblern lett sitt lag till nio segrar på tio matcher. Den enda förlusten kom för två veckor sedan borta mot just New Orleans. Men ni vet vad de säger: Drew Brees i Superdome och Drew Brees on the road är inte riktigt samma grej.

22.25: Baltimore Ravens–New England Patriots.
Förutom att Ravens är regerande Super Bowl-mästare som slåss för att ta sig tillbaka till slutspel, så har de också ligans just nu hetaste special teamer: Justin Tucker. Han har inte missat ett field goal sedan den 15 september. I måndags mot Detroit sparkade han in samtliga Baltimores 18 poäng – inklusive den avgörande 61-yardaren (!) i slutminuten. Efteråt föregick 24-åringen med gott exempel och slog ett slag för fantasy football, på rikstäckande primetime-tv. Justin Tucker är inte en kicker – han är en rockstar. (Och en operasångare, visar det sig).

02.30: Philadelphia Eagles–Chicago Bears.
En showdown mellan ”Männen som kunde tala med quarterbacks”. Rookiecoacherna Chip Kelly och Marc Trestman har krossat alla tvivel. Nu vet vi att deras spelsystem funkar på högsta nivå. Eagles snittar 26,4 poäng (sjunde bäst i NFL) 414 offensiva yards (näst bäst) per match. Bears siffror är 29 poäng (näst bäst) 393,4 yards (sjunde bäst). Kelly och Trestman har fått killar som Nick Foles och Josh McCown (succévikarie tills Jay Cutler kom tillbaka förra veckan) att producera som storstjärnor. Ny poängfest inatt?

Vad missar du inte idag?

En tung dag för svensk basket, en tung dag för Charlotte Bobcats. Nyheten om att Jeffery Taylor missar resten av av NBA-säsongen – och med all sannolikhet inte spelar EM-kvalet 2014 – är bedrövande på flera nivåer.

Mest synd är det förstås om Jeffery Taylor, som hade sitt livs chans den här säsongen. Han har fått massor av speltid, ökat offensivt förtroende och en viktig roll i ett lag som ser ut att vara på väg mot slutspel för första gången på fyra år – och blott andra gången i klubbens historia.

Taylors adelsmärke är alltjämt försvaret, och det har hjälpt honom att förtjäna de 24 minuter per match han snittat under hösten. Hela Bobcats defensiva förvandling under nye coachen Steve Clifford är faktiskt remarkabel.
Förra säsongen släppte Charlotte in 108,9 poäng per 100 possessions – sämst i hela NBA.
I år är facit 97,9 poäng per 100 possessions. Fjärde bäst i ligan, och den främsta anledningen till att klubben redan nu vunnit 13 matcher – bara åtta färre än man gjorde på hela förra säsongen.

Självklart kommer Bobcats sakna den hängivne svensken på egen planhalva. Med tanke på att 20-årige forwarden Michael Kidd-Gilchrist har en fraktur i handen, inte är tillbaka förrän i januari och dessutom omnämns i trejdrykten…well, klubben har problem på position 2/3.

Mitt tips är ändå att vi får se Charlotte i slutspel i april, precis som Jonas Jerebkos Detroit. Eastern Conference är såpass svagt att båda lagen ska kunna bita sig fast bland de åtta bästa..
Två svensklag i NBA-slutspel – det är häftigt.
Förjäkla trist att den ene är skadad och att den andre har ont om speltid, bara.

Den 8 december 2013 var, utan överdrift, den galnaste NFL-söndagen jag varit med om.

Dramatiken. Väderkaoset. Prestationerna. Rekorden. Skadorna.

Ta bara Baltimore Ravens mot Minnesota Vikings. Med 2.05 kvar av fjärde quartern hittade Joe Flacco sin comebackande tight end Dennis Pitta för en touchdown, 15–12 till Ravens. Avgjort? Knappast.
Touchdown Vikings, touchdown Ravens, touchdown Vikings, touchdown Ravens.
29–26, slut.
Lagen bytte alltså ledning FEM gånger de sista 125 sekunderna.

Dagens mest bisarra var nog Philadelphia Eagles–Detroit Lions. Ett tag var det här allt vi såg, typ:

Inför matchen var spelbolagens över/under satt till 54 poäng. I takt med att väderleksrapporterna trillade in före avspark sänktes linan till 52,5. Till 50. Till 48,5.
När matchen kommit igång, kunde du livespela på över/under 20,5 poäng. I halvtid ledde Lions med 8–0.
Hur många poäng det blev till slut? 54, såklart. Eagles vann med 34–20, efter att ha vunnit fjärde quartern av Snow Bowl med 28–6.
Helt. Jäkla. Galet.
Kolla bilderna från matchen här, riktigt coola.

Och how ’bout them Patriots! När Clevelands Jordan Cameron fångade en touchdown med 2.39 kvar, och Browns drygade ut ledningen till 26–14, var vi redo att räkna in en rejäl skräll. Men Tom Brady ville annorlunda.
01.01: Touchdown till Julian Edelman. Patriots 21, Browns 26.
00.31: Touchdown till Danny Amendola. Patriots 27, Browns 26.
Slut.
”Patriots lyckas alltid. Jäklar vad jag hatar dem”, messade min Jets-älskande arbetskamrat Calle.
Och:
”Man skulle göra en sammanställning på alla gånger Patriots fått hjälp med att vinna”.

För de som tror på karma var avslutningen av Pittsburgh Steelers–Miami Dolphins något alldeles extra.
För 10 dagar sedan klev Steelers coach Mike Tomlin in över sidlinjen.
I går klev Antonio Brown ut över sidlinjen.
Miraklet uteblev, Miami höll med nöd och näppe fast vid 34–28-ledningen, Pittsburghs slutspelsdrömmar är nu definitivt krossade.

Och vad hade vi för individuella prestationer att uppmärksamma då? Nä, bara 397 yards och 4 nya touchdowns av Peyton Manning. 217 rushing yards och 2 touchdowns av LeSean McCoy. Ett 64-yards field goal av Matt Prater, nytt NFL-rekord. 185 totala yards av Josh Gordon, som just nu toppar hela ligan med 1400 receiving yards – och då missade 22-åringen två matcher på grund av avstängning.

Totalt, trots det tunga vädret på flera arenor, blev det 90 touchdowns den här söndagen. Nytt rekord för en enskild dag i NFL.

Men allt var inte positivt: Rob Gronkowski fruktas vara förlorad för resten av säsongen med avslitna korsband. Usch. Ska man sammanfatta Gronks liv i tre ord blir det: Touchdowns, party, skador.

Även Tyrann Mathieu, det unga yrvädret i Arizonas secondary, pajade knät igår. Dessutom skadade sig såväl Reggie Bush som Adrian Peterson och deras status framöver är osäker.

Kvällens toppmatcher då? På Sunday Night Football visade New Orleans Saints klassen med en 31–13-seger mot Carolina Panthers. Timmarna dessförinnan förlorade Seattle med 19–17 i San Francisco (domarnas fel, tyckte Richard Sherman).

Och trots all den här gnistrande underhållningen kan vi faktiskt, i teorin, ha omgångens bästa match kvar. Chicago–Dallas på Monday Night Football, 02.30 natten mot tisdag, livsviktig för slutspelsjakten, seriös shootout-potential.

Jisses, vad jag älskar den här sporten.

Vi är ju både old-school och new school här i USA-bloggen. Å ena sidan älskar vi aggressiva, fysiska försvar och springspel. Å andra sidan är vi suckers for quarterbacks med det lilla extra, som kan improvisera och sprinta iväg själva.

Med andra ord: San Francisco 49ers–Seattle Seahawks ikväll är en dröm-matchup. 22.25 smäller det, och vi laddar upp rejält i Sportbladet. Så här ser mittuppslaget ut i söndagens tidning:

Vi betygsätter båda lagen – anfall, försvar, special teams, coachning (det är bara att gå till attack i kommentarsfältet när du inte håller med).
Vi berättar om NFC West som gått från slagpåse till en division av högsta klass.
Och vi grottar förstås ner oss i NFL:s just nu bästa rivalitet, med spelare som inte gillar varandra och två coacher som förmodligen gör det ännu mindre.

Om du vill läsa, har du tre vägar att gå:

1) Trotsa väderhelvetet, rusa ner till tobakshandlaren och köp en hederlig gammal papperstidning (rosa sidor!).
2) Bli medlem i Plus och ladda ner tidningen till din surfplatta eller intelligenta ringningsapparat.
3) Läs hela paketet på Sportbladet.se.

Eftersom jag redan skrivit sisådär 8000 tecken i dagens tidning, ska jag inte tjata mer om den här matchen nu. Här är tre andra höjdpunkter i kvällens NFL-omgång:

19.00: Philadelphia Eagles–Detroit Lions.
Båda lagen är 7–5 och slåss med näbbar och klor för att vinna sina respektive divisioner. Spänning, känslor och allt det där. Men framför allt: Vilken sprakande football det kan bli! På ena sidan har vi anfallsgurun Chip Kellys högoktaniga skapelse, på andra sidan har vi gunslingern Matthew Stafford och den monstruöse Calvin ”Megatron” Johnson. Las Vegas har satt över/under på antalet poäng till 54 – veckans högsta siffra. Bli inte förvånad om den överträffas.

19.00: Cincinnati Bengals–Indianapolis Colts.
Colts running back Trent Richardson har dunderfloppat, sedan klubben bytte till sig honom i utbyte mot ett draftval i första rundan 2014. Nu har 22-åringen blivit petad av Donald Brown – självaste Dammit Donald! – och mår inte bra. Trent sökte upp veteranen Reggie Wayne för vägledning, och fick tre enkla tips:

– Do better. Practice harder. Study longer.

Kanske något för hela Colts att tänka på. Trots åtta segrar på tolv matcher är det oroligt i Indiana. Spelet imponerar inte och man har skakat om en del i laguppställningen. Nu är man klara underdogs i ett bortamöte med en annan divisionsledare. Min tanke: Är det inte i just ett sånt här läge som Andrew Luck chockar alla och leder Indianapolis till en dominant seger?

02.30: New Orleans Saints–Carolina Panthers.
Sunday Night Football, toppmöte i Superdome, fullblodsproffsen Al Michaels och Cris Collinsworth i kommentatorsbåset. Livet blir inte mycket bättre. Man skulle lite slentrianmässigt kunna kategorisera det här som en klassisk offense vs defense-batalj, där ”something has got to give”. Men jag tror att det finns genuin shootout-potential här. Panthers dynamiske quarterback Cam Newton kan, på en av sina bra kvällar, hålla jämna steg med Drew Brees.

Vad ser du framemot ikväll?

Hur stor är Kobe Bryant?
Well, hans kontraktsförlängning slog ut beskedet om Derrick Rose – som missar resten av säsongen efter sin knäoperation – vad gäller medieutrymme.
Det säger allt.

Kobe Bryant är en levande legend, en global ikon.
Men är han värd de 320 miljoner kronor Los Angeles Lakers ger honom över säsongerna 2014/15 och 2015/16?
Ur affärssynvinkel – ja, solklart.
Ur sportslig synvinkel – nä.

Han slet av hälsenan i april, han fyllde 35 år i augusti.
Han vill väldigt gärna vinna den där sjätte NBA-titeln.
Men inte så gärna att han var villig att offra sin status som världens bäst betalde basketspelare.

Jag lägger inte in några värderingar i hans beslut, jag konstaterar bara fakta. Att det var klubben som ouppmanad erbjöd kontraktet – ”ingen förhandling”, enligt Kobe själv – spelar liksom ingen roll. Nog kunde han ha sagt ”schysst, men jag gör som Tim Duncan och Kevin Garnett och nöjer mig med 10–11 miljoner dollar om året”. Om han ville.

I NBA begränsas även de mäktigaste klubbarna av lönetaket. Att Kobe drar in båtlaster med pengar till familjen Buss ändrar inte på det faktumet.

Till sommaren väntas Los Angeles Lakers ha sisådär 22 miljoner dollar att lägga på free agents (utan Pau Gasol under kontrakt). Det är inte tillräckligt för att förvandla det här laget till en titelkandidat.

Nä, jag tror att Kobe Bryant har hissat Larry O’Brien-trofén för sista gången.

•••

Derrick Rose-historien är ju bara för sorglig. Två säsonger, mitt i karriären, helt utraderade. Frågan är om 25-åringen någonsin kan bli samma explosiva spelare som igen.

•••

En liten svenskkoll hinner vi med.

Jonas Jerebko fick fem minuter i fjärde quartern av Detroits utklassningsseger mot Milwaukee (113–94). Han var Mr 100%, satte tre av tre skott (en trepoängare) för totalt sju poäng, och tog en retur. Den svenske landslagsforwarden har hittills fått nöja sig med några ströminuter här och där. I de två senaste matcherna har dessutom Charlie Villanueva klättrat förbi honom i rotationen, vilket är bekymmersamt. En trejd är nog Jerebkos bästa chans att få stabil, tvåsiffrig speltid varje kväll.

Stjärncentern Al Jefferson var tillbaka i Charlotte, men det hjälpte inte hemma mot Boston. Förlusten med 86–96 får betecknas som en klar besvikelse. Norrköpingssonen Jeffery Taylor fick som vanligt stort förtroende som lagets sjätte spelare. 27 minuter, 7 poäng (3/6 FG, 1/2 3P), 3 returer och 1 turnover. Dessutom -22 i plus/minus-kolumnen. Ouch. Den här kvällen vill nog Bobcats glömma snabbt.

•••

Tre höjdare från den gångna NFL-omgången:

1. Eddie Lacy. 31 touches, 158 yards, 1 touchdown. Inte så tokigt av en liten tjockis.

2. Carolina Panthers. De är, som man säger, for real.

3. Justin Tucker. Javisst! En kicker! Har man sparkat in tjugotvå raka field goals, varav fyra i kylan och blåsten mot New York Jets i söndags, så platsar man på den här listan. Kan sorgligt nog vara Baltimores bästa anfallsvapen just nu.

Tre bottennapp från den gångna NFL-omgången:

1. Washington Redskins. Man börjar ju undra. Kanske ligger det något i alla de där rapporterna om osämja och brist på ledarskap?

2. Cold Weather Peyton. Inte riktigt samma grej som den äkta varan.

3. Oavgjort mellan Green Bay och Minnesota. Om jag vill se kryssmatcher tittar jag på Gefle IF. Det här dög inte, och det visste Vikings-försvararen Jared Allen också:
– I view it as a loss, personally. We gave up a 16-point lead in the fourth quarter. I don’t have a sister, but I’m going to say it’s like going to prom with your sister.

Johnstown, alltså.
Men det är egentligen Charlestown vi snackar om. Staden och hockeylaget i ”Slapshot”.
Tro det eller ej, men USA-bloggen har varit i samma arena som den klassiska filmen spelades in. Vi har gått i Reggie Dunlops fotspår. Vi har lutat oss mot samma utvisningsbås som bröderna Hanson frekventerade. Vi har stått under Jim Carrs kommentatorsbås.
Galet, vi vet.

Matchen: Johnstown-Wenatchee, 1-5.
+++
NAHL är en andra klassens juniorliga, med 24 lag spridda lite varstans över USA. Den här matchen bjöd verkligen på juniorhockey, med allt vad det innebär. Vi tolkade på förhand tabellerna som om hemmalaget skulle dominera, men det stämde inte alls. Wild hade några små, spelskickliga lirare som gjorde lite som de ville. Men vet ni vad det sjuka är? Wild hade en svensk andrekeeper. Gustaf Johansson, tidigare i Brynäs juniorlag, såg matchen från bänken.

Arenan: Cambria County War Memorial.
++++
Vilken underbar liten hockeylada. Rätt modern på sina ställen, men fortfarande med en känsla av ”Slapshot”. Det finns till och med ett ”Slapshot”-museum i arenan. Det består av 15 bilder och en matchtröja, men hey, det är fortfarande ett museum.

Publiken: Cirka 2200.
++
Vi var tydligen på Scout Night. Vi borde nog valt Faith & Family Night i stället. För igår tyckte arrangörerna att det var en bra idé att krydda introt med 400 väldigt exalterade scouter i åldrarna tre till sex år (ungefär). Innan kidsen hunnit halkat av isen var matchen försenad i fem minuter. Men fine, ingen katastrof.
Den kom sen.
Någon smartskalle utrustade sedan dessa kids med varsin cowbell. DET RINGER FORTFARANDE I MITT HUVUD.
Man kan lugnt säga att Christopher Walken hade varit nöjd.

/Stefan.