ISCHIA!

Eller: En hungrig resenär hittar hem.

För första gången för åtta veckor sedan. Då hamnade jag lite av en slump på ön Ischia utanför Neapel. En ö som är inte ens halva Gotland och Capris mer okända – men ännu skönare – lillasyster.

Här märks det att turismen stått still. Det är lite 70-80-tal överallt. Från flagnande skyltar till de sedvanliga krimskrams-butikerna. Men ändå så sakteliga den där semesterrytmen jag alltid eftersträvar. Här får det vara ett mission att hitta en teknikbutik för att alla telefonladdare är mystiskt borta (eller så struntar man i det och spenderar två dagar med att hitta den perfekta gelaterian istället).

Här finns strandklubbar där servicen är så personlig att man nästan trillar av sin solstol. Och så maten: de mest perfekta pastorna, pizzorna, lokala kaningrytan, ruccola-likören – ständigt till festen av ett helgonfirande.

Efter att ha spenderat tre nätter i pyttelilla Sant Angelo första helgen i juni är jag nu tillbaka och förfäras över att det finns ANDRA SVENSKAR HÄR! Så, so much för att ha hittat den där hemliga italienska ö-diamanten. Men ändå. Det är något med Ischias bergiga natur, snirkliga vägslingor och stränder med solfirare.

Det är en ö jag egentligen inte vill berätta om. För att Ischia borde konserveras, sparas till omvärlden så att det inte blir det turistparadis som grannöar blivit. Men samtidigt känns det snålt på något vis. För att när hela Amalfi-kusten kryllar av svenska resenärer som jagar den italienska drömmen så är det – som alltid med öar – här har folk valt att leva. Det är Gotland i september (om du kommer i juni), det är en flört med Korsika (som ju till stor del vill vara italienskt) och det är en vibb av Mallorcas landsbygd (om du så vill).

Här finns Michelinkrogar, turistkrogar som ändå håller hög klass och små hemliga lokalkrogar med finess.

5 x Ischia-tips!

• Det går att flyga budget hit. Men inte alltid. Därför: Kombinera med flyghubben Berlin och ta några dagar som technoturist där (eller annan subkultur man identifierar sig med) för att vila ut här (1500 per person för båda enkelresorna för mig och mitt resesällskap).
• Hyr lägenhet! Det finns massa bra hotell, flera med spa-inriktining som slagit mynt av öns naturliga thermal-källor – men med råvaror to die for hos lokala grönsakshandlaren är det toppen att ha eget kök.
• Ät så mycket du kan! Varenda liten by har sitt bästa place för en enskild rätt (till exempel så är Pietro Paolo en anspråkslös sylta i Sant Angelo, men hitt går man för vitt vin med persikor, frittad fisk eller kaningryta) och sjöborrar är en av öns delikatesser, liksom ruccolino (en amaro smaksatt med ruccola) och fisk och skaldjur finns i drivor.
• Hyr moppe eller bil. Taxi är svindyrt (€50 enkel mellan Porto och Sant Angelo om man inte prutar).
• Att packa: kniv (helt ärligt, gillar man att laga mat så behövs detta i Airbnb-läggor med ungefär en nedsågad köttkniv som enda tillgång).
• Hitta rätt by för rätt helgon. Nästan varje dag i veckan hedras något helgon eller så pågår annat firande. Till exempel är torsdagar i Forio Forio Night med marknad, fyrverkerier och annat. Här finns också flera bra uteställen och barer.