Knappast någon kan ha undgått att Tiger Woods uppenbarligen är en notoriskt otrogen man. Vad som började med en bilolycka visade sig vara en svårt infekterad historia om svek, svartsjuka och en allt längre rad älskarinnor.

Dramaturgin är tacksam.

Först är världens meste golfspelare skadad i en olycka. Bara en sån sak. Att sedan hans – svenska – fru Elin räddar honom genom att slå sönder rutan med en golfklubba ger historien en extra krydda av dramatik. När det senare visar sig att golfklubban kanske inte alls var där i syfte att rädda någon ur en kraschad bil, att Tiger kanske var drogad, att Elin i själva verket varit utom sig i ilska och kanske förtvivlan för att hon misstänker sin man för otrohet men vägras se de sms som skulle kunna ge henne sanningen, att Tiger Woods svarar på hennes önskan om svar med att fly hemmet i sin bil, möjligen drogpåverkad och han senare erkänner offentligt att han haft mer än en älskarinna, ja då jublar tabloiderna. Såklart. För att sex säljer. Svartsjuka och otrohet säljer. Särskilt när det drabbar vad som hittills setts som den perfekta familjen. 

Att Tiger Woods dessutom är miljardär på grund av det varumärke han byggt upp som den perfekte familjefadern gör att det faktiskt finns ett allmänintresse som motiverar publicering av historien, hur snaskig den är.

Intresset för paret har varit outstanding den senaste veckan, med all rätt. Och diskussionen handlar om allt från varför kvällstidningarna frossar så i andras privatliv, till mer filosofiska diskussioner om tvåsamhet, svartsjuka och otrohet.

Jag tycker att Jan Helin har förklarat väldigt bra varför Aftonbladet följer händelseutvecklingen med sådan iver, och antalet kommentarer, bloggposter och klick på texterna tyder ju på att folk faktiskt är intresserade. 

Och jag vill lägga till en egen kommentar, eller ett par. Jag blir nämligen lätt frustrerad över alla som säger att otrohet är parets ensak, något privat som ingen annan har med att göra. Jag håller inte med. Inte alls. Det är som att säga att alkoholism är en privatsak, som ingen annan har med att göra. Och den attityden ställer till det som fan för personer som lever med alkoholister. För äkta män och fruar och barn som ska försöka dölja och hålla det inom familjen, för att det är något skamligt och privat.

Men alltså. Om giftemål och barnafödande anses vara allmän egendom och något som man ska berätta högt och ljudligt och annonsera i tidningen, var för är då skilsmässa eller annat trassel i familjen ”privat”?

Jag ser ingen annan anledning än att folk inte orkar ta i andras smuts. Man delar gärna andras glädje, men bekymmer får folk gärna hålla för sig själva.

Vad gäller tvåsamhetsdiskussionen, den om att det skulle vara förlegat och idiotiskt att tro sig ha äganderätt över en annan och att otrohet är något naturligt och bra säger jag bara en sak; jag lägger mig inte i hur andra väljer att leva sina liv, så länge de inte skadar någon annan. Är man två personer som är överens om att ha ett öppet förhållande, dela med sig sexuellt, känslomässigt och på andra sätt till andra, så är jag helt okej med det. Men om två personer kommit överens om trohet är det tamigfan kriminellt när den ene parten tar saken i egna händer, går bakom ryggen på den andre och sen har mage att ljuga och förneka det.

Och det angår andra. Det angår andra lika mycket som alkoholism eller kvinnomisshandel. Civilkurage mina vänner, civilkurage! Jag tycker det är bra att otrohet diskuteras, jag tycker inte att det är mer privat än att man ingår äktenskap. Herregud, man lovar inför Gud och vittnen att vara trogen, då bör vittnena få någon slags talan när man bryter löftet, eller?

Att utsättas för den sortens notoriska otrohet som Elin blivit, att misstänka men inte veta, att vilja veta men få lögner kastade i ansiktet, det är att likna vid psykisk misshandel och det kan vara precis lika illa som fysisk, och omgivningen borde reagera lika starkt på det som på fysisk misshandel eller våldtäkt, även om det inte är juridiskt kriminellt. Det är fortfarande förbaskat oetiskt och taskigt.

Och på grund av ovanstående argumentation är det bra att tidningarna skriver om Elin och Tiger. Det är bra att otrohet och svartsjuka diskuteras, och man blir ju nästan kär i Jesper Parnevik som står upp för Elin. Tänk om fler män (och kvinnor) stod upp och faktiskt ställde otrogna bekanta mot väggen och ställde sig på den bedragnas sida istället för att stoppa huvudet i sanden och säga att det är deras privatsak. Att göra andra illa i nära relationer ska inte vara en privatsak, för så länge det anses vara det skapas bara obegränsat med utrymme för dom som vill göra illa att göra det, eftersom ingen kommer att bry sig om något som är privat. 

Uppdaterat: Jag har nu utvecklat mitt resonemang om otrohet utan att blanda in journalistik.

Jag är sjuk. Sådär jättesjuk så det är jättesynd om mig. Nästan som om jag vore man. Jag har läst en massa idag men lyckas inte riktigt få ordning på tankarna när jag ska skriva ner saker så det blir inga vettiga analyser alls, men jag vill ändå dela med mig av några grejer:

Blogge Bloggelito lägger ner. Jag hör inte till dem som tror på bloggdöden, inte än, inte i år och inte nästa år heller. Att alla inte orkar eller känner för att byta plattform är inget konstigt som tyder på några större strukturförändringar den närmaste tiden. Däremot är det tråkigt att Blogge raderar hela bloggen. Även om han inte vill skriva mer vore det kul att kunna gå tillbaka och läsa, vissa av hans saker är rent historiska, som exempelvis myntandet av ordet bloggbävning som nu inte längre går att att länka till.

Har kikat på den nya rödgröna bloggen också.

Det är för tidigt att recensera den. Initiativet är bra, men tyvärr verkar det som om partiledarna Lars Ohly, Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson tänkt använda bloggen som megafon, jag ser inte till några reaktioner på de kommentarer de fått och det är lite trist. Å andra sidan är jag inte förvånad. I somras träffade jag Mona Sahlin och gjorde en spontan intervju med henne om hennes twittrande. Hon förklarade att det inte gick att få ut budskapet med så få tecken. Jag undrar om det inte finns någon i hennes och de andra partiledarnas närhet som kan förklara för dem att det handlar om att bygga relationer och trovärdighet, om att lyssna och konversera, och inte om att pumpa ut propaganda? Gudrun Schyman har förstått det. Liksom Göran Hägglund.

Alex Schulman har gett sig in i jämställdhetsdebatten. Älskade Dumburk har förmodligen rätt när hon antar att han spelar dum, läs hennes lysande postning när hon förklarar varför språket är viktigt. Läs också kommentarerna där hon utvecklar ytterligare. Kommentarerna hos Alex gör mig lite rädd, däremot.

Lite relaterat till det här med jämställdhet är Sten Magnussons postning om kvinnor. Grovt generaliserande och skulle kunna få mig att gå igång och säga emot på flera punkter, men jag orkar inte. Det finns säkert andra som gör det?

Uppdaterat: Andra som bloggat om Blogges försvinnande från blogghimlen är Mickey, Opassande, Stationsvakt, Kjellberg, Loke och Bea.

Hej alla.

Jo jag vet att den här bloggen varit lite eftersatt. Just nu försöker jag samla tankarna och sortera. Tankarna som uppstod när jag i helgen bevistade Sweden Social Web Camp (SSWC). Det var stort. Bland det största jag varit med om och jag är helt säker på att det är en sån happening som det kommer att talas om i euforiska ordalag om tio år, ja kanske tjugo. Jag ska inte tråka ut er som inte var där med fler detaljer, däremot kommer det inom överskådlig tid att komma en del poster utifrån funderingar som föddes där, om framtiden, om journalistik, om internet i stort och andra mer eller mindre viktiga saker.

Först ska jag såklart sammanfatta veckans bloggteman tid och pengar. Men allra först, några snabba tips om viktiga saker som tagits upp i bloggvärlden på slutet, för er som händelsevis har missat.

Ni kanske minns posterna om döden, och våra digitala testamenten. Där konstaterades bland annat att fantastiska bloggerskan Alter Egos blogg stängts ner på grund av ett missförstånd gällande en räkning till webbhotellet. Nu har någon annan övertagit hennes domän, resonerar.se. Tonårsmorsa är upprörd, och Jardenberg skriver att vi behöver K-märkning av domäner för att liknande saker inte ska kunna hända. Jag är nog lite mer inne på Jonathan Sulos resonemang, att det är innehållet och inte domänen som ska skyddas. Problemet med Alter Egos domän är ju inte att den används, utan att innehållet försvann och bevarandet av hennes blogg inte reddes ut ordentligt medan tid fanns.

Vad jag däremot tycker är jättetråkigt är att RSS-feeden från den nya domänanvändaren pumpas över till Alter Egos Facebooksida. Det måste gå att stoppa.

Vad gäller cirkusen runt Aftonbladet och Israel vill jag rekommendera läsning av Emanuel Karlstens utmärkta text. Jag tycker också att Carl Bildt förklarar rätt bra vad yttrande och tryckfrihet faktiskt innebär.

Över till The Pirate Bay. Jag har inte riktigt hunnit sätta mig in, men det har Micke Zackrisson. Peter Sunde har skrivit en mycket kort men talande mediakritisk text. Här finns ett pressmeddelande från TPB och nu är sajten uppe igen. Jag konstaterar bara helt kort att en av de allra viktigaste politiska frågorna just nu är att rädda det fria internet, att rädda tryckfriheten och att rädda vår yttrandefrihet och offentlighetsprincipen. Allt hänger ihop och jag blir så illa till mods av utvecklingen den senaste tiden att jag nästan inte orkar hänga med. Trött blir jag. Men tacksam för alla som orkar och så kommer jag igen, jag också. De grundläggande demokratiska principerna är viktigare än nästan allting annat, och jag kommer inte att sluta slåss för dem, även om jag ibland faller ner i en svacka och fylls av tvivel.

Så sist något helt annat, om du inte läst denna postning av Alex Schulman, gör det. Jag är inte som så många andra beredd att falla ner på knä över hans avbön, hans trovärdighet är alldeles för skadad för det. Men om han håller stilen ett tag till kanske jag ändrar mig och lyfter på hatten jag också.

Den här veckan har präglats av sorg och bestörtning. Vad är det som gör att två tonåringar kommer överens om att ta livet av en vän, och också faktiskt gör det? Hur kan det gå så långt?

I bloggen LLFU samlar Annika Marklund tankar kring mordet. Här finns Tess egen blogg, och här har hennes vänner startat en minnesblogg. Läs också Andreas fantastiska inlägg ”Såpbubblor”, och missa inte heller Fridah Jönssons krönika i Dalarnas Tidningar.

Tess är död och jag känner med hennes anhöriga, och med de båda misstänktas anhöriga. Och – faktiskt – med de misstänkta. De har slagit sönder inte bara Tess liv utan också sina egna.

Men livet går vidare, för oss andra. Jorden fortsätter att snurra.

För somliga är det tufft. Läs Social Outcast, om att känna sig nödgad att tigga pengar för att få ihop till hyran. Jag har kommenterat mer utförligt här.

Iran skakas av kravaller och upplopp efter valet i fredags, vill du hänga med i vad som händer hittar du bra länkar här. Här finns en wikipeidasida under uppbyggnad. Senaste nytt är att hundra oppositionspolitiker gripits det senaste dygnet.

Också i Sverige, närmare bestämt i Malmö, har det varit stökigt på gatorna. Svensson kommenterar.

Andreas Ekström tog häromkvällen (på Twitter, såklart) initiativ till en ny utmärkelse i mediebranschen, nämligen Årets Notis.

Och apropå Twitter så har dess betydelse diskuterats under veckan. Här intressant statistik som visar att många twittrare aldrig twittrar. Oavsett det har ändå Twitter om än inte ensamt, utan tillsammans med andra sociala medier, stor betydelse för utvecklingen. Läs den här texten, How Twitter will change the way we live. Och denna, om att få sitt drömjobb tack vare Twitter.

Apropå utmärkelser – Ulrika Good drog tidigare i veckan igång ett SM i Ledindiss. Ett litet tilltag som fått oväntad uppmärksamhet.

Än en gång rycker Lars Gustafsson ut och förklarar och den här Guilloudissen måste läsas. Här finns krönikan som kommenteras.

Den här korta postningen från hemliga morsan behöver också läsas.

Färska siffror visar att sannolikheten att Piratpartiet lyckas ta sig in i riksdagen nästa år rätt så hög. Läs Oscar Swartz, om riksdagspartiet Piratpartiet. Moderaten Kent Persson har skrivit om hur hans eget parti kan lära sig av Piratpartiet för att locka väljare.

Om du tycker den här veckosammanfattningen känns tunn och tråkig – kolla gärna mina torsdagstips.

Sist, ett klipp som någon på twitter tipsade om igår, om jag inte minns fel var det Ulrika Good;

Och veckan som gick har jag haft så galet mycket att gör att jag inte alls hunnit med att läsa bloggar som jag brukar. Bland annat har jag varit i Skåne. Först i Malmö, på Moving Images. Jag missade visserligen det mesta, men kanske inte det bästa, som var Clay Shirkys framträdande direkt från New York.

Moving Images är en konferens om framtidens medier, i ett väldigt vitt begrepp. Inför torsdagen pågick också en bloggstafett och jag rekommenderar läsning av PM Nilson, Björn Jeffery, Martin Thörnqvist, Unni Drougge, Isobel Hadley-Kamptz, Gunilla Kinn, och sist men absolut inte minst – Fredrik Wass.

Här kan man se framträdande i efterhand, med talare som bland andra KG Hammar, Carl Johan De Geer, och Joakim Jardenberg.

Det har bloggats en del om Microsofts nya sökmotor Bing.com. Nikke Lindqvist, som är en av dem som kan mest i Sverige om just sökmotorer har skrivit en första recension här. Fredrik Wackå hoppas att Google tappar en del av sin dominans. Bloggliv tipsar om en smidig RSS-funktion i Bing.

Själv har jag bara hunnit kolla Bing som hastigast, och det enda jag egentligen kan säga är att mitt första intryck var positivt, det går fort och jag gillar att man inte skickas iväg från sökmotorn så fort man klickar på ett sökresultat.

Det här tycker jag är bland det mer konspiratoriska crap jag läst på ett tag. Kulturbloggen undrar om svd.se i desperation reggat sin sajt som blogg på Knuff.se. Jag tror nog att det är att ge Bloggportalen Knuff lite för stor betydelse, jag tror inte att svd.se är alls så desperata att de känner ett behov av att toppa en bloggtopplista, dessutom är det en gammal bugg hos Knuff (som det i och för sig skulle vara intressant att få en förklaring till) och således inte första gången som svd.se hamnar i topp på Knuffpoängslistan.

Marcus Birro stänger sin blogg. Det är inte första gången, men enligt honom själv är det ett genomtänkt beslut nu, och han skriver ett testamente och berättar varför. Tyvärr tillåter han inte kommentarer i sin blogg, men om någon tycker något så får ni gärna kommentera här. Men jag undanber mig anonyma hatkommentarer av det slag han beskriver i sin text. De kommer inte att publiceras här.

Det här måste vara en av de roligare Facebookgrupperna. ”Vi som ända till nu trott att skobutiken Nilson hetat Niljon.” Även om jag är högst skeptisk mot Facebookgrupper, mest för att de är så väldigt passiva och svåra att använda på ett konstruktivt sätt, men också för att det, kanske på grund av passiviteten, är möjligt för folk att använda dem till mindre behjärtansvärda ändamål.

Annars har bloggvärlden under veckan till stor del dominerats av dagens val till Europaparlamentet. Det är väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att sila bland allt som skrivits. Mycket pirat har det varit, såklart, och Fokus toppade med denna artikel om Rick Falkvinge.

Oscar Swartz har skrivit långt om att vara med och skriva historia. Och Morris Packer skriver väldigt kort om varför han tycker att alla som är unga ska rösta på Piratpartiet.

Snart börjar valvakan. Jag har tänkt duka fram något gott, tända ljus och titta på när det skrivs historia. Därför avslutar jag den här veckosammanfattning här, med tipsen om att följa valvakan via TweetElect09, där valvakan streamas (och kan embeddas i den egna bloggen) och där man också kan följa det som Twittras om valet.

I morgon början en ny vecka. Och en ny tid. Så spännande att leva i.

Nordkorea testar kärnvapen. En nyhet som slog ner som en bomb, eller kanske inte, i början av veckan.

Och bloggvärlden reagerar: Röda Malmö har skrivit och jämför hotet från Nordkorea med andra hot, och tar upp en artikel som är väldigt intressant, om hur vi värderar olika typer av hot och larm. Tokmoderaten försöker förstå varför Nordkorea anser sig ha behov av kärnvapen.

J.N tror att Nordkoreas galenskap i första hand drabbar det egna folket. Törnebohm tycker att omvärlden ägnar sig åt ett visst mått av dubbelmoral. Johan Pettersson är orolig och tycker det är dags att hitta en strategi för att möta hotet från Nordkorea. Om du händelsevis är ointresserad av världspolitiken och Nordkoreas provspräningar så tror jag ändå att du kommer att gilla den här texten, Bloggfrossa kör med raka puckar, på behörigt avstånd…

Nyheten att läkare struntar i nya riktlinjer för antibiotika tycker jag personligen är jätteläskig. Jag har tidigare funderat över med vilken lätthet penicillin skrivs ut, och också över hur många som verkar vilja ha det även då inte livsfara eller hot om allvarliga men föreligger. Riskbloggen skriver intressant om det hela.

Den hälsosamme ekonomisten menar att det är ett problem som går att lösa. (själv anser jag att det är ett problem som aldrig borde ha uppstått) Västergötskan skriver om inkonsekvens i vården. Christer Jonsson tycker att det är ett problem för EU att ta tag i. Elin lyfter frågan om privat vård och vårdvalet.

Djur engagerar alltid. Liksom mat. När de båda kombineras är det svårt att inte engagera sig. Veckans avslöjande om hur danska grisar behandlas har upprört. Läs den här texten, ursprungligen publicerad i magasinet Filter.

Anna är en av alla dom som ifrågasätter sitt köttätande. Hon har också gjort en fantastiskt intressant reflektion kring mansrollen och köttätande;

Och genast dyker de upp i artikelkommentarerna, de oerhört provocerade männen. Minsta antydan om minsta minskning av köttätandet och de rasande inläggen haglar. ”Nu ska jag gå och köpa en stor biff att grilla ikväll” finns ofta med, liksom indignerade utfall där alla som inte förespråkar obegränsat köttätande kallas allt från flummare till idioter.

Jag vet bara en annan typ av artiklar som väcker samma sorts raseri – när det handlar om begränsningar av personbilsåkandet. Det räcker med minsta påpekande om att det vore bra om folk körde lite mindre bil för att samma typ av reaktioner ska rasa in. Här finns inga nyanser, vartenda begränsning av det egna bilkörandet är en total kränkning, oavsett orsaken och oavsett vilka alternativ som finns. En höjning av bensinpriset är alltid lika med total katastrof. Vreden är djupt känslomässig.

Nu har jag inte gjort någon vetenskaplig undersökning, men min absoluta övertygelse är att det så gott som alltid är män som står för vreden när det gäller just köttätande och bilåkning. Kvinnor kan förvisso dela åsikterna, men det känslosamma raseriet är männens.

Det tycker jag är intressant. Vad är det i den svenska mansrollen som gör bilen och biffen så centrala? Vad är det som är så hotat om man måste ta bussen ibland, och byter ut fläskkotletten mot böngryta emellanåt?

Cornucopia menar att man får det man betalar för.

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har uttalat sig positivt om domen i The Pirate Bay-målet. Och dragit på sig en KU-anmälan för det. Sagor från livbåten har skrivit bra. Peter Swedenmark ser det som ett solklart fall för KU. Daniel Scythe ser uttalandet som en present till Piratpartiet. Opassande har såklart skrivit genomtänkt och med många bra länkar.

Och så lite mer pirater, så här inför valet till EU-parlamentet som går av stapeln om en vecka. Många anser att Lars Gustafssons text om varför han röstar pirat har gett legitimitet år partiet. Oavsett var du står politiskt rekommenderar jag läsning av hans text.

Niklas Wykman, ordförande i Moderata Ungdomsförbundet, tycker att den svenska styrkan i Adenviken ska frita Dawit. Ett utspel som om inte annat lagt lite ved på brasan i diskussionen om Dawit Isaak. Billy by Night menar att Wykman är totalt stollig. Jacob Lundberg däremot verkar tycka att Sverige ska gå ihop med andra länder som har styrkor i närheten. Claes Nordmarks skriver att förslaget helt saknar verklighetsförankring.

Expressens Thomas Mattsson bloggar intressant om besök på redaktionen, och kritik från eritreaner om rapporteringen kring fallet Dawit Isakk.

Sist men viktigast: Det här är det bästa jag läst på länge. Om en finsk mormor, och en mamma. Och en tandborste. Läs!

I början av veckan skrevs det en hel del om partiledardebatten i teve. Och tittarna var inte nådiga mot svt. Kritiken handlar om att debatten blev inrikespolitisk då EU-valet stundar.

Skandal är ett ord som var återkommande. Svenskans ledarblogg sammanfattar. Själva debatten då? Det verkar som om Maria Wetterstrand tog hem segern.

Jag har under veckan blivit kallad bloggfarmor på twitter. Vilket känns lite märkligt ställt mot allas vår verkliga bloggfarmor – Farmor Gun. Om du mot förmodan missat DN:s artikel om henne – läs den här. Och så hennes egen kommentar såklart. 

Jävskarusellen kring The Pirate Bay-målet tycks aldrig ta slut. Jinge, Svensson, Blogge och Leo Erlandsson är bara några av alla som kommenterat.

Röstningen till EU-parlamentet inleddes under veckan som gick, och det fuskas med valsedlar. Veronica Svärd, Opassande, Henrik Alexandersson, Scaber Nestor. Och Veronica Svärd igen. Samtidigt ska Piratpartister ha vandaliserat andras valaffischer.

Där tycker jag vi lämnar politiken för den här veckan, och går över till något helt annat. Linda Rosing är gravid. Något som uppenbarligen engagerar ganska många.

Jardenberg ställer frågan om vad Vulkan.se egentligen sysslar med. Ja det undrar jag också. Oavsett det kan jag tipsa om den här boken, en anotologi (utan n) med samlade texter från deltagarna i Blogg-SM 2008.

Du missade väl inte Schyffert i SVT igår? I så fall – titta här. Vi var ett gäng som gav stående ovationer hemma framför teveapparaterna. Annarkia, Carla, Medspel, Kjellberg.

Sist. Musiksverige sörjer Lennart Persson. Kulturkonsument har samlat länkar till de texter som skrivits med anledning av hans bortgång. Läs Andres Lokko, Jan Gradvall, och den här fina artikeln i Sydsvenskan.

För en vecka sedan presenterades sossarnas förslag på ny arbetsmarknadspolitik, något som fick igång bloggvärlden och Aftonbladets läsare.
Men alla jublar inte. Röda Malmö skriver att oppositionen för en tam och menlös politik. Lasse tycker däremot att förslaget känns hoppfullt, och Lars G Linder applåderar detsamma.

Diskussionen om domarens jäv i rättegången mot The Pirate Bay har åter blossat upp efter en granskning som Sveriges Radio har gjort.
Enligt Svensson är det glaskart. Rättegången måste göras om. Annarkia kallar det en rättsskandal utan like.
Samtidigt har kronofogden börjat jaga skadeståndspengar.

När Aftonbladet presenterade sin EU-valtest var det många som upprördes över att vare sig Piratpartiet,
Sverigedemokraterna eller Feministiskt initiativ fanns med bland de partier man kunde visa sig tillhöra.
Varpå testen gjordes om och redaktörer Helin och Jungkvist förklararade sig.

I fredags publicerade DN en artikel om datalagringsdirektivet, som gjorde gällande att ip-adresser ska lagras i ett halvår, enligt en opublicerad lagrådsremiss. Något som tillbakavisas av Beatrice Ask.
Oavsett vad som är sant och inte är står det klart att integritet och demokrati i Sverige är allvarligt hotade genom den långa raden av nya lagar och förslag som föreslagits och i vissa fall också klubbats, på ganska så kort tid.
Beslutet att fildelare i Frankrike ska kunna stängas av från nätet kan också påverka det kommande EU-beslutet om telekompaketet.
Henrik Alexandersson har skrivit Teledatalagring för Dummies, för dig som inte förstår riktigt vad det hela handlar om. Linander försöker också reda ut begreppen.

Marcus Fridholm har för övrigt skrivit en mastodonttext om varför man ska rösta på Piratpartiet i EU-valet. Läsvärd var man än står politiskt.

Även om kampanjen för Dawit Isaak som de fyra tidningarna drivit är avslutad så får vi inte glömma honom. Han sitter fortfarande fängslad. Och hans barn tänker på honom och längtar varje dag.
Se det här inslaget i Lilla Aktuellt, där dottern berättar om dagen när de kom och hämtade hennes pappa.

Funderat på vad som ska hända med din nätnärvaro och allt du lämnar efter dig på internet den dagen du dör? Bisonfredrik har skrivit om webbtestamenten.

I morgon är det dagen D för Aftonbladet blogg. Det nya bloggverktyget ska sjösättas. Jag ser mycket fram emot det och tror att det kommer att bli bra. Framförallt kommer det att bli lättare att länka, något som känns som en viktig funktion för mig.
Jag har också tänkt presentera ett par nyheter här i Bloggvärldsbloggen, så nu håller vi tummarna för att flytten från det gamla till det nya ska flyta smidigt…