I den kungliga familjen av rock n´roll finns det bara en kung – idag skulle Elvis Presley ha fyllt 80 år, och detta vill vi så klart fira. Vi tar oss en tillbakablick på stjärnans liv, och lyssnar samtidigt på de guldkorn som kommit att bli milstolpar för 1900-talets musikkultur och dess utveckling. I spellistan här nedanför hittar du några av Presleys mest populära låtar, men också några mindre kända spår som än mer visar på varför Presley kom att bli en oöverträffad stjärna.

Elvis Presley är tidernas bäst säljande soloartist inom populärmusiken. Men hans artisteri blev också betydelsefullt på andra sätt. Presley bidrog till att den förr så tabu-belagda afroamerikanska musiken tog plats i rocken, och blev på så sätt en kontroversiell katalysator för acceptansen av ”the Black culture” i USA. Hans existens kom också att ha stort inflytande över de kommande 50 årens populärmusik och ungdomskulturer.

Med en säregen röst, sensuellt skakande höfter och en cool personlighet blev Elvis dessutom föremål för unga kvinnors beundran, och någon som framkallade avundsjuka hos de flesta unga män. Som Leonard Bernstein en gång sa: ”Elvis Presley är den starkaste kulturella kraften för 1900-talet”.

Elvis växte upp i Tupelo, Mississippi, men flyttade vid 13 års ålder till Memphis, Tennessee. Snart skulle han komma att bli den största musikexporten från staden som också huserade med stjärnor som Aretha Franklin, Jerry Lee Lewis, Johnny Cash, Roy Orbison, Otis Redding, och B.B. King.

Presleys första singel, ”Heartbreak Hotel”, släpptes 1954 på etiketten RCA och blev början på en fantastisk serie hits som gjorde Elvis till en stjärna med en överväldigande kommersiell succé. Beroende på vem som räknar har man uppskattat att Elvis gjorde mellan 655 och 711 inspelningar. År 2011 hade stjärnan spelat in 167 guld- och platinaalbum och singlar. Enligt RCA har Presley sålt över en biljon skivor.

Elvis karriär fick ett avbrott i och med hans militärtjänstgöring 1958 till 1960. Men under den tiden lyckades han ändå pricka in 10 stycken topp 40-hits.

60-talet blev mer turbulent, vilket till stor del berodde på Presleys försök att göra karriär som skådespelare i Hollywood. De frustrerande fansen kritiserade detta och menade att Presley övergett sina musikaliska rötter. Men allt förläts i och med sångarens uppmärksammade comeback 1968, vilken inleddes med en lång period av turnerande. Den nya Elvis-epoken fick sitt klimax med 1973 års historiska Aloha From Hawaii – den första konserten att livesändas i TV via satellit.

Trots en återuppväckt karriär och miljontals fans omkring sig började Presley själv må allt sämre. Utmattad av ett helt liv i rampljuset och många år av missbruk försämrades hans hälsa drastiskt och 1977, vid 47 års ålder, dog Elvis Presley i sitt hem i Graceland.

Men Presleys bortgång ledde bara till att kulten kring honom ökade. Detta bidrog också till att det kom fram ett stort antal imitatörer. Vid tiden för sin död fanns det omkring 170 kända ”ETAs” (Elvis Tribute Artists). År 2000 uppskattade man att dessa hade ökat till cirka 85 000 världen över. Även om de tusentals personer som ägnat sitt liv åt att imitera ikonen kan sägas ha haft en trivialiserande effekt på Presleys image, visar det också på det enorma inflytande som sångaren faktiskt hade på sin omvärld.

Elvis Presleys liv är en historia om amerikansk succé, men också den om en amerikansk tragedi. Kanske är det också därför som vi inte släpper taget om sångaren och hans fantastiska musikskatt.

“I’m not really a songwriter – I’m an interpreter. So in a sense I am an actress first and foremost. I act out the songs, and I lead with my heart.”

Diana Ross föddes i Detroit, Michigan den 26 mars 1944. Hon började sjunga tidigt, och bildade redan under tonåren den välkända rnb-gruppen The Supremes. Detta följdes sedan av en lång och mycket framgångsrik solokarriär. Ross har sålt över 100 miljoner album världen över, och har av Guinness Rekordbok konstaterats vara ”en av musikhistoriens mest framgångsrika kvinnliga artister”.

The Supremes

The Supremes blev soundet för det optimistiska efterkrigs-Amerika, och fick rollen som ledstjärna för en ny och ljus framtid. Den välkända Motown-grundaren och producenten Berry Gordy signade The Supremes 1961, varpå trion fick en rad hitsinglar under 1960-talet – de flesta av dem skrivna av det fantastiska låtskrivar-teamet Holland-Dozier-Holland. Många av deras största hits från den här epoken har senare blivit klassiker: ”Where Did Our Love Go?” (1964), ”Stop! In the Name of Love” (1965) och ”Someday We Will Be Together” (1969) – är bara några av dessa.

I mitten av 1960-talet var The Supremes stora internationella stjärnor, och deras album ”The Supremes A’ Go-Go” (1965) blev det första albumet av en kvinnlig grupp som kom att placera sig högst på topplistorna. Gruppens förmåga att nå ut till många olika publiker var viktig för deras genomslagskraft, och det går utan tvekan att säga att The Supremes rev ner flera barriärer när det kommer till ras- och etnicitetsfrågor. I slutet av decenniet blev det dock svårt för gruppen att hålla ihop med allt som hände runt omkring dem, och de förlorade ett stort antal lyssnare. Kvaliteten på deras låtar blev också sämre i och med Holland-Dozier-Hollands beslut att sluta jobba för Motown. I januari 1970 spelade Diana Ross & The Supremes sin sista konsert tillsammans i Las Vegas. En viktig era inom amerikansk populärmusik tog slut, och en ny tog vid.

Diana Ross

Efter uppbrottet från The Supremes fick Diana Ross väldigt snart en framgångsrik solokarriär som kickade igång med superhittarna ”Reach Out and Touch Somebody’s Hand” och ”Ain’t No Mountain High Enough” – båda från 1970. Ross dök också upp i flera storfilmer, där hon bland annat spelade rollen som Billie Holiday i filmen ”Lady Sings the Blues” (1972). Hon fortsatte att producera hitlåtar under hela 70-talet, vilket etablerade henne som en modern rnb-sångerska, och i slutet av 80-talet också som en ikon för discomusiken. 1980 släppte Ross ett av sina mest framgångsrika soloalbum, som innehöll klassiska hits som “Upside Down” och “I’m Coming Out”. Under 80-talet fick hon även stor succé med albumen ”Swept Away” (1984) och ”Eaten Alive” (1985), och självklart även som en del av supergruppen USA For Africa och låten “We Are The World”. 1985 gifte sig Ross med norrmannen Arne Næss Jr, vilket också gjorde henne till en stor favorit i Skandinavien.

När Diana Ross nu fyller 70 år har hon tagit ett steg tillbaka från de stora scenerna, men fortsätter fortfarande att vara en av 1900-talets starkast lysande stjärnor.

Beyoncé är en av världens största kvinnliga artister och när hon nu gästar Stockholm gör hon det inte bara som en framgångsrik sångerska, utan också som förebild för en stor mängd unga tjejer. Vi har pratat med Hanna Hull, 25 år och Beyoncé-fan, som just nu befinner sig utanför Globen i väntan på konserten.

Hej Hanna! Hur är stämningen utanför Globen just nu?

– Hej! Det är väldigt skön stämning här, närmast partystämning skulle jag vilja säga. Jag har precis tagit mig ut från Golden Circle-kön där jag har köat sedan 10 i morse för att få bra platser längst framme vid scenen. Jag har även träffat många kompisar från olika Beyoncé-forum som jag aldrig träffat förut så det var riktigt skoj.

Har du sett Beyoncé live innan?

– Nej det här är min första Beyoncé-konsert så du kan förstå att jag är peppad. Jag började lyssna på Beyoncé runt 2009 när ”I Am…Sasha Fierce” kom ut, och missade precis hennes Sverigespelning då. Sedan dess har det varit en enda lång nedräkning, och när jag fick höra att hon skulle komma hit igen så var jag bättre förberedd om man säger så. Jag köpte till och med två biljetter till spelningen – en sittplats i fall jag skulle lyckas bryta benet eller nåt, och en Golden Circle-biljett.

Vilka låtar hoppas du framförallt på att få höra i kväll?

– Under turnén har hon ju mestadels spelat låtar från de tidigare albumen och inte så mycket nytt. Men jag hoppas verkligen på att få höra nya ”Grown Woman” – då blir jag väldigt lycklig. Men sen är ju Beyoncé också känd för att göra nya versioner av sina tidigare hits och av andra låtar, och jag är till exempel väldigt spänd på att få höra hennes tolkning av The Verves ”Bittersweet Symphony” som hon i alla fall ska ha kört i går i Oslo.

Vad mer hoppas du på?

– Jag hoppas bara på supermycket av allting! Jag tror att det kommer bli riktigt coolt med Mrs.Carter-kläderna i viktoriansk stil som jag vet att hon i alla fall kommer ha på sig under öppningsnumret till ”Bow Down/I Been On”. Det kommer bli helt galet alltså, jag kommer spåra totalt!

Varför älskar du Beyoncé?

– Dels älskar jag ju musiken. De som avfärdar henne som en kommersiell radioartist har fel – det finns verkligen något speciellt i alla hennes låtar, och hon kommer alltid med något nytt. Dessutom är hon ju stark, snygg, tar för sig och är helt enkelt ”ghettofabulous”. Det är liksom mycket av allting: stort hår, höga klackar, påkostade kläder, bling bling och allt sånt som jag också alltid har älskat. Jag hör ju till dem som är helt besatta av Beyoncé, och jag tror att det beror på att jag kan identifiera mig så pass mycket med allt som hon står för.

Hur peppar du inför gigget just nu?

– Jag har ganska mycket kompisar som kommer gå i kväll så vi träffas innan och efter konserten och peppar tillsammans. Men under spelningen gör det inte så mycket om jag är ensam, då får jag ha upplevelsen för mig själv och kan njuta fullt ut.

—

Sångare, skådespelare och underhållare. Omtvistad, dyrkad och älskad – en sann legend på många sätt. Frank Sinatras karriär sträcker sig över stora delar av 1900-talet – från det sena 30-talet fram tills några år före hans bortgång 1998. ”Ol Blue Eyes” eller ”The Voice” var en röst som kom att påverka populärmusiken enormt mycket under 40-, 50- och 60-talet.

Frank Sinatras karriär kan grovt sett delas in i tre perioder och tre olika skivbolag. Han slog i genom på 1940-talet och blev då en tonårsidol med ett brett utbud av låtar som toppade listorna.

Efter att skivbolaget Columbia lagts ner, började en ny period då Sinatra i stället hamnade på Capitol och släppte några klassiska konceptalbum som kännetecknas av samarbetet med arrangören Nelson Riddle.

1961 startade Sinatra upp sitt egna skivbolag Reprise Records, som omedelbart fick stort genomslag, mycket tack vare albumet ”Ring-A-Ding-Ding!”. Tillsammans med Dean Martin och Sammy Davis Jr utgjorde Frank Sinatra också en del av Rat Pack – den i särklass mest hajpade skådespelargruppen vid den tiden.

1971 drog den då 55-åriga Sinatra sig tillbaka från musiken, men gjorde comeback bara några år senare. Han avrundade sin rika karriär med det ambitiösa albumet ”Trilogy: Past Present Future” (1980) . Framgångarna fortsatte under 90-talet med de uppmärksammade duettalbumen, som blev några av sångarens största försäljningsframgångar.

1995 gjorde Sinatra sitt sista TV-framträdande,. Tre år senare dog han, 82 år gammal, i sviterna av en hjärtinfarkt.

Under sina mest aktiva år, 1940-1980, hade Sinatra 209 singlar på Billboardlistan. Alla hans 56 album placerade sig även på Billboards albumlista. Frank Sinatra är inte bara en av musikhistoriens största artister, han är även en av dem som fått en asteroid uppkallad efter sig. På så sätt kommer han alltid ha en plats där han hör hemma – bland stjärnorna.

Här har vi samlat de bästa låtarna med Frank Sinatra!

Han kan ses som en av tidernas mest inflytelserika rockmusiker, och har kommit att inspireraa flera generationer av musiker. Jimi Hendrix hade en kometkarriär utan dess like, men som dock fick ett abrupt slut då stjärnan gick bort vid 27 års ålder.

James Marshall Hendrix (ursprungligen Johnny Allen Hendrix) föddes den 27 november 1942 i Seattle, Washington. Efter en uppväxt kantad av familjetragedier, började intresset för musiken växa under de tidiga tonåren. Det var i 15-års åldern som Jimi fick sin första egna elgitarr – en begagnad Supro Ozark, och denna kom att bli hans ständige följeslagare.

Efter att spelat i olika bandkonstellationer upptäcktes Hendrix 1966 av agenten Chas Chandler, som tog med honom till Storbritannien. Där tilldelades han två kompmusiker och tillsammans kom de att utgöra bandet ”The Jimi Hendrix Experience”.

Gruppen slog igenom på allvar 1967 med låtar som ”Purple Haze” och ”Hey Joe” samt med det efterföljande albumet ”Are You Experienced?”. Gruppen jobbade hårt och inom två år hade de släppt två album till: ”Axis: Bold As Love” och ”Electric Ladyland”. Framgångarna visste inga gränser, och i bakgrunden av Hendrix stod en hel uppsjö av skivbolag, bokare och agenter som ville tjäna pengar på honom. Hendrix själv var totalt ointresserad av att göra affärer och ägnade i stället en stor del av sin tid åt att ta droger och omge sig av unga, kvinnliga beundrare.

1969 upplöstes The Experience och plötsligt stod Hendrix utan kompband. Det var nu som det riktigt tunga drogmissbruket började förstöra för den unge Hendrix, och den 18 september 1970 hittades Hendrix död i sitt rum på Samarkand Hotel i London.

Det finns många myter kring Jimi Hendrix död. Förutom att ingå i den omtalade ”Club 27” (med kända artister som gått bort vid 27 års ålder) finns det delade meningar om dödsorsaken, där vissa menar att det var ett planerat självmord medan andra hävdar att det var en olyckshändelse eller kanske till och med ett mord.

Säkert är i alla fall att Jimi Hendrix var en av 1900-talets största rockmusiker, och att hans minne levt kvar långt efter hans död.

Här hittar du några av de bästa låtarna från Jimi Hendrix låtskatt!

Miles Davis är inte bara en av jazzens mest inflytelserika musiker någonsin – han kan också ses som en av de mest innovativa och nyskapande för sin tid. Att följa Davis karriär är att ta en resa genom jazzens utveckling från 1940-talet till början av 90-talet – genom bebop, cool jazz, via modaljazz och över till fusion.

Född 1926, lämnade Miles sedan sin hemstad St Louis 1944 för att studera musik vid Juilliard i New York. Efter att ha fått chansen att börja spela med jazzlegenden Charlie Parker blev Miles snabbt en del av stadens pulserande jazzscen, och 1948 startade den unge trumpetaren upp sin egen grupp – Miles Davis Nontas. Gruppen kan ses som banbrytande då de bröt med den klassiska bebopen och introducerade ”cool jazz”. Snart tog musikerlivet över och Miles hoppade av sina pågående studier för att i stället satsa på sin karriär.

Under hela 50-talet hade Miles Davis stora framgångar, bland annat med hyllade albumet ”Kind Of Blue” (1959), och i samarbetet med storbandsledaren Gil Evans. Succéerna fortsatte in i 60-talet med Davis nya kvintett (med bland annat Herbie Hancock vid pianot), som också blev kända som ett av jazzvärldens bästa liveband, och då främst inom improvisation. På 70-talet fortsatte Davis utvecklas och gick över till ett nytt sound som gick mer mot fusion och funk.

I mitten av 70-talet försvann Miles Davis från offentlighetens ljus då han isolerade sig hemma och började med ett allt mer destruktivt leverne. Under 80-talet slutade Davis med drogerna och återvände då till musiken och gjorde flera uppmärksammade konserter.

Miles Davis dog 1991, 65 år gammal. 2006 valdes Miles Davis in i Rock and Roll Hall of Fame.

Här hittar du några guldkorn från Miles Davis samlade låtskatt!

Pink Floyd är ett av tidernas största rockband, och har framförallt setts som tongivande inom den psykadeliska och progressiva rocken. I år är det 20 år sedan gruppen splittrades (även om de återuppstått flera gånger sedan dess), men fortfarande ses Pink Floyd som ett av de viktigaste banden för rockmusikens utveckling.

Det hela började 1965 med att de tre blivande arkitekterna – Roger Waters, Richard Wright och Nick Mason, slog sig i hop med den konstnärsstuderande Syd Barret. De startade ett rockband som senare skulle komma att kalla sig för ”Pink Floyd”. I början spelade bandet mest covers, men efter ett tag började de också skriva egna låtar. Det var framförallt Syd Barret som stod för låtskriveriet, och då oftast under påverkan av olika droger.

Pink Floyds första konsert hölls på den legendariska Londonklubben ”The Marquee”, och efter detta kom bandet snart att bli ett inneband i den musiktörstande storstaden. Bandet debuterade 1967 med singlarna ”Arnold Layne” och ”See Emily Play”, men kort därefter tog Syd Barrets missbruk överhand, vilket ledde till att han snart också lämnade bandet. Hans ersättare blev fotomodellen, gitarristen och sångaren David Gilmour.

Snart började det gå riktigt bra för bandet och efter flitigt turnerande fick bandet chansen att spela in sin första LP – ”The Piper At The Gates Of Dawn”. De efterkommande åren spelades flera plattor in, men det stora genombrottet kom först 1973 med ”The Dark Side Of The Moon”, som än i dag ses som ett av rockhistoriens bästa och mest banbrytande album. Succén följdes upp med ännu ett historiskt album – ”The Wall” från 1979. ALbumet kom också att bli till en spelfilm med Bob Geldof i huvudrollen.

Efter detta började motsättningarna inom bandet växa, och 1983 splittrades gruppen. Även om andra versioner av bandet sedan kom att återuppstå under de nästföljande åren kunde detta aldrig riktigt toppa de tidigare succéerna.

2008 fick Pink Floyd ta emot det prestigefyllda Polarpriset.

Här har vi samlat några av de bästa låtarna från Pink Floyds låtskatt!

The Rolling Stones är ett av världens absolut mest framgångsrika rockband genom tiderna. På dagens datum 1964 släppte The Rolling Stones sin självbetitlade platta i England. Den blev en av de mest sålda under året och låg som listetta i tolv veckor.

Historien börjar 1961, då skolkamraterna Mick Jagger och Keith Richards träffade gitarristen Brian Jones och startade en covergrupp ihop. Mick Jagger sjöng, Keith Richards och Brian Jones spelade gitarr, Ian Stewart piano, Dick Taylor bas och Tony Chapman trummor. En nobbad demoinspelning fick Taylor att lämna gruppen, som i samma veva tog namnet The Rollin’ Stones. Namnet kommer från en blueslåt med Muddy Waters. Taylor ersattes av Bill Wyman och trummisen Tony Chapman, som de övriga i bandet inte kom överens med, ersattes snart av en kompis till gruppen, Charlie Watts.

Efter några år som coverband släppte Stones sin första egna singel 1964 –”Tell Me”. Men det var först året efter, 1965, när de släppte skivan Out of Our Heads med singlarna ”(I Can’t Get No) Satisfaction” och ”The Last Time”, som bandet verkligen slog igenom, fick sin första listetta och dessutom lyckades erövra andra sidan av Atlanten.

Med nästa skiva, Aftermath (1966), som bara består av egenskrivna låtar, visade Jagger och Richards att de verkligen hade fått kläm på låtskrivandet. Men trots detta var bandet präglat av narkotikamissbruk och interna maktkamper mellan Brian Jones och Richards/Jagger. Managern Andrew Oldham hade tidigt insett värdet av att presentera bandet som en motpol, eller ett rufsigare alternativ, till Beatles. När Lennon, McCartney och de andra kastade in handduken 1970, var det få som kunde argumentera mot Stones egna uttalande om att de var ” the greatest rock and roll band in the world”.

Efter det kom hit-plattorna som på räls. Beggars Banguqet (1968), Let It Bleed (1969) och Sticky Fingers (1971) är väl alla tidlösa klassiker. Trots det var det riktigt stökigt inom gruppen och under inspelningen av Let It Bleed sparkades den tidigare bandledare Brian Jones. Inom loppet av ett år gick han bort, bara 27 år gammal.

Med fantastiska Exile on Main St (1972), som spelades in i Frankrike efter en tvist med den brittiska skattemyndigheten, nådde Rolling Stones toppen av sin karriär och albumet anses av många som deras bästa någonsin.

70-talet präglades av att ersätta gitarrister, minskad popularitet och problem med myndigheterna – både hemma i England och USA. 1975 blev gitarristen Ron Wood en fast del av bandet och med 80-talets början fick bandet ett nytt uppsving med albumet Tattoo You (1981), som bland annat innehöll öppningsspåret ”Start Me Up”. Resten av decenniet präglades av konflikter mellan Jagger och Richards, pianisten Ian Stewarts död 1985, Ron Woods drogproblem och trummisen Charlie Watts alkoholism. Många trodde bandets 25-åriga karriär i praktiken nu var över, men med Steel Wheels (1989) lyckades Jagger och Richards samarbeta igen och bandet gav sig åter ut på världsturné.

År 1993 lade basisten Bill Wyman ner och Darryl Jones tog småningom över hans plats. De fick en grammy för Voodoo Lounge 1994, släppte Bridges to Babylon 1997 och gav sig ut på ännu en världsturné. Under 2005, åtta år efter det senaste släppet kom A Bigger Bang (2005), som många tycker är deras bästa platta sedan början av 80-talet. Efter några månader av uppskjuten turnéstart, på grund av Keith Richards skallskada och efterföljande hjärnkirurgi, gjorde bandet ännu en världsturné, som skulle vara deras sista, under en tvåårsperiod från augusti 2005.

Gubbarna må komma upp i åldrarna (snart i 70-årsåldern) och det är ett under i sig att Keith Richard fortfarande kan stå på benen, men skam den som ger sig! I slutet av 2012 släppte Stones singeln ”Doom And Gloom”, som de säger ska vara deras sista singel någonsin, men vi får väl se. Från och med maj 2013 ger sig bandet än en gång ut på vägarna med turnén 50 & Counting.

Bob Marley har en närmast ikonisk status inom reggean. Med hits som ”No Woman No Cry” och ”Buffalo Soldier” lade Marley tillsammans med bandet The Wailers, grunden för den nya genren. Den här veckan firar gruppens klassiska album ”Catch A Fire” 40 år.

Trots stora framgångar hade Marley och bandet The Wailers till en början svårt att nå ut med deras nya och banbrytande rocksteady-sound. Efter att den amerikanska soulstjärnan Johnny Nash upptäckt Marley och hans grupp The Wailers under ett besök på Jamaica i mitten av 60-talet, var tanken att få gruppen att slå igenom på den amerikanska r´n´b-marknaden. Detta visade sig dock till en början mycket svårt, då publiken och dåtidens diskjockeys aldrig tidigare hört någon liknande musik.

Det stora genombrottet kom egentligen först i mitten av 70-talet med Johnny Nashs och Eric Claptons tolkningar av Marleys låtar ”Stir It Up” och ”I Shot The Sheriff” som båda blev stora hits. Med albumen ”Catch A Fire”, ”Burnin´” och ”Natty Dread” säkerställde Marley sedan sin internationella karriär.

Dock fick Marley under mitten av 70-talet fly från hemlandet Jamaica till Storbritannien efter att han och frun Rita Marley utsatts för ett mordförsök till följd av de politiska motsättningar som präglade landet under decenniet. Många var helt enkelt för rädda att Marley skulle lyckas påverka folkets åsikter med sin starka samhällskritiska röst.

Trots sin tidiga död – Bob Marley dog 1981, endast 36 år gammal till följd av en elakartad hjärncancer – har artisten kommit att vara tonsättande för reggean och de efterkommande decenniernas artister inom genren.

I Sverige har reggae under de senaste åren kommit att få allt mer uppmärksamhet. Med artister som Kapten Röd, Aki, Svenska Akademin, General Knas, Jeepstarr och Syster Sol har genren växt till sig rejält.

Trots detta har många musikjournalister och branschmänniskor länge varit kritiska mot genren och dess utövare. Reggean har inte ansetts fin nog, vilket Kapten Röd fick känna på efter att han kammat hem priserna för årets artist och Guldmicken på P3 Guld-galan 2012.

”…Det är en relativt liten scen artistmässigt, men den mängden folk som kommer på spelningar har aldrig varit överens med hur mycket reggaen hörs och syns i media. Men vi visste att publiken var stor. Det roliga är att jag under det här året har träffat på musiker som säger att de i och med min framgång själva fått hopp att lyckas trots att de representerar en samhällskritisk musikgenre som annars anses vara okommersiell, eller till och med känns ovälkommen, i vissa sammanhang…”

Citatet kommer från en intervju som Ametist Azordegan gjorde med Kapten Röd för Gaffa förra året.

Reggaen fortsätter att beröra, så väl motståndare som anhängare. Och intresset för Bob Marley och hans rastafari-religion ser inte ut heller ut att sina. Förra året kom den brittiska dokumentären ”Marley” som målar en bild av artistens liv ut på DVD, och samtidigt fortsätter stjärnan sälja skivor som aldrig förr. Bob Marley är en riktig legend, som på många sätt lever än.

Här hittar du några av Bob Marleys bästa låtar!

I dag är det dags för min personliga favoritartist alla kategorier – Bob Dylan!

Under vintern 1961 drog Bob Dylan från Minnesota till New York för att träffa sin mentor Woody Guthrie. Resan blev starten på en väldigt speciell historia som hittills varat i över sex årtionden. Bob Dylans sångkarriär är helt enkelt i en klass för sig – han är en oslagbar poet och en makalös sångare (ingen sjunger som Bob) medan han personifierar mycket av den amerikanska (och europeiska) musikutvecklingen under efterkrigstiden.

Dylan kom till Greenwich Villages folkscen som en liten pojkspoling, men utvecklats snabbt från följeslagare till ledare. Han tillhörde den etablerade proteströrelsen och skapade sitt eget, unika universum. I mitten av 60-talet tänjde han på de flesta gränserna för acceptabelt beteende inom folkgenren: övergången från akustiskt till elektriskt är vida känd, han utmanade formatet med sex minuter långa ”Like A Rolling Stone” och han skrev texter och melodier som ingen annan.

För exakt 50 år sedan, den 12 april 1963, hade Bob Dylan sin första stora solokonsert i New Yorks Town Hall. För två dollar kunde du se Bob spela 24 låtar.

Bob Dylan har alltid gått sin egen väg och han har genom åren visat en förmåga att överraska, komma tillbaka, utvecklas och förnya sig. Lyssna bara på några av hans senaste album – de är nämligen bland hans bästa. Bob Dylan har hållit vad han lovade 1961: han blev Woody Guthrie mest trogne lärjunge, en konstant kringflackande konstnär som aldrig vilar.

De här 70 låtarna hyllar en viktig 70-åring med några av hans – och populärmusikens – bästa ögonblick. Grattis, Bob!