Arkiv för October 2015

- Sida 1 av 1

Världens 25 bästa krogar – enligt Tripadvisor

av Anna Norström
Bäst i Norden, enligt Tripadvisor. Foto: Skärmdump från Geraniums hemsida (Foto: Claes Bech Poulsen).
Bäst i Norden, enligt Tripadvisor. Foto: Skärmdump från Geraniums hemsida (Foto: Claes Bech Poulsen).

Tripadvisor har listat sina 25 mest poppis restauranger i världen, enligt deras användare. Det hela bygger på sajtens gästbetyg. Sverige går helt bet och återfinns inte på listan, medan Danmark klockar in på nummer 6 (Geranium) och 20 (Noma).

Som topp-etta återfinns den spanska Martin Berasategui i Lasarte, som förärats två stjärnor i Guide Michelin. Den spanska restaurangen El Cellar de Can Roca, i Girona, som tidigare i år listades som etta på en annan viktig lista, 50 Best Restaurants, landar hr som nummer 11.

Det som går att utläsa är att Europa har ett överslag av ställen med 13 stycken. Men frågan är om Tripadvisors användare är en rimlig markör för just finkrogssegmentet? Samtidigt märker jag att fler restauranger – till skillnad från hotell som många länge omfamnat Tripadvisor – faktiskt börjar bry sig om sin rating. Fler och fler skyltar med sina poäng på olika sätt.

Michelin och 50 Best håller än så länge fanan högst internationellt och lär väl fortsätta med det. Men den lilla klick som tillhör världens mest lästa matbloggare blir allt mäktigare. Även andra nätforum och sociala medier har blivit hem åt självutnämnda matrecensenter. Vem kan man egentligen lita på?

Här är hela listan:

1 – Martin Berasategui, Lasarte, Spain
2 – Europea, Montreal, Canada
3 – Maison Lameloise, Chagny, France
4 – Adam’s, Birmingham, England
5 – Restaurant Sat Bains, Nottingham, England
6 – Geranium, Copenhagen, Denmark
7 – Pic, Valence, France
8 – Narisawa, Minato, Japan
9 – Le Manoir Aux Quat’ Saisons, Great Milton, England
10 – Epicure, Paris, France
11 – El Cellar de Can Roca, Girona, Spain
12 – TRB, Beijing, China
13 – Table 9, Dubai, United Arab Emirates
14 – HanTing Restaurant, The Hague, Netherlands
15 – Bouley, New York City, New York
16 – Alinea, Chicago, Illinois
17 – Restaurant Locavore, Ubud, Indonesia
18 – El Club Allard, Madrid, Spain
19 – The French Cafe, Aukland, New Zealand
20 – Noma, Copenhagen, Denmark
21 – Funky Gourmet, Athens, Greece
22 – The Test Kitchen, Woodstock, South Africa
23 – La Bourgogne, Buenos Aires, Argentina
24 – Vue de Monde, Melbourne, Australia
25 – Borago, Santiago, Chile

 

 

Hur jag överlevde ”Finlandsfärjan”

av Anna Norström

 

Lite Vegas-feeling?
Lite Vegas-feeling?

ÅKA FÄRJA – studien, del 1. En ragglande man som inte hittar sin hytt. Försöker febrilt med sitt nyckelkort och diverse dörrar. En fläckad heltäckningsmatta som rinner genom alla våningar, beklär allt golv förutom disko, hiss och bildäck. Ett uppskruvat radiosystem som tvingar på resenärer information och upplyser om att närvaro på cabaretshowen är ”obligatorisk”.

Förlåt. Det här är inte ens det som stigmatiskt kallas Finlandsfärjan. Jag är på väg till Estland. Och det känns som att slungas tillbaka till 70-talet. För även om det i princip är samma koncept med de här färjeresorna, så hör jag rykten om den makeover de som trafikerar Finlands genomgått – om shoppinggator och skaldjursrestauranger.

Scenariot innan man kliver ombord dem är dock detsamma. En till ytan deppig terminal som andas gamla Sovjet och som får Skycity på Arlanda att kännas som Fifth Avenue. En terminal som själv gett upp, som storgråter via rulltrappan som inte fungerar, och som tvingar folk att kånka sina rullväskor upp för den. För att sedan vandra i kilometer i någon slags tub av syrebrist innan de når skeppet.

Utresan är mycket roligare än hemresan, det kan man konstatera. Då råder fortfarande nyhetens behag. Jag kollar in alla matställen: från snabbmatsstället till buffén (vars kö får vilken sommardagsfest som helst på Trädgården i Skanstull att verka som en dans), à la carte-krogen med öppet kök och dåligt fläktsystem till restaurangen Gourmet med avsmakning och vita dukar.

Jag hamnar på den senaste och slås av att tja, inramningen är inte The Ritz direkt, men servicenivån – den slår lätt flera av Stockholms kvarterskrogar. Leenden, diskreta rörelser, en attityd som säger att ”allt går att lösa, inga problem”. Servispersonalen ombord Victoria är riktiga hjältar. Synd bara att betalterminalerna inte tillåter att man lämnar dricks. (Tur att jag hade tio euro i plånboken).

Och vissa av rätterna är faktiskt goda, så som mjäll hälleflundra med rattepotatis och hummersås, liksom att vinpriserna är out of this world (bra burgundisk pinot noir för under hundringen glaset!).

Yum! På både maten och servicen.
Yum! På både maten och servicen.

I Tallinn, en stad som på många sätt är urhärlig, diskuterar jag färjan med några locals. Jag föreslår att man gör fartygen lite lyxigare, en avdelning som är ett designhotell med cocktailbar och takpool… Eller, till och med pulled pork-burgare och speak easy-bar hade känts nyskapande ombord.

Jag får ett höjt ögonbryn tillbaka. Det är som om att färjan ska vara färjan. Punkt. Hur mycket än estländska turistbyrån vill attrahera foodien och hipstern.

(Men hur ska svensken få veta att det finns fler mikrobryggerier av öl här i Tallinn än i Stockholm? Att restaurangscenen fått et rejält uppsving och att alla är välberesta och älskar skandinaver. Om de bara har en färjemur av fördomar i nyllet?)

ÅKA FÄRJA – Studien, del 2. Retur. En rad av hyttdörrar öppna på vid gavel där resenärer bjuder in till gräl, förfest och obäddade sängar. Ett bedövande parfymmoln vid kosmetikabutiken som bjuder på astmatiska äventyr. Några avmätta skämt om att man tar taxi när det egentligen är hissen som gäller.

Hytterna är en klassresa i sig, från standard (handla själv i taxfreen) till deluxe (gratis piccolo-cavas) och sedermera svit (en kyld flaska champagne for free).  Men de har alla samma heltäckningsmatta och inramade affishkopior av Miró.

På frukostbuffén under hemvägen tappar jag det totalt. Nu har jag liksom blivit ett med färjan. Och känner att det är helt okej att låta två extra grönt thé-påsar med Gunpowder landa i handväskan. Jag vet inte hur det händer men ja, jag stjäl – för att jag tänker att det här var ett gott thé och på buffé ingår att man alltid tar mer. Typ.

Jag skäms som bara den med thépåsarna brännande i väskan när jag kliver av och går i kilometer av syrebrist. Nästa gång tar jag flyget. Tallinn är värd så mycket bättre inramning.

Danskar ska ”räddas” med sexsemester

av Anna Norström
Skärmavbild från Spies reklamfilm "Do it for Mum".
Skärmavbild från Spies reklamfilm ”Do it for Mum”.

Jo, du läste rätt.

Det är (självklart) reseföretaget Spies som gjort den här reklamfilmen – där föräldrar uppmanas att bjuda sina barn på aktiva semestrar för sex och sport och sedermera barnbarn.

(Parantes här: charterbolaget Spies startades alltså av miljardären Simon Spies som byggde ett rymdskeppsliknande hus i Nynäshamns skärgård dit han dagligen flög in en kopia av Berlingske tidning i privatplan och sprätte omkring som en manschauvinist i största allmänhet.)

Vad filmen heter? ”Do it for Mum”, och förra reklamfilmen från 2014 hette: ”Do it for Denmark”. Här ställde man sig frågan: ”Kan sex rädda Danmarks framtid”?

Så vad är Spies agenda med dessa filmer? Jo, det föds så få barn i Danmark och därigenom är välfärden på väg out of the window,  så lite solsemester är DET som kan få igång danskarna på lite ligga. (…)

Åh. Här tycker jag synd om Danmarks invånare som ska hjärntvättas med denna smörja. Javisst, det är ironi. Men vad skapar sådan här reklam för klimat i längden? Och vad ska folk utomlands nu tro om danskarna? Att de är ett folk som lever i helt känslolösa relationer? Är det här bra pr för Danmark vars gastronomi gjutit grund för The New Nordic Kitchen?

För sitt eget lands skull borde alla danska par och tindrande singlar inklusive deras föräldrar bojkotta Spies och stanna hemma. Kanske boosta sin egen besöksnäring med en het kärleksstinn lyxmiddag ute på restaurang? En inkörsport till mången barnbarn.

För Danmarks skull.

 

Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande redaktörer: Ellinor Brenning och Emma Lindström
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Lotta Folcker, Michael Poromaa, Karin Schmidt Hellsing
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB